En beklämmande historia

Jag vill nu säga att jag verkligen inte vill framstå som snuskig eller på nåt sätt uppvigla till nån form av attack mot det andra könet. Men det var en mycket beklämmande syn som mötte mej i växthuset i går. Stackarn hade fastnat med...änden i sittgallret på en stol och var ordentligt fastkilar. Jag fick helt enkelt lemlästa honom. Tragiskt och hemskt på samma gång. Ber så mycket om ursäkt.

Bjuder på en mycket gladare bild från samma hus. Solvarma tomater kan vara så goda och plantorna levererar dagligen nu.

När jag kom hem från arbetet i dag gav jag mej inte tid att sitta ner utan for genast ut i uterummet för en städning. Massa blad putsades bort och jag sopade golvet och torkade bord och fönsterlister med trasa. Nu ser det någorlunda hyfsat ut där igen. 

Snart är höststormarna och regnets tid här och då vill jag kunna sitta där och mysa med lampor och tända ljus och höra smattret mot taket.

Ögonen svider och far i kors av trötthet nu. Bäst att ta sej ut och och hoppas på att kvickna till igen. En kaffe med sonen som är i garaget kunde göra susen. En måndag precis som den brukar vara.

 

Dagar som går

Dagarna rullar på och jag blev tröttare för var arbetsdag som gick i veckan. Konstigt hur man "legat av sej" under semestern. Fast det är väl bra det också, då vet man att man verkligen haft semester. Och vetskapen om att jag har ett par veckor ännu att ta ut när det passar gör att man drivs framåt. När det känns som att jag behöver återhämta mej prickar jag in nån ledig dag.

Torsdagskvällen rullade dimman in och jag tog ett par bilder samtidigt som jag stängde växthuset för natten.

Det kommer gyllengula tomater nu också bland de röda. Stora och fina.

Bonzo var pepp på fredag och helg. Nästa vecka har han hem husse så han har goda dagar framför sej.

Så till den vackra dahlian som är stor och kraftig. En riktig färgklick när jag kikar ut från sovrumsfönstret.

I morse hade vi bråttom att komma iväg med cyklarna eftersom det hotats om regn. Trots att vi skulle hålla oss efter grusvägar tog gubben täten och drog iväg längs nån skogsstig. Jag fasade för att älgflugorna skulle anfalla men tror inte vi hade hem en enda.

Fotande hör till. Det ska bilder till Strava och andra medier. Sen är det också trevligt att ha att se tillbaka på i vinter.

 Här sitter jag i morbrors lada och filosoferar.

På hemväg stannade vi och såg en lång räcka av gamla traktorer som var ut och luftade sej. De skulle köra till Sisbacka i Purmo och vi stod och hälsade åt alla, mest kända ansikten.

Hemma kom Patrik och Lotta med bröd som de hade köpt vid Jeriko Gård. Vi bryggde kaffe och lät oss väl smaka av det färska brödet.

I kväll är jag bjuden på mat till en gammal väninna och så glad över den plötsliga inbjudan som trillade ner i mobilen.

Varm torsdag

Uppförsbacke hela långa arbetsdagen. Roboten har krånglat liksom kaffemaskinen och ett tag gick jag så het att jag trodde jag satt eld på röven. Olidligt hett under svetskläderna.

Det som höll mej uppe var mötet med farmor jag skulle få till efter kvällsmaten. Spänd på hur läget skulle vara eftersom det gått nerför under en tid. Trots att benen inte längre bär och hon måste ha lyftanordning så var hon pigg och pratsam och på gott humör. Vet inte när vi sist samtalat på det viset vi gjorde i dag. Först matade jag henne och så for vi ut på en halvtimme innan jag hjälpte henne i säng. Helst hade jag stannat så länge hon var vaken för vi hade en riktigt trevlig stund tillsammans.

Här hemma har jag en dahlia som slår ut som bäst och kommer få fantastisk fin färg. Den blir det att följa med lite extra.

Syrenhortensian är verkligt maffig i år.

Så har jag tagit upp rödlöken då jag såg att den höll på att bli maskäten. Att man aldrig ska få ha något i fred. Och på tal om fred så är det fredag i morgon. Hurra hurra, fredagspeppen är tillbaka!

