Vårdagjämning

Vårdagjämning och hemmet har aldrig varit så kär som nu.
Alla ville bara hem i dag, så mycket andra planer fanns inte. Bara hem.
Jag var dödsslut när jag väl fick mej vänd ner i soffan och vaknade igen tung och mosig i huvudet.
Gårdagskvällen blev också den påfrestande med otrygg åldring och Zeb med epilepsianfall. Tackar min skapare att jag ändå fick sova hela natten och drömde att Zeb fick två feta och lurviga valpar på vardagsrumsmattan. Härligt ändå och jag klappade honom på huvudet i morse och berömde hans duktighet :) :)
Så fick jag ett ryck och fräschade upp vardagsrummet. Bytte kuddfodral, duk och matta. Vädrade och skurade både golv och växter.  Älskar dessa ryck för däremellan händer noll saker.
Så skönt med helg nu, att få landa lite och komma från eländet. Det blir ju så i arbetet att viruset finns på allas läppar, så i helgen ska jag försöka njuta av hemmet, naturen och ledighet.

Veckans våndor

Det har varit en tuff vecka och det är redan som luften gått ur fast vi ännu har morgondagen.
I helgen blev Zeb hastigt väldigt dålig på att gå. Hans bakben är sluta och vi har av veterinär förstått att så länge han inte ser ut att lida är det okej men thats it. Jag funderade skallen av mej i både sorg och rädsla och sov knappt på några nätter. Vi var helt beredda på att ta det där telefonsamtalet denna vecka och jag var i en dimma och en overklighet som jag bara ville komma ur.
Måndag kväll var jag ensam hemma med Zeb och ångesten och tänkte att inte i kväll utan i morgon när jag inte behöver vara ensam. Tisdagen kom och Zeb karppade upp sej. Iofs visade han inte under helgen på att ha ont utan följde oss som vanligt här hemma men vi lät bli att ta promenader med honom. Men benen började se stabilare ut igen och vi tänkte vi ser hur morgondagen blir. Nu är det torsdag och här tållar han på efter oss ännu och hade världens uppvisning på köksmattan när vi åt, t.o.m lekte med sin boll. Så vad gör man? I dessa coronatider vill man hålla ihop det lilla man har och hitta stabilitet och trygghet, vill inte att allt ska rasera. Själviskt kan nån tycka visst, men jag tror mej känna min hund och hoppas kunna avgöra när han lider. Nu njuter han ålderdomen med en funktionsnedsättning som saktat ner honom betydligt. Vi tar en dag åt gången och så fort vi ser att det går nedför från detta så vet vi att ingen återvändo finns och då avslutar vi vår tid tillsammans.
Också ovissheten om smittospridning sätter sej i skallen och helst skulle vi väl alla stanna hemma från arbetet. Det mysigaste under arbetsdagen nu är pauserna där vi är 6 stycken kvinnfolk som sitter i ett rum med ett stort bord mellan oss och pratar. Alla har vi en oro, äldre personer i vår släkt och riskgrupper. Skönt att ha dessa kvinnor att bolla med.
Som alla företag kämpar också vår arbetsplats och vi är förberedda på permitteringar när inte material kommer in. Bara på dessa dagar har vi sett att det minskar och faktum kvarstår.
Allt detta har lagt sej som en klump i bröstet denna vecka men jag tycker det börjar lätta nu när man fått låta allt sjunka in, accepterat faktum och bara kan se tiden an och göra det bästa av situationen.

Skogens medicin

Sprickfärdig av frustration kom jag hem.
Kylde först ner mej med glass i växthuset tillsammans med gubben och Zeb.

Gubben skulle och pröva de nya hjulen på asfalt. Tror han hoppas ni ska se hur snygga de är, plus att de väger ingenting kan jag intyga.

Jag tog min tvåhjuling till skogs, den bästa lugnande medicin som finns.

Perfekt gul färg och gillar skuggan på stammen.

Vacker död.

Och det gröna sköna mmm...

Lycka i en plätt mossa.

De ståtliga tallarna som står så majestätiskt susande i vårvinden.

Med de vackraste kronor.

Oj nej!
Baddags! Och lugn som en filbunke ;)

Samma samma

Jo nej, inte händer det mycket här inte.
Vi arbetar på och det som ändrat där i dag är att vi under pauserna sprider på oss i olika rum för att inte sitta som packade sillar i kafferummet. Tvättar händerna tills de blir torra och fnasiga och späder på med hand desinfektion för att riktigt få till det.
Nån hamstring har vi inte haft men om nån har mycket wc papper kan vi skryta med ägg och torrjäst, haha.
Läste på bloggen ett år bakåt i tiden och jag hade kommit hem med mina första keramikalster i tre olika färger från Hirvlax och lycklig som få. Fikat på stan med väninna och kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att vi skulle sitta i detta träsk ett år framåt.
Bara att ta en dag i sänder och se tiden an.

Ett litet inlägg

Jag har verkligen inte haft lust med någonting i dag, mest varit i en dimma på nåt vis. Inte ens fast vädret var vårlikt och vackert kom jag mej till skogs utan gick bara runt omkring här i stugknutarna med Zeb som inte alls är i form han heller.
Inte ens ett inlägg hade jag tänkt göra men om det är nånting man kan göra i dessa dagar är det väl att sprida bra feelis på nätet bland alla bobbor.
Iittala har haft billiga dagar och jag passade på att skaffa gröna dricksglas från serien Kastehelmi. Grönt glas är nåt av det finaste jag vet så därför. Bara vanligt vatten smakar godare bara man har fina glas.

En sväng ner till ån där det för det mesta är vackert. Får hålla Zeb i koppel här för han tror att alla dagar är bra simdagar.

Och nu stänger skolorna ner och jag undrar när detta ska vara över. Håller på att bli så overkligt alltihop.
Detta var mitt lilla inlägg, inte alls mycket för världen men dock. Ha det gott!

Så grått igen

Ett riktigt gråväder i dag igen, sån kontrast till gårdagen. Jag har svårt att hålla humöret i schack när det blir så till råga på allt annat skräp.
Dagens ljuspunkt var att vi haft våra unga hemma, sån glädjekälla att få samlas, krama om dem och höra om veckan som gått och vad som komma skall. Det känns extra viktigt i dessa tider.
Annars känns det som om jag inte har nån koll över nåt annat, bara väntar på vad som ska hända precis som alla andra. Riktigt overkligt det som händer nu.
Ta hand om varandra <3

Så skön är vår jord

Lycksalig att få vakna till solsken och minusgrader.
Den långa lördagsfrukosten kortades hastigt av för så stor var abstinensen efter veckan pissväder för ett ordentligt cykeltramp.

Nordliga kalla vindar men inne i skogen så behagligt med en värmande sol i ansiktet. Höga träd och blå himmel, jag trivs i dess omgivning.

Kom på mej själv med att nynna några rader ur Så skön är vår jord.

 Cyklade in på alla småvägar jag hittade. Vissa tog slut och andra blev för dåliga. På ett ställe hörde jag knak i skogen, stannade för att lyssna och det lät som en gren knäcktes. Jag kan lugnt säga att det är lätt att cykla ihjäl sej. Herregud så skakig jag blev.

Ett ställe tog mej rakt ut i åkern.

Njöt i dag lika mycket som jag gjorde i Florens, i Boboligarden och uppe vid Michelangelosplatsen där man har utsikt över hela Florens. Tänk så fint att man kan känna samma storhet här hemma i Esse skogarna.

Fammo har jag besökt i dag och ikväll blir det kaffe vid Göukbacka.