Energisk helg

Gårdagen innehöll så mycket.

Det städades inne och ute, blommor plockades in från uterummet, rosor togs ur sina krukor och planterades i bänk, det höstgödslades.

Mamma hämtade mej och vi for på byns skördemarknad. Köpte bullar där och bjöd in oss till ungdomarna på kaffe.

Kom hem och bakade 125 småbröd, förhoppningsvis ska det ordnas förlovningsfest snart.

Ringde till fammos boende och hörde hur det var med henne. Syster hade besökt henne på förmiddagen och tyckte att det inte alls var bra. Nu hade det lugnat sej tack och lov men jag ville ändå se med egna ögon så jag bokade in mej till sen eftermiddag och satt en timme hos henne. Hon var trött och blundade genom besöket men frågade efter min familj, hunden, om potatisen är ur landet, alltså helt vettiga saker.

Motionerade hunden, såg en fantastisk bra film på netflix som jag inte minns vad den hette, längtade till storstadshelg med mamma och syster, somnade vid tio.

Efter 9,5 timmes sömn vaknade vi till ett ruggigt hus. Eldade i spisen, drack morgonkaffet och startade stilla upp söndagen.

Tog tillsammans en 8 kilometers vandring med Bonzo.

I de djupa skogarna.

Livet lekte.

Jag fotade.

Hem för att ställa till söndagslunchen. Våra ungdomar kom och Bonzo var överlycklig och sprang ett par gånger rakt in i väggen av lycka. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Och nu har vi just kommit hem från kvällspedasi. 

Det blev en 30 kilometers runda längs skogsvägar med både bättre och sämre underlag. På ett ställe var vägen som ett tvättbräde och jag tänkte att nästa bekymmer blir livmoderframfall. Sen svalde jag nåt kräk, hoppas verkligen inte det var en älgfluga för de är av det vidrigare slaget. Halvspydde och dreglade över styret men gubben bara fortsatte som om inget hänt. No mercy från det hållet, bara att ge järnet.

När vi kom till denna återvändsrondell drogs jag tillbaka långt bak i tiden, till -70 talet. Visste bestämt att här har jag varit med mommo och moffa och mamma för att plocka lingon. Vi till och med kunde varit med moffas 4 liter (Renault). Minns att jag var lika dålig bärplockare då som nu. Satt bara och gnällde och väntade att deras ämbar skulle bli fulla och var så lättad då vi äntligen gick till bilen. Jag kan ha fel på stället men i kväll kände jag nästan mommo och moffas närvaro då vi kom hit.

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag är så arbetsskadad.

I dag på hundlänken tyckte jag det såg ut som en svetsfog på himlen. Precis som mina kan se ut. Det börjar riktigt bra, rakt och fint sen bär det av åt helskotta.

I kväll på cykelturen så vi en skogsmaskin som stod parkerad. Vi svängde om för att studera närmare och var riktigt livliga då vi pekade på olika delar. Jag som svetsar ljusramp och andra delar åt Komatsu  och gubben som sen målar. Tänkte att vi samarbetar både i arbete och på fritiden, däremellan vi motarbetar varandra. Men det är en annan historia.