Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

tisdag 31 oktober 2017

Oktobers sista


Oktober knyter ihop säcken riktigt snyggt med en sista solskensdag.
Men kallt kallt och det gäller att klä sej därefter.


Gått omkring med huvudvärk i dag så det var skönt att komma sej ut i friska luften efter arbetet.
I morgonkväll har jag min tredje träff med Tanja på Campus Allegro och jag hade ju tänkt att inte kludda mera på tavlan före hon sett den. Gick ju så där kan jag meddela. Krafsat omkring lite på den i kväll och jag blev ju definitivt inte nöjdare. Få nu se vad hon säger i morgon. Sånt är alltid spännande och man känner verkligen sin litenhet inför stora konstnärers ögon. Men så är hon ju vänligheten själv så rädd behöver jag inte vara.
Så har jag skickat iväg en utställningsrecension till rektor Annika och den är jag mera tveksam till. Säkert alldeles för lite text och för flummig. Men jag hoppas hon har överseende med med tanten (som hon alltid haft) och ge det godkänt. Skulle ju snabbt vilja ha ihop alla timmar jag ska ha för att få skolan genomförd nu. Det är ju faktiskt inte mycket tid kvar.
Måste också snart ta i tu med Dagboken över slutarbetet och i stundens hetta hittar jag inte pappret där det står mera om hur vi ska tänka och gå tillväga. Paniiik!
Jag kan säga att jag har noll koll på mina papper just nu. Allt är i en enda röra. Papper om olika leror och formningsmetoder, konstnärsbegrepp, fauvism, kubism, modernismen, dadaism, futurism, abstrakt expressionism, surrealism, popkonst... ja men ni förstår. I bland känns det som om jag håller på att bli tokig i alla dessa papper som jag i själva verket har en förkärlek till. Men ändå.
Nåmen, he löijsä se!

måndag 30 oktober 2017

Bättre måndag än vanligt


Jag har en grej med detta att ta "sölvis" på allmänna toaletter och sen skicka bilden åt mamma. Kanske för att jag inte har så stora speglar själv hemma och jag tycker mamma bör vara uppdaterad om var dottern befinner sej. Och i kväll har jag inte så många bilder att välja mellan så ni får också hålla till godo med skithusbild.
Jag och gubben har haft en ledig dag. Hur skönt på en måndag!
Vi styrde bilen mot Vasa redan från morgon, fick bromsa för rådjur och stanna i en blåsrazzia. Efter det tog vi oss smidigt till Tropiclandia. Där guppade vi omkring som två feta sälar hela förmiddagen. Så skönt med varma bassänger och vattenmassage. Men till sist blir man som ett russin och hungern ger sej till känna.
Vi åt på Rosso vid Rewell Center och där hade gubben ett rollator race med en gammal man som inte visste var hans rollator fanns. Vi hade sett en övergiven på nedre våningen och när gubben kom upp med rollatorn i rulltrappan så hade gamlingen gett sej i väg neråt i en annan trappa. Håhå! Vi fick oss ett gott skratt i alla fall.
Så rondade vi några affärer före vi begav oss hem igen. Det blev en heldag på temat avslappning och tillsammanstid. Och lite rollator race för det stora nöjets skull.

söndag 29 oktober 2017

Klar med keramiken


Hemma igen och potatisen står i ugnen och jag ska just steka nötbiffar.
Pojkarna är i antågande och jag har saknat dem redan i alltför många dar känns det som.
Skolhelgen är avslutad sen ett par timmar tillbaka och den har varit riktigt lyckad. Här på bild ser ni porten jag svamlade om i går. Den var uppbyggt runt en styroxbit och ganska fria händer hade vi med dekorationen.


Här får jag hjälp med att få själva keramiksaken lossad från styroxen som hade tidningspapper på kanterna och var inklädd i plastfolie.


Sen fick den ligga och torka till lite för att sen bli målad med färg som tål bränning. Hur färgen ser ut efter det är en överraskning. Grönaktig kan jag tro i alla fall. Den här är tänkt att gå att hänga på väggen sen, om den lyckas i bränningen vill säga.


Eftersom jag hade nästa hela söndagen på mej att göra ett nytt projekt så blev det en fågel, i en annan lersort som vi inte färglade. Här gjorde jag en boll av tidningspapper som jag sen klädde över med lera. Formade och sen skar jag upp fågeln i två halvor, plockade ut pappret och klistrade igen. Fixade lite fjädrar och så.
Nu är allt lämnat i skolan för att torka ett par veckor. Sen sköter de om så de blir brända och ifall man har något alster kvar då får man hämta. Jag hoppas i alla fall på ett litet minne från detta kurstillfälle.

lördag 28 oktober 2017

Skola och spontanköp


Så har vi kört igång sista skolhelgen på min studietid.
Lite vemodigt allt är det nog men samtidigt så otroligt skönt. Snart kan man börja tänka på att göra något annat. Eller, det är klart att konsten alltid kommer att finnas kvar, den släpper nog inte så enkelt sitt grepp om mej. Men det att det kan finnas tid att pröva på nånting nytt, den möjligheten finns.
Dessa två dagar har vi keramik med Malin Simons, en duktig lärare.
Vi gör keramikportar som sedan ska gå att ha på väggen. Vi klär in styrox som är som både form och stöd till våra portar och smyckar med ett och annat. Min har fått trädörrar, sopborste, klängväxt och jätteblåbär. Det är svårt att förstå och jag glömde fota men ska göra ett nytt försök i morgon. Eftersom jag förklarat pärleporten klar blir det en ny uppgift i morgon. Allt ska sedan brännas så det kommer att ta veckor före vi sen får hem våra underverk.
Vi måste få hem lite mat inför morgondagen så vi svängde in till stora butiken för att handla och jag fastnade förstås vid julpyntet om jag ville det eller inte. De fina glasbollarna med olika motiv och led lampa i kunde jag verkligen inte motstå. Skyller det på trötthet efter skoldagen så känns det bättre. Men den är riktigt fin faktiskt. Ändrar färg från grön till blå till lila till röd... och har en timer på fem timmar. Jo så att spontanköp när det är som bäst.

fredag 27 oktober 2017

Som bomull kring hjärtat


Fredag kväll, och den lägger sej som bomull kring hjärtat.
Jag tror det var i söndags jag skrev om den nya veckan som var i antågande att jag hoppades på en mjuk och snäll vecka (nåt i den stilen)
Veckan började bra och jag fick insikt i att jag har all rätt att släppa sånt som varit och farit. Sluta älta saker och ting som äter en inifrån. Och istället vara glad och stolt över att jag kommit så här långt i livet.
Så kom gårdagen med sin tragiska olycka och är man en som suger till sej alla känslor som en svamp tar det ett tag. Men tillika tror jag att det behöver ta sin tid, man får helt enkelt ge det den tid det tar.
Det var bara det att det kom så nära inpå på nåt sätt i och med att man för inte alltför många år sen haft sina egna söner i det militära. Och bara det att man är förälder gör att man känner enormt med de omkomnas föräldrar.
Men nu tänker jag sjunka ner i den bomullssköna kvällen och bara vara och njuta. Helgen kommer att gå i skolans tecken, både lördag och söndag. Sista skolhelgen och jag kommer att insupa allt jag kan och det är med tudelade känslor jag kommer att spendera dessa två dagar.
Ha en skön fredagkväll ni läsare.

torsdag 26 oktober 2017

En klump i magen


Vilken sorgens dag det blev.
Unga pojkar som knappt börjat livet mister det på ett ögonblick. Så ofattbart och tragiskt att jag inte finner ord. Klumpen i magen har gnagt hela dagen och det har varit ett allmänt samtalsämne.
De egna pojkarnas beväringstid har ständigt återkommit. Hur jag väntade att få hem dem på permissionerna. När de äntligen blev civila och den glädjen hela familjen kunde dela.
Tankarna går till offrens anhöriga, må de hitta kraften att klara detta.
Jag for till Kokkola på modellteckning i kväll för att få koncentrera mej på annat ett par timmar. Det var svårt ändå att få tecknandet att bli till nåt och så fick jag springa upp för att ta tag i vår modell som höll på att svimma mitt framför ögonen på alla. Ingen verkade se men jag hade en stund anat svajandet och förstod vad som skulle ske. Det är verkligen inte lätt att stå i samma posering i långa stunder och särskilt om man har en sämre dag.
Önskar nu att alla får en god natts sömn och ork för en ny dag i morgon.

onsdag 25 oktober 2017

På kvällsbesök


Tog mej tid att besöka farmor i kväll.
Vi fick ett par bra timmar när det var nytt batteri i hörapparaten. Ibland får man tala med stora bokstäver men i kväll löpte samtalet fint.
I dag hade hon bara varit på promenad en gång då hon tyckte det var så kallt ute. Istället hade hon gått fram och tillbaka där inne, allt för att hålla igång. Hon är duktig och envis och jag sa åt henne att hade alla nittioåringar en sån framåtanda som hon skulle det vara full rulle ute i byarna.
Jag satte 40 stycken ljudböcker i rätt ordningsföljd åt henne som hon är igång att lyssna på i repris. Där får hon många timmar att gå.
Jag har sagt det förr och säger igen, hon är så fin min farmor.

tisdag 24 oktober 2017

Färdigförklarad


Nu förklarar jag mitt slutarbete för skolan avslutad.
Jag har kluddat omkring i hur många kvällar som helst känns det som och jag håller på att tröttna nu.
Skickade en bild till Tanja och hon gav lite små råd så här på slutrakan men hon tyckte också att jag börjar vara klar. Nu får den i alla fall stå till den första november när jag ska ha nästa och sista ensamma träff med Tanja så får vi se om det ännu tillkommer nån finjustering. Nöjd är jag i alla fall själv för den blev annorlunda och bättre än vad jag tänkt mej från första början.
Tyvärr vill jag inte visa upp den offentligt ännu men i december är den på utställning så då går det bra. Detsamma gäller ett beställningsarbete jag gjort, det kan jag inte heller visa men hoppas få göra det i ett senare skede. Mycket hemligheter nu men så brukar det ju vara före jul också.
Nu ska jag göra lite egna målerier har jag tänkt i nån vecka, eller bara hålla paus. Sen tar jag igen itu med ett beställningsarbete. Så roligt när nån vill ha mej som målare av deras konst.

måndag 23 oktober 2017

Måndagsplätt


Det krävdes en måndagsplätt.
För att det hade lämnat en klick (stor klick) grädde efter gårdagens bärkräm. För att fira att dagen gått riktigt bra och för att vädret helt enkelt kräver sin plätt. Alltså hur många orsaker som helst.


Alla fick varsin. Vissa mera på hugget än andra.


Och nu kör vi minusgrader.
Ån glider tyst fram i dimman och långt borta känns den svalkande och inbjudande simturen.
Aroniabären hänger som isiga tunga klasar på trädet och jag plockade tills handen var lika kall och isig. Men jag vill ha i frysen för att göra bärkräm av eftersom det ger så bra smak med andra bär.
Nu är jag på nåt vis extra glad åt den där soffan...

söndag 22 oktober 2017

Nöjd


Verkligt nöjd med söndagen som gått.
Hela förmiddagen gick åt i målarrummet. Byggde först upp en installation så att jag skulle se hur ljus och skuggor betedde sej i tyg. Ursäkta nakenchocken i bilden, det är nåt som tillkommit i mina allra största stunder av kreativitet. Så. Men mycket användbart vid tillfället.
Sen var det papperstallrikar äggoljetempera pigmentpåsar och penslar över hela rummet. Jobbade på tills klockan blev strax före tolv och jag panikslagen kom tillbaka till verkligheten och kunde konstatera att det var en timme tills hungriga söner skulle vara på plats. Men jag var nöjd så långt i mitt måleri och kunde städa undan för dagen.
Däckbyten har skett på gårdsplanen under eftermiddagen och jag har servat med kaffe. Däremellan suttit i allsköns ro med stickningen.
En kärra löv fick jag ihopräfsad före regnet öste ner. Men alltid något tänker jag. Riktigt nöjd med de två lediga dagarna och nu hoppas jag på en snäll och mjuk vecka.

lördag 21 oktober 2017

En bra dag


Kan en dag bli annat än bättre efter tio timmars nattsömn? Nej jag tror faktiskt inte det.
Här hade det skådats hockey på tv nattetid utan att jag hade en blekaste aning. Det hade kokats morgonkaffe för länge sen och hunden hade varit ut och bestyrt utan att jag hade en blekaste aning. Jag hade helt enkelt loggat ut.
Men jag var pigg på att ta itu med städning sen gubben bryggt nytt kaffe till mej och hela förmiddagen gick till det projektet. Sen tog jag en promenad med hunden och fick lite sol i ansiktet.
Rastlös som han är min fina tog han mej på en tur till Kokkola och vi drack kaffe på arnolds och åt varsin donuts, mmm...
Och jag som tänkt en längre tid att jag ska skaffa mej en yllejacka fick tag på en efter mycket velande. Den skulle vara enkel och kunna användas i alla situationer. Alltså ingen finjacka utan en som jag kan använda när som helst. Så nu är också det problemet löst.
När vi kom hem gjorde jag en plåt med pizza som kanske inte blev så bra (konstigt) men mätta blev vi. Hade tänkt måla i kväll men så ringde en vän som jag inte träffat på evigheter och ville ha oss över på en kaffe i kväll och det tyckte jag var mycket bättre. Ett par timmar med goda vänner en lördagskväll kan ge minst lika mycket som att ge sej i kast med duk och palett.

fredag 20 oktober 2017

Fredag!


Fredag, det finns inte så mycket att tillägga va?
En helg utan fastställt program kan vara nåt av det bästa som finns. Känns i alla fall som jag borde få nån ordning på hemmet, så nån timme blir det nog på den fronten. Sen får vi se.
Fick enorm inspiration i arbetet i går vilket inte hör till vanligheterna. En oljefläck på en plåt jag skulle bocka hade form av en kvinna som släppte en fågel fri. Jag såg det klart och tydligt och tog en bild av det. Tyvärr fick jag inte uppladdat den bilden nu. Hemma gjorde jag en snabb akvarell av det för att ha den bevarad. Sen nån gång ska jag göra en större akryl av samma målning. Har jag tänkt i nuläget åtminstone.

torsdag 19 oktober 2017

Mörad


Sitter ihoptållad under filten.
Frusen efter besöket hos massörskan men känns otroligt skönt i kroppen. Blev rejält mörad i dag och tror jag hade ett andningsuppehåll där ett tag, så ont som det gjorde. Fy tusan! Men det arbetar för hela jag blir som en kokt kräfta under processen och jag känner hur det hettar i skinnet. 
Så när hon förstod hur stressad jag känt mej på senare tid och vilka krämpor det fört med sej gjorde hon avslappningsrörelser och knackningar. Så otroligt skönt och jag kände hur jag kunde tömma lungorna ordentligt med luft och dra in ny syre. Jag vet att jag kört mycket ytliga andetag den senaste tiden. Just nu känner jag mej riktigt harmonisk. Hoppas på att få en hel natts sömn efter behandlingen, det skulle vara den första denna vecka i så fall.
Jag har hittat min massör helt klart.

onsdag 18 oktober 2017

Värkande axlar och flottigt hår


Huset var alldeles enormt kallt och ensamt när jag kom hem i dag.
Satte eld i spisen och gosade med Zeb i famnen. Han fick stå en timme längre när jag for direkt till frissan från arbetet och gubben körde några timmar övertid. Han var lika glad som jag över sällskap.
En nackdel med att gå klippa frillan efter en arbetsdag är att man är lagom sunkig i armhålorna och mellan tårna. Och håret som tvättades kvällen före är en enda flotthop likväl, livet som fabriksråtta. Fördelen är att man i och för sej inte behöver bry sej särskilt mycket. När man dragit halaren på blir det en snabb blick i spegeln och så vattenkammar man ner de värst riktade antennerna.
Men åter till frissan så är jag glad att det är min barndomsvän som klipper mej så hon kan ta mej som jag är, jag har slutat att be om ursäkt. Har man stått och visat brösten åt varandra i golvlampans sken på -70 talet har man liksom suddat alla gränser och vad hämningar beträffar.
I kväll ska mina värkande axlar få vila, det kan de vara värda så här mitt i veckan.

tisdag 17 oktober 2017

Intensivstudera skuggor


I går hade jag träff med Tanja på Fiika.
Vi satt över en kaffe med dopp en timme och studerade mitt slutarbete och jag fick bra kritik, ahaa och nya ide´ upplevelser. Bland annat hur man kan studera skuggor med hjälp av lampa oasis och gafflar. Jag använde lampa gräsmatta och knivar. Gick fint det också. Och ja, de går ju lite olika de där skuggorna beroende från var ljuset kommer.


Syrenhortensian är jag väldigt stolt över, jag med mina icke gröna fingrar som tar död på det mesta. Även efter att solen gått ner är den vacker med höstens bakgrundsfärger.


Den här lilla killen gråter högt nu om dagarna när vi kommer hem. Undrar om han lider av samma dysterhet som matte eller om han helt enkelt är hungrig. Kan också vara att han saknar oss om dagarna och liksom har nått en gräns när vi äntligen kommer hem.
I alla fall blev det mat och promenad i rask takt och väl inne tar han igen sej, tillsynes väldigt nöjd med tillvaron. Det går ljudliga snarkningar.
Trots att jag nu är så trött att jag helst skulle dra täcket över huvudet ska jag försöka ta fram lite äggoljetempera och pigment och försöka få till en godtagbar bakgrund till min målning.
Sen går jag sova!

söndag 15 oktober 2017

I musikens tecken


Helgen, den har gått i musikens tecken.
Jag har ju inte sett Trollflöjten tidigare, inte överhuvudtaget bekantat mej med opera fast jag har en svag sträng i mej för detta. Det ska det bli ändring på hädanefter.
I huvudrollerna fanns Pamina Nattens drottning Tamino Papageno Monostatos och Sarastro. Går inte desto mer in i handlingen eftersom det skulle bli en hel novell. Papageno (bilden) var den som gjorde att det fanns humor i handlingen. Jag tänkte direkt på Mozart själv och hans leverne när jag såg Pap ageno. Nattens drottning var den som gjorde de mest strålande framträdandena vad kommer till sången. Det blev spontan applåder i salen fast vi var långt ifrån Metropolitan i NY därifrån det livesändes. Vackra scener och man kan bara föreställa sej vilket enormt arbete som ligger bakom dessa föreställningar.
Musiken ja, den gick rakt in i hjärtat på mej. Jag verkligen njöt över det storslagna och mäktiga. Tiden går fort när man har roligt och föreställningen började 20.00 och var slut strax före 24.00 med en paus emellan.
Gubben som jag slarvat med tyckte väl att det gick an men hävdade bestämt att han inte kommer fler gånger. Nehe!? Själv tänker jag redan på Tosca som kommer att visas i januari så finns det nån hugad där ute i stugorna så ropa hepp så går vi tillsammans. Annars är jag helt beredd att åka ensam på en föreställning som denna. Jag är liksom smått såld.


Bra tillställningar har en tendens att krocka med varann, så också i går.
First Aid Kit har haft en hyllning till Leonard Cohen på Dramaten och den visades i tv i går. Jag har kollat in den i dag förmiddag och för den som missade finns ännu en chans i eftermiddag, nångång efter 15 om jag minns rätt på Svt2.  Fina tolkningar och jag gladdes åt att hans dikter lästes upp och t.o.m hans sista brev till Marianne på hennes dödsbädd. Riktigt fint.

lördag 14 oktober 2017

Värmande i rusket


Måste få göra reklam för Knorrs färdiga tomatsoppa med mascarpone och soltorkade tomater.
Bara att hälla i kastrull och värma och med en klick creme fraiche blir den alldeles ljuvlig. Enkelt och gott när det är regnigt och grått. Har man då som jag bakat en äppelkaka i långpanna strax innan och kan ta en bit med vaniljglass till efterrätt är lyckan total.
Har kokat mos av äpplen och aroniabär och nu tror jag det blir stopp i mosproduktionen för i år. Det börjar vara fullt i frysen så det bör räcka i vinter. Farmor fick sitt äppelmos i går kväll så hon är också nöjd.
Nu är vädret sånt att jag tycker det vore på sin plats med eftermiddagsvila. Också för att orka med föreställningen vi ska på i kväll. Mozarts Trollflöjten i Schaumanssalen. Det ska ni få höra mera om i morgon.

torsdag 12 oktober 2017

I fel bransch


I dag har jag besökt hudläkare för min rosacea.
Två minuter in, 98 euro. Jag började allvarligt fundera på branschbyte. Sen salvor och mediciner för 50 euro. Men jag ska inte klaga, jag fick hjälp och nu hoppas jag på att slippa mina kliande röda fläckar i plytet.
Efteråt for jag till AfterEight på kaffe och såg samtidigt utställningen Hundraåringen bredvid.
Sen vidare till stadsbibban för att se en till utställning och upp till andra våningen för att frossa i konstböcker, där finns minsann utbud när jag sen hinner gotta ner mej i konsthistorien. Den bok jag mest var ute efter fann jag dock icke.
Hämta ut mera garn till tröjan och hem via Prisma. Där gjorde jag ett fynd på poisto hyllan. En plattång för 10.36 med två års garanti. Inget knusslande där inte.
Nu har jag kokat äppelmos till min farmor som jag i morgon ska överlämna. Och klockan har inte hunnit så värst långt på denna kväll ännu så jag tar fram målargrejorna har jag beslutat.

onsdag 11 oktober 2017

Mitt i veckan


Så var det redan onsdag och tiden bara rusar.
Glad att vädret höll tätt i dag så jag fick tömma lite blomkrukor igen. Nu finns bara två kvar, men de var så fina ännu att jag inte hade hjärta att kasta. Tar man lite åt gången känns det inte så drastiskt.
Vinrankan kånkade jag in i vinterförvar och virade fiberduk runt så den står där i hörnet som en mumie nu i vinter.
Nu är det då bara några hundra äpplen och ett antal miljoner löv kvar...

tisdag 10 oktober 2017

Inte så många ord


Nej jag har väl inte så mycket att skriva om egentligen. Men visar nån bild från gårdagens utevistelse när det ännu var väder att nämna. Allt annat än i dag fast jag också trivs i dagens väder, man får ju boa in sej precis så mycket man vill.


Ett litet tips kan jag ge så här på kvällskvisten. Rönnbär finns ju vaikkapas hur mycket som helst i höst. Plocka in några klasar och låt bären rumstorka, det tar uppemot en vecka. Sen äter du tre bär med exempelvis morgongröten och du har dagsbehovet av c vitamin. Enkelt och inte alls så surt och beskt sen de har torkat.


Så finns det ju dessa pärlor som ögat inte kan undvika. Detta är från vår Ginnalalönn som Zeb tyckte behövde kvistas ur häromdagen. Hade den ca sju klena små stackars kvistar så blev det -2 bara på ett huj. Hur lätt som helst tyckte hunden.


Det var fasligt trångt i soffan efter arbetet i dag. Alla var utschasade.

I ugnen ligger nu en plåt med bröd på gräddning. Gissa om det ska smaka med kvällste senare.

söndag 8 oktober 2017

Lugn dag


Äntligen en lugn dag när jag själv bestämt vad göra och inte göra.
Bland annat hade jag kunnat medverka på tre kalas men valde bort alla. Och jag hoppas de inblandade har förståelse för det.
Jag har varit ut med hunden och i kväll ville jag till simhallen. Där simmade jag 1 kilometer och var ganska mör och skön i kroppen efter det.
Jag har ägnat stor del av dagen till läsning. Det finns en podcast som heter Värvet som jag tagit min tillflykt till under jobbiga arbetstimmar. Där intervjuas kända svenskar och vissa blir riktiga pärlor. Efter att jag hört på Malou von Sievers klickade jag genast hem hennes bok Mitt hjärtas oro. Hennes första roman har utgångspunkt i hennes familjehistoria och hon försöker förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation. Ett arv som format henne som människa. Väldigt bra bok tycker jag och om jag förstod det rätt blir det en trilogi.
Mera sådana här dagar skulle jag inte säga nej till.

lördag 7 oktober 2017

Näst sista helgen


Det var näst sista skolhelgen det.
Vi har gått från barocken via rokokon framtill nutidskonst. Vi har talat om ful konst, konst som berör och som chockar. Grotesk konst och riktigt äcklig konst. Vi har tittat på sån vidrig konst och performance att det vänt sej i magen på en.
Det här med konsthistoria är ett intressant kapitel och hade jag bara tid skulle jag fördjupa mej mera i det. Kanske jag kunde se vad biblioteket har för utbud.
Vi börjar så smått reflektera över att vi snart är klara med våra studier och vänskapsbanden känns mera påtagliga. I morse när vi tre som på nåt vis hittat varann från första början körde till skolan sa den ena att hon var så tacksam när hon kom hem i går kväll att hon tänkte skickas oss meddelanden men beslöt att säga det i bilen i morse istället. Hur glad hon var att vi hittat vänskapen och att vi kan vara så öppna med varann. Det är väl fint om nåt.
Under matpausen gick jag på promenad och gick bland stadens lövade trottoarer. Höstväder när det är som bäst.

fredag 6 oktober 2017

Nu kör vi igen


Så skönt det har varit med en ledig dag.
Jag har arbetat på slutarbetet i flera timmar. Skissat, klippt och passat in på duken. Fick t.o.m lite färg tillsatt. Jag har i alla fall fått till den nu som jag vill ha den och nu är det bara resten kvar.
Strax bär det av till skolan och målningen på bilden ska med till min föreläsning.
Roligt med skola igen faktiskt. (sorry att jag ser mera död än levande ut på bilden;))

onsdag 4 oktober 2017

Andas lättare


Det var ett tecken från tidig morgonstund.
Jag hade bitit ihop käkarna under natten så jag var alldeles öm, så gör jag när det håller på att bli för mycket. Och jag skulle ur bilen vid arbetet med bilbältet ännu fast, som om det ville hejda mej från att gå in.
Innan första kaffepausen tog jag reda på hur läget med mina pekkasdagar ser ut, och det visade sej vara rätt så okej. Så jag bestämde mej för att ta ledigt på fredag.
Plötsligt kändes det rätt så bra och som om det var lättare att andas.
Nu kan jag i lugn och ro arbeta med slutarbetet under dagen och på kvällen söka mej till skolan och vara pigg och förhoppningsvis redo att hålla föredrag om Braque. (hemläxan från föregående skolhelg)
Vilken tur att man har förstånd att ställa för sej och inte köra med huvudet före i väggen. Ingen tackar en ändå har jag märkt.
Detta betyder att jag på nåt vis har fredagskänsla över morgondagen. Bästa!

tisdag 3 oktober 2017

De e mycke nu


Första gången på väldigt länge som jag tänker att jag borde ha en kalender.
Så många datum och klockslag att passa att jag känner mej alldeles kollrig.
Jag har haft enskild träff med Tanja på Tupis i kväll och bollat mina ide´er inför slutarbetet. Skisser ligger över arbetsbordet och mera lär det ska komma innan jag kommer till skott. Men jag fick så bra verktyg i kväll. Hur jag ska tänka med färg, komposition och framförallt tänka utanför boxen. Där fick jag en riktig aha upplevelse och är så taggad att börja på.
Nu är det bara tiden som är alldeles för lite. Borde ta ledigt några dagar och bara ge mej hän åt konsten.
Har också hunnit till massören, blev tejpad i båda axlarna och fick hemläxa tills nästa gång. Bara jag får axelpartiet på "rade" så ska vi gå igenom ett personligt träningsprogram där musklerna ska få jobba.
Ja jösses... och sticksömmen ligger i soffan och gör sej påmind. Det är så roligt med stickningen nu fast jag istället borde sitta med ispåse på axeln.
Stressad? Mmm... lite pikuliite...

måndag 2 oktober 2017

Nostalgitripp


I dag sände ÖT ut ett nummer av JT från 2.9 1984.
Och vad hittar jag inte i detta blad som faktiskt ser ut som om det var från Noaks tid, om inte en annons om Herrey´s i Forsby. Alltså förstå storheten i det.
Jag som hade på klart med att de skulle vinna hela Eurovisionen och när de då sen gjorde det firade med sprakastickor på terrasstrappan där hemma. Jag var överlycklig!
Samlade allt jag kom över i plansch och bildväg och tapetserade rummet. Köpte deras kassett på klassresan till Helsingfors och prövade busschaufförens nerver med att den skulle spelas nonstop. Och så kom de till Forsby.
Mamma som hade varit wild and crazy i Hepstars förstod sin dotter till fullo. Köpte biljett och skjutsade mej och två kompisar till Forsby. Och troligtvis för sina sista surt förvärvade pengar köpte hon dessutom en collegetröja med killarna tryckta frampå. Heaven för en 13 åring kan jag säga.
Att jag sen fick panik i trängseln framför scenen och vettskrämd fick knuffa mej ut mot dörren och under showen stå nästan längst bak var en bisak. När de mot slutet av kvällen undrade om det var nån låt de hade glömt att spela och jag vrålade Diggilo Diggiley!!! där långt bak och folk vände sej om för att titta vilken galning som stod där och tryckte skämdes jag för ett ögonblick men ivern rev i det unga flickebarnet ska ni veta.
Collegetröjan var mej kär under högstadietiden och den blev jag smått retad för av vissa pojkar men brydde mej inte särdeles mycket om den saken. Jag bar den med huvudet högt.

söndag 1 oktober 2017

Oktober


Oktober, och ingen har vänt blad i almanackan hos oss än. Hinner inte riktigt med i denna rusning.
Kunde i alla fall konstatera att äppelmoset till morgongröten var slut så jag tog en korg och gick ut för att hämta lite äpplen och på samma gång knipsade jag aroniabär. Kokade alltsamman och malde i äppelkvarnen. Det gjorde att vi nu har röd äppelmos en tid framöver. Smaken blev riktigt bra dessutom.
I helgen har jag avslutat ett akvarellprojekt som ni ska få se mera av senare. Så har jag börjat skissa upp för skolans slutarbete, borde ha nåt att visa Tanja när jag ska ha träff med henne på tisdag.
Känns som om det varit och är mycket denna höst, men jag betar av bit för bit och visst blir saker och ting färdiga. Men i huvudet är det konstant stress kan jag många gånger tycka och de borde jag verkligen komma ifrån. Får ju inte mera gjort för det att det surrar i skallen hela tiden.
Så blir det ju inte bättre av att man skaffar sej ett stickprojekt mitt i allt de andra "måsten" Vaknade i natt och kunde inte somna om. Steg upp och stickade lite över en timme, sen somnade jag igen. Sånt går för sej om man får sova på morgon. I natt hoppas jag att stickningen får vila.