Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

fredag 31 december 2010

2010



Året började med kallt väder och mycket snö. Zeb hade stora problem i drivorna men lärde sej heller aldrig att låta diken vara.



I mars åkte vi på skidsemester till Äkäs. Underbara dagar med solen i ansiktet och härliga vyer. Gubben var en dag uppe på Kukastunturi och där var det rent av synd med träden,de var så snöpinade.




I april/maj hade jag min alldeles egna första utställning. Jag var så nervös inför den men fick så bra respons och uppmuntrande ord så sen var det bara roligt! Den gav mej också en kick framåt.




I juni var jag på en målardag vid Stinasholmarna. Jag njöt verkligen av den dagen. Solen värmde och vattnet porlade. Kände mej riktigt kreativ.




Sommaren var otroligt varm och jag slappade och njöt. Många kalas var på gång och till ett hade jag ett beställningsarbete.












Augusti var den mest händelserika. I familjen hade vi tre konserter pågång. Sonisphere den 8 , Leonard Cohen den 10 och U2 den 21.
Vädret visade sin makt på Sonisphere med fallvindar och stora hagelkorn. Vinden slet sönder både scen och instrument. Spännande väntan på att få kontakt med de mina som var mitt ute i ovädret. Allt var dock bra med dem.
På U2 småregnade det konserten igenom men vi hade ställt oss med regnrockar. Rätt mäktigt att sjunga Singing in the rain med 52 000 andra på Olympiastadion. När vi for därifrån hällregnade det och vi var plaskblöta. Mina nya beige läderstövlar färgades blåa av jeansen. De gick att fixa till sen.
Dagen när Cohen besökte Helsingfors var det varmt och solen sken från en klarblå himmel......



Mina konsert t-shirts...




... och min Cohen World Tour 2010 ring. Mitt absoluta favoritsmycke.


Så kom också skolstarten för mina pojkar. Nu skulle båda studera i Terjärv och bo på internat. Jag hade oroat mej för den dagen länge. En sommardag när jag satt i trädgårdsgungan och pojkarna låg på gräsmattan minns jag särskilt väl. Vi pratade och skrattade om inget särskilt men jag tänkte för mej själv att jag ska komma ihåg den här dagen hur bra vi hade det och känslan att få ha dem hos mej.
Har också många gånger kommit ihåg den dagen under hösten. Det är inte så enkelt för en mamma att släppa taget om sina barn och det ska medges att det inte var lätt den första veckan de var borta. Gubben och jag kom hem från arbetet till ett tomt hus. När vi åt kvällsmat satt vi ensamma vid ett stort bord och absolut ingen matlust. Visste inte hur jag skulle få kvällarna att gå. Men konstigt hur man vänjer sej. Och när jag ser att de trivs och hur de utvecklas till ansvarsfulla män som kan ta vara på sej så känns det ändå bra.
Jag vet att jag är en riktig hönsmamma men kan inte hjälpa att jag älskar mina barn över allt annat.

I oktober hade jag min andra utställning och var inte alls lika nervös den här gången. Många Essebor var och titta så det var ju roligt.





Så började jag med bloggandet och det har blivit bara roligare med tiden. Tycker om att skriva och det verkar som om rätt många följer min blogg. Tack till alla er.

Ett rätt så händelserikt år blev det trots allt med mycket musik. Vi är en musikdiggande familj så det faller sej rätt naturligt. På Jakobsdagarna hängde vi ofta i skolparken och såg flera artister där. I september ordnades Bluesfestival på danslava i Ytteresse och naturligtvis var vi på plats.

Året kan så inte sluta på ett bättre sätt. Far i kväll till Kokkola för att höra på lilla sonens band Orion som har konsert på nyårslägret. Ska bli så kul!


Vill tillägga att mina guldkanter i vardagen är alla mina fina vänner. En eftermiddag eller kvällsstund tillsammans med er är guld värd.

GOTT NYTT ÅR 2011 MINA KÄRA!

torsdag 30 december 2010

Farfars gran



Har besökt min farmor idag. Hjälpt henne dammsuga och gett massage. Så hade vi också vår viktiga kaffestund med dopp. Det är då vi har våra diskussioner om livet, om det som varit och det som komma skall. Det är mycket allvar men också hjärtliga skratt.
Jag tog upp minnen från min barndomsjular i Lappfors och farfar. Farfar var skogsförman och jag vill påstå att ingen kom hem med så fina granar som han. De var höga, vida och täta. Granar såg han i sitt arbete varje dag så han kunde söka gran hela året. De kläddes med massor av glitter och fina bollar. Men det bästa var att i farfars gran fanns det alltid chokladkottar och bollar. Så när vi var på besök och skulle fara hem plockade han alltid ner varsin kott eller boll.
Bollarna var bäst för i dem fanns alltid ringar med färgade stenar i. Jag undrar om inte dessa ringar blev början på min enorma förtjusning i smycken.
Farfar hade öga för det som var vackert. Jag har sparat en klänning med förkläde som han valt ut åt mej som liten flicka. När farmor och farfar brukade åka på södernresor köpte farfar hem smycken åt mej. I brudgåva fick vi en matservis och jag fick veta att det var farfar som valt ut den. Är glad att han orkade bry sej i det vackra fast han var väldigt sjuk vid den tiden.
Sitter och bloggar vid farfars gamla gedigna träskrivbord som han hade i sitt kontor hemma. Är glad att jag fick äran att använda det vidare. En dag ska det stå i min egna atelje.

onsdag 29 december 2010

Ensam hemma och tekniska problem


Mina karlar är till stan för att skaffa stora sonen ny telefon. Han har sparat födelsedags och julklappspengar (tack alla som bidragit) och de har varit avsedda för just detta ändamål. Gubben är med för att trissa ned priset och jag kan bara säga att de flesta av er skulle blekna när han sätter igång. Men visst har det lönat sej många gånger även om jag ibland önskat att få sjunka genom golvet.
Lilla sonen vägrar ta honom med om det gäller nåt inköp vid tex. Jakobstads musik. Dit skulle han föresten idag också för inköp av nån sladd. Sonen ska ikväll skjutsas till Kokkola på nyårsläger och på nyårsafton ska Orion ha konsert där. Det blir grejer det!

Igår målade jag dessa får som jag skissade upp redan en bra bit före julen. Nu har jag haft en lång paus och det är alltid svårt att komma igång då. Rätt nöjd med mina får blev jag, tycker det lilla fåret som kikar upp på stjärnan ser för gullig ut. Visade min bild för gubben och han kunde bara konstatera att det var feta får. Tack för det säger jag bara. Detta är en "gullig bild" inte nån "rakt ur verkligheten bild". Tänk att man ska behöva förtydliga allt.

Nå nu när jag blev ensam i dag tänkte jag att jag fortsätter med mitt måleri. Ställde fram alla grejerna och sökte efter min gode vän Leonard Cohen. Allt går mycket bättre bara han sjunger för mej. Med den nya tv:n och alla sladdar och mojänger så fick jag förstås inte igång spelaren. Ringde gubben och anklagade honom för ett och annat och så frågar han mej om jag har på strömmen... Han tror på allvar att jag är dum!
Nu är de hemma tillbaks och han kunde själv konstatera att det var nån konstig inställning. Alltså inget jag kunde beskyllas för.



Så här ser det ut på köksbordet när jag sätter igång. En vindsatelje med takfönster är min stora dröm och när jag blir rik och berömd är det det första som byggs. (alltså aldrig)





En halv timme senare har en vintertavla sett dagens ljus. Inget som kommer att bli inramat men bilden har jag haft i huvudet sen i söndags när vi var på motionsrundan. Skönt att känna penseldragen och färgerna som flyter över pappret. Jag har trots allt inte glömt.

tisdag 28 december 2010

Konstiga dagar



Jag blir konstig av dessa lediga dagar.
Igår sov jag alldeles för länge och dagen blev på det viset också kortare. I morse vaknade jag redan halv sex och det är ju inte heller klokt med tanke på att jag faktiskt är ledig.
Sen kommer jag mej inte för nånting här hemma. Tossar på som om jag hade hela världen klar. Bara de viktigaste dagsysslorna blir gjorda och så hundens motionsrunda. Och min så klart, den är minst lika viktig för mej. Det blev en svettig runda idag. Har man fått en sparkstötting så ska den naturligtvis med även fast det snöade rätt mycket igår och våra skogsvägar inte plogas i första taget. Så det var med extra möda och besvär jag fick den att följa med. För att korta av vägen tog vi en stig genom en skog och där fick jag bära den . När vi närmade oss utkanten av skogen konstaterade jag att den ena lilla svarta plastbiten som ska finnas på medarna att stå på hade ramlat lös. Det var bara att vända och söka den och visst hitta jag den, strax där vi hade svängt in i skogen låg den. Vid det här laget var jag så vältränad att jag sprang hela vägen tillbaka genom skogen.

Vackert var det en liten stund i dag men före jag hann få ytterkläderna på och kameran med så höll solen redan på att gå ner. Men fångade nåt annat roligt i stället.






Fina rökpuffar!

måndag 27 december 2010

Farväl till åbäket



Tv: n har bråkat med oss ett par dagar och med filmfreaks i huset är det näst intill katastrof. Det har tagit 5-10 minuter att få igång den och det är ganska osäkert att ha sånt i huset. Kortslutningar och sånt ni vet.
Så vi har idag jagat efter ett nytt i staden Kokkola och kom hem med ett fint,snyggt och smärt. Om nu någon tycker en svart plastlåda är snygg. Den absolut fulaste möbeln i ett hem och ändå ska den vara STOR och helst ta över hela rummet. Blä säger jag bara.
Nå om jag nu jämför den gamla med den nya så måste jag nog tycka att den nya är finare. Den gamla var ett riktigt åbäke på över 70 kilo som tog massa plats. Vi tänkte aldrig få den ur bilen den gången vi kom hemsläpandes med den.
Den nya tog gubben under armen och bar in fast bildskärmen är större.
Skulle helst se att få den uppmonterad på väggen men vet ej ännu hur det blir. Mina duktiga pojkar har redan lovat att de snickrar ihop ett bord, det lär inte ta lång stund bara man har de rätta grejorna.

Nån rusning på julrean lär det inte ska bli, den for  tv:n iväg med. Bara Zeb fick en ny leksak, de hade nämligen 40% på vissa leksaker vid Musti&Mirre och då kunde mamma inte låta bli!

söndag 26 december 2010

Söndagskväll



Några av de fina saker som kom till oss på julaftonen.
Stora sonen hade köpt mej en till Arabias Runo kaffemugg så nu har jag två likadana. Är alldeles överförtjust i dessa och ska samla några till av dem. Är så glad att sonen hade snappat upp vad jag gillar.
Lilla sonen hade svarvat en ljusstake och en skål till sina föräldrar i den fenomenala skolan. Jag gillar detta levande material och det lär ska bli en hel del hos oss under de närmaste åren.
Halsbandet av goa mamma och lyktan av min svägerska.

Har ikväll varit på bio och sett den finska produktionen Rare exports. Kan väl säga som så att jag är glad att jag inte är en liten flicka längre och lika glad att julen börjar vara över för den här gången. Filmen handlade om den äkta finska julgubben och hans tomtar och det var inga snälla tomtar alls.
Lilla sonen var med oss och jag sa åt honom att när lamporna släcks så får han hålla mamma i handen. Han påstod att det är sista gången han kommer på bio med oss. Varför vet jag inte.
En gång när hela familjen skulle på bio så poppade vi popcorn här hemma då det fanns färdigt och tog med till bion. Tyckte det var onödigt att betala för sånt som vi redan hade. Lilla sonen skämdes så fruktansvärt så han kunde inte stå med oss när vi väntade på att bli insläppta. Oj vad vi har skrattat många gånger åt den historien.

Min jul



Kära gubben gav mej en sparkstötting i julklapp. Jag har pratat länge om en sån men många vintrar har varit snöfattiga och slaskiga så det har verkat lite onödigt. Men nu har vi vintrar som i min barndom och då gäller det att passa på. Igår gjorde Zeb och jag premiärturen och -20 var rena rama sommarvärmen efter -30 som också har varit. Med rätt klädsel så blev färden en njutning och en ny tur ska göras idag.
Kolla in hur allt matchar. Zebs blå koppel och blå sparkstötting, min gröna halsduk och kransen på boddörren och sen svart och vitt. Där har vi allt fått till det!




Dan före julafton var en lugn tillställning här hemma och tur var väl det för ute var det smällkallt. Vi hade färdigt handlat så vi kunde i lugn och ro förbereda det sista. Jag gjorde morotslådor och åt upp en hel själv samma dag. Jag skulle klara julen på enbart hemmagjord morotslåda, det är bara så.
På kvällen var det uppesittarkväll hos mommo och klockan hann bli 01.00 före vi masade oss hem så det måste betyda att vi trivdes rätt bra. Satt och åt mest hela tiden. Ojojoj...

Julafton. Sov länge, ingen brådska här inte. Hela familjen var till julbön i kyrkan och efteråt och tända ljus på gravarna.
Sen bjöds det på mat hos svärföräldrarna och det är en prestation i sej. 21 personer samlas runt bord i vardagsrummet och soffan hade fått flytta ut. Det ska trillas några köttbullar...
Så kom då äntligen tomten! Med nypermanentad frilla men annars samma kläder och slips som vi är vana med från många år tillbaka. Här var det inget HO HO HO utan en ganska fnissig en som hade problem med imma på glasögonen.
Senare på kvällen for vi hem till lugnet och där låg våra julklappar och väntade under granen. Vi värmde glögg och drack medan vi öppnade paket och det var den mysigaste stunden på hela dan. Lyssnade på julmusik och tände massa ljus.




Så här såg större delen av juldagen ut. I soffan med pyjamas och fina tidningar, så mycket mer behövs det inte. Nå, jag var ju faktiskt på två motionsrundor för skinkans skull!

torsdag 23 december 2010

Julhälsning


Till mina läsare och vänner vill jag önska en riktigt fridfull, skön, rolig och superhärlig julhelg. Allt gott till er.
Tar en paus på ett par dagar för att rå om mina kära här hemma. Vi ses!

En förtrolig stund med Josef och Maria



Natten är tyst när Josef öppnar stalldörren. Det gnisslar i gångjärnen. Stanken är frän och stickande eftersom dagens timmar inte räckt till för att ta hand om gästerna än mindre om kreaturen. En lite oljelampa kastar ett fladdrande sken och dansande skuggor på väggarna. Ett oroligt ställe för en kvinna i födsovåndor. Långt hemifrån. Långt från nära och kära. Långt ifrån vad hon tänkt sig för sin förstfödde.
Förlossningen skulle inte bli enkel vare sig för mor eller barn. Alla den här sonens kungliga privilegier upphörde i och med befruktningsögonblicket.
Ett skrik från Maria skär genom den tysta natten och med en sista krystning och en lång suck är födslosmärtorna över.
Messias har kommit.
Josef sitter utmattad,tyst och förundrad.
Gudomen ammad av en jungfrus bröst. Kan något vara mer förbryllande-eller mer outgrundligt?
Då fäster han blicken på sin mors ögon för första gången. Världens ljus skelar.
Hon rör vid hans lilla hand och händer som en gång formade bergskedjor klamrar sej fast vid hennes finger.
Hon tittar upp på Josef och genom tårarnas slöja vidrör deras själar varandra.
Där man kunnat vänta sig änglar fanns bara flugor. Där man kunnat vänta sig statsöverhuvuden fanns bara åsnor,några fasttjudrade kor,ett oroligt nystan av får och nyfikna ladugårdsmöss.
Förutom Josef fanns det ingen som kunde dela Marias glädje. Jo, det fanns änglar som förkunnade Frälsarens ankomst-men bara för en hop arbetsklädda herdar. Och jo, en strålande stjärna sken på himlen och markerade födelseplatsen-men bara tre utlänningar gjorde sig mödan att titta uppåt och följa efter den.
I den lilla staden Betlehem ägde så denna stilla natt Guds sons kungliga födelse obemärkt rum... allt medan världen sov.

Texten plockad ur boken Stillbilder av Ken Gire


onsdag 22 december 2010

Julstädat



Gubben som haft jullov hela veckan passade på att ta fina vinterbilder så länge solen visade sej idag. Nu är det kallt -25 visar det nu och jag är glad att ha ett varmt och ombonat hem.
Mina fina karlar har städat idag medan jag arbetat. Torkat damm och skurat golv och dessutom tagit in granen. Den är ännu inte klädd men den kommer att bli så fin.
Har köpt julblommorna och handlat hem det sista så snart sitter jag och rullar tummarna.
Morotslåda ska göras ännu i morgon men mest väntar jag nu på uppesittarkvällen med syster och familj vid mommos.



Nu sålde de julbelysning -50% så jag passade på att ta hem nya fönsterlampor åt lilla sonen. Han blev inte alls nöjd och sa att julstämning has left the building. De nya var inte heller nån höjdare men det är klara lampor i allafall. Jag sa åt honom att vi sätter de gröna lamporna i en glasskål så kan han ha dem och lysa på stereobänken, vad som helst bara de inte är i fönstret.
Så fick han en sån där blick som säger att nu går hjärnkontoret på högvarv och så hämtade han tejp och låste dörren. När jag sen fick se så var hans Jackson julpimppad!
Slutet gott, allting gott!

tisdag 21 december 2010

Snart


Snart har jag julledigt, bara en dag kvar. Pojkarna är på väg hem till sitt jullov och en knäckebrödsdeg jäser i köket. Bilden är tagen ur Lantliv och jag inbillar mej inte att mina ska bli lika fina men smaka desto bättre. Det är superkul att kavla ut knäckebröd och så enkelt. Just nu känns alltså det mesta bra förutom att jag har nåt konstigt eksem under nosen. Har haft det förut men vet inte om det är det kalla vädret eller nåt jag ätit. Har det inte gått bort till julafton så kan jag göra lite nytta och hjälpa tomten att hitta...



Har varit till frissan och fått håret fixat och efteråt hämtat ett paket fullproppat med skönhet så nu blir det andra bullar av!
Glöm för allt i världen inte bort Ernst i kväll. Han gjorde så mycket fint igår och fortsätter med festen i kväll.
Nu hör jag mina barn komma!

måndag 20 december 2010

Jul med Ernst



Släng dej i väggen Ernst!
Här ute i Esse skogarna kan vi också detta med julmys. Har tagit fram våra älgkuddar i fleecetyg och lite plädar och genast känns det som julen kan komma när som helst. Fast ännu virvlar det lite kontigt grått runt fötterna här, fattar inte vad det är för något?
Har två par kuddfodraler i rött och beige med tomtar på som är spårlöst försvunna och det kan aldrig bero på röran i mina skåp. Har ikväll slitit mitt hår över dessa men det har inte hjälpt. Hoppas nu att de ska dyka upp på nåt konstigt ställe ännu.
På granfronten har vissa framsteg gjorts för gubben har nu lyft in den i förrådet för att den inte ska få en chock när den tas in i värmen och fälla alla barr redan på julafton. Den ska liksom vänjas med värmen.

Vill du ha choklad i jul (dum fråga)? Då ska du göra den själv och du får garanterat den godaste. Jag har smält ner 70% choklad i vattenbad och blandat i russin mandel och solrosfrön. Så breder du ut det tunt på ett bakplåtspapper och ställer i frysen för att sen enkelt bryta till lämpliga bitar. Kom ihåg att ta den största biten själv, det är du värd.

Glöm nu för allt i världen inte bort Ernst i kväll. Det är han som fått mej att orka genom arbetsdagen idag. Han har lite samma inställning som jag. Lite skit i hörnen dör man inte av bara mysfaktorn är hög.
Zeb spydde ner två mattor i morse före jag alls hann blinka men det är en värdslig sak och snart är det ändå jul.




En hälsning till jultomten ifall du läser. Lilla sonen meddelade i helgen att det blir ingen jul om inte tomten kommer till fammos!

söndag 19 december 2010

Kalassöndag



Efter en kall förmiddagspromenad fick vi ställa oss för "släktkalas". Sverige främmande var på besök hos farmor så då passade vi på att träffas så här före julen. Riktigt trevligt hade vi fast det blir trångt och varmt och alla ska överrösta varandra. Så här har slunkigt ner en och annan kak och chokladbit. Inte alls bra och så har julen knappt börjat än. Det sägs ju att man inte lägger på hullet av det man doppar hos andra men hur är det då om man besöker nån nästan varje dag i dessa tider...



Vi har fått tillbaka vår vanliga och fina hund igen. Han har börjat äta igen efter svältkuren och det är bra för han började se riktigt svullten ut. Vi kunde t.o.m släppa honom att springa fritt idag och han hölls riktigt bra med oss. Tror han själv kom till insikt att det är lugnast utan kvinnfolk i hälarna och han har det bäst ändå i matte och husses omvårdnad. Här får man åtminstone värma sej i sängen och behöver inte stå ute i kylan mer än nödvändigt.

lördag 18 december 2010

Kallt kallt



Pinande kallt väder ute så nu är det spiseldning som gäller.
Har varit till staden på lite handlande i dag. Alla andra tycktes också vara där.
Lilla sonen behövde en ny tröja att ha under kavajen på skoljulfesten. Tyckte alltså jag men han var av en helt annan åsikt. Har tjatat om detta flera helger nu men han vill inte till stan och absolut inte handla kläder. Han har allt vad han behöver enligt honom och visst är det bra att ha en nöjd son som klarar sej med lite. Men nu är det ju fest och allt så lite fin kunde han ändå va. Jag försökte visa honom fina skjortor och tröjor men han tyckte allt var gjort åt såna där trendnissar. Vet inte hur länge vi höll på och jag tänkte i mitt stilla sinne att få se om vi åker hem utan i allafall. Så hitta jag en t shirt med ett tryck av ett skelett som spelar en gitarr och visade honom så där i förbi farten. -Den kan jag fara och prova sa han!? Okej sa jag smått tveksamt och så blev det så att sonen klär upp sej till jul med ett skelett på magen!
Är man hårdrockare så är man.

Själv köpte jag mej en flanellspyjamas och röda sockor som jag ska stuntta omkring i hela julhelgen. Har paketerat in det så att jag åtminstone har ett paket att öppna. Det kan ju också vara det enda...

fredag 17 december 2010

Ju(v)liga dofter



Aahh... nu doftar det jul i vårt lilla hus. Fem stycken limpor är färdig gräddade och även om de sprack lite så har testpanelen gett klart godkänt. De ville inte komma igång med jäsningen fast de fick stå länge men när de väl kom in i ugnen så nästan explodera de. I samma veva som jag sökte efter de rätta limpkryddorna så hittade jag hela nejlikor och passade på att pynta några apelsiner och de bidrar nu till den härliga doften.

Nu är det bara en vecka kvar och så är det roligaste över. Jag gillar förberedelserna allra mest och skulle helst börja tidigt i november. Men gubben lever med handbromsen på mest hela tiden så det måste smygas in lite här och där. Då har han inte riktigt koll på läget. Kvinnans list...
Försökte med bedjande ögon förklara att många redan tagit in granen så vi borde också göra det med där blev det tvärstopp. Får väl lägga band på mej några dagar till.

Har fixat lite paket och ett par borde få papper omkring sej ännu innan de hittas av nån som förvillat sej i mina skåp.

Stora sonen berättade att han och två andra får ha treans internat helt för sej själva fram till jullovet och de två första veckorna efter. De andra har fått åka hem och ta sej istället varje dag på egenhand till skolan. De har blivit upptäckta med ölande i internatet och det är stränga regler på det. Tänk att det ska va så svårt att förstå att regler är till för att hållas. Det har hänt förr i andra klasser och straffet har varit det samma så de har vetat om det men ändå ska det försökas. Hoppas nu de lär av detta...

Utomjordingen har landat



Lilla sonen är hemma!

torsdag 16 december 2010

Moffa



Jag tänker alltid mera på mina nära och kära som gått bort så här i juletider. Blir smått sentimental fast det är en glädjens högtid.
Idag har tankarna gått till min kära morfar Erik. Ett namn jag alltid tyckt varit vackert så därför har mina två pojkar också fått det namnet.
Morfar är förknippad med godhet ,glädje och trygghet.
Det mesta av min barndom tillbringade jag på Enafolk så morfar har alltid funnits med i bilden. Han var en sån där fixare som kunde det mesta och som alltid arbetade med sina händer. Massor av hus har han varit med och byggt eller renoverat. Han har målat,tapetserat och murat. Alltid ställt upp när folk behövt hjälp med något.
Alltid med glimten i ögonen och skrattet var nära till hands. Det var mycket bus och upptåg och jag stortrivdes där.
Morfar var bonde och redan som liten fick jag vara med både i fähuset och på höbärgningen. Jag brukade springa med "spikpåsa" och dela ut när de behövdes. Åren gick och jag fick börja köra traktor och plocka de små höbalarna som på den tiden kändes mycket modernt. Minns en dag när nästan allt hö var under tak och vi satt runt köksbordet och åt kvällsmat. Morbror undrade hur vi skulle göra med det sista för korna skulle också mjölkas. Då sa morfar att Anette och jag far och hämta det sista. Visst var jag trött efter dagen men när morfar ville ha mej med så fick jag ny energi och glad att han valde just mej.
Sen han blev pensionär så hobbysnickrade han en hel del och jag har fina exempel på det nämligen syskrinet,smyckesskrinet och det svarvade fatet. Smyckesskrinet är i två våningar med fack som är beklädda med rött tyg så det är noga genomtänkt.
Hans liv blev alltför kort. Han hade så mycket att uppleva ännu i form av barnbarn och barnbarnsbarn. Min första pojke var 1,5 år när han dog och han brukade stolt berätta att det var hans första barnbarnsbarn.
Morfar sa åt mej att han visste hur mycket Enafolk betyder för mej och att jag aldrig skulle glömma gården.
Idag har jag inte samma möjlighet att sticka mej in där men jag glömmer aldrig och varje gång vi kör om där så blickar jag dit och minns.

onsdag 15 december 2010

I vår vackra vintervärld



Om ni inte vet om det så har vi en fantastisk vintervärld där ute. Den är som tagen ur en saga och det retar mej att jag inte är hemma under dygnets ljusa timmar för då skulle jag njuta och fotografera. Har varit framme med kameran men det blir till ingenting när inte ljuset är det rätta. Hoppas nu bara att det håller i sej över julledigheten så vi får njuta riktigt av vår fina vinter.

Tavlan på bilden hänger i mitt kök och fast det kanske mest är en hösttavla så passar den ypperligt också nu med sina röda äpplen. Är för tillfället en av mina favoriter efter Zeb och Cohentavlan förstås. Jag har inte haft nån bild att se på utan den är tagen ur huvudet bara så den kanske känns extra bra då också.

Har idag skurat stolar i matsalen i två timmar. Fy sjutton så skitiga de var! Var i ett svagt ögonblick och påpekade det åt chefen och fick därför också den äran att skura. Men jag fick hjälp och så fick vi gnällt lös nya dynor på samma gång. Så nu har vi åtminstone rena stolar på fredag när vi dukar till långbord och äter vår julgröt.

I kväll fortsätter min julturne´ i nejden...

tisdag 14 december 2010

I julens tecken



Har fått massage idag och ryggkotorna ännu en gång satt på plats. Det knakar och brakar men jag tror massören vet vad han håller på med så jag är bara med.
Många gånger blir jag trött och frusen efteråt men i dag fick jag världens flow (nå inte riktigt men nästan) och kom mej för att baka två kakor i takt med julmusik. Sån där julmusik som spelades när jag var liten som När ljusen tändas därhemma och Sjömansjul på Hawaii. Det påminner mej om lyckliga barndomsjular. Vid mommos spelades det på kassettbandspelaren i köket och hos fammos på skivspelare i vardagsrummet.
Det var en viss skillnad på de båda ställena. Mommo och moffa hade mycket hemmagjorda julprydnader som hade hängt med ett bra tag och kanske också hade sett sina bästa dar. Men de hörde liksom till. Vid fammo och faffas var det mera stil på pyntet, kanske mera köpta saker. Och det doftade hyasint. Men båda ställena gav härlig julkänsla åt en liten flicka.

Fick hämta ett paket på posten som kommit från Tyskland som innehöll en julklapp så den måste paketeras in så småningom. Fick också veta att mina kort som finns till försäljning vid bybutiken har haft bra åtgång och det var de sista de hade fram. Sånt är roligt att höra.
Var till den suveräna blomster och inredningsbutik vi har här i närheten och inhandla lite små julpaket till nära och kära så snart tror jag det börjar bli klart där också. Det är inte många dagar kvar nu.

måndag 13 december 2010

Lucia



Luciadagen är det idag.
Mitt vackraste luciaminne är  när jag låg med sonen bredvid mej endast två dagar gammal och in genom dörren kom Jakobstadslucian med följe. Jag visste inte ens att det var luciamorgon så i min lilla värld jag levde med min pojke. Men de sjöng så vackert och hela rummet fylldes med ljus så jag kommer nog för alltid att minnas det. Själv har jag också varit lucia  på ungdomarnas julfest i församlingshemmet. Det var inte lika stämningsfullt för ett så fnissigt luciafölje har inte skådats varken före eller efter.

Sonen fick ett kort på sin dag med en fin text på och som inte har nåt med lucia att göra men vill dela med mej av den ändå. Texten är skriven av Siv Andersson.

Tro på dej själv

Varför är det så svårt
att tro att man är bra,
att känna att just jag
är den jag helst vill va.

Nån annans kvalite´er
är sånt man bara vet.
Men uppskattning från andra
tas emot med tveksamhet.

Tänk om vi bara kunde
byta plats ett litet tag
och genom andra ögon
se oss själva för en dag.

Då skulle du få veta
det du inte tror på nu
-att det är helt fantastiskt
att det finns någon som du.

söndag 12 december 2010

Dagen efter



Låter kanske värre än det är. Det är mest frun i huset som fått för lite sömn.
En riktigt trevlig afton blev det i går och jag vill tro att alla var nöjda. Satt ett par timmar runt bordet men sen kom ungdomarna och vi fick göra rum för dem. Vet inte hur många de var här på småtimmarna men  huset var fullt och jag gubben och Zeb tog oss en sen promenad och tittade sen på en film på datorn.
Senare när jag städade bort i köket kunde jag konstatera att det var både pojkar och flickor jag inte kände men de verkade att trivas. Roligt i allafall att de har kompisar men det är inte det enklaste att försöka sova när huset är fullt av stojande ungdomar och så ska man vaka tills lilleman kommer hem.
Så när man tror att allt är frid och fröjd och det lugnat ner sej börjar vår kärlekskranka hund yla och ha sej där ute. Så idag är nerverna smått på ytan.



Till kaffet åt vi denna kaloribomb av grädde och vitchoklad men den var ljuvligt god och nästan smälte i munnen. Smaskigt att få unna sej nåt riktigt gott mellan varven.




En skamsen hund som varit på en olovlig "friasreiso" redan idag. Fick hämta honom i bil från Gränlandi och jag som senast igår skröt om att han inte smiter.

lördag 11 december 2010

Min förstfödde



Min förstfödde son blir 19 år idag. Tiden går så snabbt och snart står han på egna ben. En termin kvar av skolan och sen militären. Va skönt det skulle vara att få backa tiden ibland och riktigt få rå om honom igen.  Vi stressar fram i vardagen och har ingen aning om hur snabbt de glider oss ur händerna och rätt som det är så behövs vi inte på samma sätt längre.
En bild som etsat sej fast i mitt minne av hans födelse är när pappa fick ta honom i famnen för första gången och gick fram med honom till fönstret och visade honom adventsljustaken som lyste så fint i rummet. Jag blir tårögd av det minnet än idag.
Sonen har hjärtat på rätt ställe och har alltid sett de svagare och mindre.
Redan i dagis tog han sej an de barnen som hade nåt handikapp och till ett av sina kalas frågade han om han får bjuda en pojke som han sett vara så ensam på skolgården.
Nu är han så stor så kalasen är inte längre aktuella men hans 9 årskalas kommer jag ihåg ordentligt. Han hade bjudit 15 kompisar och jag trodde de skulle riva hela huset. T.o.m sonen tyckte det blev för mycket. Så skulle de ut och leka och efter en stund kom nån ropandes att de sitter fast i leran. Det var ingen snö då utan regnigt och klottigt och gårdsplanen halvfärdig. Så hade de stått och trampat i en lerhop och två av pojkarna fastnat. De fick grävas loss med spade och blev avtvättade i pannrummet.
Jag hoppas verkligen det går lugnare till i kväll när fammo,faffa,mommo o Hasse kommer.

fredag 10 december 2010

Leonard Cohen 2



I morgon har Cohen sin sista konsert på sin världsturne som spänner över hela tre år. Den hålls i Las Vegas och lyckliga de som får vara med, det är garanterat mycket känslor både för Cohen och publiken. Undrar just hur han hanterar vardagen efter allt detta. Säkert stora omställningar för honom men kanske också skönt med vila han är ju trots allt 76 år.
Mamma och jag hade den stora lyckan att få vara med om en till konsert med honom i Hartwall arenan den 10.8 detta år. Eftersom jag är medlem i Leonard Cohen forum så fick vi beställa biljetter en dag före de släpptes till allmänheten. Vi fick platser på 9:onde raden och det är NÄRA när arenan tar ca 12.000 i publik.
Första gången var så lyckad så vi gjorde en likadan d.v.s vi åt i restaurangen när vi kom dit och efteråt till alepa för nattprovianten. Det var otroligt varmt när vi begav oss till Hartwall och vi var ute i god tid för allt runtomkring gjorde också sitt. Att se hur mer och mer folk samlades utanför dörrarna och hur stor hela arenan är när man väl kommer in. Att stå däruppe och räkna raderna till nio och knappt fatta hur nära scenen vi ska sitta. Den här gången var vi mycket mer dämpade och andäktiga. Vi visste ju vad vi hade att vänta och det något mäktigt!
En magisk konsert där det var nära till både skratt,tårar och gåshud mest hela tiden. De låtar som fängslade mej mest var Partisan, Famous blue raincoat och Chelsea hotel och förstås Anthem som är nåt av det vackraste jag hört.
Mot slutet av konserten började folk komma fram till scenen och det blev smockfullt. Nu hade vi redan tänkt ut att vi också skulle dit fram men plötsligt verkade det helt omöjligt. Vi blev så stående i vår bänkrad en stund men så kom tanken till mej att det här är troligen min sista chans så nu eller aldrig. Jag ursäktade mej till höger och vänster och banade mej långsamt framåt. Till sist stod jag längst fram och när jag tittade över axeln så var mamma alldeles bakom mej!
Jag har filmat med en liten digikamera  lite av hans sista låt och hans tacktal till publiken. Bäst tycker jag om slutet: Good night and God bless you until the next time.  Tror inte det blir nån next time, han borde få njuta av livet nu och kanske få sitta på nån ljugarbänk med kompisar hemma i Montreol. Han skulle minsann ha underhållning att komma med.
Men ifall det blir en next time då sitter mamma och jag där framme igen!


Så skål på dej Leonard! Vet att du så småningom stiger in i studion igen för du har flera nya låtar på gång.
I can´t wait!

torsdag 9 december 2010

En urblåst hjärna



Bahh! Känner mej helt tom. Men har gjort inlägg varje dag sen bloggandets begynnelse så inte ger jag mej i dag heller. När jag väl kommer igång hittar jag alltid nåt att skriva om.
Denna förödande tomhet beror på att jag sprungit runt i affärer och handlat mat sen jag slutat arbetet. Saken är den att jag letat lite "bättre" byxor en längre tid och trodde faktiskt jag skulle få ge mej. Hade redan börjat fantisera om att sy in mina gamla byxor som i dagsläge är ca två numror för stora.
Jösses såna byxor de gör nu för tiden! Man ska ha minst två meter långa ben och helst hålla på att gå av i midjan, dessutom tajta som strumpbyxor. Nu finns det faktiskt de av oss som har kurvor och kärlekshandtag på rätt ställen.
Efter att provat som en galning kom så äntligen CodeCamilla som sänt från ovan och vips hittade hon de nästan perfekta byxorna. De måste kortas en aning men det är småpotatis.
Nu var det endast matinköp kvar...

Tror bestämt att Zeb är kär! Blicken är riktad mot Gränlandi och han vill helst inte komma in och ingen mat behöver han, han klarar sej fint på vackert väder. Minns ju själv hur det var...
Men nu lockade jag med ett smaskigt torkat grisöra och det kunde han inte motstå.

onsdag 8 december 2010

Så in i norden kreativ



Nu är vi in i den årstid när det är mörkt då jag far till arbetet och håller på att bli mörkt när jag kommer hem.
Det betyder att jag som är smått feg och mörkrädd av mej får ha bråttom bråttom att fara ut med hunden. Han trivs bäst när han får springa lös i skogen och det sparar också oerhört mycket på mina nerver. Annars om det blir senare så far vi ut mot stora vägen och då har vi vägbelysning en liten bit och sen efter det får jag bara hoppas att ingen kommer och tar mej.
Efter att vi idag stressat ut på vår runda i skogen låg jag som halvdöd på soffan en timme. Tänk va svårt det är att komma ur den när man väl kommit dit. I arbetet hade jag planerat flera saker som jag skulle ta itu med när jag kom hem men konstigt nog så är det mycket lättare att planera än att verkställa.
När jag väl hade tagit mej i kragen så gick det hur fint som helst och köket förvandlades till värsta Strömsö eller Äntligen hemma. Jag gjorde som ni ser på bild servettringar,troligen de vackraste som nånsin skådats.
Pappersringarna tog jag från arbetet och målade med hobbyfärg. När det torkat så limmade jag juliga band runtomkring och voila´
På lördagskvällen ska de invigas när vi har matfrämmande och de kommer att bli så imponerade. Tänk vad hon kan!
Ha, jag kunde säkert använt kvällen till nåt vettigare men det tar jag en annan gång.

tisdag 7 december 2010

Julturne´



Så här fina självporträtt i trä har mina pojkar gjort i den suvreräna skolan långt borta i Terjärv. Intarsia heter det de grejat med och det betyder att de skurit ut bilden i olika träslag beroende på hur ljuset faller.  Skickligt och snyggt på samma gång.
I kväll har jag inlett min så kallade julturne´ som jag gör varje år. I adventstid blir jag så där lagom omtänksam och besöker släktingar som jag inte ser så ofta. Sen ska jag också ha besökt många av mina vänner före jul,det hör liksom till.
Första besöket gick till en av mammas mostrar och det är så roligt att se att man kan glädja med ett litet besök. Där fanns också husdjur som var väldigt intresserade av mej nämligen 6 stycken katter! Jag tyckte de fanns någon överallt. De låg mellan blommor,på bokhyllan,på soffryggstöd och några på golvet. Så fina katter och så intresserad av besökaren men tyvärr är jag så allergisk så jag kan inte gosa hur som helst med dem fast jag skulle vilja. Hade tagit medicin före och det tror jag var ett klokt val. Förstår så bra att de är sällskap åt de som är ensamma.
Tror ni jag var intressant för Zeb när jag kom hem?