Novembers sista dag

Där satt årets november månad. Tycker egentligen den gått riktigt snabbt utom eftermiddagar vid 13 tiden när jag håller på att somna mitt i arbetet och längtar till en kaffekopp. Här hemma har jag alldeles för lite tid och ork framför allt. Dagar som ligger närmast nu är fullspäckade, dock bara med roligheter men jag känner att jag är steget efter hela tiden. Räknar mina lediga dagar kvar under detta år och försöker planera in dem efter bästa förmåga.

I måndags var jag ledig och återhämtade mej från vårt reseäventyr. Jag var så fullproppad av jul så det blev stjärnvikning på programmet. Ska vi va riktigt noga började det redan på söndag kväll och på måndag morgon hängde jag dem i fönstret.  Riktigt fina där de dansar av värmen från elementen.

Bonzo fick en lilla julklapp från huvudstaden och har nästan älskat ihjäl sin nalle redan. Den hade två tennisbollar på benen som han tuggat söner och så är den sydd efter en lång reva i skrevet. Det går vilt till hos oss.

Vi har varit till skogs och samlat ris till en dörrkrans. Bonzo samlade pinnar han tyckte var fina.

 Och min september slipover är äntligen klar och jag tror på riktigt att den kommer bli användbar. Som tur var köpte jag några garnnystan i huvudstaden också så ett nytt lite projekt är redan på stickorna. Så småningom ska jag sätta igång nåt större projekt har jag tänkt, kanske lagom till julledigheten. Men jag har också två böcker på inkommande som jag tänkt sätta tänderna i under de dagarna så få se hur det blir. Sysslolös lär jag inte bli hursomhelst.

Tre små gummor

Äntligen kom morgonen då vi kunde hoppa på tåget ner till Helsingfors. Så taggade att man kunnat tro det handlade om en jorden runt resa. Jag som är den kreativa hade stickat mössor åt oss och det blev många roliga skratt bara av dem under de två dagar vi befann oss där.

Min och Alexanders gata i full belysning.

Så härligt att traska på under tusen glimmande juleljus. Mera snö där än vad vi har här men lika eländig pinande vind.

Lagom trötta i fötterna får man se till att få förfriskningar och pusta ut ett slag. Riesling säger vi inte nej till.

Kappeli i underbar vinterskrud. Hit var vi båda dagarna för att få ut så mycket som möjligt av stället.

Bland annat blev det fredagsmiddagens efterrätt här. Vi hade bokat in oss på Amarillo där vi åt riktigt gott och blev proppmätta. Så därför tog vi en promenad genom stan och vek in till Kappeli på glögg och sött när vi gått ner maten. Denna bakelse är bland de topp fem godaste jag ätit. Chokladmousse med hallonsås invändigt och en smaksatt len och glansigt chokladtäcke över med ett gulfärgat salt popcorn på toppen. 

Och tillbaka till hotellet var staden vintrigt vackert.

Högst upp på Scandic Marski hade vi vårt rum. Där la vi ansiktsmask och låg och skrattade och pratade tills det bytte dygn.

Lördag  förmiddag besökte vi Ode bibliotek som mamma och syster inte sett.

Stockmanns julfönster är till för alla med barnasinne kvar. Det händer nåt överallt.

Överdådigt pynt.

Tingeling leksaksaffär går jag inte förbi sen jag hittat denna pärla. Jag blir fem år igen så fort jag stiger in genom dörren och vill ha precis allt.

Lördag var vi inbokade på La Famiglia för mat. Utan bordsreservationer hade vi nog inte fått mat när vi känt hungern krypa på. Lilla jul hade lockat folk ur stuga och lägenhet och många fick vända i dörren.

Vacker takkonstruktion.

Domkyrkan och dess julgran gick vi även förbi.

Nästan halv sju på lördagkväll när tåget sattes i rullning hem mot Österbotten satt vi med shoppingväskor och trötta fötter och pustade i sätena.

Så otroligt roligt att jag har möjlighet att åka i väg med min mamma och syster så här. Prata förtroligt, skratt hysteriskt och vara så "pöllo" vi bara vill och kan.

Som en dyrbar skatt som inte tas förgivet.

