En trivsam kväll och solig söndag

Vacker höstbukett från våra vänner som var här i går kväll.

Jag var extra pepp under gårdagen bara för att jag visste att vi skulle ha vänner över på mat. Varför blir det så sällan när det är så väldigt trevligt? Det var inte ens nån större klass på maten, pasta al limone och kyckling. Rörde ihop det en halv timme före de kom.

Kaffe och prinsessbakelse efteråt. Det kan inte bli så mycket enklare och ändå så väldigt gott (om jag får säga det själv) Fem timmar fick vi galant av oss kring köksbordet med tända ljus och regnet som föll utanför. Bonzo skötte sej alldeles strålande, det är ju sånt man fasar för när man bjuder hem någon. Klart han var hög av glädje då nya spännande människor kom hem till oss men sen chillade han mest under köksbordet och sov väl bort det mesta av kvällen.

Tidigare under dagen besökte jag farmor och hon satt upp hela tiden och vi kunde föra samtal, både ur verklighet och uppdiktad. Farmor bestämmer och jag följer glatt med in i hennes värld, inga konstigheter där.

Kan man tänka sej, att efter gårdagens snöblandat regn som piskade vågrätt så tittade solen fram i dag allt till sena eftermiddag. Nu öser det åter ner. Snart har småfåglarna tömt de tre solrosorna som ännu står kvar. De har rymt massor av frön.

Vi tog en lång länk i det härliga vädret. Visst blåste nordan kall men i skogen var det ljuvligt.

Eftersom vi varit barnfria under dagen så passade vi på att utnyttja ett presentkort med två söndagsluncher vid Uffes. Ibland är det riktigt skönt att ha någon annan att kocka åt en.

 

Bonzos tankar i hans enkla vardag

Alltså gårdagskvällen var en höjdare!

Först kom lillebror (ja han kallas så fast jag ändå är minst i gänget) och han lekte med mej men bara en liten stund. Fattar inte vad det är men han verkar inte riktigt klara min päls och blir snuvig och så plötsligt vill han inte ha med mej att göra. Fast jag vet innerst inne att jag är verkligt svår att motstå.

Så kom storebror och hans Lotta och det var festligt värre. Alltså lite pinsamt, men ibland kissar jag på mej av ren lycka när de kommer. Jag försöker knipa igen men det är sååå svårt, det liksom bara rinner. Med dem kan jag vara så mycket jag vill så länge jag inte biter i deras tröjor, vilket jag också kan ha svårt med. Det är nåt frestande detta att sätta tänderna i tröjor och sen dra lite. Sen ser jag till att få bästa platsen mellan dem och bli sådär härligt kliad. I går slank ett och annat popcorn ner också, min bedjande blick är svår att motstå och den övar jag på varje dag.

Men hoppsan vad hände i morse? Det rann nerför fönsterrutorna, träden svajade så det knakade i husknutarna. Sen började nåt vitt komma farandes. Snö!

Så här kan vi ju inte ha det tänkte jag och såg frågande på mamma. Gör nåt! Men det fortsatte att piska utanför fönstren.

Även jag behöver uträtta mina behov och fast jag är en väldigt smart hund vägrar jag sätta mej på byttan, så ut bar det. Oh ve och fasa ett sånt väder! Mamma dröjde alldeles för länge i pannrummet och jag fick ta skydd så gott det nu gick. Blöt ända in på bara skinnet blev jag.

 JAG BLIR TOKIG PÅ DETTA VÄDER!!!

Regn hos mej

Vi hann nästan undan regnet i morse men strax före vi kom hem spillde det ner och vi blev förstås genomblöta. Bonzo var klädd i reflexväst för att inte misstas som en älg i jakttider.

Så sant så. 

Jag har gått omkring med dammvippa under dagen, kändes som ett tag sen eftersom jag blev snorig av eländet. Bäst skulle det va att låta allt vara där det ligger i fred. Inte röra om.

Lillebror överraskade med ett besök efter sin arbetsdag så honom matade jag innan han slapp hem. Släpp aldrig en hungrig unge ur sikte.

Jag har suttit i underställ och stickat så smått medan jag gnuggat en ond axel, jumppa övningarna jag fick är kanske onödigt tuffa vad vet jag.

Så ringde storebror och meddelade att de vill komma ut i kväll så nu har vi dem i väntan. Så roligt när de vill komma ut till oss "gamlingar" Doobidoo och popcorn blir det.

 

Hjärta av kristall

Frostkall morgon vi vaknade till, men vad annat kan man vänta sej i mitten av oktober. När det ljusnade var jag ute för att knäppa några bilder och först när jag kom in såg jag att ett hjärta fastnat på en bild så jag måste ut igen för att fånga det på riktigt. Naturen har verkligen sin charm och underverk, bara man tar vara på stunderna.

Jag har haft fullt program i dag. Först var jag till röntgen där båda axlarna fotades. Sen vidare till arbetshälsovården och fysioterapeut som gick igenom min rörelseförmåga i axlar och armar och gav direktiv om olika övningar. Om en vecka är det ultraljudsundersökning av axlar och armar. Men jag ska väl prova om det går att arbeta från måndag så tar vi det därifrån sen om inget annat hörs.

