Hemmafix, bröllopsdag och vandring

 Söndagen var jag allena hemma då gubben drog iväg på en 200 km cykelrunda med andra tokar som en sista långkörare före Vätternrundan. Det var första juni och dags för favoritgardinerna  i köket.  Lördagen hade vi spenderat i Bennäs och blev bjudna på mat och kaffe. Hugo tog hela 8 steg och alla var mäkta stolta, han har inte bråttom med att börja gå men framåt går processen allt.

Jag planterade tomat och gurkplantor i växthuset som svärmor har drivit upp, snacka om lyx, bara att hämta.

Ute rummet är fixat för regniga dagar.

Jag planterade alla blomplantor jag drivit upp och sådde ännu lite frön som blivit över. De tar sej senare om de vill. Gick runt och bara beundrade allt det gröna som spirar efter det välbehövliga regnet.

Hunden blev tvättad och solade sej i glansen under kvällen.

Måndag började hos tandläkare, blir ett återbesök då en plomb håller på att lossna men det visste jag om så ingen nyhet.

När gubben kom hem packade vi ryggan och körde till skogs. närmare bestämt Nedervetil vandringsled.

Vi hade 35 års bröllopsdag och detta var det bästa sättet vi kom på att fira. :):) Funderade även på en matbit vid Hickarö men där var det säkert fullt öppningen till ära.

Vi gick ca 9 km i rätt svår terräng, passar verkligen inte alla.

Mycket upp och ner, stenigt och mycket rötter.

Men utomordentligt vackert.

På många håll orörd skog.

Spångar på de blötaste platserna och bra utmärkt.

Vi grillade korv.

Höll utkik.

Och vilade benen.

Och travade på.

Det var en riktig rolig kväll med bästa sällskapet.

När vi kom hem öppnade vi en vinflaska vi fått redan i februari. Vi ville spara ett så fint vin till ett speciellt tillfälle och har man varit gifta 35 år så är det väl ett tillfälle så säj. Orkidén hade gubben med sej hem till mej <3

Crazy sista vecka

Ojoj det blev en helt galen sista vecka och bara vetskapen om att det är övergående gjorde att jag höll ihop. Redan på måndag morgon steg blodtrycket till ohälsosamma höjder.

 Jag skulle ha min presentation om palliativ vård via teams och hade fixat med en snygg power point och allt. Jag fick kontakt med min lärarinna som satt i Vasa tror jag och vi skulle börja på. Då försvinner plötsligt alla teams jag har på min dator. Jag fattade inte vad som hände. Försökte logga in igen men allt bara snurrade och jag kom inte längre så vi fick ge upp tanken på presentation den förmiddagen.

Jag satt och slet mitt hår en stund och så försökte jag logga in på annan webbläsare och hittade allt (tack och lov) där. Meddelade att jag är kontaktbar igen och kan ta ett nytt försök. Mitt meddelande såg lärarinnan inte förrän jag kom till skolan på eftermiddagen och skulle skriva två tent på en timme, mellan 14 och 15. Hon undrade om vi kunde göra ett nytt försök 15.30? absolut skrev jag och kände hur stressen la sej som tryck. Nog ska jag hinna hem, få igång datorn och helst också dricka en kaffe.

Tenterna skrev jag i ett rasande tempo, blyerts spetsen blev bara trubbigare och trubbigare och jag tryckte hårt mot pappret och kråkfötterna blev värre och värre. Lämnade upp mina tenter och kände hur det hettade i ansiktet. Rusade ut ur skolan och hem. Satte igång datorn och bryggde en kopp kaffe. När lärarinnan sen tog kontakt var jag som en filbunke. Gjorde min presentation på bästa högsvenska jag förmådde, och bara lät orden flöda. Efteråt sa hon att det märktes att jag förberett mej väl, visste vad jag pratade om och hade en vårdande och mjuk röst... Hon var riktigt nöjd med vad jag åstadkommit och jag kunde pusta ut. Om hon bara visste hur jag svettats den dagen. så fick jag ett par timmar hemma innan jag drog iväg på kvällsjobb.

