Svetskråtasi

He sku va ti salu. Ett stycke konstverk av världsklass...

Ja vet ni, i dag blev det premiär för den här kvinnan att hålla i en handsvets. Jag kunde inte förstå att det skulle arbetas i ett sånt mörker som jag gjorde den första övningstimmen. Men jag fräste på i blindo utan att se var just övningsbitarna skulle sitta ihop och resultatet såg ut som om jag varit i sjönöd samtidigt. Allt tills jag jämrade mej åt en medsyster och hon kollade min svetskask och kunde konstatera att den var ställd på mörkast möjligast och hon fixade om den. Varde ljust sa jag och såg allt i nytt ljus.

Efter ett par timmars försök hade jag i alla fall några centimeter helt godkänt. I morgon fortsätter jag i skolbänken. Huhhu!

I dag har vi en liten kille i huset som blir 4 månader. Tiden går så snabbt och han växer upp i ett huj nu, både sorgligt och skönt på samma gång. Valptiden är så otroligt krävande på alla sätt och det är så himla tur att man hinner glömma mellan varven för annars skulle det ta stopp. Just nu säger jag att inte en valp till hos oss, ska det blir fler blir det en omplaceringshund eller nåt i den stilen. Men man kan ju alltid ändra sej.