En pissdag som blev bättre

Den här dagen kunde handla om att tappa tron på sej själv. Jag har haft sådana svetsutmaningar denna vecka att det inte är klokt. Har kommit till arbetet med huvudet högt och tron på mej själv likaså och tänkt att i dag är dagen då det ska bli bra, dagen då det sitter. Sen har jag åkt hem med svansen mellan benen och lite längre nedtryckt i stövelskaftet av mej själv. Ingen annan har dömt det vill jag verkligen tillägga.

I dag hade vi svetsskolning och ännu mer bortkommen blev jag. Såg mej omkring och alla verkade fatta vad som avhandlades. Två äldre än jag men som svetsat i hela sitt liv, resten unga, läraktiga förmågor och så jag, 50 år gammal kärring som tror hon kan platsa i laget. Tron på mej själv låg utsmetad på det redan skitiga golvet.

Som tur finns det unga gulliga män som snällt frågar den gamla tanten om hon förstod och han förklarade och visade på olika svetsfogar, hur det blir si och så.

Största felet är att jag inte ser bakom masken vad jag håller på med till hundra procent, har så sketen syn. Så få se om det blir nån svetsare av mej, eller nån blir det alltid men det kommer att välja sina arbetsmoment.

Det är inget vidare väder heller, blåsigt och lite dugg. Men Bonzo och jag trotsade vädret och hade bråttom in i skogen där vi var skyddade mot blåsten. Med denna jycke som glatt undersöker nya marker kan man inget annat än tina upp och se positivt på tillvaron igen. Vem bryr sej om man är bra på att svetsa eller inte. Har jag egentligen varit riktigt bra på nånting? Jo jag kan massor av saker och vissa är jag bättre på och andra sämre, men jag kan massor och det har tagit mej så här långt. Så visst sjutton ska jag klara resten också.

Trädkramaren <3

I morgon är det fredag och ny svetsdag med nya möjligheter. Måndag är vi lediga båda två och dagen är vigd åt cykling.

Nu ska jag släppa in hösten riktigt ordentligt i vardagsrummet och samtidigt lyssna på Leonard Cohens magiska stämma. Han skulle firat sin 87 födelsedag i början av veckan om det velat sej så.

Theres a crack in everything, thats how the light gets in.