Långhelg igen

Nämen tre dagar i arbete och så fyra lediga dagar på det, det säger jag inte nej till.

I måndags var jag ju pepp på att cykla till arbetet följande dag och det gjorde jag också. Dock var det isbark hela vägen och när jag kom fram var hela cykeln täckt av is och min svarta jacka var alldeles vit av is. Sen blev det ju snöstorm på eftermiddagen och cykeln lades i bilen och så körde jag hem. På kvällen när det lugnat sej begav jag mej ut i snösvängen och skottade gårdsplanen och mockade upp vägen till pannrum och vedladan. Ett Burana satt fint för axeln när det blev sovdags.

Och nu har vi onsdag kväll som känns som fredag och Bonzo undrar vad det vankas för gott i matväg.

Han och jag kommer just från en länk som gick via Ytteresse. Vi har gått den rundan nu några gånger och den känns ganska passlig när man inte har bråttom med nåt annat och Bonzo går i princip hur långt som helst nu. Han är ju stora karln vettja. Men jag måste säga att trottoarerna är väldigt dåligt plogade och där finns verkligen plats till förbättring. Tänker på alla skolbarn som ska slira fram med cyklarna dagligen. Kan inte vara lätt.

 

Årets första arbetsdag

Första arbetsdagen avklarad och som sej bör tog det länge och väl innan jag fick tag i nån sömn. Gjorde avslappningsövningar, vände och vred mej och till och med räknade får. Men inte ens de förstod att hoppa över stängslet ett och ett utan dundrade på flera stycke på samma gång och de blev omöjliga att hålla räkning på.

Trevligt att träffa arbetskompisarna igen trots avstånd munskydd och handsprit. Det kändes i fötterna att jag är ovan att stå en hel dag så jag slängde mej på soffan när jag kom hem. Slumrade till men vaknade av att axeln hasat bakåt och värkte, svängde mej på sidan och då började höften värka. Jag sa några välvalda ord och satte mej motvilligt upp. Bonzo sov också gott så jag hade bra kunnat vila en stund till.

Drog i alla fall på ytterkläderna och beordrade Bonzo att hoppa in i bilen. Vi körde till arbetet och lämnade bilen där åt gubben som kommer hem senare. Så gick vi hem och fick på så sätt vår dagliga motion. Jag blev så inspirerad att jag tänker cykla till arbetet i morgon, så härligt uteväder trots att det eventuellt kommer snö i morgon eftermiddag men det är sånt jag får ta då.

Mycket av julen har åkt ner i sina lådor igen, tänkte ta bara tomtarna men i samma veva åkte mycket annat. Granen får i alla fall stå ännu, såg att den har massa kottbörjan så den kanske står här ännu i midsommarhelgen. Dessutom barrar den knappt.

Men skönt ändå att vi är på gång med det nya året, känns både fräscht och inspirerande.

 

Jullovet är över

Nu är det sen söndag eftermiddag och jullovet håller på att rinna ut. Det har varit ett gott lov och jag är fullkomligt nöjd. Utelivet i skog och mark har varit påfallande stort, vi fick ju ett alldeles fantastiskt julväder och vintern har verkligen levererat hittills.

Bonzo och jag for ensamma på dagens runda, ingen sol i sikte men härligt ändå.

Ungdomarna kom för söndagsmaten som i dag var en salig blandning, både salt och sött. Tur att de inte är kinkiga av sej utan äter det som bjuds.

I dag påbörjade jag ett julpaket jag fick av storebror. Tycker mycket om paket med salvor krämer och smörjor av alla de slag. Gav själv bort sånt åt alla mina nära och kära i år. Det är ju sånt man vet att folk använder, duschkrämer deo lotion osv.

Coconut med lagom doft, mmm...

 Med det där lilla extra.

Det har varit mycket fokus på nya skidor de senaste dagarna. Vädret, ledigheten och pandemin gör att försäljningen av skidor är på topp och tar snabbt slut vartefter de kommer in. Man kan ju inte hänga på låset varje dag för att eventuellt få ett par så nu har vi skrollat genom utbudet på nätet, läst recensioner och sett videoklipp. Så nu för bara nån timme sen klickade vi (gubben är den som gått all in i detta fast han själv inte ska ha, gulle han) klickade vi i ett par Madshus Race Speed Intelligrip som förhoppningsvis ska landa här om några dagar. Hoppas det landar rätt med dem och blir bra.

Nu ska jag försöka starta upp ledighetshjärnan och fokusera på morgondagen, vad brukar jag ha med mej till arbetet, när börjar jag, vad är min instämplingskod osv. Det blir nog bra det med ska vi tro.

Friskluftsliv

Vilken härlig start på det nya året!

Förmiddagen njöt vi ute i det fria alla tre. Vi gick en långpromenad och beundrade den stigande solen och måste knäppa några foton. Gubben fångade Bonzo och mej i en halvkram med sol i fejset. Bra start med en ögonblicksbild av två som tycker om varandra.

Alla beundrade solen och dimman. Det var så sagolikt vackert.

Vi kom hem lagom till presidentens nyårstal och jag fortsatte att se på nyårskonserten från Wien. Hjärtat slog lite extra när vyer från Salzburg och Hallstatt visades.

Så dök de unga tu in genom dörren. De var också ut på promenad i det vackra vädret. Fick kaffe och bulle och vände hem igen före det började skymma.

Vi kände oss inte klara med utedagen ännu så vi tog ut cyklarna för en runda. Lite kallt om ansiktet men härligt när man var välklädd. Tänk att det är minst lika roligt att cykla på vintern som på sommaren. Efteråt behövdes bastu och ett hett fotbad. Livrädd att bli sjuk nu.

Mamma hörde sej för om de kunde komma ut en stund och visst var de välkomna. De blev bjudna på vatten och bröd... Nåja varma smörgåsar och bubbelvatten om vi ska va noga. 

Alltså en riktigt bra första dag och jag hoppas den goda känslan får finnas med framåt.

 

Gott Nytt 2022

 Kikar in här som hastigast för att önska ett riktigt gott nytt 2022 medan köttgrytan puttrar på spisen. I kväll är det bara gubben, Bonzo och jag vilket känns helt rätt. Jag sitter i underställ efter att ha varit med Bonzo runt fram Ytteresse för att få vädrat bort besvikelsen över att det inte för tillfället finns skidor för mej i de två närmsta städerna. Allt är så svårt och invecklat nu för tiden.

Har gjort en fotobok över sommaren som jag länge tänkt och det blev nu på årets sista dag. Bra att göra helt vardagliga saker i dag eftersom jag inte är ett stort fan av nyårsaftonen. Alltid lite ångest över att släppa taget om det gamla som känns tryggt och invant medan det nya som ligger framför vet vi absolut inget om.

Jag fick garn och mönster till en mössa i julklapp och igår tog jag tag i den och gjorde den klar. Det blev årets sista stickprojekt och fast jag alltid hävdat att jag är superdålig på att sticka så gick jag tillbaka och kollade upp vad jag åstadkommit under året. 3 tröjor, 1 väst, 1 halsskydd, 1 mössa, 7 par mönstersockor och 1 par vantar. Inte illa alls.

Nu drar vi det sista ur det här årets sista timmar och jag ger inga nyårslöften som jag inte kan hålla sen. Var snäll mot dej själv för det tänker jag göra mitt bästa för att vara mot mej. Då har vi tillsammans kommit långt. Kram!

Årskrönika

 Årets nästsista dag. Jag har bakat upp mjöl som fanns i skåpet, räckte till fem bröd men det är i alla fall fem mer än noll. Tog Bonzo på promenad till mommos på besök och hem tillbaka. Startat upp en sticksöm.

Har nu suttit och skrollat tillbaka på året som gått och det är ju så att juni och juli var de verkliga topparna i år. Att det är pandemitider syns klart och tydligt. En tripp till Tammerfors är allt i resväg och Bladis pojkan det enda i evenemangväg. Känns väldigt fjuttigt måste jag säga.

Annars är det mycket uteliv som gällt. Massa små utflykter med Bonzo och många kilometrar på cykel. Cykeldagen i Kalajoki kommer jag ihåg särdeles bra för den var i toppklass.

