Fredagen den 13:de

En fredagen den 13 :de för några år sen åkte jag ambulans till Vasa med ett obrukbart knä. Yttre menisken hade slitits loss och jag blev opererad dagen därpå med fixerat ben och drogad under väntenatten. I dag är det samma knä som ännu inte håller måttet och skräcken ligger hela tiden i bakhuvudet att nåt allvarligt ska hända.

Den här fredagen har dock varit intressant. Jag sa nämligen ja till att bli svetsare i går vid förfrågan, åtminstone pröva på. Har ju hållit på en hel del med kopparlödning och torde ha ett visst erfarenhet för handsvetsning. I dag har jag ändå bara plockat i fixtur och robot har svetsat medan jag slipat och fixat med svetsfogar. Rätt kul med nåt nytt som omväxling. Om det blir stadigvarande anställning på svetsavdelningen återstår att se. Jag vill vara öppen för alla möjligheter.

Gubben har haft ledig dag och när han hämtade mej var Bonzo med för att charma mina arbetskamrater. Så intressant att se att han sitter exakt som Zeb gjorde, med ena bakbenet under sej och det andra långt ut på sidan. Säkert nån lapphundsgrej också detta.

Så skönt med helg nu och inga spikade planer. Önskar bara att det mörka diset skulle ge vika för lite krispig frost.

 

Onsdag torsdag

I kväll till Lunden för att besöka farmor. Hon var trött som vanligt och sov sej igenom mitt korta besök, det blir så när jag besöker kvällstid när orken tagit slut för dagen. Men hon visste jag var där så lite kontakt hade vi ändå. Flaggan var på halvstång när jag körde in på parkeringen, ännu en själ har flugit vidare.

I går var jag som sagt på fysikalisk behandling igen med min ischiasnerv, och ska på nytt efter en vecka. Hela jag har rostat fast... Det som jag tänkte på när jag satt i väntrummet var att gamla människor ( två stycken var där) stod och jämrade sej åt hur Coronan har tagit fart i nejden och att det gäller att vara försiktig, men ingen av dem hade munskydd. Där satt jag ensam med munskydd och min massör tog emot mej med munskydd. På kvällens valpkurs var jag ensam om att ha munskydd bland tio personer inomhus. Okej, helt upp till var och en men borde inte alla ta sitt ansvar nu? Inte vet jag men utan munskydd blir det ingen kurs för mej. Har nu blivit så van med det och jag tycker det är en enkel säkerhetsåtgärd när man ändå inte behöver gå med det dagarna igenom. En eloge åt alla dem som tvingas ha det i sitt arbete.

I dag sa jag ja till nåt som inte var riktigt genomtänkt. Känns så ovant ännu att jag måste bearbeta tanken men i morgon är jag kanske klokare.

En ivrig Bonzo redo att ta sej an kursen. Han var så himla duktig, hade fin ögonkontakt och sladdade igenom slalombanan med mej utan koppel fast sex andra hundar stod på sidan. Vi fick goda råd och hemmaövningar tills nästa gång.

 Dessa två har hittat varandra när det blir fri lek. Bonzo lite i underläge eftersom han är aningen mindre med i går kväll gav han tillbaka om det blev för mycket. Så gulligt när de stod och väntade på varandra när det var drickapaus för att sen kunna rasa iväg över golvet. Världens grej detta med valpkurs tycker vi båda och Bonzo sov i passagerarsätet hela vägen hem totalt slutkörd.

Ännu ett offer

 Med sorg läser jag att Sven Wollter är död. Ännu ett offer i den fruktansvärda pandemi som härjar. Ok, han var gammal och hade ett långt liv bakom sej men det är så otroligt sorglig att folk ska behöva dö i en pandemi i den åldern, hellre då en naturlig död om jag får be. Det är ju bara några dagar sen jag skrev om trappscenen Sven och Viveka gör i En sång för Martin där han gör ett strålande skådespeleri genom hela filmen. Vila i frid Sven.

Annars har dagen varit som tisdagar brukar vara. Jag har proppat en massa metalldelar i arbetet innan tvätt och målning. Så himla frusen när vi kom hem att jag satte sprätt på en glöggflaska med smak av Hallon och lakrits. Väldigt god lakritssmak med annars för söt och sliskig. Värmde gott i alla fall. Tagit promenad med Bonzo, matat och lekt. Som tack har han pissat två gånger på köksmattan på samma ställe. Nu rullar den runt i tvättmaskin. Men vad gör man, drar upp snoret och fortsätter. I morgon har jag mycket program med massage på City Clinic på eftermiddagen och valpskola på kvällen. Båda aktiviteterna ses fram emot.

November måndag

 November måndag. Inte mycket som lyfter den trots att solen visat sej under dagen. Men från arbetet hinner man knappt före skymningen har en i sitt grepp. En råkall kyla söker sej in bland märg och ben och gör att benvärken är ett faktum. Det får bli ett varmt fotbad före läggdags.

Vi har sett senaste avsnitt av The Undoing, en svår serie i långsam takt, medan Bonzo tog en av sina sovpauser. Jag har slagit in den allra första julklapp för i år. Det blir varken många eller dyra, det är vi alla överens om men glädjen i att få ge är stor i juletid. När farsdagen nu är över känns det helt lagligt att börja njuta i tanken om en vit gnistrande jul. Den blir väl ändå regnig mörk och jävlig men drömmar är till för att drömmas.

Farsdag

Till farsdagskaffet fick jag klart Baileys rullen och jag tyckte själv den fick ordentligt godkänt. Egentligen inte svårt alls bara man hade på klart att krämen skulle stå kallt minst sex timmar, sen var det inga problem.

Hade en skönhetsstund med Bonzo och kammade igenom hans päls, och titta vilken fin liten hårboll som lossnade. Så skulle naglarna klippas och på sista baktassen var jag och klippte lite för långt in och kom åt pulpan... och det började blöda! Usch jag kände mej som ett svin och bad tusen gånger om förlåtelse och fick torka blodfläckar efter honom över hela golvet. Försökte lägga bandage men det drog han förstås bort. Till sist läste jag om potatismjöl som blodstopp och det verkade faktiskt funka. Kände mej ändå som en usel människa, under Zebs 13 år klippte jag inte en endaste gång för nära och nu hann Bonzo inte ens bli fyra månader före jag var där och klippte till.

Maten i dag serverades på mitt arvegods från farmor och farfar. Denna servis ska bara användas till speciella tillfällen och jag älskar den gröna eklövs bården. Blir alldeles varm i hjärtat av att den nu finns i min ägo.

Under eftermiddagen hade vi farsdagsjippo nere vid ån för alla pappor. Kaffe och dopp och eld att värma sej vid. Vi hade tur med vädret kan man säga.

Bonzo var med förstås till glädje för barnen som sprang och lekte med honom. Däremellan stal han klappar och kel av oss andra och tvinnade in sej bland stolsben och andra ben. Kvällen har varit stilla med eld i spisen och sista avsnittet av Björnstad är skådat. En riktigt bra helg går till ända bortsett från mitt pulpanyp då.

Gillat vår lördag

En glad Bonzo i soluppgången. Glad för att han slapp ut, glad för att vi har ledig dag och riktigt glad för att han här är på väg till mommos för allra första gången. Han fick följa med när vi hämtade bilkärran för att hiva vår gamla säng till roskisens värld där den hör hemma. Bonzo uppförde sej fint och inspekterade rum för rum, tror han bra kan tänka sej följa med fler gånger.

Jag var också väldigt glad över att jag fick min symaskin att fungera igen. Var smått rädd att vi förstörde den med markis syendet i sommar. men jag bytte nål och spände övre tråden och då spelade den som ett klockverk. Jag sydde mina gardiner mellan varven jag rörde runt i risgrynsgröten, gjorde en soppa på havtorn och sprang ut på pissturer med Bonzo. Ett evigt rännande. Strök, tvättade fönstren och hängde upp. Konstaterade att de ser bättre ut i mörker än i dagsljus men så är det med de flera gardiner. De här kommer hänga hela vintern och till julen adderar jag lite rött till i köket så är det perfekt.

P och L stack sej in på en kaffe före de drog mot stan vilket jag uppskattade trots att vi alla ska samlas i morgon. Efteråt tog jag Bonzo på promenad till skogen och kom hem med tre kvistar enris som är så fin i vas. På min lista för dagen stod också kakbak men jag hade läst receptet för dåligt och en choklad/grädde/Baileys/gelatin kräm skulle stå i kylen minst 6 timmar. Så jag gjorde den krämen som nu får stå hela natten i kylen och först i morgon bakar jag resten.

Men så här långt, tidig kväll med lasagne i ugnen gillar jag min lördag, jag har fått gjort nåt vettigt av dagen.

 

Skrattet

Så roligt att komma hem till detta vilddjur och veta att helgen ligger framför oss. Fast i skrivandets stund går han på övervarv och jag önskar inget annat än att strömmen ska ta slut i den lilla kroppen en stund. Vi har klarat veckan bra på varsin håll under dagarna, han med sällskap av stora och små och jag med mina arbetskamrater. Det som är stor skillnad på att gå hemma och vara bland folk är skrattet. Som jag har skrattat med mina kompisar denna vecka. Det får de i alla fall ge oss, skrattet. Det är vi bra på.

Som vanligt är jag rätt urlakad när det kommer till fredag kväll. Ska i alla fall försöka orka med Doobidoo på tv och äta glass med pepparkakssmak. I morgon tar vi nya tag. Då ska den gamla sängen till roskis (oh my vad jag sov skönt i den nya i natt) , jag ska sy gardinkappan, ta en skogspromenad med Bonzo och baka kaka. Åtminstone är det vad jag planerar, om det blir gjort är en annan femma.