 

Onsdag mitt i arbetsveckan

Det är rätt lugna puckar hittills denna vecka. Inte så mycket att ta i händerna på arbetet och det blir eventuellt läge för permitteringar.  Så motivationen är väl inte den bästa för nån just nu och jag tycker själv jag är trött sliten och glåmig. Tur att jag snart tar tåget till Helsingfors och livar upp stämningen.

Ute är mörkt och kallt men jag tar behövlig frisk luft varje kväll i lagom dos. Pepparkaka och en mugg kaffe gör också susen. I kväll blev det även en äppelkaka i långpanna då jag ändå gräddade en form med lasagne. 

Västen går det långsamt framåt med. Nu är det stickat runt ett ärmhål så ännu ett ärmhål och halsringning återstår. Kanske den är klar till firma julfesten och jag kan ha den då.

Tillsammanstid är oerhört viktigt när vi kommer hem om dagarna. Alla borde ha en björn att komma hem till och få de goda hormonerna att strömma i kroppen.

 Kvällens överraskning blev när lillebror dök upp direkt från arbetet. Han har nya arbetsuppgifter nu och kör mera kontors klädstil. Nu var det fotboll på tv som intresserade men härligt när de dyker upp de där barna.

Pysselhelg

Jag har pysslat inför julen denna helg. Så oerhört roligt göra och jag gläds som ett barn varje år, vem tycker väl inte om att göra fint i eget bo så säj.

Det blev en snöflinga eller stjärna om man så vill. Gjord av bakplåtspapper med mycket vikande och pillande. Men när man ser resultatet är det värd varenda vikning. Till den här har jag fyra lager från stor till liten och sen limmade ihop.

På hantverkarmässan i Seinäjoki köpte jag ju ett diy paket på en gran med ljusslinga och den gjorde jag också i går.

Den är så där lagom mysig på vardagsrumsbordet.

Frostigt och kallt båda dagarna och det har verkligt bitit i kinderna på våra utevistelser men jag har detta hundra gånger hellre än klottvädret som vi hade före.

I går kväll satt jag och tittade på filmen om Hilma af Klint. Hilma var en föregångare för abstrakt måleri men fick inget erkännande i den mansdominerande konstvärlden. Detta gjorde att hon bestämde att hennes målningar inte skulle få visas före 20 år efter hennes död. Men det gick hela 42 år innan omvärlden fick se dem 1986. Ändå tog det allt till in på 2000 talet före verken blev verkligt intressanta, så mycket före sin tid var Hilma af Klint.

Bonzo däremot lever helt i sin tid och gör sitt bästa för att alla ska få del av honom varje dag. Här charmar han dagens besökare. Han anser själv att han är allas mittpunkt.

Glad att boken SKÄRVOR AV ETT LIV finns i min boksamling då vi idag nåddes av budskapet att Hedi Fried gått bort i en ålder av 98 år. Tänk om någon viskat i hennes öra där i koncentrationslägret att hon inte skulle dö där utan överleva hemskheterna och få ett långt och innehållsrikt liv.

Fredag - som en länge väntad vän

Äntligen har vi minusgrader och rimfrost, till och med snö på marken i dag. Härligt att ta promenader när marken är frusen och Bonzo kan släppas in i huset som han är. 

I går kväll hade vi lillebror på besök och det vankades solbullar från Jeriko Gård. Jag hade tidigare under dagen varit till arb. hälsovårdens fysioterapeut för att få ännu mera stärkande program och där menas att min överrörlighet är största boven i dramat. Fasettleder som ligger och glider yta mot yta. 

Jag är i full gång med vinterpyntande som rätt vad det är övergår mot jul. Ändå rätt neutrala färger hittills och jag tror vi fortsätter i samma stil över julen. Trä rent känns naturligt i vårt hem.

Efter dagens arbetspass tog jag raka spåret in till farmor och det är länge sen våra samtal känts så förtroliga och nära inpå. Som om hon var medveten hela tiden att jag, eller nån var där. Det blev så känslosamt att ögonen rann över på väg ut i bilen. Fast jag så önskar att hon ska få släppa taget är jag livrädd att förlora henne.

Svängde in till blomsterbutiken och köpte en burk pepparkakor, mest för att jag länge dreglat över den vackra burken.

 Och det blev en fredagsbukett. Den här kommer gott och väl stå sej över lillajul. Nu måste jag ha frisk luft så det blir en liten runda med hunden fast gubben varit på en 7 kilometers med honom redan i dag då han haft en ledig fredag. Sen kommer det efterlängtade programmet På spåret.

Mat och mys

Ofta går det i samma hjulspår när det kommer till matlagning. Nu har jag två kvällar överraskat mej själv och prövat lite nytt fast med samma enkla ingredienser.

I går blev det en kycklinggryta med ris och grönsaker i ugn. Så jag kunde vila på soffan så länge den blev klar och så kunde jag mätt och utvilad ta mej till kvällens smideskurs. Och riktigt god blev det också.

Frusen hela dagen i dag och det blev att snabbt få fyr i spisen vid hemkomst. Spis är väl det mest önskvärda dessa ruggiga mörka kvällar.

En varm hund i famnen säger jag inte nej till heller, en levande gosig värmekälla.

Så i kväll halverade jag potatis som jag satte i ugnsform på en bädd av smält smör och riven parmesan och strödde flingsalt över. Oh my oh my! jag säger bara det. Jag tycker om potatis i alla dess former men helst inte kokade, utan i ugn, då kunde jag gott leva på endast potatis.

Håller på med slipovern som är ett drygt arbete. Patentstickning är inte nåt som går fort, men det behöver det ju inte göra i och för sej. För så fort jag är klar ligger det på att hitta på nåt nytt. Men jag börjar se ljus i tunneln om vi säger så. Rolig att sticka är den helt klart och härligt mjuk blir den.

 

Farsdag

Vi startade farsdagsfirandet med en fars afton i fotograferingens tecken. Jag som var slö och låg invirad på sofflocket hade helst inte åkt med men besinnade mej till slut.

Vilket visade sej vara riktigt bra för jag behövdes som i hållare bland annat. Ge goda råd om vinklar och proportioner, vilket han faktiskt frågar mej om ibland.

Här är jag ljusbärare i den annars kolmörka kvällen. Fint att få fram den vackra stjärnhimlen.

Hemma skulle fotona redigeras och jag fick i lugn och ro se extra insatta program med Sven - Bertil Taube. Har nu den sista verkliga gentlemannen gått bort? Programmet har jag sett förut men en andra gång var lika bra, en fantastisk berättare mellan låtarna, alltid med glimten i ögat och en oerhört stark och fin röst även över 80 år.

I morse fick gubben tovade vantar och skurmedel i paket. Jag bryggde kaffe, pressade apelsiner och färgkordinerade tomatskivorna till frukosten. Bjöd till på alla sätt.

Solen sken in från en klarblå himmel.

Bjöd på rostbiff och glöggpannacotta till lunch. Inte hela gänget i dag då två befann sej i huvudstaden.

Det har firats hela eftermiddagen så nu blir det lugna puckar i kväll. Ska pröva på en jobbdag i morgon för att se vad ryggen säger om det.

 

Vardagar och en musik kväll

Dagarna rullar på med fart utan att jag vet om det görs nåt vettigt av dem. Jag försöker sköta det onda i min kropp med tvivelaktig framgång. Hålla igång och inte sitta ner för långa stunder. 

Bonzo mitt lyckopiller finns alltid vid min sida. Håll med om att han är söt!

Jojo, de två första pappersstjärnorna är vikta och hänger i hallen.

Och granen står så grön och grann på trappan. Tuja inköpt på Rusta och ljusslinga virad kring, voila´!

Dagliga skogsbad, dem gillar vi.

Men så i gårkväll blev det andra bullar. Jag klädde mej i grön stickad klänning och tog på farmors gamla halssmycke. Vi skulle nämligen till Schaumanssalen.

A symphony of rock. Så spännande att höra arrangemangen med rockklassiker och Jakobstads sinfonietta. Första halvan var det musikstuderande som framförde låtar och de var så otroligt duktiga allihopa. Tyvärr kom jag mej inte för att ta nåt foto då.

Efter pausen var det dags för One Desire att äntra scenen.

De öste på rejält och det knyckte i benen.

Tillställningar av det här slaget kunde det vara mer av. Att slå ihop så olika stilar får musiken att höjas ännu mer. Eftersom det var slutsålt är jag knappast ensam om den åsikten.