Ett helt år har gått sedan vi fick möta vår lilla Bonzo för allra första gången. Och han var så ljuvligt söt och alldeles perfekt och mitt hjärta svämmade över och fick knappt rum i bröstet. En hel sommar med saknaden efter Zeb och så plötsligt hade vi en lite Bonzo som skulle flytta hem till oss om några veckor. Som skulle göra oss hela igen.
Jo visst, jag tror på riktigt att han har nån bokstavskombination, eller så är han så väldigt hög på livet. Det må vara vilket som, det kvittar, jag älskar honom ändå.
Vi har nu fått spendera flera sommarveckor tillsammans och i morgon ska jag tillbaka till arbetet. Det blir nya rutiner igen men Bonzo kommer att ha det bra här med farmor och farfar och småfolket som springer omkring.
Som tack för det gångna året drog han loss lite blomster att tugga på. - Varsågod, det var så lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar