Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

onsdag 16 september 2020

Så länge vi har ström

I går hjälpte Bonzo mej att stormstäda. Vi flyttade in blommor i växthuset där det nu finns mera rum efter att jag tagit ner en hel del gurkplantor.

Jag glömde ju skriva om när moster och hennes gäng kom på besök häromkvällen. Bonzo blev så lycklig över tillströmningen så det strömmade även till i urinröret där mitt i folkhopen. Minns att Zeb också var så länge upp i åldern. Så lycklig att alla muskler slappnade av. När vi då sen torkat både golv och hund och händer blivit tvättade fick han en blå boll med tjuta som han leker dagligen med. Också en påse med godis och det är bara att konstatera att det är en lycka att vara valp.


Dagens regnväder gör att mycket tid spenderas inomhus och vi försöker fördriva tiden med dragkamper gos och vilostunder. Visst har vi också varit en del på utsidan då regnet inte stör Bonzo värst mycket. han har suttit mitt i morotslandet och knaprat på en morot, plaskat i vattenpölar och tuggat grästorvor.



 Fick en massa plommon av en snäll granne och jag kokade sylt av nästan hälften från morgon. Gott som tillbehör till gröten.

Det var dagens inlägg ovanligt tidigt. Men nu är det gjort ifall elen ryker senare i kväll, hoppas det inte blir så usligt som de spått.

tisdag 15 september 2020

Sista fina dagen?

Vi vaknade till rimfrost och det var ett nytt fenomen för Bonzo. När solen steg tog det inte länge före det var ett minne blott men i alla fall, man påminns om vad som väntar.

Jag har plockat undan en hel del i dag och stormsäkrat eftersom det säjs att det dra över oss i morgon. Jag och Bonzo hade gärna fortsatt med flera fina dagar, vi har så njutit av dem tillsammans. 

Jag besökte farmor i kväll och det var första gången jag fick komma in i hennes rum, i full skyddsmundering förstås. När hösten kommer kan man inte dra ut gammalt folk hur som helst utan där har det fått tänkas om och ingen är gladare än vi anhöriga åt det. Farmor fick således vila i sin säng medan vi pratade istället för att köras ut och halvslumra i rullstol.


Det blir en stilstudie av Bonzo när han upptäcker moroten ;)





 

måndag 14 september 2020

Ny vecka

Vi var på konfirmationsfest i går och hade valpskötare några timmar. Bonzo var slutkörd efter det såg det ut som :) Har inte hört om det var samma med skötarna.


Vaknade till en solig höstdag och vi har spenderat rätt mycket tid ute.


I växthuset syns det att hösten är här och gurkorna minskar i antal och storlek. Tomaterna har svårt att bli mogna och jag plockar in för att de ska få till det sista här inne.


Vi kör sakta men säkert igång med träning att tillbringa tid i hage och det är ingen lätt match. Det går bra att vara där när dörren är öppen men stängt så tjuter det över hela bygden.


Klart att frihet är det allra bästa. Att gnaga på mattes blommor och gräva gropar. Eller bara sitta och se söt ut <3


Mycket skrämmande och nya ljud att vänja sej vid. Som traktor och mopedljud.


Skulle vara intressant att få ta del av tankarna som rör sej i det lilla huvudet.

Själv har jag bakat en plåt med bröd i dag och tvättat kläder. Så mycket mer blir det inte med ett nytillskott.


 

lördag 12 september 2020

Fredag lördag

Gårdagen tränade vi på mycket inkallning. Bara jag kör mitt gnälligaste komsikomsi  kommer han (för det mesta) och i min hand väntas en godisbit.



Bonzo dök upp från alla de ställen.


Tröttsamt detta springande och drickapauser var nödvändiga.


Sen fick han åka bil in till stan och hade sin nya rygga med innehållandes vattenflaska, filt och godis. Ingenting behövdes för han sov nästan hela tiden.


Lördag morgon började med mys vid köksbordet.


Sen där ute försökte han konkurrera med Södös gräv och jag fick ta honom i duschen. Det var den obehagligaste upplevelsen hittills och han tjöt som en gris. Det tog livslusten av honom en stund men allt har han tagit igen med råge under dagen.



 Hittade en nyckelpiga här inne och la den på dahliablomman vid trappan. Hoppas den klarar sej för den är en utrotningshotad art. Den tredje nyckelpigan jag sett i sommar och jag vet det finns de som inte sett en enda. Mina barndomssomrar var fulla av nyckelpigor och smultron.

torsdag 10 september 2020

Åtta veckor och en vecka

I dag fick jag min barndomsvän på valpbesök. Hon hade med sej syltgrisar och vi mådde prima vid kaffebordet. Vi hade mycket att prata om efter denna sorgens sommar men också mycket roliga saker. Så glad att hon fortfarande finns i min vänskapskrets.


Dessutom tror jag vi fick henne riktigt valpsjuk och det är ju den bästa av sjukdomar. Bonzo som blir åtta veckor i dag och varit hos oss i en vecka. De bästa av dagar. Under dessa dagar har vi lär känna varandra mer och mer och jag vet att det är en bestämd kille med stark vilja tillika som han är mjuk go och hjärtlig. Min kärlek till honom växer och växer och ibland känns hela hjärtat sprängfärdig av glädje och lycka över knytet.


Eftermiddagen visade sej från sin bättre sida och vi njöt av värmen.


Jag fick paket till dörren och nu är jag beredd för kallare dagar på utsidan med Bonzo.


Och kan man annat än skratta när han kommer bärandes med sin tomma matskål till köket. Detta lilla matvrak.


 

onsdag 9 september 2020

Ett svin i vårt hus

Mormor kom på besök och hade ett grymtande svin i present. Lite försiktiga närmanden under första timmarna men i kväll har det varit ordentliga grymt från svinet, ja det har låtit riktigt plågat.


Dagen har bjudit på värme och sol och vi har tillbringat den mesta tiden utomhus, bara in för mat och vila. Bonzos päls glimmar i solljuset.



 Vi har gjort stop vid Zebs grav och Bonzo har tvättat hans sten. Undrar hur ett möte mellan dessa två skulle ha sett ut. Nu vilar i alla fall lilleman under köksbordet och snart tas sista uterundan före vi tar natt.

tisdag 8 september 2020

Vardagslunk

Våra dagar är rätt lika nu. Enda nytt i dag är att Bonzo fått möta dammsugaren, har bara använt sopborste för att skona honom hittills. Men ungefär som med sopborsten som han attackerar så lika lite rädd var han för dammsugaren. Och alltid redo för mat. När jag gör i ordning hans mål står han och hoppar av förväntan.


Vatten ur stupröret var ett intressant fenomen. Mindre intressant var att ta in en blöt valp full av gräs...


Plockade in blommor.


Och bakade en kaka tills gubben kom hem. Det fick mej att känna mej mera mänsklig ett ögonblick att sitta och dricka kaffe i lugn och ro så länge Bonzo sov under bordet. Kunde glömma att jag inte dragit nån kam genom håret och legat mest efter golvet och fått blöta pussar.


Så lugnt när han är i denna ställning.


Hungrig igen!