Hos oss är det alltid nån som är missbytt... Säg sen hur länge man kan motstå den bedjande blicken.
Det var så skönt att komma hem i dag släpandes på kassar med apoteksvaror och mat. Dricka kaffe och snaska på en glass, det är ju trots allt fredag. Gubben hade ledig dag så Bonzo var motionerad.
Det var inte jag som suttit och övat vacker svetsfog kring rör (jävlarvilketelände) nästan hela dagen. Så jag var inte sen när cykling kom på tal.
Vi tog "forsbyrundan" som jag inte har cyklat sen det låg snö på marken. Vi tog ett sidospår för att se vart en väg ledde och den ledde oss nästan i fördärvet eller åtminstone mitt ut i ingenstans så det var bara att vända.
Jag cyklade rakt över en orm som låg ringlad på en stig och hemma hade jag lingon, lera, kvistar och orm"gåri" ( tror jag bestämt) mellan kuggarna. Fy vaale så otäckt och jag ryser vid blotta tanken.
27,7 kilometer stod mätaren på då vi var hemma igen. Så skönt med frisk luft efter en arbetsdag.
Tröjan jag stickat åt Lotta har jag haft klar i dagar redan och det var tänkt att hon skulle få den i födelsedagspresent som är i nästa månad. Men jag är som ett barn och kunde naturligtvis inte hålla mej så i går kväll fick hon den och den verkar passar riktigt bra.
Det där lilla extra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar