Vackra höst

Ojoj dessa fina höstkvällar, inomhus!

Jag har fixat lite ute varje kväll nu, sakta men säkert. Har man svingat flera hundra snöskuttsskalmar under dagen är orken inte den bästa. Då vill jag helst bara sitta inne med en kopp kaffe.

Och min stickning. Jag har nu tovat två par vantar i maskin och de blev superbra, perfekt storlek och tjocka. Så det ska det göras flera av. Nu har jag en mössa på stickorna som omväxling.

En som också njuter av hösten och som haft besök av igelkott i dag och leken hade varit så intensiv att han flämtade en timme här inne efteråt. Igelkotten har också gått hem till sej för kvällen. En ilsken en av allt att döma.

Ruskan kom rätt tidigt i år i och med nätterna med frost som vi hade. Så vackert nu och ändå ljumma kvällar efter de kalla.

Försöker njuta och ta tillvara de korta kvällarna, jag mår som allra bäst på vår lilla plätt här på jorden. Har ändå inplanerat nåt skoj i nästa vecka som jag ser riktigt mycket fram emot och veckan efter börjar min MI kurs som också ska bli spännande.

Och för övrigt är hösten bra härlig bara som den är så bara att andas in den friska luften och känn hur tillvaron stillnar och lägger sej som den skönaste pläd kring dina axlar. En rofylld årstid, hösten.

 

Höstgrejer

Hösten stillar människan, men före det är det mycket som ska fixas. Alla trädgårdsdynor har fått komma in och blivit tvättade. Krukor har jag börjat flytta under biltak för att när tid och ork finns tvätta dahliaknölarna och sätta på tork. Jag ska försöka övervintra fast det varit lite si och så med det. Tomatodlingen är ännu i full gång och jag börjar så smått lessna också på det. Allt har sin tid och nu är jag färdig med allt vad sommar heter.

I dag har vi haft familjen samlad minus en med förkylning. Vi är inte många men väldigt länge sen vi suttit alla kring samma bord. Det är så mycket bobbor i luften den här tiden.

I kväll gjorde vi eld i eldkorgen och grillade korv när kvällen var vacker och ljummen.

En som alltid är med när det händer. I dag blev han så glad åt att få besök att han kissade på mattan, mammas liten <3 Inte så enkelt att hålla tätt alla gånger.

Önskade så att helgen varade åtminstone en dag till. Jag har sovit ca tio timmars nätter, slut ännu efter covidden och hjärndimma som känns skrämmande. Men det är att ta en dag åt gången och sakta men säkert kravla sej upp ur gyttjan.

 

Denna lördag

I går var det en månad sen jag senast besökte farmor. Corona kom i vägen och jag har fått hålla mej därifrån. De sista dagarna har det värkt i bröstet av längtan till henne och jag har inte fått till ett besök. Men jag hade på klart att det blir det första som händer i dag. Satt nästan en timme där trots att hon nog inte hade på klart att jag befann mej i samma rum eller ens visste vem jag var. Små glimtar av ett "normalt" samtal infann sej och i nästa ögonblick var hon innesluten i sin värld. Sjöng psalmer för henne och läste ett par böner, då lyssnade hon och i Gud som haver barnen kär föll hon in och vi bad tillsammans. Jag hörde hennes röst ända tills ytterdörren stängdes efter mej och jag steg ut i solen med tårfyllda ögon. Vad är meningen med allt?

Svängde in via trädgårdsbutiken i byn som har rea på en hel del grejer. Köpte till fyra champagneglas som jag har två av från förr. Ibland finns det anledning att skåla nämligen.

Sedan var jag riktigt huslig i ett par timmar. Det har kommit plommon från höger och vänster och de kokades till sylt.

Ett litet tips på vad som höjer de flesta sylter och marmelader några snäpp.

Så gjorde jag tomatchutney som inte såg så gott ut men smaken var det inget fel på. Trots det var gubben inte säker på att det kommer på hans tallrik för det var rejält sting i den, men säkert riktigt gott till kött.

Dessutom gjordes hemlagad glass till morgondagen, pluspoäng där.

Äntligen dags för friluftsliv och som för det mesta drog skogen det längsta strået.

Älgflugorna till trots får man väl säga. Men det går inte att sitta hemma för de otäcka kräken, bara att ta tjuren vid hornen och bege sej ut. Sen knipa ihjäl allt som kryper...

Nu har vi just kommit hem från bio i stan. Vi har sett Där kräftorna sjunger och som jag väntat på den filmen sen jag fick höra att Delia Owens bok skulle filmatiseras. En bok som lämnade under skinnet på mej och filmen gick verkligen inte av för hackor trots att allt ska klämmas in på två timmar. Så vacker och så känslosam.
 

September rullar på

September rullar på och fokus har vänt mera åt insidan än utsidan. Knappt att jag orkar skvätta vatten på blomkrukorna mera, känns inte alls lustigt eller nödvändigt.

En viss trötthet efter Coronan känner jag av men pinar mej inte mer än nödvändigt, det får ta den tid det tar att bli helt återställd. Försöker få till ordentligt långa nätter för återhämtning.

I helgen stickade jag ett halsskydd, gillar detta med grova stickor för då går det undan. 

