Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

måndag 28 februari 2011

Takdropp


Alltså nu är det ju bara för underbara dagar hos oss. Solen glittrar i snön och vägarna är alldeles våta av snö som smälter. Här hemma är det takdropp och det tjocka lager av snö som funnits på taket försvinner sakta och på solsidan syns redan ganska mycket av takplåten. Det droppar från stuprören och bildar stora hål i snön. Utefter väggen syns ganska mycket av terassen och jag ser sommarbilder framför mej när jag sitter i solen och huden är solvarm och i handen finns nåt svalt och läskande att dricka och himlen är så blå och svalorna flyger högt och hela semestern ligger framför och...
Tycker ni jag är liiite på förhand? Nåja det är bara sista februari än och jag vet det kommer bakslag ännu, mera snö och säkert också kallt. Men det är bara det att vintern har varit så oändligt lång och så otroligt kall så minsta lilla vårtecken får mej att öppna mej som en liten "videkissa" och kisa mot solen och välkomna den ännu en gång.

Pojkarna har sportlov och Patrik fick faktiskt lurat med Erik i går på fotbollsträning. Han var en sådan fotbollsfantast för några år sen men så kom musiken och spelandet i hans väg och så var bollen glömd. Nu tyckte han det var riktigt roligt och funderar på att börja på nytt. Om inte annat så för motionens skull och det vore så bra för hans astma att vara igång. Att bara sitta framför datorn och spela gitarr har väl ingen fått bättre kondition av ännu. Så får de stackarna arbeta lös lite pengar åt sej, ingen fröjd att ha fattiga föräldrar men själv har jag också rätt tidigt fått ta lös lite fickpengar och det är inget jag lidigt av. Tvärtom är det bra att få se att det inte alls är lätt att få pengar och så tänker man efter lite mera före man slösar dem på nåt man egentligen inte behöver. Plus känslan att sen köpa nåt man länge velat ha och veta att man arbetat lös pengarna själv.
Erik mötte jag i dörren till arbetet när jag for hem för dagen och han är inte hemma ännu så ikväll är han riktigt duktig. När jag kom hem var inte Patrik hemma så jag ringde honom för att kolla lite med kvällsmaten och det visade sej att han också var på sitt arbete. Han tvättar stockbilar och långtradare och när det varit så kallt så har inga bilar blivit tvättade men nu är det ny fart på den sidan också.
 Nu ska jag ta och röja upp i röran här hemma. Känns bättre sen mörkret fallit och man inte ser hur dammet virvlar opp för att sen lägga sej tillrätta igen.

söndag 27 februari 2011

Änglagård


Så har jag då varit på bio och sett Änglagård. Har väntat på den sen annandag jul då den släpptes i Sverige. Den var så bra som jag förväntat mej och alla dessa sköna sommarmiljöer. Man vaggades in i den sköna varma sommaren och hajade nästan till när man kom ut i verkligheten igen.
Så fin Sven Wolter var med sitt långa vågiga gråa hår. Jag har ju min svaghet där i de gråa gamla gubbarna hahaa! Men Sven har jag länge beundrat för sina roller och filmen En sång för Martin gör han med sån bravur att det bara är att lyfta på hatten. Min mormor hade Altzheimers och som Sven Wolter spelade sin roll med den sjukdomen så kunde jag se min mormor precis. Så otroligt bra skådespeleri.
Bilden lånad från ÖT.

Nu får jag börja ställa mej mentalt för en ny arbetsvecka och det blir inte lätt. Pojkarna behöver inte ställa sej tillbaks till skolan ikväll så det är ju skönt. Erik for iväg med kompisar och jag försökte säga åt honom att det inte behöver bli nåt nattvak för vissa av oss ska upp tidigt. Det var inte hans problem tyckte han då och det är ju förvisso sant men lite hänsyn ändå om jag får be.
Det brukar bli lite kortare nätter när de är hemma och jag som behöver min dyrbara skönhetssömn brukar bli lite lidande. Men det är bara att sova säger de men det är inte så lätt att slå sej till ro före man har dem innanför husets väggar om kvällarna och är de hemma och håller på så sover jag inte då heller för ögonen är vidöppna på mej vid minsta lilla ljud. Jag vet, det är inte så lätt att leva med en sån som mej men vad ska jag göra. Jag behöver mycket sömn och det ska vara tyst. Tur att det finns öronproppar.

Bandkväll


Det blev en riktigt lyckad kväll. Har inte varit innanför Betanias väggar förut men blev mycket positiv. Ungdomarnas utrymme var riktigt fint och alla verkade att trivas. Det blev mycket musik och mellan pauserna serverades kaffe och goda bullar. Orion var riktigt bra som vanligt och det är en njutning att höra dessa samspelta pojkar. Saken är den att de blir bara bättre och bättre och borde få komma ut i lite större sammanhang. Roligt också att träffa de andra föräldrarna och prata, vi har ju våra ungdomar och deras musik gemensamt.
Gubben och jag fick en rundvandring i byggnaden och fint och trivsamt kunde jag sammanfatta det. I kyrksalen har de en av de vackraste altaren jag sett, mycket enkelt men ljuset och just att det är enkelt gör att det tilltalade mej. Tack Peter för visningen.
Sonen tyckte kvällen var riktigt bra och han tyckte om källaren.
En lyckad kväll helt enkelt.


lördag 26 februari 2011

Äntligen!


Äntligen är vi på plussidan där ute men istället blåser det rätt hårt och tårarna rann och skymde sikten för mej när jag var ute idag. Inte för att jag var ledsen utan för att det blåste. Zeb for på jakt och struntade blankt i mej så jag fick traska ensam hemåt och tänkte att kommer han inte själv får jag fara och söka honom senare. Men jag hann inte ända hem före jag hörde någon komma flåsande efter mej och där kom min svarta hårboll och var totalt slut. Hur långt han har varit lär jag inte ska få reda på men att springa i djup snö med korta ben är ett träningspass som heter duga.

Var med Erik och hans spelgrejor till Betania på eftermiddagen och gjorde då ett stop vid Code och till min lycka var Camilla på plats. Hon sökte efter de klart snyggaste jeans jag hittills haft och de sitter som ett smäck. Mannekängade för gubben här hemma och tyckte själv att jag borde slippa på disco and shake my ass men det kom onda ögat genast så det får lämna blott vid tanken.

Gjorde just en Kebabpaj med pajbotten av sojamjöl. Hittade receptet i en bok jag lånat av en jobbkompis och som har lite hälsosammare mat och bak. Få se nu sen om den blir till belåtenhet.
Efter maten blir det rock för hela slanten. (kanske jag får skaka loss lite då i alla fall)

fredag 25 februari 2011

Kär i min fredag


Att man kan längta så till fredagskvällen och veckoslutet som ligger framför helt orörd.
Ungarna kom hem med sina väskor fullproppade med smutsiga kläder,sängkläder och badhanddukar,datorerna och gitarren. En färdig väggklocka fanns också med och för ett ögonblick var det kaos i hallen. Nu går tvättmaskinen, det mesta är plockat undan och lugnet håller på att lägga sej.
Pojkarna håller på i sina rum och musik hörs från båda. Hårdrock från det ena och country från det andra.
Har fått se bilder av Patriks färdiga matsalsmöblemang och det ser riktigt bra ut. Det kommer att stå kvar i skolan tills vårutställningen är över. Snart får vi börja leta kostym åt honom till hans examen. Den gamla kostymen är kort i alla ändar.
Så allt är precis som det ska vara.

I morgon blir en rolig dag. Orion ska ha konsert i Betanias källare i Jeppis och vi ska naturligtvis och lyssna. Flera andra band kommer också att uppträda och det hela börjar kl 18.00. Orion spelar 20.00 om tidtabellen hålls. Kom dit om du inte har annat för dej, du ångrar det inte och så får du träffa mej!
Pojkarna ska dit ganska tidigt på dan för övning och soundcheck och jag ska då ta en tur på stan och jaga de perfekta jeansen om jag nu nångång kommer att lyckas med det.

Nu blir det bastubad, ett glas rött och långfilm. Njut också du av din fredag!

torsdag 24 februari 2011

Hemkär


Egentligen är det väl rätt bra att vara hemkär. Vi har bott i vårt hus i 11 år i dessa dagar och vårt lilla "dockhus" är min lugna oas och där tryggheten finns. Kan komma på mej i arbetet när dagen går mot ända och jag vet att jag snart slipper hem så står jag där med ett fånigt leende när jag tänker på hemmet. Det snöinbäddade huset,golvknarret,soffan som sömmarna gått i,farfars skrivbord där datorn finns med en massa roligt i...listan kan bli lång. Det är litet och det syns att vi bott här i 11 år men det välkomnar mej hem dag efter dag. En klok man sa åt mej när vi skulle flytta in att kom nu ihåg att det inte är ett hus utan ett hem ni har. Ett av de klokaste ord jag hört. Att ha det fint och prydligt ger inte alltid den rätta känslan utan det är mera ombonat och trivsamt om det syns att nån faktiskt lever och bor i hemmet.


Mina tavlor lägger också sin prägel på vårt hem. Nu ska vi i slutet av Mars ha en utställning i målarkursen och jag är i valet och kvalet vilka tavlor jag ska ta med. Visst är jag nöjd med en del av de arbeten jag gjort men för två år sen var valet enkelt och jag var så nöjd.
Hade målat av vår hund Zeb och jag hade fått med hans personlighet och pälsmängden var den rätta så den var en självklarhet.
Så målade jag av min stora stora stora idol efter att ha varit på första konserten och jag visste att dessa två tavlor skilde sej från mängden. Jag har i och för sej alltid målat lite annat än andra, tycker jag åtminstone.
Pietarsaaren Sanomat hade t.o.m en bild av mej och idolen och det var så roligt.
Så nu har jag verkligen lite svårt att leva upp till dessa tavlor även om jag idag ser fel i dem och kanske skulle göra lite annorlunda  ifall jag skulle måla dem en gång till. Men jag satte liksom ribban rätt högt åt mej själv när dessa två tavlor kom till. De är de enda tavlorna som inte är till salu, det finns inget pris som gör dem rättvisa.
Har ju tid att fundera ännu och så hinner jag ännu måla de "rätta" om det vill sej.
Hur som helst så är det alltid roligt med utställning och jag har så duktiga medmålare och jag beundrar dem verkligen.

onsdag 23 februari 2011

Damm och vinranka


Har haft bilden av en vinranka utefter en tegelvägg i huvudet hela veckan. Bästa sättet att få bort den och låta nåt annat komma in är att försöka sätta bilden på papper. Det här är ett stressfritt målande när man målar omkring detaljerna och tar fram bilden på det sättet. Man får måla på torrt papper och behöver inte tänka på att pappret torkar och det är bråttom bråttom att få färg på. På det sättet hinner man studera bilden i lugn och ro och fundera på vad göra härnäst.


Zeb har kommit för sej att fälla hår nu. Konstigt med tanke på kölden, tycker han borde ha all päls som bara går nu. Men kanske det är så att han går efter kalendern och där visar det att vi snart går in i mars månad och då borde det faktiskt gå att börja lätta på klädseln.
För mej är det alldeles fel tidpunkt med tanke på att när jag kommer från arbetet lyser solen lågt och rakt genom vardagsrumsfönstret och över golvet och det är hår precis överallt. Tack och lov är det inte ett och ett utan det samlas i "korvar" i hörnen. Då är inte allt det andra dammet inräknat. Det är som en grå hinna över hela huset och hur man än torkar så blir det inte mindre. Så bäst är att ta sej en sväng ute i det fria eller sova tills solen går ner. Idag gjorde jag det senare och det var sååå skönt.

tisdag 22 februari 2011

Sov du lilla trädgårdsgunga


Än så är det vinter minsann. Tar nog ännu ett tag före gungan har tinat lös men inhandlade faktiskt idag nya gungdynor så jag tror stenhårt på sommaren.
Vi hade lite vårkänslor idag gubben och jag, inte så att det kuttrades extra men vi svängde in till bybutiken för att köpa glass på hemvägen från arbetet. Bara för att solen sken och den verkligen värmde lite också.
Tyvärr kryper temperaturen stadigt neråt ikväll -23 grader visar det nu.





Det var så ljust ute att jag fick gå och kisa med ögonen men så skönt att smågrina mot solen och snön var så puderlätt under mina skor. Zeb satte sej också ner en stund för att grina mot solen. Han är en riktig livsnjutare och just nu ligger han och sover tungt vid mina fötter. I natt blir det så kallt så det får bli en innenatt för honom. Jag får väl snällt söka efter öronproppar för han snarkar så otroligt och när sen gubben och Zeb har kanon i snarkning då är det inte nådigt för den som ska lyssna på. Eller så är de riktigt snälla med mej och låter mej ha sovrummet för mej själv.