Vi har inte renoverat nåt här inne i år men en ny terrass har vi fixat och en lada har tillkommit på tomten.

Vi fick ett förlovningspar till midsommar och ingen var gladare än jag, sonen kunde inte valt bättre. 

Jag fyllde 50 år och är ännu varm i hjärtat av all uppvaktning. Bonzo blev också 1 år samma månad. I slutet av året blev min förstfödde 30 år.

Fast året har rullat på i lugnt och stillsamt tempo är jag tacksam över att vi fått vara friska alla i familjen och våra närmaste. Det är ändå det som betyder nåt i slutändan.

Till sist några av mina favoritfoton och ögonblick under året.

Bästa bästa gänget. Vilken överraskningsfest ni gjorde till mej. En kväll som jag sent kommer glömma för hjärtat var fullt av kärlek till er alla. Trädgårdsrunda, restaurang, bastu och poolparty, mer finns det inte att begära.

Den här bilden skickade jag åt gubben kring 23 på kvällen, att han inte behövde vänta uppe på mej. Det var arbetsdag följande dag, den sista före midsommar men jag hade livets fest och visste inte om nån morgondag. Badade tills jag var som ett övermoget russin och hängde med enhörningen. Så roligt.

På min födelsedag trängde vi in oss i bilen och bilade till Tammerfors för övernattning och restaurangbesök och shopping förstås.

Jag var så säker att dessa två skulle förlova sej i Tammerfors på min födelsedag som var en fredag t.o.m. Eftersom jag hade fått veta att Lottas föräldrar hade förlovat sej i den staden på en parkbänk i tiderna och det skulle så ha passat på nåt vis. Därför var jag helt bortkollrad då det visade sej att det redan skedde i midsommarhelgen. Men en bild av de lyckliga tu på en parkbänk i Tammerfors var ju given.

Skål! på hotellets takterrass. Glad att ha de mina samlade och att få tillbringa ett par dagar kring min födelsedag. När gubben blev 50 var vi i Salzburg och hade födelsedagsmiddag högt uppe på en bergstopp i Hallstatt. Men Tammerfors levererade också.

50 år, vem hade trott det.

Middag på hotellets restaurang.

Lillsonen som bjöd på Leonard Cohens Susanne på min lilla trädgårdsfest senare. Att han skulle spela nåt visste jag för jag hade önskat det, men att han övat in den låten med min absoluta favoritartist var mer än jag hade kunnat ana. Här svämmade ögonen över.

Att sammanfatta ett år utan min Bonzo är omöjligt. Du har gett glädje hela året.

Skidpremiär

Det har varit ett ordentligt tempo i den här dagen. äter man risgrynsgröt till morgonmål får man en ork utan dess like. Jag dammsög och skurade golven i ett huj och ved skulle bäras in. Då säger gubben att du vet väl att det dragits upp ett skidspår...

Söker efter mina skidor som visar sej ha fjolårsklister på sej eller förrfjol... Jag får låna svärmors nyare som har skinn under och hennes skor. Storgillar att kunna stiga på vid trappan och bara staka iväg i spåret. 6 kilometer fick räcka för första gången, så vill jag ju se lite hur armarna reagerar. Inget extra ännu i kväll så jag lever på hoppet om att det ska gå att utöva skidåkning utan backar. Detta tar mej då till att fundera över om jag ska investera i ett par skinnskidor i vinter, nog är ju det största hindret för att ta sej ut i spåret själva vallningen. Hur skönt att slippa den.

Farmor fick sitt besök och jag var så glad när jag for därifrån, en bra och givande timme med en pigg och pratsam farmor.

Måste prova mitt senaste stickprojekt, ett utan mönster och 10 nummers stickor. Jag har bara brassat på och gubben tyckte det liknade en skottsäker väst höhö, smällar man får ta. Att den värmer är det inget tvivel på.

 Så blev det dags för Bonzos kvällspromenad i passliga -2 grader och sagolikt Narniavackert.

Nu är det bara soffan och nån film som gäller. I går kväll såg vi The Unforgivable med Sandra Bullock som jag varmt kan rekommendera.