Det var den semestern

Det var den semestern det. En alldeles fantastisk sådan och jag kunde sjunga med i Och här kommer alla känslorna på en och samma gång, för känslor har det varit. Så mycket glädje och tacksamhet kring mitt fyllande, trodde aldrig jag skulle uppvaktas så. Måste faktiskt nån dag gå tillbaka i bloggen och läsa från min födelsedag och fram till nu, man glömmer ju så lätt allt som hänt och tycker tiden bara rusat på. Men just nu är allt riktigt bra och visst kan det vara motigt måndag morgon, tillika som jag blir slöare för var dag som går och vill gärna ha rutinerna tillbaka.

I går hälsade jag på farmor och hon låg som Pippi med fötterna på huvudkudden vilket i och för sej är helt ok det också. Hon var väldigt trött och i hennes värld var det natt och i min förmiddag. Så vi läste Gud som haver, sa gonatt och så satt jag hos henne tills hon somnat.

Hemma i brevlådan hade jag musik av Andrea Bocelli. Det är så väldigt länge till januari och osäker värld så jag behöver få lyssna här tills dess.

Salladsskål med fetaost och hallon. Visst går det! tackar som frågar.

 Morötterna börjar bli i storlek ätbara. Kul med färg.

Cyklade till frissan för att få mej klippt i morse, så hem igen för att byta cykel och kläder. Drog till Fäboda och kom passligt för att beställa en toast och sallad. Så varmt och skönt att sitta där och tanka för att sen rulla hem igen. Jag ville göra nåt njutbart av denna sista semesterdag och det tyckte jag att jag fick till.

Kom hem en halv timme före gubben slutade arbetet. Kokade kaffe och var väldigt snål på glass och förstås hade vi inget hemma. Mixade frysta hallon med banan och turkisk yoghurt och det blev en riktigt bra ersättare.

I kväll har jag suttit ute och beskickat mina små efterrättsskålar och en liten kanna fick ett öra. Bonzo och jag ska ta en tur längs vägen nu, den sista för i dag denna sköna fredag.