I går kväll var mamma och jag till systers för att plocka björnbär och plommon. Så gott att knapra på och att ha med som mellanmål på arbetet.

I kväll har jag skogsbadat med Bonzo medan gubben klippte gräset. Så trött och hjärnan måste vädras och nollställas. Detta är verkligt bästa sättet. Mjukt och vilsamt åt både kropp och knopp.

Min egen fina nallebjörn.

Längtar alltid hem till honom.

 

Ut på andra sidan

En vecka sen jag testade positiv och jag är ute på andra sidan. Tungt småvärkande huvud dras jag med ännu men annars tycker jag formen håller på att hittas igen. Så skönt.

Svinkalla nätter och mycket har tagit stryk. Dahliorna ser hängiga ut och syrenhortensian är svedd på ovansidan av blommen.

Tomaterna i växthuset har klarat sej tack varefiberduk som jag brett över. Känns alldeles för tidigt att allt ska frysa bort. Det kommer säkert mildare nätter ännu, men jag är inte beredd att börja täcka och hålla på varje kväll, då får det hellre vara.

I vardagsrummet har min läsfåtölj fått flytta in, jag sitter ändå inte och läser och absolut inte i ett särskilt rum. Lepakko stolen har flyttat till fåtöljens ställe. Ombyte förnöjer och glädjen i det lilla osv.

Sommarens lyckligaste dag har blivit inramad och detta gläder mej varje gång jag ser åt det hållet.

I går kväll gjorde jag tomatmarmelad och det var så gott på brödet i morse trots att det inte var rostat. Ost rågbröd och marmelad går alldeles utmärkt.

Bonzos pupi har varit pipi och besökt doktorn. Numera enörad och hörseln halverad, var andra örat finns är osäkert. Kanske i någons tarmsystem eller redan i gräset i nåt skogsdike.

Under mina hemmadagar har jag fått till två mössor med häng. En till mej och en till mamma. Nu har jag redan ett nytt projekt på stickorna. 

 

September

September, så härligt.

Tror faktiskt jag tycker bättre om september än augusti. Varför kan man ju undra. Kanske för att det bryter av till något nytt, juli och augusti går ju in i varandra utan större förändring. Dessutom kan september vara riktigt varm och fin om det vill sej. Höstfärgerna är ju också så magiskt vackra.

Sitter vid köksbordet med mitt morgonkaffe. Om man ska se nåt positivt i att man testat positivt så är det det lugna långsamma mornarna man kan unna sej. Särskilt nu när hostan och snuvan verkar ha dragit vidare och bara en stor orkeslöshet lämnat kvar. 

+ 3 grader där ute men så oerhört vackert när solens första strålar silar mellan björkarna och nattens dimma får ge vika. Ska snart ta en promenad, ser på väder appen att det kan komma regn sen.

Jag tar lite längre promenader nu för var dag, och ett par om dagen blir det nu istället för en lång då jag arbetar. Det är ju skönt att Bonzo har mycket att snusa på så får jag hämta andan så länge, det är som om luften inte räcker till.

Att äta morgonmål ur eget drejat kan ibland få mej att stanna upp, så fint ändå att ha skapat sånt med egne knubbiga händer. Få se hur det blir med mitt drejande i framtiden. Efter alla inflammationer och förkalkningar jag haft i axlar och armar är inget mera som förut. Nåt konstigt har lämnat i armarna och jag tror inte de klara av drejandet i längden. Tiden får utvisa och ännu behåller jag min drejskiva.

Gjorde en god tomatpaj med tre sorters lök i botten i går och undrar varför det inte görs paj oftare. 

 Sist en bild av min kära olydiga bångstyriga knäppa följeslagare. Vilket sällskap han är dagar som dessa. 

När alla blommor slutat blomma

När alla blommor slutat blomma, vad gör jag sen då? Så tänkte jag i morse när jag klippte in en bukett med de allra första morotsblomstren. Vilken glädje de förärat mej andra halvan av sommaren mina blommor. I går blev det en bukett till mormor och morfars viloplats som mamma hämtade. 

Tog en liten promenad med Bonzo på morgonkvisten, några hundra meter. Räckte gott och väl till med med mitt flås och ork. Längtar tillbaka till det normala nu.

Blev lycklig när jag hittade ett nystan med tjockare garn häromdagen i mina gömmor. Yxade till en mössa som har varit lagom göra, tog en bild och skickade åt mamma och syster om de kommer med mej till Helsingfors alls om jag kommer i min nya hemstickade. Haha. Senast vi var hade jag basker, för i huvudstaden kan man gå lös på sånt man inte går in till Prisma med i Jeppis ens.

Annars är det nog väldigt långtråkigt i huset. Håller fyr i vedpannan och skrollar på tv:n. Ringde min ena farbror för att få lite hum om hur farmor har det och där är det oförändrat, alltså rätt bedrövligt. Men hon lider inte av frånvaron av mina besök och det är ju en tröst, det är jag som lider av att jag inte kan besöka just nu.

Hösten känns i luften i dag, kallare, råare, gråare. Jag längtar till stickade plagg och goda grytor. men än blommar mina blommor.