Barnavdelningen

 Stannade och tog en bild vid Fornstugan igår kväll på min väg till gymmet där jag skulle möta upp mamma.

Men nåt helt annat vill jag skriva om idag. Nämligen barnavdelningen som det varit så mycket skriverier om och som nu stänger. Detta är varken bu eller bä från min sida för hur det blivit men jag har så många minnen och mycket känslor vad kommer till den avdelningen att jag tänkte berätta min egen historia.

Första gången jag var inlagd där har jag tack och lov inga minnen från. Kring 1,5 år var jag och hade bränt mej rejält på hett vatten. Jag lär ha varit fastbunden till armar och ben för att inte komma åt mina skador och tror det var rätt tuffa besök för både föräldrar, mor och far föräldrar. Än i vuxen ålder när min mormor  tog det på tal så grät hon. Hon brukade säga att när julgranen kläddes var jag så glad och sprang runt runt, och när den skulle kläs ur låg jag fastspänd på sjukhus.

Jag lämnade med många synliga ärr men har alltid känt att de varit en del av mej.

Hela barndomen brottades jag med urinvägsinfektion. Åt konstant mediciner och när det ibland försökte lämnas bort slutade det alltid med hög feber och smärta i mage och njurar. Med jämna mellanrum var jag inlagd på avdelning och i njurröntgen. Den behandlingen var tuff. Vet inte riktigt hur nåt gick till men i vuxen ålder kan jag förstå att det sprutades in kontrastvätska och under fotograferingen blev jag alltid så kissnödig att jag trodde jag skulle spränga. Vädjade om att få kissa men alltid var svaret en liten liten stund till. Sen kom snabbt ett fat under mej och jag fick sätta mej upp och det bara rann. Vilken lättnad, varje gång.

När jag skulle undersökas var det lavemang dagen före. Minns en gång när en mamma med sin son blev utskriven och mamman lovade vinka åt mej där nerifrån då de kom ut. Snäll som jag var stod jag kvar vid fönstret tills vi vinkat klart och sket ner hela mej.

Ofta stod jag vid de stora fönstren och tittade ner. Visste att om jag bara fick upp fönstret skulle jag klara att hoppa ner på taket till sjukhusingången och ännu ett sista hopp före jag skulle lägga benen på ryggen och bara springa springa.

Jag hade sjuk ångest och hemlängtan varje gång. Nästan så jag känner ångesten komma krypandes bara jag skriver det. Redan dörren in till avdelningen och den klickade igen efter oss kände jag att jag var fängslad. In i det stora kala klorluktande tvättrummet med sitt stora badkar som jag skulle stå i för att bli tvättad med tvättlapp och nån äcklig tvål. Vägas på en gammal våg och sjukhuskläderna låg färdigt framme på en stol.

Inget godis fick man ha, det beslagtogs och så fick man lite av det ibland. Försökte gömma under madrassen men visst hade nån nattsköterska snokat fram det under natten. Minns att jag alltid ville ha de stora söta och klibbiga slickepinnarna ur kiosken som hade formen efter nåt nallehuvud i massa olika glossiga färger.

Lektanten kom nån dag i veckan och då fick man pussla ihop nåt med lim flörtkulor och piprensare. Hatar än i dag ljudet från ett akvarium. De där fiskarna fick jag mata och de bara simmade runt runt och det porlande ljudet surrade konstant.

Tant Renata var ljuset i mitt liv under de inlagda dagarna. Hon såg flickebarnet med den enorma hemlängtan. När hon gjorde kvällssmörgåsar fick jag sitta med i det lilla köket på avdelningen. Hon såg alltid till att jag hade böcker att läsa i före läggdags. Utan henne hade jag nog gott sönder.

Trots allt var det ju otroligt bra att ha så nära till ett sjukhus, fast jag inte kunde se det med de ögonen då. Mamma kom alltid efter arbetet för att hälsa på och jag hade alltid besök av nån när och kär. Och jag behövde aldrig vara nån lång tid när jag var inlagd, ofta räckte det med en övernattning.

Konstigt hur dofter och sinnesstämning hänger med år efter år. Jag får ont i magen när jag tänker på den lilla flickan som stod där vid fönstret och planerade sin rymning. Ändå ville ju alla mej väl och som tur var ordnade allt upp sej i tonåren och jag har kanske haft urinvägsinfektion ett par gånger sen dess.

Såna minnen dyker upp med dagens debatter och beslut.