Min lilla värld

Frusna aroniabär blev till kräm med jordgubbar till kvällsgröten. Tror inte det blev några poäng från gubbens sida över maten men jag tyckte det var riktigt gott. Havregryn kokade på havremjölk är supergott.

Aldrig har väl världen känts så liten som den gör nu. Man tossar på i sin egen bubbla vilket har både positiva och negativa effekter. Planerar väldigt lite framåt och tar mest dagen som den kommer. Rätt skönt för det mesta men i bland slår längtan till, till att bara kasta sej iväg på nåt äventyr. Behöver inte vara långt men det är hälsosamt att komma sej bort från hemmet mellan varven.

På tal om hemmet så fick vi köpa loss utgående möbler för billig peng från arbetet. Jag köpte två ljugarbänkar, en lång och en kort. den längre står nu som blombänk i vardagsrummet och den kortare gör Bonzo cirkuskonster på. En bänk är alltid bra att ha, två ännu bättre.

Som sagt vi skrotar runt kring stugknutarna och visst blir man lycklig av skog och höstfärger.

Här en väldigt lycklig hund på kvällens upptäckarfärd.

Pinnar hittas överallt och ska släpas på fast de egentligen är för tunga.

Jag längtar alltid till stickningen nu. Det blir inte många varv på en kvällsstund men åtminstone så mycket att behovet stillas. Försöker komma tidigt i säng och verkligen prioritera sömnen, tror det är viktigt nu när hösten är här och vi går in i mörkare tider. Läser tills ögonlocken blir tunga. 

Försöker få in en rutin som håller, behålla lugnet och inte ge vika för stressen som alltid ligger på lur. Detta kan hålla i några dagar sen flippar det ur igen men just nu är jag en förnöjsam människa.

 

I går och i dag

En mycket spänd och pepp Bonzo i bilen i går kväll, utan en aning om vart det skulle bära av.

Hundlekis!!! Då kan det se ut så här, ingen chans att få till ett skarpt foto.

Bonzo var gnällig till först, ivrig och skräckslagen på nåt vis. Hittade sin favorit flicka från förra gången, lekte och hånglade. Så kom plötsligt en större hund och stal hans flicka från honom och Bonzo satte sej ner vid mina fötter och gnällde. Plötsligt såg han alldeles villrådig ut, alla såg ut at ha någon att leka med och jag kände på nåt vis igen mej i honom. Ibland hamnar man i sällskap där man känner sej utanför och osäker. Men han hittade sin plats i gänget och så småningom jagade alla varandra. Kvällen slutade med att han hamnade i slagsmål med två andra och då bestämde matte att hemfärd var det enda rätta. Totalt slutkörd slocknade han raklång på vardagsrumsgolvet.

Jag kom mej till biblioteket i kväll. Läsning har gått på halvfart under hela sommarhalvåret men nu börjar det finnas både lust och tid för bra läsning igen. I stället för att hänga framför tv där det sällan visas nåt vettigt tar jag hellre en bok i handen.

 För att inte tala om en sticksöm. Ny färg på stickorna nu och sån terapi för kropp och knopp.

Denna kväll är som en stilla lunk och alldeles perfekt för bastubad.

En hel helg

Så hastigt flyr en helg förbi och man hinner knappt fånga den. Som tur har jag ledigt även i dag och det är så otroligt skönt. Solen skiner och den hårda blåsten som utlovats är inte särskilt hård ännu åtminstone. Jag lossade i alla fall solrosorna från växthuset för jag vill verkligen inte att de ska dra sönder takkonstruktionen. Det i sin tur betyder att nu ligger de halvvägs ner i backen utan stöd men det hjälps helt enkelt inte. Deras tid är förbi.

Helgen har inneburit mycket promenader med lill jycken. Han älskar utelivet såsom vi och vi har haft så många härliga stunder.

En lördagsbild med kaffemugg, mandarinskal och en alldeles ljuvlig fotobok vi fick i fredags med en massa härliga foton av det förlovade paret. Som jag bläddrat i den.

Under lördagen besökte vi Kokkola stad för shopping. Köpte batteriljusen ni ser i fönstret. Så mycket mys nu i hösttider. Dessutom har jag plockat in ett par pelargoner så vi kan njuta av deras sista blomning här inne. Tål ju inte doften särskilt bra men än så länge har det gått.

Under gårdagen besökte jag fammo och vi hade en fin timme tillsammans. Pigg och pratsam fast inte hälften av det hon berättade stämde så fogade jag mej i hennes värld och samtalade på hennes villkor. Vad spelar det för roll egentligen, huvudsaken att man håller diskussionen igång. Rätta aldrig upp en dement det gör dem bara mer förvirrad.

Under kvällen besökte vi mamma och Hasse, känns som om det är längesen jag varit hem till dem trots det så har jag daglig kontakt med mamma. Det kan va nåt av det finaste i relationsväg man kan ha.

Lycklig hund efter fem kilometers länk.

Strax efteråt sitter han och se fodrande på mej. Ska vi inte leka?!

 

Happy day

En sån bra ledig dag jag haft.

Bonzo och jag startade med en 5 kilometers skogsrunda från morgon.

Dimman låg tät.

Hem för att städa.

Stickat i solskenet.

När gubben kom hem blev det cykling. Första stoppet Finnholm, fammos barndomshem i bakgrunden <3

Grusvägar och sol i ansiktet.