 

Invigning av "vinter" grillen

I går kändes det som om det äntligen var dags att inviga nya grillen. Eftersom vi lägger en massa tid på att vara hemma så får man till exempel ta en bit av Lapplandskänslan till husknuten. Och på en vandring i lappländska marker sitter det fint med kaffe som kokats över öppen eld.

Kaffe smakar definitivt bäst utomhus, fast jag hade malt på onödigt mycket.

Korv skulle naturligtvis testas. Tror vi kommer ha många trevliga sammankomster kring denna grill i höst och under vintern.

>Och där bredvid färdas aroniabären som bäst. Trädet har aldrig haft så mycket klasar som nu och jag hoppas det räcker till både oss och fåglarna.

Hungrig och sugen på sött när vi kom från arbetet i dag. Rörde ihop banan ägg och kakao och körde i mikro. Riktigt gott och en hälsosammare variant. Detta blir flera gånger.

Buketter med många slags färger, det är min melodi i sommar. Nu plockar jag in hejvilt för jag njuter mera av blommor i vas här inne nu än att de står ute och regnar bort.

 En lugn och stilla kväll har jag. Åskan hörs därute och jag får strax stänga datorn. Vilken tur att man har en rolig sticksöm att ta till när det inte lockar med nåt annat. 

Arbetsdag

Morjens måndag!

Jag försökte hålla flinet uppe liksom humöret. Verka taggad och redo för nya tag. I själva verket var jag som en marsian som landat på jorden eller tvärtom. Som ett stort frågetecken som fatta noll och som inte hade en aning hur jag hamnade här. Jag hade ju semester just. Sakta med säkert tog jag mej upp på banan igen, tränade lite svetsfogar och i morgon kör jag för fullt igen.

Sitter i soffan och skriver detta och hittills har jag slumrat in två gånger så rutan hunnit mörkna mellan gångerna. Det tar på att arbeta.

Så glad att komma hem till Bonzo, ge honom mat och sen ta honom ut på en runda. Sedan en runda bland blommor och grönsaker med vattenkannan, som jag håller på att tröttna på detta eviga vattnande.

Kiwi frukterna är inte stora men de hänger där lika envist varje gång jag lyfter på bladen. Hoppas så jag får ett slutresultat i år. I fjol hade busken en kiwi som den släppte i det tidigt stadium.

 Enda som är pigg hos oss nu är denna blombukett. Mina ögon flyter i kors och jag måste få en balja kaffe nu annars tar jag natt halv sju. 

Är det så här det känns att arbeta...

Ett år har gått

Ett helt år har gått sedan vi fick möta vår lilla Bonzo för allra första gången. Och han var så ljuvligt söt och alldeles perfekt och mitt hjärta svämmade över och fick knappt rum i bröstet. En hel sommar med saknaden efter Zeb och så plötsligt hade vi en lite Bonzo som skulle flytta hem till oss om några veckor. Som skulle göra oss hela igen.

Jo visst, jag tror på riktigt att han har nån bokstavskombination, eller så är han så väldigt hög på livet. Det må vara vilket som, det kvittar, jag älskar honom ändå.

Vi har nu fått spendera flera sommarveckor tillsammans och i morgon ska jag tillbaka till arbetet. Det blir nya rutiner igen men Bonzo kommer att ha det bra här med farmor och farfar och småfolket som springer omkring.

Som tack för det gångna året drog han loss lite blomster att tugga på. - Varsågod, det var så lite så.

 

Augustis första lördag

Tror jag tagit ett nytt rekord i dag med att ta minst bilder med telefonen. Men det är ju skönt att kunna släppa det också nån gång.

Eftersom dagen varit solig och fin hade jag gubben att föreviga mej med mina solrosor för att minnas hur höga de faktiskt blev.

Dagen har innefattat en begravning och det är sorgligt hur sorgen ska drabba samma personer så tätt inpå tidsmässigt. Att inte hinna ur en sorg före nästa knackar på. Ber att det ska finnas kraft ändå.

 Invigde min nya gryta i dag och förberedde morgondagens familjesammankomst. En ordentlig köttgryta bara att värma när potatisen är klar. Detta är också en fördel med den tid vi har framför oss. Rejäl matlagning gjord med omsorg och inte bara att man slänger på grillen vad som hittas i kylen.

Nu sitter en liten en på köksmattan och meddelar att det börjar bli dags för kvällspromenaden.