Denna lördag

I går var det en månad sen jag senast besökte farmor. Corona kom i vägen och jag har fått hålla mej därifrån. De sista dagarna har det värkt i bröstet av längtan till henne och jag har inte fått till ett besök. Men jag hade på klart att det blir det första som händer i dag. Satt nästan en timme där trots att hon nog inte hade på klart att jag befann mej i samma rum eller ens visste vem jag var. Små glimtar av ett "normalt" samtal infann sej och i nästa ögonblick var hon innesluten i sin värld. Sjöng psalmer för henne och läste ett par böner, då lyssnade hon och i Gud som haver barnen kär föll hon in och vi bad tillsammans. Jag hörde hennes röst ända tills ytterdörren stängdes efter mej och jag steg ut i solen med tårfyllda ögon. Vad är meningen med allt?

Svängde in via trädgårdsbutiken i byn som har rea på en hel del grejer. Köpte till fyra champagneglas som jag har två av från förr. Ibland finns det anledning att skåla nämligen.

Sedan var jag riktigt huslig i ett par timmar. Det har kommit plommon från höger och vänster och de kokades till sylt.

Ett litet tips på vad som höjer de flesta sylter och marmelader några snäpp.

Så gjorde jag tomatchutney som inte såg så gott ut men smaken var det inget fel på. Trots det var gubben inte säker på att det kommer på hans tallrik för det var rejält sting i den, men säkert riktigt gott till kött.

Dessutom gjordes hemlagad glass till morgondagen, pluspoäng där.

Äntligen dags för friluftsliv och som för det mesta drog skogen det längsta strået.

Älgflugorna till trots får man väl säga. Men det går inte att sitta hemma för de otäcka kräken, bara att ta tjuren vid hornen och bege sej ut. Sen knipa ihjäl allt som kryper...

Nu har vi just kommit hem från bio i stan. Vi har sett Där kräftorna sjunger och som jag väntat på den filmen sen jag fick höra att Delia Owens bok skulle filmatiseras. En bok som lämnade under skinnet på mej och filmen gick verkligen inte av för hackor trots att allt ska klämmas in på två timmar. Så vacker och så känslosam.