Efteråt hade jag stämt träff med en väninna som det är alltför länge sen jag träffat. Två timmar på kafe´ var som ett knäpp med fingrarna och sen var det över. Men diskussionen har fortsatt över whatsup under dagen och vi vet i nuläget att vi kommer träffas åtminstone en gång före jul så då blir det inte så lång paus.

Bonzo hade livets fest i går kväll med flera hundar. Till och med mötte han en lapphundstös minsann men inte uppstod det nämnvärt stort tycke där inte. Hellre brottades han med de stora killarna i gänget. Ibland satt han bara och flämtade och var döslut men skam den som ger sej. Alldeles blöt och dregglig var det bara att skjutsa honom direkt i duschen när vi kom hem, sen hördes det inte mer av honom före i morse.

Det damp ner en bättre fotobok i postlådan i dag. Under helgen satt jag och plockade bilder från Italienresan 2019 så nu har vi en del av dem sparade i denna fotobok.

Man blir allt lite sugen en regnig torsdagskväll. 

Vinterpälsen på

I går kväll färdigställde jag denna lilla målning. Var i världen nu granarna blir rosa om hösten vet jag inte men inspirerad i alla fall av nåt foto på nätet. Man gör väl lite som man tycker.

Har kyttat med kameran vid solrosorna nu när fåglarna hittat fröna och önskat att de inte var så lättskrämda. Det slutade med att jag tog ett foto av en solros och sökte bild på hur talgoxen ser ut strax före den kniper tag om blomman. Men fy sjutton hur ringrostig jag känner mej. Halv kass inspiration och det är helt enkelt pga att jag lagt nästan noll tid på måleriet den senaste tiden. Tänker ändå att det är huvudsaken att man skvätter på och gillar läget, så plötsligt kan det dyka upp nåt på pappret som inte blev så tokigt.

Vaknade upp till ett onödigt kallt hus tidigt i morse. Fortfarande mörkt ute och nästan nollgradigt. Gjorde upp eld och satt en lång stund och bara stirrade in i lågorna. Försöker verkligen njuta av mina hemmadagar och inte bara gräma mej åt det onda och usla.

När det ljusnade ute sökte jag fram tjockare mössa och jacka och Bonzo har redan en tid lagt sej med vinterpäls så nu är vi redo för den kallare årstiden. Vi gick den rundan som blivit den mest använda på senare tid och gräset var frostnypet och solen gjorde det hela ännu vackrare.

Snart ska vi ställa oss för hundlekis. Två veckor sen vi senast var så vi är taggade, åtminstone matte. Bonzo har kanske inte hajat det än utan ligger och sover i godan ro på köksmattan. Men vänta bara då vi svänger in till lekiset och han ser de andra hundarna då går sirenen i gång.

 

En riktig latdag

Ville inte alls med de regnblöta vägarna i morse så vi tog riktning åt andra hållet och ån. Så vilsam palett för ögonen.

Det går att ha roligt var man än befinner sej.

Handdukstorkade pälsen och borstade när vi var inne igen. Sen var det bara att vänta på mommo besök.

Bonzo nära att spricka av lycka då hon äntligen kom. Vi drack te och åt fullkornsskorpor, Försökte förbättra världsläget och kroppens förfall men vi kom ingen vart.

Gubben och jag har varit tillsammans i 35 år i dag, ett helt liv känns det som och vi firade med att mäta ut var plintarna ska ner. Ti arbeit ilag är väl det bästa.

Nu ett par timmar med målargänget.

 

Skogen som vanligt

Mycket skogsbilder nu men så ser vardagen ut hos oss.

Härligt morgonväder med en sol som kom fram där bakom molnen. Senare under dagen kom regnet.

I dag nytt skogsområde att undersöka och alla rötter skulle testas om de gick att riva upp. En riktig stubb brytare är vår Bonzo.

Kolla den svansen, världsklass!

Plötsligt hade jag svärföräldrarna här med lövblåsare och räfsa i högsta hugg. Framsidan av huset har inte blivit räfsad ännu och det fixade de så elegant. Jag har inga armar så funkar för såna tilltag denna höst och jag var väldans tacksam för deras insats.

Tvättat upp alla cykelkläder har jag dock fått till stånd. Och en burk med granola har jag rostat i ugn. Små enkla ting för att inte känna sej helt värdelös.

Less på eländet när gubben kom hem så jag tog en sväng till Sunds trädgård då den lokala är stängd i dag. Köpte en ovanligt vacker cyklamen och sände min mormor en tanke.

Bunkrade upp med värmeljus och andra ljus.

Och ett kuddfodral som passar väl in med de andra i soffan. Allt för att få till den rätta känslan här hemma.

I kväll i mörkret och regnet fick vi leverans av plintar som ska bära upp ladan vi beställt. Så för oss gäller det nu att få dem på rätt ställe och grundade. Så småningom kommer ladan att plockas upp här på plats och ställe. Jag har önskat mej en lada i hur många år som helst och nu är den så här nära.