När man var liten hörde man de äldre klaga på att tiden bara går fortare och fortare. Det hade man svårt att förstå, hur kunde tiden går fortare? Somrarna var evighetslånga och härliga, månaderna fram till jul som flera år... Allt roligt hade en lååång väntetid.
Det där ändras har jag fått lära mej, och att det går fortare ju äldre man blir kan jag bara hålla med om. Nu brassar veckorna på och av september finns bara en vecka kvar. Det var ju just vi började längta till sommaren.
Lika blir det med veckor och dagar, måndag och fredag jämt och knappt hinner man hem från jobbet så måste man gå och lägga sej för att orka med nästa dag. Lite tröstlöst må jag säga men tillika ska man va glad att man får vara med i dansen.
Härliga kvällar har det varit nu om än smått kyliga. Har försökt vara ute varje kväll, fixat kring huset och gått promenader med Bonzo. Nu längtar jag mest till lite innefixande. Borde få flyttat nån möbel eftersom vi ska förvara nån av lillebrors möbler om en tid. Måste få rensat bort det som ögat ser dagligen, blir så trött på krimskramset emellanåt. Längtar till rena ytor och harmoni. Behöver inte köpa nytt utan flytta omkring, plocka bort och ha fram bara det som tilltalar.
Men nu är det fredagskväll med lagom trötthet i kroppen och inte alls taggad för stordåd. Jag beordrade gubben att ta med Bonzo ut så jag fick skura golven. Redan där är jag långt. Nu bara slappna av, i morgon är en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar