Söndag i vanlig ordning

I går kväll satte jag mej framför symaskinen i stället för tv:n. Av en julig kökshandduk sydde jag en stor fluga åt Bonzo som han ska få klä sej i under årets julhögtid. I går brydde han sej inte alls över att bära den men är det så att den blir irriterande för honom svänger vi helt enkelt rosetten uppåt. Urgöllig hursomhaver.

Syster önskade mej god morgon med denna bild. Haha, man blir ju glad!

Söndagen har varit ungefär som den brukar med skogspromenad matlagning och familjen samlad. När mörkret kröp på under sen eftermiddag hängde jag upp den hemmagjorda favoriten från i fjol. Stjärnan av smörpapper. Lite tilltufsad efter ett års förvaring men lyser lika fint ändå.

 

Blåsig lördag

Efter morgonkaffet begav vi oss ut för att sätta ljusslinga i aroniaträdet. Det får räcka med beckmörkret nu. Tog Bonzo på en skogsrunda och han hittade stigar som jag bara följde efter. Han är så energisk och verkar ha ork som bara den. Jag sa här i morse att nu börjar det vara precis som sej bör här hemma med små hårtussar i hörnen, så som det var på Zebs tid. Bonzo fäller nu i små mängder sitt valphår och längre päls sticker fram här och där. Så roligt att följa utvecklingen.

Besökte farmor i dag på eftermiddagen och tänkte att hon kanske skulle vara mer vaken då än på kvällen. Men lika trött och hon sa att hon visste jag skulle komma men hon orkar inte hålla sej vaken. Sa att det är helt okej, hon få sova medan jag sitter en stund. Sjöng för henne och strök henne över det vita håret. Hon har en spricka i bäckenbenet efter ett fall och har ont stackarn. Som om det inte skulle räcka så som det är. Fick chansen att prata med flera skötare i dag och jag hör ju att de verkligen bryr sej och gör det allra bästa för att hon ska ha det så bra som möjligt. Så tacksam för det. Men som vid varje besök jag gör kommer saknaden efter henne så fort jag stänger dörren och jag vill rusa in igen och ta henne i in famn. Göra allt bra igen. Önskar vi fick skratta så där befriande som när hon skulle lära sej simma där vid Millastugos, som när hon jämt tappade skidorna i skidspåret pga dåliga bindningar, som när vi cyklade skogsvägar fram under varma sommarlovsdagar. Önskar så.

Blev på bättre humör när jag svängde in hos lillebror och han var i full färd med att skura golven och nästan kände på sej att jag var på intågande. Visade fiolen han håller på att bygga och jag var mäkta imponerad att det fina hantverket, och så fick jag se den pytteminsta trähyvel jag nånsin skådat, knappt att jag kunde hålla i den. Sånt behövs tydligen i finliret.

Ljus och mörker, glädje och sorg, alla vandrar de tillsammans.

 

Tar helg

En svetsare tar helg. Denna vecka har jag gått från skolning till full produktion. Vilken vecka det har varit, spännande och roligt.

Under dagen fick jag mej skickad denna bild av svägerskan. Bonzo lever livet och upptäcker nya spännande saker hela tiden.

I kväll fick han också vara med till Nykarleby och se ljusparken.

Jag hade bara min sketna mobil att fota med och en valp som snodde runt benen. Gubben har desto bättre bilder i sin kamera.

 Nu är vi hur som helst hemma igen med en nyskurad bastu och dricker julmust. Doobidoo på det.

Kompisfajt

- Mamma! Så fint med stjärnan i fönstret!

- Ja kära pojken min, nu har vi en mysig och vacker tid framför oss.

Ungefär så går våra samtal här om kvällarna. Inga fy och nej och ha du pissa nö otär!

I går kväll valpkurs och Bonzo väntade ivrigt på att bästisen skulle dyka upp.

Efter  träningen var det fri lek och fajten var igång. En rak vänster från Bonzo.

Som åkte i sargen med en smäll.

Det gäller att hålla fast sej annars dra han mej i svansen!

 Men jag kan också sitta fint och vara duktig vovve.

Matte fortsätter med sin svetskarriär som går bättre och bättre dag för dag. Och efter allt regn under dagen har det nu frusit till och det finns snö på marken. Ack då det skulle få hållas så.

Mera konst

Måste ju få ha lite roligt också under skolning. Fogade ihop en massa provbitar och när jag satte verket på stående påminde det mej mycket om Sibelius monumentet och vips hade jag ett eget i miniatyr.

Och Bonzo, alltid med på ett hörn. I morgon blir det allvar då det är tänkt att min lekperiod är över och jag ska börja producera på riktigt. Gulp!

Annars får vi nog anstränga oss lite extra i detta eländiga mörker för att hållas med huvudet ovanför vattenytan. Ändå glad att under arbetsdagen knappt behöva se ut på mörkret och kamraterna håller en på gott humör. Det jag har att se fram emot nu är ny fysioterapitid i morgon efter arbetet och sen på kvällen valpskola. Så glad över att jag gav Bonzo chansen till både lära och lek med kompisar.

 

Svetskråtasi

He sku va ti salu. Ett stycke konstverk av världsklass...

Ja vet ni, i dag blev det premiär för den här kvinnan att hålla i en handsvets. Jag kunde inte förstå att det skulle arbetas i ett sånt mörker som jag gjorde den första övningstimmen. Men jag fräste på i blindo utan att se var just övningsbitarna skulle sitta ihop och resultatet såg ut som om jag varit i sjönöd samtidigt. Allt tills jag jämrade mej åt en medsyster och hon kollade min svetskask och kunde konstatera att den var ställd på mörkast möjligast och hon fixade om den. Varde ljust sa jag och såg allt i nytt ljus.

Efter ett par timmars försök hade jag i alla fall några centimeter helt godkänt. I morgon fortsätter jag i skolbänken. Huhhu!

I dag har vi en liten kille i huset som blir 4 månader. Tiden går så snabbt och han växer upp i ett huj nu, både sorgligt och skönt på samma gång. Valptiden är så otroligt krävande på alla sätt och det är så himla tur att man hinner glömma mellan varven för annars skulle det ta stopp. Just nu säger jag att inte en valp till hos oss, ska det blir fler blir det en omplaceringshund eller nåt i den stilen. Men man kan ju alltid ändra sej.

 

Lördagsnöjen

Bonzo och jag startade dagen med en tur i skogen, där finns så mycket att undersöka för en liten nos. Försökte mej på ett rejält antal foton men det var mest suddiga vid närmare betraktelse.

Vi hade också träd stretching som vi övade på med stol på valpkursen. Bra för en hund att sträcka ut magen och dess muskler. Petade in lite godis i barken och vips stod han på bakbenen.

Ris följde med hem och årets dörrkrans bands i den enklaste av stilar. Novent uttrycket har landat hos mej. Novemberväntan på advent typ.

När Bonzo sovit hamnade han i hagen med sin sumo fullproppad med mat. Då hade han en stund att göra och vi tog cyklarna och drog till skogs.

Stigen till arbetsplatsberget var inte direkt cykelvänlig...

Men fram kom vi och trappade upp i tornet. Här ännu var jag nöjd men totalt slut i lårmusklerna när vi kom hem. De blöta och leriga vägarna sög i däcken och det var tung trampat. 2,5 timme var vi på gång och fick även lite regn på oss på hemväg.