Humla.

Bildbevis 1

Bildbevis 2

Sista stoppet vid simstället vid Kyrkbacka vi använde flitigt i början av 80 talet. Nu igenväxt och näst intill oigenkännligt.

Nu kom ungdomarna hit. Vi ska se Doobidoo tillsammans ikväll.

 

En fin tid

September är väl ändå en härlig månad. Där de sista rosorna tappert blommar i den allt svalare luften. Då man så småningom får gå ner lite i varv med allt vad trädgård och dess mödor innebär. Det krävs mindre vattnande i växthuset och gurkorna tillväxt mattas av. Än finns mycket tomater som jag hoppas ska hinna bli färdiga, de plockas in varje dag nu så röda gula och goda. Ibland står jag bara och stoppar i mej de små körsbärstomaterna, fyller magen till bredden av godsaker. Det är ett härligt överflöd om nåt.

Nu är verkligen hortensiornas tid. Är så glad över den magnifika buske som växt sej långt högre än mej och inte gör en besviken vad kommer till blomning.

Vi har väl fem olika sorters hortensior hos oss, denna en nykomling för i sommar.

Min egen lilla Ferdinand på dagens långpromenad. Man får aldrig ha så bråttom att man inte kan stanna och njuta längs vägen.

Och varje gång man plockar in en blomsterbukett undra man om det är den sista.

Det är en rätt så lugn period på arbetet så jag passar på att ta ut ett par lediga dagar. Fredag och måndag är väl ändå härliga att förlänga helgen med. Jag som för det mesta går in i helgen med stresspåslag över allt jag borde hinna med känner nu ett härligt lugn. Tänk att en kan få ha et så gött som Skäringer säger.

 

Vandring

Vi hade en ledig måndag här hos oss. Och efter söndagen som innehöll lillebror, promenad, fammobesök och under kvällen besök hos syster och hennes familj så hade jag tänk ta det lilla lugna under måndagen. Men vi drog ut på vandring igen.

Höbäck - Sarjärv naturstig som startade längs Vuojärvi vägen och var 10,6 kilometer lång.

En något förfallen led med spångar som skulle behövt förnyas för länge sen. Men det verkar vara lite folk som vandrar där, vi såg inte till en människa på hela rutten.

Vackert ändå och vi var väldigt pepp där i början.

Esse - Terjärv - Evijärvi

När leden såg ut på detta vis var vandringen lätt men för det mesta var det sten på sten och upp och ner i branta backar.

Hannusas Annas stuga.

Där inne drack vi kaffe i skydd mot älgflugorna.

Bonzo älskar att vara ute i naturen, så mycket spring i bena som han har. När vi närmade oss slutet steg han plötsligt upp på bakbenen och framför oss en bit springer en älgtjur tvärs över stigen och upp i skogsbacken. En tjur med präktig krona och plötsligt kände jag mej rätt liten.

Många kämparbackar som denna.

Vilopaus.

Vatten är ett mycket rogivande element och sånt fanns det gott om.

Efter att ha plockat ett tjugotal var av älgflugor var det sen skönt att komma till bilen igen. Denna vandring gör vi inte fler gånger men det behöver vi inte heller för nu är den genomförd.

Hem och vila i några timmar sen körde vi till hundlekis i Nykarleby som startade på kvällen. Bonzo hade livets dag med motion och där bland alla hundar sprang han så fort benen bar och juckade på allt och alla. Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra.

 

1 år med Bonzo och lördagsrundan

I går var det 1 år sedan vi körde till Kannus för tredje gången. Denna gång för att få hem vår Bonzo som på dagen blivit sju veckor gammal. Jag minns ännu overklighetskänslan, att inte kunna fatta att vi faktiskt skulle bli hundägare på nytt. Sorgen efter Zeb var ännu väldigt påtaglig och det gick inte ens lite att skrapa på ytan utan att det såret sprack och blödde. Det gör ju ont än i dag.

Men Bonzo gav vårt hem nytt liv och fast det är en kamp ännu många gånger skulle vi aldrig ångra beslutet. Han är fortfarande valp bara modell större.

Blev så glad när jag fick ett meddelande av en helt okänd person att hon tycker Bonzo är en av de tre vackraste lapphundar hon vet och så har hon två själv. Alltså kan man ju räkna ut vilka som kommer på första och andra plats haha! Och visst är han otroligt fin vår älskade Bonzo, ingen tvekan där.

I dag lördag började jag med att tvätta köksfönstren och byta gardiner. Plockade in en stor mängd tomater som jag rostade i ugn, mixade sen med lök, vitlök och örter till tomatsås. Frös ner i askar för att använda i tex. köttfärssås eller pizza.

Fick för mej också att baka en citron och vallmofrö sockerkaka.

Eftermiddagen vigdes åt att pröva Bussimossen rundan i Lepplax.

Vacker natur.

Som vanligt halkade jag efter för alla foton som skulle tas.

Och mina medgående fick vänta.

Lite lapplänsk känsla också här. Blött på många ställen och man fick nog se efter var man lade ner fötterna på många ställen. 

Härligt ändå i skogen där det inte slapp blåsa den kalla vind som varit i dag. Här var det istället att det ångade under pajtan när solen låg på.

 Glad och mysig kväll till er!