Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

onsdag 30 november 2016

Det sista av november


Det var en vacker eftermiddagsrodnad när vi kom hem i dag.
Hela vardagsrummet badade i ett rosa sken och det kändes väldigt inbjudande och välkomnande.
Gubben var också in the mood för nu skulle han och såga till en ute gran.  Så nu står en ståtlig liten gran med två ljusslingor och lyser och glittrar så fint. Så länge den nu står rakt, ser att det blåser lite. Den borde ju frysa fast nu för att hållas, men sej nu det år när utegranar stått raka. För det mesta ser man dem halvliggandes efter marken med ljusen liggandes i det blöta gröna gräset.
Ett julpynt har kommit till vårt hem i dag. Ett som gubben kom släpandes med från sitt barndomshem där hans mor tycks ha nån värre garderobstömning. Han sa att han slänger det i pannan men jag sa att kommer aldrig på frågan. En fin sexarmad ljuskrona av trä där till och med Ernst skulle bli blek om nosen. Den ska få hänga i ett fönster bara den först får lite kärlek. Lite lim och nåt lager med äggtempera så ska ni få se. Nu är det gulnat trä som inte ser så fräscht ut.
Och det var sista novemberdagen det, när utegranen och ljuskronan kom till oss.

tisdag 29 november 2016

Vardag


Så drog arbetet igång igen i går och jag var lite småsladdrig och allmänt tom när kvällen kom. Satt framför datorn men fick inte fingrarna till tangenterna för att få ihop till ord och meningar så jag stängde av den.
Har kanske inte så mycket mer att komma med i kväll men tänkte jag skulle beskriva lite hur det kan gå till här när jag ska försöka ta tidig kväll inför en ny arbetsvecka och riktigt försöker varva ner ju närmare kvällen kommer så jag ska känna mej lugn och harmonisk.
Så gjorde jag då i söndags. Satt i soffan och smuttade på sådan där sleep well tea och andades djupa och lugna andetag, kände hur jag slappnade av.
Småningom så kröp jag ner under täcket och tänkte att jag läser nu några sidor i min påbörjade bok (Lars Keplers kaninjägaren), efter några sidor brukar ögonen bli tunga. Allt var lugnt och stilla.
Plötsligt brakar det lös i vardagsrummet. Nån sportkommentator går bananas där i tv:n och gubben har på ljudet till max (minst).
Jag stiger upp och drämmer igen sovrumsdörren, fortfarande ganska lugn för klockan är trots allt inte mycket än. Läser några sidor till och känner att nu är det dags att släcka lampan.
På väg in i halvkoman hör jag hur gubben öppnar ytterdörren och högt och ljudligt talar till hunden : Kom in nö! Ska dö int in na? Laga de in nö! Jaa kombär int dö in nö så får dö ligg jär heila natte å he vill dö int!
Där ligger jag i mörkret med uppspärrade ögon och känner blodtrycket stiga och hjärtat voltta i bröstet. Inte av glädje dock utan ren och skär frustration.
Sen är rumban igång. Hunden ska komma till rätta på mattan och gubben har sin kvällstvagning. Så ska mobilen kollas och läsplattan checkas en sista gång. Och äntligen släcks alla lampor och det blir tyst...
Tills hunden börjar dra stockar och husse följer efter.
No ir nå he märkväädit! Jag drämmer till lampskrället och tar upp boken igen.  Gubben tittar sej yrt omkring.
Jag läser en stund tills allt lugnat ner sej och släcker sen lampan. Efter en liten stund piper gubbens mobil till. Jag suckar och han stänger av den.
Sen sover vi alla tills klockan är 04.50 och båda mobilerna ringer glatt. God morgon!
Men i natt har det varit ganska fridfullt och jag sov riktigt gott. Jag är en som har väldigt svårt när det kommer till sömn och bor man med en som snarkar före huvudet landat på kudden kan det uppstå vissa krockar. det är smällar man får ta.
Så till nånting helt annat.
I lördags kom från Svt2 tror jag det var, Vilhelm Mobergs Utvandrarna som teater på Dramaten. Jag satte det på bandning och har tittat på det sen. I huvudrollerna var det Stina Ekberg och Rolf Lassgård. Helt suveränt var det och de var så otroligt duktiga på att spela. Fast det var mycket sorg och dramatik fanns där också humor. Nu funderar jag på att läsa böckerna också. Jag kanske t.o.m tar och beställer egna.
Skippar skolans föreläsning i kväll då det inte lät intressant. Dessutom lär det ska vara dåligt väglag så lika bra att stanna hemma. Vi har terminens sista skolhelg inkommande helg med Tanja Aumanen och modellteckning som tema. Det är nåt jag verkligen ser framemot. Tanja är så otroligt duktig.

söndag 27 november 2016

Advent


Så har vi gått in i adventstiden.
Vi besökte familjegudstjänsten i dag, jag hade sån önskan att få uppleva hosianna sången på plats och ställe. Den är så mäktig och fin.
Så har det varit mycket med snön som fallit under natten och lagt sej i drivor eftersom det blåser rätt friskt. Men dagen har varit ljus och fin och snön bidrar till att humöret stiger. Adventstid och snö är en riktigt bra kombo.
I morgon har jag den äran att få återvända till arbetet efter två permitteringsveckor.
Åtminstone än i dag ser jag fram emot det. Tror nästan jag skulle bli smågalen om jag inte får komma ut bland folk nu. Så snart får jag börja söka efter arbetsbrillorna, klippa naglarna för ovanlighetens skull och börja känna mej som en äkta metallare igen.


lördag 26 november 2016

Doft av pepparkaka


Det blev ett litet pepparkaksbak här på eftermiddagen.
Mest för doftens skull, eftersom jag brukar hitta kvarglömda pepparkakor mitt i sommaren. Men just doften när det är lillajul och allt, den är fin.
Tog mamma med mej på en runda i dag. Vi hälsade på syster på hennes jobb och hämtade hem varsin kringla braunschweig korv. Lillby boden räddade en del av årets jul kan man säga. Så svängde vi in till Petterssons trädgård där det serverades rykande gudomligt god risgrynsgröt och jag fick hem lite gotter till morgondagens kaffe med familjen.
Jag skulle så ha varit på partajhumör i dag. Redo för nån rolig julfest, ett dansgolv, ja nästan vad som helst. Just därför att absolut inget händer nu. Drog på mej mina prillans nya festskor efter duschen som jag sprang på i går när jag slapp ut bland civilisationen. Tänkte att om inget annat så jag jag stylta omkring här hemma med dem i kväll. Kom på bättre tankar och drog på mej de noppiga ullstrumporna igen. Suck...
Egentligen går det ingen nöd på mej här hemma heller. Vi har just ätit en god middag gubben och jag, nötfile´ med ett glas rött slår nämligen aldrig fel. Nu intar vi snart soffläge och börjar plöja igenom bandade avsnitt av en ny serie. Gröna kulor häckar ännu i skåpet i väntan på att plockas fram och årets Blossa glögg ska avsmakas.
Så hörni gott folk, en ramabra lillajul till er alla!

fredag 25 november 2016

Hur tråkig får en fredag bli?



Att det kan kännas så tråkigt en fredag.
Fast jag satt julbelysningar i fönstren, slagit in lite julpaket och lyssnat till julmusik. Fast det där med julmusiken klingade inte bra i mina öron så det får nog bli Cohen fram till jul tror jag.
Det är pudrigt vitt på marken och nästan vindstilla, vilket gjorde hundpromenaden riktigt skön.
Men ändå är det dötråkigt.
Inte ska en kvinna i sina bästa år sitta hemma medan andra arbetar eller hoppar i bilen som tar dem vartsomhelst. I dag känner jag mej riktigt strandsatt.
Och är det nu så att man ska gå hemma så ska man nog ha ett arbete som man kan jobba med i timtal och känna sej lite strukturerad. Inte bara gå omkring i kalsonger och äta pepparkakor.
Nå bara måndagen kommer slipper jag tillbaka i arbete och då gnäller jag säkert om hur trött jag är och hur det värker här och där. men det tar vi då.
Åtminstone gårdagens modellteckning i skolan var en höjdare. Det är nåt jag verkligen trivs med och fattar inte varför jag inte går oftare på dessa torsdagskvällar som ger så mycket mer än föreläsningarna. Egentligen är det rätt enkelt att svara på, att ta sej till en föreläsning och bara sitta och lyssna är ju enkelt. Antingen är det en fängslande föreläsare och du åker hem med inspiration i bagaget eller så halvsover du dej igenom eller låter tankarna flyga iväg. Men far man på en croqui/modellteckningskväll vet man att det är två timmars arbete och koncentration som gäller, och det i sin tur kan också vara tröttsamt efter att ha metallat i åtta timmar före. Men verkligheten är ändå den att torsdagkvällar är det jag borde satsa mera på.
I går hade vi för mej en ny modell, en trevlig sådan som t.o.m tyckte jag hade gjort en bra teckning. Dessutom öste läraren ära och berömmelse över vad jag åstadkommit under kvällen vilket jag naturligtvis tog till mej. Precis som det gäller att ta till sej kritik om man räknar med att lära sej nånting.
Nu ska jag slänga ihop nån smarrig fredagspizza till gubben och mej och så får han banne mej ta mej ut bland civilisationen efteråt.

torsdag 24 november 2016

Fortsättning på mitt skapande


Så kan vi fortsätta på ämnet träsnitt.
Tavlan är inramad och visst blev jag rätt nöjd med den.


När jag hade trädet klart fick jag användning för glasskivan, den svarta färgen och gummirollern. Glasskiva är bra att ha för att få rollat ut färgen jämt, jag borde dock ha en större glasskiva men man tager vad man haver.


Så rollar man ut det på mdf skivan och då är det bara upphöjningarna som tar åt sej färg.


Så på med det extremt tunna rispappret och sen är det att försiktigt gnugga med en sked för att få färgen att fästa.


Här ser ni hur tunt pappret är så det gäller att vara rätt lätt på hand. Dessutom så blir ju bilden spegelvänd så i vissa fall kanske man måste ha det i bakhuvudet redan när man formar sitt motiv.
Ja det var väl ungefär allt om detta ämne och jag har fått dämpat den kreativa klådan på ett tag.
Hoppas i alla fall.


onsdag 23 november 2016

Träsnitt


Man får nog vara glad att man har hobbyn av alla de slag i dessa tider.
Fast det nu inte är mer en två veckors permittering och jag redan är på den andra veckan så nog blir man småknäpp nog.
Jag pratar nu mest med hunden och får inte igång de djupaste diskussionerna, han har mest att säga om jag lägger mej på sofflocket och är allmänt tråkig.
I måndags var jag på överraskningsbesök till en kär gammal vän och vi sträckpratade i tre timmar vilket var riktigt befriande.
Och i går var det skolkväll så då pladdrades det i bilen till och från. Himla tur att man har sånt också.
Men i dag alltså har jag suttit i målarlyan/skaparrummet och träsnittat. Det här är riktigt roligt och megabra terapi. I skrivandets stund har jag snittat ut ett träd i mdf och senare i kväll ska jag köra svart färg över bilden med en gummiroller och se om jag eventuellt måste snitta bort mera. Kanske också göra nåt provtryck. Tänkte att jag i morgon kunde visa er slutresultatet om det nu inte skiter sej helt, vilket också är en möjlighet. I såfall glömmer vi det och fortsätter framåt helt enkelt.
Inte är det en lätt hobby heller att sitta böjd över och greppa snidjärnet och arbeta fram detaljer. Så småningom krampar hela överkroppen och rätar man ut fingrarna är det snudd på omöjligt att få krok på dem igen. Men det är smällar man får ta.


tisdag 22 november 2016

Julen smyger in



Jag slapp en stund in till stan med gubben i dag.
Vi drack kaffe på stans nyaste cafe´ och jag tog nån blandning med honung och pepparkaks smak och det var supergott. Visste inte vad jag vill ha bara att det skulle vara nåt annat än vanligt kaffe.
Och jag hade ett fasligt drag med julklappar. Hittade flera stycken små rara presenter och var så nöjd. Det satsas endast småslantar på paket i detta hus, men alltid vill man ju glädja nån med nåt smått. Vi har alla precis allt vi behöver och det känns inte vettigt att hålla på och köpa enbart för köpandets skull. Har man tur kommer det ett liv och en vardag efter julen också.
En stjärnljusslinga investerade jag i och gubben tog motorsågen och sågade bort de nedersta kvistarna av lärkträdet här hemma. Så valde jag ut en passlig gren att ta in och dekorera.
Ibland behöv det så väldigt lite för att få in lite myspys.


måndag 21 november 2016

En fin eftermiddag


I går ringde jag min farmor och undrade om hon skulle ha möjlighet att komma till mej på eftermiddagskaffe i dag. Jag skulle ju hämta upp henne naturligtvis, och inte var hon sen att nappa på det erbjudandet. Så glad att hon är pigg på allt som händer runt omkring henne och vill vara med på så mycket som möjligt. Bara hon får ta stöd mot en och gå i armkrok och ha nån annan att vara hennes ögon så går det riktigt bra.
Så jag hämtade upp henne efter maten och så började hon med att vila sej en stund på soffan medan jag tassade runt och donade med mitt.
Hon är så intresserad av mitt måleri och det är en stor sorg att vi inte tillsammans kan betrakta målningarna. Men jag tog ner en från väggen så hon fick känna hur stort jag målar ungefär och känna på strukturen medan jag berättade om vad som fanns på målningen.
Man får försöka så gott det går.
Och hon ville gå runt i alla rummen trots att hon inte såg så mycket annat än ljus och mörker men bara det att hon kan säga att hon tittat sej omkring är viktigt för henne.
Så glad att jag äntligen tog tag i det här besöket. Det är så länge sen sist.

söndag 20 november 2016

Söndagsfunderingar


I dag tog det mej att börja fundera på om man bor på rätt ställe.
Missförstå mej rätt, jag älskar den lilla kohagen där vi satte ner vårt hus. Men när det bara är mörkt och grått därute, regnar vågrätt och blåsten slipper in i den minsta glipa trots att man virar sej med halsduk och mössa nerdragen så långt den går. Då undrar man om det av alla möjliga och omöjliga ställen i världen är just den rätta som man bor på.
När det slafsar om byxbuntarna när man tar en promenad, skorna suger i sej väta, det rinner brunt vatten ur hundens päls och gruset har fastnat långt inne i hans päls och allt detta kommer vi in i huset med.
När man kärrar in ved och ett ramlar ur kärran och du hinner inte bromsa förrän du kör på det och minst fem vedträn till ramlar ur. Man plockar den där veden fram och tillbaka och så ska man försöka få fyr på den också. Jag är en värdelös eldare och törs inte tänka på hur många timmar av mitt liv jag stått i det jäkla pannrummet och försökt få det att brinna. Ja inte själva pannrummet dock, utan veden. Har länge tänkt att jag får ta och lyfta in en fåtölj i pannrummet, några böcker, kanske lite skissblock... allt för att ta vara på den dyrbara tiden.
När jag har sådana funderingar undrar jag om jag verkligen bor på det ultimata stället på hela jordklotet.  Det är sådana tankar som kommer i allt det gråa vi nu lever i.
Dessutom är det nåt konstigt med mitt öra i dag, kände det redan i morse. Kanske det är det lilla gnutta vettet som finns kvar som är på väg ut. I alla fall är det en tryckande känsla jag har som inte alls är behaglig.
Mitt i allt elände fick jag faktiskt ut gubben på en tripp till Nykarleby och denna månads utställning i rådhusgalleriet. En studiekamrat till mej är med i den så jag ville och se och i dag tyckte jag var en förträfflig dag. Det kan vara det vettigaste jag gjort i dag förutom att jag stampat till en päärogröit till middagen.
Såna fina tankar och funderingar plitar jag ner vid skrivbordet på bilden ovan. Skrivbordet som för övrigt är arvegods efter min farfar och som är så förknippat med honom och hans arbete som skogsförman i tiderna. Glad att det kom att bli mitt.
Naturligtvis min trogne följeslagare också på ett hörn. Kärlek på det.

lördag 19 november 2016

Mässlördag


Regn och elände redan från morgon så vi beslöt att besöka mässan som ordnas i Jeppis denna helg.
Mycket vackert att beskåda och en del intressanta montrar. Och rätt som det var så var halva Merabs gänget på ett och samma ställe, och då går man inte därifrån utan ett leende på läpparna.
Lite småkrafs följde med hem och så en blombukett från Sunds monter för att förgylla den grå vardagen.
Så blev det mat inne i stan och lite handlande före vi körde hemåt. Skönt att komma hem eftersom jag vid det laget var dyblöt om fötterna, borde verkligen ha gummistövlar i detta väder vart man än far.
Det var verkligen tur att vi kom hem när vi kom för inte länge efteråt fick Zeb ett epilepsianfall. Vi visste att en gång denna vecka har vi glömt att ge honom medicin för vi fick det inte att gå jämt med lördagskorvhalvorna han får tillsammans med pillren (tre piller på morgonen och två på kvällen) Mera än en gång glömt så vet vi att förr eller senare brister det i signalerna till hjärnan och ett anfall kommer. Nu gick det ganska bra den här gången men han var lite bortkommen efteråt.
Ha nu en skön kväll ute i stugorna, det tänker åtminstone jag försöka ha. En soffa och levande ljus, det kommer man långt med när vinden viner kring knutarna och regnet piskar rutorna.

fredag 18 november 2016

Mitt juliga hörn


Jag har fixat till ett juligt och mörkt hörn i vårt hus. Alltid svårt att fotografera och nu när det är så dystert ute blir det verkligen inte bättre.
Tänkte att om en vecka är det lillajul och advent så nu måste det nog vara lovligt att brassa på med pyntet. Vilket ändå är väldigt sparsmakat hos oss.
Tog hunden på en skogspromenad i dag och fick hem en liten gran och enris. En liten ljusslinga, en träkorg och en stund senare har jag en fin mycket småjulig bordsprydnad.
Stolarna är Varax och ur serien Tuuli och bordet/kaffevagn/serveringsvagn är min egna design.


Den här inkommande helgen verkar det finnas julmarknader och mässor i minut och parti. Få se om man skulle ta sej ut på nåt. Blir ju rätt "kåtabränd" här om dagarna och att prata med hunden blir ju inte den bästa konversation.  Hur det nu blir återstår att se när vi vaknar i morgon.

torsdag 17 november 2016

Soffan den sköna


Detta blev en dag när jag nästan lämnade i soffan.
Hade det inte varit för att jag tvättat köksfönstren och bytt gardiner hade jag varit onödigt lat. Ibland blir det så att man inte kommer sej för nånting fast hjärnan surrar på högvarv.
Det blev inga julröda gardiner i år inte. Har ett par med kottar och domherrar men kände att jag verkligen inte kommer att klara av det röda så värst länge. kanske de kommer upp i målarlyan för där skulle de passa med de gråa och svarta väggarna.
Ska vi fundera kring årets julfärger så tror jag det blir mycket grönt, brunt och inslag av guld hos oss.
Grön och brun har alltid varit favoriter vad kommer till färger men guld fick jag spyreflexer över för bara ett par år sen. Men eftersom det smyger in i reklam och trender överallt så har jag kunnat börja ta det till mej mer och mer. Dock i liten skala. Vad kommer till rött så kan jag tänka mej ett fång röda rosor i självaste julhelgen, annars är blommor inte heller riktigt min grej. Tar livet av det mesta.


Så ser ni ju själva att det var en självklarhet att jag måste ha nya matchande sockor till understället.
Har börjat på andra sockan nu så till helgen får jag klä upp mej riktigt ordentligt.

onsdag 16 november 2016

Grådisigt


En ganska tröstlös dag om man tittar ut genom fönstret.
Men här inne är det desto bättre. Började med att svänga ihop en bröd deg tidigt i morse och så gjorde jag en stor kastrull med köttsoppa. Redan det gör att man känner sej fasligt duktig.
Zeb tyckte vi skulle ut och leka i snön så vi hade snöbollskrig en stund, eller jag kastade snöbollar och han åt upp dem. När vi tröttnat på den leken gav jag mej ut i snösvängen, att skotta snö en dag som denna kräver sin kvinna. Tung som bara den.
Så fick jag lockad hem sonen som har kvällsskifte på mat och kaffe och ett bröd under armen när han for. Nu hoppas jag få göra samma procedur med den andra sonen som kommer från arbetet. Såna små saker som ger lycka åt lilla modershjärtat.
Köpte ett garnnystan i går och har nu stickat några varv på blivande sockor till mej själv. Har ett splitternytt underställ i samma färger så jag tyckte det satt på sin plats att ha matchande sockor till. Brukar komma ihåg en äldre släkting som skojade om sina många olikfärgade virkade dukar. Beroende på vilken färg på tröjan hon hade för dagen bytte hon till en matchande duk.
Så långt tänker jag nu inte gå för som känt är jag inte den bästa på att sticka, men att få en socka att hållas på foten ska väl inte vara så svårt.

tisdag 15 november 2016

En köksdag


Stor del av dagen har jag tillbringat i köket.
Började med att fylla en saftmaja med aroniabär och nu har jag 4 liter saft som ska på flaskor.
Så fick jag lite flow och tänkte att en mjuk pepparkaka skulle vara jättegott. Julen smyger sej sakta på så varför inte. Så gjorde jag min allra första egna drömrulltårta någonsin av bara farten. Dubbelsats till fyllning, varför snåla när man nu en gång bakar tänkte jag.
Förut när barnen var små bakades det jämt som jag minns det, men i dessa dagar är det väldans lite av den varan. Ibland är det faktiskt riktigt gott med hembakt till kaffet.
I kväll ska jag ta mej till Kokkola och kvällens artist talk. Har lite förutfattade meningar om kvällens gäst och tror inte jag får ut så mycket av det men jag åker i alla fall så får jag ännu en föreläsning till godo.

måndag 14 november 2016

En dag att minnas


Det har varit mycket program de senaste dagarna.
Vår lilla tripp i dagarna två och pappor som firades igår.


Därför beslöt jag att denna måndag skulle jag ägna åt min stora idol. Sörja och sakna för att sedan gå vidare. Så jag har läst tidningar, bläddrat i alla böckerna, sett på bilder, lyssnat på musik och tittat igenom en tre timmars konsertinspelning.




Och kommit ihåg mina egna upplevelser från bejublade konserter.


På datorn gick jag igenom fotografier på forumet Leonard Cohen files. Lite stolt blir man ju när man läser vem som fotograferade på hans sista besök i Helsingfors.


Sist men inte minst brevet från managern.

Finfina minnen och musiken lever vidare.

söndag 13 november 2016

Hej igen


Det känns väldigt längesen jag skrev nåt här.
Jag har besökt huvudstaden och musikvärlden har mist en fantastisk musiker och människa.
Allt kom liksom på en och samma gång och jag har så svårt att få in i mitt huvud att han verkligen har gått vidare nu vår älskade Leonard Cohen.
Natten till fredag sov jag oroligt, kanske en undermedveten resfeber. Ibland behövs det inte så mycket. Klockan 03.00 var jag klarvaken och låg och vände mej. Nångång före 04.00 slog jag igång fb på mobilen och det första inlägget var från Leonards sida där hans son Adam tillkännagav att hans far gått bort. Att han somnat in stilla i sitt hem i Los Angeles.
Jag trodde jag skulle gå i bitar. Jag har alltid vetat att jag skulle sörja mej fördärvad när denna dag kommer och brukade säga åt gubben att jag får sjukskriva mej i den stunden. Nu skulle vi, mamma syster och jag hoppa på tåget om några timmar, ha roliga dagar i Helsingfors, och så kommer en sådan nyhet. Och visst, jag grät en skvätt, det förnekar jag inte. Och jag vet att jag långtifrån är ensam om den saken. En hel Cohen värld sörjer. Och när ena sonen skrev att han just läst vad som hänt men hoppas att jag ändå ska få en bra dag, ja då grät jag ännu mer.
Men vi hade två härligt roliga dagar i huvudstaden. Vi är ett tajt gäng vi systrar och mamma. Saknar dem redan. Och det var mycket Cohen snack trots att syster inte har den feelis över mannen som mamma och jag så tror jag hon förstod att åtminstone jag måste få återkomma till honom mellan varven. Vi såg på nyheterna om honom före vi gick ner till hotellrestaurangen på kvällen för att äta och vi länsade R kioskerna på dagstidningar som skrivit om honom på lördagen.
Vad ska man sen tro om det att vi nu fick samma rum på hotellet som mamma och jag hade på hans sista konsert år 2012. Om vi då skulle ha vetat att nästa gång vi står i detta rum har vi just fått ta del av dödsbudet. Ganska galet.
Så jo vi spenderade många timmar i affärer, mest för att titta klämma och känna. Kaffe och bakelse var väldans viktigt för att orka. Och efter en kall vandring vid salutorget var det skönt att komma in i värmen vid det vackra Kappeli för varm glögg.
Jag hade tänkt mej till Ateneum på utställningsbesök men så gick vi in i en affär och där hängde lampan. Och jag bara ååååååh... Kärlek vid första ögonkastet! Dessutom var den mycket billigare än jag vågat hoppas på och visste att tar jag inte hem den nu så sliter jag mitt hår i veckor sen.
Så jag köpte lampan, lämnade den i affären tills det blev dags att åka hemåt och hade tunnelseende efteråt. Inte köpa, inte vilja ha, allt är fult, ungefär så såg mitt mantra ut efteråt. Och jag bestämde att Ateneum helt enkelt får vänta på mitt besök. På hemvägen hade lampan en egen plats i tågvagnen.


Ibland kan ett impulsköp visa sej vara precis det som behövs.

torsdag 10 november 2016

Att se framemot



Så var det färdigt arbetat på ett par veckor.
Permittering väntar bakom hörnet igen en gång tråkigt nog. Men jag försöker göra det bästa av situationen och tänker att det är dagar att vila, hämta energi och ställa till med lite julförberedelser.
Men i morgon bär det av på roligheter och jag har packat ner det nödvändigaste.
Kära mor tar sina döttrar under varsin beskyddande vinge och reser iväg till huvudstaden. Härligt hursomhelst att göra en sådan där mor/döttrar resa. Vi ska dyka ner i julkrimskramsens underbara värld vid Stockmanns. Klämma på kulor utan att nån stressad gubben står suckandes och tittar på klockan. Trava iväg till Kappeli för att dricka varm glögg och insupa atmosfären. Äta gott, skratta hysteriskt och framförallt vara tillsammans. Två dagar med huvudstadens puls, sen är det skönt att komma hem till obygden igen.

onsdag 9 november 2016

I sällskap av dammvippa


Håhhåjaja...
Det var en riktig käftsmäll man vaknade upp till i morse.
Trump är i ledning! Det var det första jag hörde av gubben när jag slog upp gluggarna. Han hade då börjat följa med valvakan på tv och jag korsjämrade mej i sängen. Fick riktigt ont i magen och kunde inte få ner min morgongröt utan halva tallriken åkte i slasken.
Och nu sitter vi här med en osäker världsbild framför oss. Vart är vi på väg? Hur drabbas vi? Hur tänkte dom?
I kväll hänger jag mej åt dammvippan och skurmedel så långt jag nu orkar. Men en liten putsning blir det i alla fall. Och den första juliga saken har hittat hit. En liten vit gran som är så nätt och diskret. Som vid varje år får jag börja försiktigt så inte lilla hjärtat hoppar ur bröstet på gubben. Han är så känslig vad det kommer till julen och vilken tid man startar upp det hela.

måndag 7 november 2016

Kyla


Känns som om kylan nu intagit hela mej.
Först och främst är det så dårans kallt ute med en bitande vind som söker sej in överallt. Sen har det varit svårt att få värme till mitt lilla hörn av fabriken och med det stillasittande arbete jag har dessa dagar är det minst sagt hälsovådligt. Så har man varit kall i hela kroppen och kommer hem till en småkall stuga där ingen vistats under dagen då är det svårt att få nån värme i sin lekamen mera den dagen. Tur är att man har spis att elda i och en fyrbent värmekamin. Dessutom har jag fått färdigt min tröja som jag stickat två gånger och nu har den en sån form att jag kan gå omkring med den hemma åtminstone. Som den såg ut tidigare hade jag knappt tagit den till skogen ens. Fast den nu är lika lång som bred så värmer den och då anser jag att den gör sin sak.
Hela den här kylgrejen har gjort att jag på nåt vis stelnat i mitt skal och kan inte ta mej för nånting i kväll. Men det är måndag så jag tror det får vara förlåtligt. I morgon blir det desto mera spring när jag har både frissatid och skola. Om jag nu inte frusit fast före det.

söndag 6 november 2016

Söndag


Solen har nu sjunkit ner bakom träden efter en alldeles strålande vacker dag.
Hundpromenaden på förmiddagen var i det kallaste laget men samtidigt njöt vi av terrängen som glittrade i solen.


De få gånger jag har rosor hemma gäller det att ta tillvara dem så länge det går.
Dessa köpte jag för över en vecka sen och de torkade så fint i vasen efter några dagar. Egentligen tycker jag de blev vackrare för var dag som gick då färgen blev intensivare.
Så i dag klippte jag av dem och satte dem i "ljuskopparna" i mitt hemmagjorda betonghjärta, och fortsätter att njuta av dem.


Pojkarna har varit hemma på mat och det har badats bastu och setts på fotboll.
Nu har de åkt hem till sina lägenheter och jag funderar på att besöka farmor. Det hade jag tänkt göra också i går men bekvämligheten tog överhand. Det är så lätt hänt att det går så, samtidigt som man vet att ett besök för henne verkligen gör skillnad. Så ja, jag åker dit nu.

lördag 5 november 2016

Alla helgons dag


Inte heller den dagen är sej lik längre.
En röd dag med alla möjliga butiker öppet. Jag föll för frestelsen när jag såg en möbelaffär annonserade om billiga mattor. Visste att lillebror var i behov av matta och själv ville jag ha en nu till vintern. Nån fluffig sort.
Så vi hoppade i bilen gubben och jag och inhandlade två stycken mattor på alla helgons dag. Det har nog inte hänt tidigare.
Så på eftermiddagen hälsade vi på båda sönerna. Först lämnade vi av mattan hos lillebror som var riktigt nöjd med vårt kap. Den fick han som en tidig julklapp. Så gick vi alla över till storebror som kokade kaffe. Goda wienerbröd hade jag med dagen till ära. Det blev en fin eftermiddag.
Efteråt åkte vi till gravgården och tände ljus. Kallt om fingrarna men en stilla frid infann sej.
I kväll tänder vi ljus här hemma, eldar i spisen, tittar på Lars Winnerbäck i tv och brölar med i alla låtarna (bandat program).

fredag 4 november 2016

Aldrig ensam


Med en hund i huset är du aldrig ensam.
När jag kom hem från arbetet i dag läste vi inredningstidningar tillsammans och nästan åt choklad tillsammans. Nå jag åt och Zeb dreglade. Sen sov vi tillsammans i soffan, han hopkurad i ena änden och jag ihopknycklad i andra.
Så mysigt att ha en gosig hund som söker närhet mest hela tiden. Nu när det blir kallt är han en skön värmekälla att värma sej mot och om mornarna när väckarklockan ringer sträcker jag ner en hand från sängen och får en varm nos i min hand.
Något kommer fattas mej den dag han inte finns där.


torsdag 3 november 2016

Trötter


I dag är en riktig trötterdag.
Gick bra allt tills jag kom hem men så kändes det plötsligt som om jag gick omkring med en stor sandsäck på ryggen. Efter maten la jag eld i spisen och satte mej i soffan med block och penna. Kan nämligen inte bara rulla tummarna. Och när man väl påbörjar något är det svårt att sluta förrän man känner det är klart eller pappret är fyllt. Fastän det bara är nån form av mönster ser jag dessutom nu att jag fotat det upp och ner, håhåjjaja...
Till den jurybedömda årsutställningen fick jag ingenting med, men visste det nästan före. Ändå är det lite roligt att försöka. Men jag var i gott sällskap, av 127 inlämnade verk blev 43 utvalda.
Drar upp snoro och går vidare helt enkelt.

onsdag 2 november 2016

Lagom


Halvfati småfeit och lagom nöjd.

Voj jestas vad det har jamsats om skattelistorna i radion de senaste dagarna. Hur folk är intresserade och framförallt avundsjuka på dessa personer.
Här ser ni en som är nöjd med det lilla. Att bara få komma hem efter arbetet, pussa på gubbe och hund. Få lite mat och frisk luft. Dona en stund i min målarlya. Och sova, oh my vad det är skönt att sova! Vad mer kan en kvinna begära? Skulle jag vara lyckligare om jag hade mera pengar och mindre fläsk kring låren? Skulle inte tro det.