September är väl ändå en härlig månad. Där de sista rosorna tappert blommar i den allt svalare luften. Då man så småningom får gå ner lite i varv med allt vad trädgård och dess mödor innebär. Det krävs mindre vattnande i växthuset och gurkorna tillväxt mattas av. Än finns mycket tomater som jag hoppas ska hinna bli färdiga, de plockas in varje dag nu så röda gula och goda. Ibland står jag bara och stoppar i mej de små körsbärstomaterna, fyller magen till bredden av godsaker. Det är ett härligt överflöd om nåt.
Nu är verkligen hortensiornas tid. Är så glad över den magnifika buske som växt sej långt högre än mej och inte gör en besviken vad kommer till blomning.
Vi har väl fem olika sorters hortensior hos oss, denna en nykomling för i sommar.
Min egen lilla Ferdinand på dagens långpromenad. Man får aldrig ha så bråttom att man inte kan stanna och njuta längs vägen.
Och varje gång man plockar in en blomsterbukett undra man om det är den sista.
Det är en rätt så lugn period på arbetet så jag passar på att ta ut ett par lediga dagar. Fredag och måndag är väl ändå härliga att förlänga helgen med. Jag som för det mesta går in i helgen med stresspåslag över allt jag borde hinna med känner nu ett härligt lugn. Tänk att en kan få ha et så gött som Skäringer säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar