Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 29 september 2016

Lever och mår


Jodå, vi lever och mår.
Trots att ni inte hört av mej på ett par dagar. Ibland har dygnet alldeles för lite timmar.
Det slutade ju med Zeb pappersätande och efter att han spytt ett par gånger, tryckt ut små lortar med lite papper i varje och jagat katter verkar han vara sitt normala jag igen.


Tisdagskvällen yrade jag iväg till Kokkola på föreläsning med en man från Litauen, med ett namn jag inte hade en chans att komma ihåg än mindre bokstavera. Han hade gjort intressanta samarbeten med bland annat Lego och Hollywood som illustratör.


I går kväll var jag på mat till Uffes i Purmo med några av mina dyrbara arbetskamrater. En riktig lyxkväll för sex stycken kvinnfolk där vi åt så flott och gott att det inte är klokt.


Och nu har vi redan kommit till torsdagkväll och ett riktigt höstväder har vi där ute med regn och blåst vilket gör det extra skönt att vara hemma. Är så på efterkälke med flera saker.
Så kvällen ska tillbringas i målarlyan. Upphängningar ska göras till tavlorna som ska hängas i Rådhusgalleriet på måndag. Dessutom är inte alla färdigt målade...
Så det blir att sätta fart, men nu när jag fått en stereo i monster klass installerat i lyan kommer det att gå som en dans.

måndag 26 september 2016

Hungrig eller bara snål?


Gräsmattan klippt.
Trädgårdsmöblerna i vinterförvaring.
Första versen i Ko över Sarek inpräntad i skallen.
Zeb har ätit en halv hushållsrulle.
Och då menar jag inte en tom rulle utan en hel, oanvänd.
Vem var det som sa att hundar är kloka djur?
Innefattar definitivt inte vår jycke i dag.
Få se hur detta går.

söndag 25 september 2016

Tråkiga timmar


Ibland har jag dagar när det är fullt upp med program i några timmar och så plötsligt tar det slut. Då blir det tråkigt på riktigt. Faller in i nån slags tröstlöshet och kan för inget i världen ta mej ur. Så hände det i dag, efter att barnen varit hemma ett par timmar och vi suttit kring matbordet och pratat och intagit kaffe och choko i sofforna. Så ger de sej av och söndagen blir en lång tråkig dag när jag inte vet vad jag ska ta mej för fast det finns tusen och en sak i verkligheten.
Så hamnade jag framför ett ark med en tuschpenna i handen och började med att rita en liten rund ring, sen fortsatte det av bara farten och nu undrar jag om inte mitt framtida yrke kunde vara virkade dukar mönsterskapare. Fast hur man nu skulle få till den i verkligheten kan bli lite knepigare.

lördag 24 september 2016

Dockskåp


Att ett dockskåp, gammalt och slitet kan göra en så glad.
Jag har ju alltid vetat att dockskåpet morfar gjorde till mej som liten flicka har funnits på vinden i deras hus. Varför det har kommit sej dit nån gång har jag egentligen ingen aning om men säker när det inte funnits rum för det nån annanstans. Mormor och morfars vind har slukat det mesta och där har lite ett och varje blivit lagrat.
Åren har gått och tiderna ändrat och nu är det en tredje generation som huserar i huset. Tanken har slagit mej att jag verkligen borde hämta dockskåpet så att det inte omkommer, man vet ju aldrig hur människor värdesätter saker och ting. Det har tagit sin tid men så äntligen i dag tog jag kontakt och fick hämta.
Redan det att svänga av huvudvägen och köra upp den lilla vägsnutt till huset gjorde att jag fick en klump i halsen. Hela den "gamla" vägen, stenarna, backen, huset, uthusen, träden, det var mitt kungarike när jag växte upp. Det var värme och kärlek som känns inuti mej än i dag. Skratten sitter kvar i väggarna och jag kan peka ut att det och det gjorde vi här. Ser hur mormor bakar bullar och krattar grusgången. Morfar alltid på väg, att hjälpa de sina och andra.
Ska jag vara ärlig tog det mej att gråta en skvätt. När det kommer till mormor och morfar är jag alltid blöt.
Hur som helst fick jag mitt dockskåp och jag är så glad i det. Tidens tand har arbetat på det men jag har tänkt renovera och fixa försiktigt. Älskar tapeterna, särskilt den blågröna som fanns i deras sovrum långt bak i tiden. Samma golvmatta finns ännu i köket som i dockskåpet.
Tänkte att färgen kanske går att fixa med äggoljetempera, vill ju ha samma färger som redan är. Mattorna ska limmas om och tapeterna behållas.
Så har jag ännu ett projekt att arbeta med, ett mycket trevligt sådant.

fredag 23 september 2016

Som nätta bakelser


Jag hittade ett recept på bakad potatis, invirad i bacon och massa ost i fyllningen. Såg så fruktansvärt gott ut att jag blivit att fundera på detta flera dagar.
Så i går efter modellteckningstimmarna inhandlade jag ingredienserna för att liksom höja denna fredagskväll till skyarna.
Och visst, fina blev de och gott blev det. Men inte ser de ändå lika smarriga ut som på bilden jag såg.
De blev mer som kinuskiglaserade bakelser med sitt cheddartäcke. Och såå goda var de inte att jag tyckte det var värt besväret att koka, baka, gröpa och fylla. Att vira in potatisarna i bacon och sticka tandpetare i för att hålla ihop det hela. Hade säkert blivit lika bra att göra nån slags gratäng av det hela. Men nu är det gjort som Stina sa i Saltkråkan och mätta blev vi.
Nu tar vi kväll på det med en kort hundpromenad, bastu och soffhäng framför tv:n. Låter förträffligt i mina öron.

onsdag 21 september 2016

Darker



Den här kvällen firar jag Leonard Cohen.
Den artist jag beundrar allra mest fyller 82 år i dag.
Eftersom gubben åkt på fotboll kör jag all in ett par timmar med musik dvd i tv rutan.
Det mest fantastiska är att om exakt en månad släpper Leonard sitt senaste album You want it darker.
Första låten med samma namn är redan släppt och oh my lord!
Spelar den om och om igen på you tube och baslådan under skrivbordet dunkar och vibrerar behagligt åt fötterna. Den om möjligt ännu mörkare rösten sprider ett välbehag i kroppen och ger gåshud.
Har läst många recensioner om albumet och det lär ska bli nåt alldeles extra. Magnificent!
Leonard Cohen var kanske stor på 70 och 80 talet, men hans riktiga storhetstid blev nog på hans egen senhöst. De senaste åren har det kommit flera album, ett bättre än det andra. Så fantastiskt att han delar med sej av sin otroliga gåva i att skriva och göra musik.
Thanks for the music Mr Cohen.

Vill ni höra You want it darker så lyssna HÄR

tisdag 20 september 2016

Stillsamt


Stillsamt på alla fronter.
Igår kväll satt jag och läste en bok nästan hela kvällen och kom mej inte för annat. Men det är skönt det också, att ha njutarkvällar.
Nu har jag suttit en timme redan framför datorn med blanketter hit och dit. Men så länge det går smidigt och man inte behöver ropa på gubben var femte minut löper det smidigt.


Frostbilderna är från söndag morgon när jag stod huttrandes i morgonrock och crocks på fötterna för att föreviga. Nu igen är nätterna flera plus grader.
Bara jag får mej nåt till livs nu bär det av till Kokkola på föreläsning med Karstein Volle, från Norge, numera bosatt i Helsingfors.

söndag 18 september 2016

Skogsvandring


För att riktigt ta tillvara den här söndagen körde vi ut mot Fäboda på sena eftermiddagen.


I ryggväskan fanns saft och smörgåsar. Man blir ju hungrig av skogsliv.


Vi har faktiskt aldrig gått nån vandringsled där förut och vi fick ta fram kartan mellan varven när vi tyckte det inte stämde, men visst var vi på rätt väg hela tiden.


Så vacker natur och jag njöt för fulla muggar. Vi brukar vara så duktiga på långpromenader men den här sommaren och hösten har inte varit som nån annan.


Ute vid havet och klipporna åt vi vår matsäck före vi traskade in i skogen igen.

lördag 17 september 2016

Lördag


Det har varit en lördag med skördemarknad i byn. Vi besökte den som hastigast och köpte limpa och kanelbullar. Hälsade på hos den nyflyttade sonen och drack kaffe med honom.
I samma veva for vi på utfärd till Bodefolk, där jag som liten unge spenderade många sommardagar vid min mormors barndomshem. När svenskarna kom hem var det glada sommardagar med crocket, fiske och simning. Nu är ingenting sej mera likt, den gamla stugan är borta och nya hus lite varstans.
Sen fortsatte vi vägen fram och tog oss till Skrattlas, ett viktigt tillhåll för oss ungdomar i tiderna var Skrattlasstugan. Undrar om någon använder den mera, det såg så igenväxt ut.
Eftersom vädret visar sej från sin bästa sida hoppade jag på cykeln och trampade till farmor på eftermiddagen. Syster och flickorna kom också dit och vi drack vårt kaffe på utsidan. (mycket kaffe idag)
I går brassade jag på med en målning minst halva dagen och slet mitt hår i förtvivlan mellan varven. I bland kan det vara så svårt! Få se om jag törs närma mej den ännu i kväll.


torsdag 15 september 2016

Ta det lugnt dag


Ja vet ni denna dag har seglat förbi i lättjans tecken.
Hade lite småfix vid datorn inför Merabs utställningen nästa månad som jag satt med i godan ro.
Färdigställde en målning och grundade en ny som fått torka under dagen. Så lat att när jag skulle ha varmvatten så tryckte jag på oljeknappen.
Överräckt blomma åt en vän som ska till att fylla jämt och pratade bort en stund över en kaffekopp.
I kväll var det tänkt att jag skulle på croqui men jag har haft en molande huvudvärk hela dagen och när jag höll på med kvällsmaten slog den till från hell.
Så istället la jag mej på massagedynan och somnade en kvart. Ännu är värken inte borta men den går att leva med och det blir några timmar i min egen målarlya istället. Får ta och skriva en utställningsrecension från i sommar och skicka in till skolan i morgon som en egen kompensation och plåster på såren.

onsdag 14 september 2016

Värmen fortsätter


De fantastiska sommardagarna bara fortsätter och man vill ju inte sitta inne mera än nödvändigt.
Jag tog till yxan i dag för att förse oss med spisved till vintern. Perfekt att stå i solen, hugga och se hur högen växte. Men till sist blev jag så slut i armarna att jag knappt orkade lyfta yxan, då var det dags att ge sej. Så ett litet lager har vi i alla fall.
Så har jag städat ut växthuset, det får helt enkelt vara färdigt odlat för den här gången. Vinrankan flyttade jag ut på terrassen där den har minst lika bra uppefter husväggen i dessa dagar.
Samma gäller med köksträdgården. Vi har ätit upp alla morötter så det bara fanns en handfull kvar. Zuccini plantorna rev jag opp efter att ha plockat de kvarvarande zuccinin. Enda som finns nu är persiljan som är grön och fin. Minirosorna börjar ha färdigblommat och de är nergrävda i en odlingslåda i hopp om att de ska spira nästa vår igen.
Sittdynor och gungdynor är inplockade. Lika bra att ta dem nu när de är ordentligt torra än att låta dem ligga ute tills nästa regn kommer.
Det har alltså varit en plock och bära dag och det känns i kroppen i kväll att den fått vara med.
Men shit så mycket som blivit gjort.

tisdag 13 september 2016

Som en sommardag


En underbar dag har vi på gång.
Morgonen började med hundpromenad och tempen visade +2. Men det var sagolikt vackert med dimma som slöt omkring oss och en uppstigande sol som värmde oss redan på hemvägen. Måste vara bästa sättet att starta en dag på.
Bilderna jag visar i dag är från i går kväll när jag tog Zeb och kameran ner till ån. Det blev arbete efteråt med Zebs päls. Ni vet de där fröna från tistel (vet inte vad de heter) som fastnar överallt och riktigt tovade ihop hans päls. Fick kamma honom före han kunde komma in och så länge vi såg en film på kvällen satt jag och plockade hela tiden.


Dagen har varit så varm så jag har försökt vara ute så mycket som möjligt.
Har klippt ner klasar av aroniabären och har nu till en hel saftmaja. Men först ska jag ha dem i frysen för att den beska smaken ska försvinna, sen kokar jag vitaminrik saft av dem.


Alla fjolårets hallonkvistar har jag klippt bort till förmån för årets som ska ge skörd nästa år. Gubben sågade ner ett äppelträd i lördags där äpplena har varit långt ifrån bra på flera år så nu börjar det se riktigt snyggt och prydligt ut.


Så har jag tvättat vardagsrumsfönstren och ser ut igen. Flugor kommer skita ner dem ännu i höst men gränsen var liksom nådd för hur mycket man tål se på. Njutit av kaffe på terrassen medan Zeb sovit i skuggan på gräsmattan.


Nu puttrar korvsoppa på spisen.
Det blir tidig kvällsmat för jag ska till skolan på Artist Talk senare. Är så taggad att höra om Pauliina Pietiläs konst, henne som vi hade till lärare i helgen.

måndag 12 september 2016

En allt möjligt dag


Startade upp dagen med ett brödbak.
Perfekt att ta en länk med Zeb under tiden degen jäste och sen när vi var tillbaka var det bara att sätta igång.
Tryckte in så mycket skräp jag jag bara kunde i bilen och körde iväg till Ekorosk. Alltid en lättnad att få lämna stället med tom bil. Men när jag kom hem igen hittade jag en hög jag lämnat på en trädgårdsstol som också var tänkt att åka med men som i alla fall blev kvarglömd. Nåja det går fler tåg.


I samma veva tog jag vägen in till stan och gjorde ett uppköp av mössor och vantar, så kanske nån av de allra nopprigaste åker med i skräplasset nästa gång.
När man tar tidiga länkar om mornarna får man nog börja ha mössa nu, det är bara så. Dessutom blåste det kalla vindar från morgonen trots att vi haft en superfin dag senare.
På eftermiddagen tog jag tag i vår lilla gräsklippare och gick 2,5 timme i sträck tills allt var klippt. Det blev ett motionspass, frisk luft och sol. Bara hemåt.
Att vara permitterad är kanske inte det trevligaste som finns, men jag orkar och hinner med så mycket dessa dagar som annars lämnar åt sitt öde. Det gäller att se positivt på saker och ting.

söndag 11 september 2016

Förändring


Startade dagen på bästa möjliga sätt.
Med Zeb ut efter skogsvägar i en grå och disig morgon. Skogen var alldeles tyst och stilla, bara knastret under ett par skor och fyra tassar. Zeb kändes piggare och vi tog en lite längre väg, i Zebs värld betyder det några hundra meter till. Som vi njöt. Jag älskar den här årstiden, verkligen. Höst och vinter det är min grej det. På nåt vis blev färgerna i skogen klarare av dimman och ibland måste jag bara stanna upp och se mej omkring. Naturen är så fantastisk. Livet är så fantastisk.
Pojkarna kom hem i dag och jag ställde till med söndagsmiddag deluxe med nötfile´ och efterrätt med äpplen under havretäcke med vaniljsås. Vi får ett par lyxiga timmar tillsammans dessa söndagar.
Så lyfte vi in möbeln som vi fått lov på och den gillas skarpt.
Den har funnits i gubbens farmor och farfars ägo men de sista åren har den varit utan någon plats. Tror faktiskt den hittat hem här till slut, i vackert trä och med glas skjutdörrar.


Så tog jag in mormor och morfars stol eftersom den går i samma stuk som skåpet. Den tar sej riktigt bra där i hörnet men skulle må bra av att få nytt sittstyg. Kanske jag springer över nån vacker bit som eventuellt skulle gå i lite blåa färger.
Förvaringsbänken hamnade i hjälpköket och får sluka både spisved och skor i vinter. Sen är den en bra sittmöbel när skorna ska snöras.
Fint att allt hittar sin plats till slut och jag är så supernöjd över hur allt ordnat sej.

lördag 10 september 2016

Bröder


En intensiv skolhelg och framför allt i dag är till ända.
I dag satt jag och måla från tio till fyra med endast en mat och kaffepaus (korta sådana).
Jag visste inte ens vad väder det var där ute före vi for hem och jag kunde konstatera att det fortfarande var disigt.
Det stod om oljemålning i schemat men det blev så att vi själva fick välja olja eller akryl och jag hade då ingen lust att börja kludda med oljefärger så det blev det gamla beprövade.
En mycket bra läromästare hade vi trots att introduktionen var nästan med noll. Som den slarviga skolelev jag alltid har varit hade jag läst mejlet alltför slarvig och kom tomhänt till fredagen. Ingen panik där för minimani har det mesta i målarväg och  några röda rappa var jag tillbaks i skolan. Dessutom skulle vi ha sett ut nåt motiv att måla av och det hade ju alla andra utom jag förstås så jag grävde djupt mellan öronen och fann denna bild.
Den här helgen har jag målat på ett sätt jag aldrig gjort tidigare, lärt mej mera om djup och skuggor i en målning och fått en del ahaa upplevelser. Akrylen har jag ju aldrig fått nån vägledning i utan börjat experimentera av mej själv.
Det har blivit lite ändringar i höstschemat och det har gått till det bättre. Dessutom fick vi ha önskemål inför vårterminen och till den kan man knappt bärga sej. Så mycket roligt och favoriter i repris på kommande.

fredag 9 september 2016

Skolstart


I kväll är det äntligen skolstart och den är efterlängtad. Att få träffa vännerna efter sommaren och ta tag i nya saker och tekniker. Göra nåt som känns meningsfullt och ger både glädje och energi. Denna första helg handlar det om oljemåleri.
Annars försökte jag mej på sovmorgon och lyckades si så där. Klockan åtta var jag i full gång.
Rensade ur skåp och våndades över allt skräp som jag hittade. Sände en tacksamhetens tanke över att jag inte trillat av pinnen före jag fick ordning på det. Men i stället fyller jag på förrådet där ute och snart kommer vi inte in där. Det blir snart att köra bort ett lass igen.
Och vantar och mössor! Hur många ska man behöva egentligen? Sen är det ju bara noppriga som finns kvar efter en vinter för fast jag har en handfull mössor finns det ingen som håller måttet ändå. Så en ny mössa ska införskaffas och likväl sparar jag alla gamla ändå.
Nu blir det en eftermiddagslur för att jag kan och vill, och sen mot Kokkola och bästa skolan.

torsdag 8 september 2016

Klart


Känslan när man inser det är klart och verktygen är undanplockade är lättnad.
I går kväll spikades listerna fast och tidigt i morse skurade jag klister från golv och dörrar. Vi har varit trångbodda i så många år att jag aldrig trodde vi skulle komma ur det och plötsligt stod jag här med en möbel för lite.


Löste det enkelt med att flytta in förvaringsbänken som stått på terrassen i sommar. den passade rätt bra här inne också. Fast nu är det så att jag fått nys om en annan fin möbel så det kan tänkas bli omändring här ännu, vi får testa oss fram.


En mörk bild mot fönstret.
Stansade fast överbliven tapet på en canvastavla bara för ro skull. Gardiner är det dåligt med när ungarna tagit det mesta men en lite kappa hittades. Ingen matta har jag ännu men kanske i sinom tid. Åtminstone kan vi pusta ut för nu är alla rum i huset uppfixade, med många års mellanrum förstås. Men nu tror vi det är lugnt på renoveringsfronten ett tag.

onsdag 7 september 2016

En solskensdag


I dag väntade jag besök redan nio på morgon.
Mamma och syster kom på morgonkaffe och jag bjöd på nygräddade scones med apelsinmarmelad.
Vi bokade in en helg i november när vi ska göra ett återbesök i huvudstaden för att klämma bollar, shoppa loss, äta god mat och bara få umgås. Det blir nåt att se fram emot.
Mamma hade solrosor med från Samulins odling i Ytteresse där allmänheten får plocka sej en bukett.
Gubben hade stadsärende så jag fick följa med och plötsligt var jag en skjorta och en blus rikare. Vackert så, höstgarderoben är i stort behov av förnyelse.
Sen kom det sista av tapeterna upp och hjärtat klappar lite extra varje gång jag tar en titt. Det blev så bra och nu ska listerna fastsättas ännu. Bilder utlovas.
Tre mattor tvättade jag i kväll, sådant som andra gör under sommarn. Hursomhelst är det nu gjort.
Blickar jag tillbaka så har det varit en alldeles fantastisk dag. Inte illa för en onsdag.

tisdag 6 september 2016

Denna dagen ett liv


Ja jisses ändå vad det är arbetsamt att vara hemma.
Ni må tycka jag är tokig, det kanske jag också är men se jag startade upp min dag kring fem när gubben också skulle opp. Vi drack te tillsammans och jag kvicknade förstås till och tog tillfället i akt att göra egen tomatsås att frysa ner för kommande behov. Så redan klockan sex puttrade grytan och mixern gick på högvarv. När man nu ändå är igång tänkte jag att jag lika gärna kan tvätta köksfönstren och byta gardiner.. När klockan gick över sju var jag trött och så sov Zeb och jag till nio. Hohho vilken start på dagen.
Växthuset har också fått sej ett ansiktslyft efter att jag tog bort bordet därifrån. I några dagar har det stått och sett ut som något gud glömde. Men lite fixandet och donande ser det okej ut igen. Växterna blev putsade och några sa jag adjökens åt och lät gå på soptippen.
På eftermiddagen tog vi då äntligen tag i rummet som ska få nya tapeter.  De enfärgade har vi opp så när som på en liten remsa men den startar vi med i morgon och så blir det en vägg av mönstertapeten.
Kom ihåg att jag skrev att det tar läänge tills nästa tapetprojekt.

måndag 5 september 2016

Nästa projekt


I det här rummet har jag hållit till de flesta timmar i dag.
Rivit tapeter, spacklat igen hål, sandpapprat och målat. Allt borde vara klart för tapetsering enligt mej, gubben kan dock ha en annan åsikt.
Men det får jag nog snällt vänta med tills han har tid för han är en hejare på det där med att kludda fast tapeter. En händig man kan va nåt av det bästa om ni frågar mej.
Men allt är förberett och det ska va så skönt att få det sista rummet uppfixat. Det har varit mycket på gång den senaste tiden med flytt, möbleringar och renoveringar. Om än det varit i små doser så tär det. Fast det är roligt också, det kan man inte förneka.

söndag 4 september 2016

Söndagstvagning


Den här lille pojken hamnade i duschen i dag vilket han inte alls hade tänkt sej.
Bromsade på alla fyra men fick se sej besegrad av matte. Surade en stund efteråt och låg och tryckte vid ytterdörren och tyckte livet var trist. Men han har fått pälsvård och ompyssling i omgångar under dagen och det gillar han så sist och slutligen var det där med duschen ingen tokig ide´.
Det stora bekymret är att känseln till bakbenen har försämrats ytterligare och det är med stor möda han kommer sej upp. Inget bra tecken alls.
Och pojkarna har varit hemma under eftermiddagen, bästa bästa!
Jag har nu två veckors permittering framför mej och jag tänker inte gräva ner mej för det utan ser det bara som en fördel. Har så mycket på gång förstår ni att jag inte alls skulle ha tid att arbeta ändå.
I rummet som de nya tapeterna ska komma har jag tömt i dag. Dragit ut spikar och skruvat loss skruvar. Så nu är det bara listerna som ska loss innan jag kan sätta igång med stora rivningen. Så här finns att göra och så får jag vara hem med Zeb och se hur formen fortskrider. Så ska man nu nödvändigtvis vara permitterad så kom den alldeles lägligt.

lördag 3 september 2016

Konst och kaffe


Jag fick lockad med mamma på årets konstrunda.
Tänkte inte sätta ner desto mera tid utan hade egentligen två ställen jag ville till.
Vi startade upp hos Pia Öst i Bennäs. Hoppas att många tar sej tid att besöka henne fast hon är lite avsides som hon själv sa. En keramik som tilltalar mej har hon, möbler i enkla utföranden men mycket uttänkta. Och tyger som metervara, grafiska och underbara.
Andra och sista stälet var hos Tanja Aumanen i jakobstad. Henne sökte jag redan förra året men hittade aldrig fram på grund av vägarbeten. Nu hade vi ju henne som lärare sista helgen före sommarlovet och jag passade på att förhöra mej om vägbeskrivning. Då blev det hur enkelt som helst.
Hon gör tavlor i akryl med en historia och tanke bakom. Fascinerande att höra henne berätta om hur hon tänkt innan. En underbar trädgård och en mysigt växthus och frigående vackra hönor fick vi också på samma gång.
Så blev det kaffe och färska kanelbullar vid Skorpan och ett varv hos Urban Life and Coffee.
En bra dag i fint sällskap. Själv har jag satt upp två av de bästa fotografierna jag vet i atelje´n.

fredag 2 september 2016

Intensivt






Ja så här ser rummet som stod tomt i går kväll ut nu.
Intensiva timmar efter arbetet blev det men jag kunde inte se på ett tomt ekande rum.
Bordet bar vi in från växthuset och så sattes tilläggsskivan i för att få ett rejält arbetsbord. Lillebror lämnade bygglampan kvar och så köpte jag en till för att få det ljus jag vet behövs. Bokhyllorna är pojkarnas gamla som har stått i förvaring i många år och nu kom så väl till pass.
Så för tillfället får det duga på detta viset. Ännu är ingen taklampa på plats och hålen i väggarna ska döljas eller täppas igen.
Men jag fick min atelje´ till slut.

torsdag 1 september 2016

Tömt och tomt



Så var dagen här då också lillebrors rum är tömt.
Kvar finns nån gitarr och ett par lampor. Det som också finns är smutsiga tapeter med stora skruvhål och ett ordentligt hack i golvet när han som liten välte tv:n i golvet och bara såg gröna gubbar i rutan efteråt.
Jag har nog en sorg i kroppen i kväll och lite magont. Men kanske en mamma ska ha det såna här gånger. Det ska kännas när de finaste man skapat flyger i väg. Barnen finns kvar i byn men här hemma blir det aldrig mer detsamma.
Men på samma gång också en glädje att de nu står på egna ben och själva tar ansvar för sina liv. Och vetskapen om att jag visst får ta del i det som nu  också händer, fast i mindre skala och på mera avstånd.
1 september och ett nytt kapitel har fått sin början.