Tisdag var jag i skolan och sista timmen hade vi knytkalas och pratade om praktiken som vi ska ha i augusti/september. Efteråt körde jag till Larsmo där Omsorg hade en personaldag. De hade startat tidigare under dagen med sårvårdsskolning och kaffe, jag kom fram lagom till lek och mat. Längesen jag ätit så gott och skrattat så hjärtligt. Fast jag var trött så är jag så glad att jag var med i gänget ca tre timmar. När lekarna och bastun var varm körde jag hemåt, jag hade skoluppgifter att göra inför nästa dag.

Sista skoldagen före sommarlov. Det kändes lite vemodigt för till hösten skiljs vi åt och särskilt jag som sållas helt och ensam ur klassen eftersom jag valt Äldreomsorgen som mitt kompetensområde. Så i ärlighetens namn vet jag inte när och om jag ser nån av mina klasskamrater. Men det blir som det blir, jag har gjort mitt val och står fast vid det. En far på mammaledigt och till hennes förstfödda baby hade jag stickat ett par sockor.

En skolelev på väg ut till sommarlovet :) Hur firar man det? Såklart med Hugo som stod i fönstret och gav sitt soligaste leende. Vi lekte en stund sen begav jag mej mot stan och ännu ett kvällsskifte.

Torsdag arbetade jag från morgon, var bara hem och sova emellan. I morse skulle jag upp till sista skiftet före semester och det gick riktigt lätt. Härlig morgon med solen som silade sitt ljus i björkarna. Jag avslutade arbetsdagen på topp med ett klientbesök som lämnade mej varm och glad i hjärtat.

Hemma firades det med en somrig Pavlova i trädgårdsgungan.

Hann med lite trädgårdsfix innan det efterlängtade regnet kom som nu fyller vattentunnan och ger extra skjuts åt allt som grönskar. Plockade in den allra först rosenskäran som slagit ut.

Nu ska jag tända ett doftljus och så blir det kanske en film. Nu är all stress och krav nerpackade och undangömda för en tid.

Sommarlov och semester.

Slutspurten

 När jag steg upp från frukostbordet i morse sträckte jag händerna i luften och utbrast CARPE DIEM!!!   Det har varit en tuff helg med utmaningar i jobbet men jag har försökt ha autopilot på där det behövts och gjort mitt bästa i både vårdandet och omhändertagandet. En vecka till med både skola och jobb sen checkar jag ut i tre veckor och hoppas att jag inte är för trött då. I nuläget törs jag inte känna efter.

Lycklig över palettblomman som verkar trivas i mitt sällskap. Fick små skott av en klient vi inte längre har och därför betyder den lite extra.

Den är så otroligt tät och fin, behöver inte tänka på att toppa den ens.

Den här helgen har jag bara haft karlar på besök. Sönerna och Hugo. Blev som en blöt fläck när jag körde in på gården i dag efter arbetet och vagnen med ett sovande barnbarn stod på gården. Känslan när han vaknar och jag får lyfta honom ut vagnen och han är så där varm, gosig och kramig går inte att beskriva. Sen tittar vi på fåglarna som flyger runt en stund före vi går in. Sen kakkar han två gånger och alla blir glada för då vet vi att föräldrarna får en lugnare kväll och natt :)

I går kväll planterades det, gödslades och jord förbättrades. Krukor fylldes med torv för tomat och gurka och gubben sprang runt med gräsklipparen. Än är det mycket ogjort men lite i taget så blir det nog en grön och blommande sommar i år också.

I kväll har jag gjort en power point för en presentation som jag ska hålla via Teams i morgon. Den ska handla om I livets slutskede och än en gång har jag min farmor i tankarna. På eftermiddagen två tenter och jobb på kvällen. Nu kör vi så det ryker!

Efterlängtad helg

Fredagen var så ljuvlig när jag startade arbetsdagen. Solen sken och ingen blåst, dessutom härliga klienter på min runda.

Här hemma blommar vitsippor i mängder som ger bud om bättre tider.

 

Skogspromenader med Bonzo medan solen silar sina strålar mellan stammarna.

Man kunde tro att Bonzo samlar inför nästa vinter, mossa och lava att göra varma brygder av i förkylningstider. Och hälften bark i brödet, vilket inte alls låter omöjligt.

Denna lilla trädgårds nisse har jag fått glädjas åt tre dagar i sträck. Först hälsade jag på honom, sen kom han både lördag och söndag hit med sitt soliga leende.

För att orka hålla oss vakna under Eurovisionen blev det glassutfärd under gårdagskvällen. Det gick inte hela vägen för Kaj men nog är de ju segrare ändå i våra ögon.

Håksade att rabarbern växt sej stor så det blev en långpannekaka med vaniljsås till eftermiddagskaffet.

Skoldagar 2, 5 dag denna vecka. Vanliga dagar måndag och tisdag och en övningslektion med mattetent efteråt på onsdag förmiddag. Räknar ner dagarna nu.

Eitta firas

 Märker att jag haft nåt konstig fotoformat på mobilen så vissa foton är väldigt avlånga. Men ingen skada skedd för nu är jag här. 

Just nu sitter jag i soffan nertryckt som en hösäck men märkvärdigt nöjd. Jag har varit på mattelektioner på förmiddagen och lärt mej räkna ut volymer... skrev jag lärt mej? sitter inte riktigt ännu om jag ska vara ärlig. På eftermiddagen har jag haft yrkesprov i medicindelning, ifyllande av narkotiska preparat förbrukningskort, subcutan och inremuskulär injektioner på docka. Godkänd även om jag villade bort mej i förklaringar om var man får picka de olika. Aldrig ska nervositeten lägga sej, fast vi har de vänligaste av lärare som visar och förklarar. Hur som helst så svängde jag in till det lokala bageriet efter toscabulle att fira med efter skoldagen.

Och du lämnade alltså mej utan bulle?

Annars har jag stickat klart tröjan som blev helt användbar. Betyder att jag är utan att ta i händerna igen.

Men jag skickade efter en bok som känns aktuell i dessa dagar, har dock inte kommit igång med läsandet ännu.

Morsdagen kom och for. Jag blev firad i lördags i Bennäs och i söndags delade gubben och jag på oss och firade själv våra mammor. Jag jobbade förmiddag båda dagarna och ända sättet att få nån egentid i helgen var att göra så. 

Vi terräng cyklade på söndagkväll och vädret var alldeles perfekt. Så roligt och så länge sen sist, alltför länge sen.

Nu väntar jag mest på att veckan ska gå mot ända och det ska bli helg. Är ledig då och  ja det kommer att komma lägligt än en gång. Snart bara två veckor kvar till både sommarlov och semester.

Glädjetjut!

 På tisdag skrev vi läkemedels räknetenten i skolan. Den absolut viktigaste tenten hittills där vi inte fick ha ett endaste litet fel. Alla kommatecken på rätt ställe, enhet noggrant utskrivet och alla nollor på rätt plats. Jag var nervös. Så nervös att jag gick omkring med en klump i magen under dagen, och var lite som i en dimma. 

Jag tog en skithusselfie och skickade åt mamma och syster på vår grupp att idag är dagen då de kan tänka lite på mej. Där står jag med mina buskiga ögonbryn som lever sitt eget liv, egenstickad tröja som jag inte använt men som nu blivit som en liten favorit i tunt vårigt garn. Allt ser ju rätt normalt ut men inuti var det kaos. Tydligen riktigt dålig på stress.

Tent timmen kom och enda jag kunde tänka var att världen går inte under ifall jag inte klarar detta första gången. Räknade alla uppgifter, tänkte så det knakade. Räknade alla uppgifter ännu en gång för säkerhets skull. På sista uppgiften började jag övertänka och det som egentligen var så självklart blev plötsligt riktigt osäkert. Drog ett djupt andetag, skrev mitt namn på tenten, lämnade upp och stängde dörren till klassrummet. Körde raka vägen till Hugo för att kramas och leka, nu behövde fammo komma tillbaka till verkligheten.

Sov riktigt krasst natten efter, hade fått för mej att jag lämnat bort ett kommatecken på en uppgift och hade sån ångest. Hur kan man bli sån??? Var säker på att det var kört...

Fatta sen dagen efter då det kommer meddelande på telefonen... Godkänd i räkningen. Jag gav upp ett glädjetjut så Bonzo kom springande och trodde jag blivit sjuk. Jag både skrattade och grät. Hela mitt liv har jag gått omkring och tänkt att jag är värdelös på att räkna, har inget mattehuvud och förstår inga uppgifter. Blev underkänd i sjuan och min kära vän räknade med mej under sommaren och jag cyklade iväg till högstadiet en varm, solig dag och gjorde omtent för att få flytta med upp till åttan. Det har satt sina spår i mycket osäkerhet men det tänker jag slänga långt bakom mej nu. Jag är inte så där dum som jag hållit mej, det fastnar visst nåt i min skalle också.

Känner att jag växer som människa i mina studier och tackar min skapare att han förde mej så varligt in på denna väg.

Allt gick sen mycket lätt igår när jag hade en hemmadag. Planterade några penseer vid trappan och städade mitt kontor/Hugos lek och grejer rum från topp till tå. Tvättade gardinerna, strök och hängde upp tillbaka senare under dagen, torkade damm och vädrade kläder ur skåpet. Tvättade båda bilarna på kvällen, ut på promenad, stickade klart en tröja ( som jag ska modifiera om lite ännu) Fick sån energi.

Bonzo blev så slut av mitt flängande att han somnade med sin vän i munnen.

I dag ska jag jobba, första dagen denna månad. Skolan tar sitt och så kände jag att det behövdes några extra lediga dagar, viktigt att känna efter. I morgon börjar del 2 i grundläggande matematik så jag ska till skolan och räkna före jag tar tag i fredagsskiftet. Vi har ännu inte fått ut tenten i första delen men hoppeligen i morgon.

Nu ska jag ge Bonzo lite tid före jobbet kallar.

 

Vappen och 1 maj

Gott folk, vi klarade  det! 

Vintern är över och våren är här, vi är inne i maj månad. Tyckte ni det var tufft? Inte hälften som förra vintern enligt mej och jag tycker så här i back spegeln att jag inte riktigt hann reflektera över vintern utan plötsligt så var den bara över. Ganska skönt faktiskt, ibland är det bra att ha mycket på gång.

I går var en lång dag, både krävande och rolig. I skolan höll vi på med simuleringsdockan hela dagen och körde olika case med den. Allt för att vi ska lära oss om olika sjukdomar, allmän vård och injektioner. Minns inte om jag skrev att vi en dag höll på och injicerade varandra i armen, väldigt nervöst och spännande. 

Klockan 14 skrev jag mitt matteprov och det tog mej nästan hela timmen. Magkänslan är bra, jag räknade alla uppgifter så få se hur långt det räcker. 

På kvällen var vi bjudna till våra vänner på mat och sällskapsspel. Jag var så tacksam över att få sätta mej till dukat bord efter en lång tuff dag och bara njuta. Vi kunde sitta på den inglasade terrassen ända till klockan 21 när vi märkte att det höll på att bli kyligt, då fick vi söka oss in i värmen.

I dag har vi haft maj kalas med Hugo och hans föräldrar.

Vi har kalasat på Brita tårta från Kaffia. Mums så god den var!

Varit ut med kärran och tittat på hästarna i hagen.

Lekt, jagat Bonzo och vi vuxna beundrat alla begynnande lockar.

Jag har vilat och varit ute en runda i trädgården, tänkt fixa till en trapptrall men konstaterade att den var alldeles för trasig att ägna nån större kärlek på. Så den får fara till ekorosk och så blir det att investera i nån ny. Ser mest bara en massa arbeten när jag är ute så bäst att hållas inne, haha!

Ledig från allt resten av veckan och det är så vansinnigt skönt.