Trampavtryck av underbara små lurviga tassar som farit fram genom pudersnön. Sällan spåren är så här raka. För det mesta ser det ut som ett fyllo dragit fram för spåren går från ena snökarmen till den andra med små gula märken med jämna mellanrum.



Detta lilla paket kom på posten. Lyxiga små paket kan liva upp en helt vanlig tråkig tisdag och nu går jag och småsnusar i burken som doftar vanilj och smetar lite här, lite där.
Det som livar upp ännu mera är att veta att jag och gubben ska tillbringa 3 dagar i Stockholmstrakten i april. Hoppas det är rena playan där då om man jämför med istiden vi upplever här nu.

måndag 21 februari 2011

Tyst och öde


Så tyst och öde det var i naturen idag. När vi kom till vägs ände satte jag mej ner på knä i snön och bara lyssnade. Inte ett ljud, inte ens en fågel, bara tystnaden. Så skönt för både kropp och själ och för att inte tala om mina stackars öron som hör plåtskrammel hela dagarna. Ibland njuter jag av tystnaden , ibland hatar jag den.


Djupa, djupa traktorspår men ack så välkommet för korta lurviga ben. Fast visst måste man ofta ut i de stora snömassorna bara för att.

Känns så där lagom måndagssegt och jag bara undrar om man får lov att vara så här slö. Det finns hur mycket som helst som väntar på att bli gjort men att komma till det är värre. Nu kryper jag upp i soffan för att se film med gubben. Allt det där som väntar kan gott och väl få vänta en dag till...eller två.

söndag 20 februari 2011

Söndagskalas


Äntligen har vi det lite mildare på väderfronten och det var så mycket behagligare att vakna i morse. Att inte behöva springa upp och elda utan ligga och morna sej i lugn och ro och dra sej lite extra. Att veta att hunden inte fryser ihjäl fast jag ligger en liten stund till.
Söndagsmornar gillar jag. Är för det mesta först uppe och det är lugnt och stillsamt att sitta med kaffekoppen och läsa tidningen.
Tog Zeb på en ganska tidig promenad och vi plogade fram i snön för nu när det är mildare så kommer det snö istället, nåt elände ska det ju alltid va. Det var en stillsammare promenad för alla djurspår hade snön täckt så Zeb fick inte riktigt upp nåt intressant spår.
Systersonen skulle firas idag så gubben och jag tog min farmor med och begav oss till Purmo. Är glad att farmor orkar och vill vara med fast hon inte ser nåt och hörseln har också blivit sämre. Visst tycker hon själv att hon bara är till besvär när hon ska ledas fram och kaffe och dopp ska hämtas åt henne, men det är ju småsaker. Inte ska det hindra henne att komma med så länge hon vill och efteråt är hon ändå så nöjd och när hon kommer hem får hon lägga sej och vila en stund.
I kväll ska vi fira en till som så länge jag minns alltid har sagt att han slutat fylla år och det är inget att fira men inte slipper han undan för det. Vi kommer ändå år efter år.
Efteråt far pojkarna till skolan för att snickra ännu en vecka. Men efter det har de sportlov och Erik har lia i fyra veckor efter det så då får jag riktigt rå om honom. Haha!

lördag 19 februari 2011

Lördag-pizzadag


Har känt mej småhängig hela dagen och kände redan i morse att det inte blir gjort mycket denna dag. I arbetet är det en sån röra och så mycket ljud med alla tillfälligt anställda och det tröttar oerhört mycket. Vet inte om det är det som tar musten ur en och när lördagen kommer och man får slappna av så gör man det till 110 %. Gubben tyckte vi kunde åka till grannstaden i dag och efter att jag serverat dem risgrynsgröt begav sej hela familjen iväg.
Gigantti skulle karlarna besöka och det är för mej den absolut tråkigaste affär jag vet men så fick man provköra massagedynor och det roade jag mej med en lång stund. Var rätt nöjd när vi gick därifrån, tänkte att där sparade jag 45 euro som ett fyssbesök kostar.
Nu tyckte jag att det var min tur att välja och då blev det K Rauta. De har urläckra tapeter och vi är ju som sagt på jakt. Nu är Patrik lite som sin mor så beslutsångesten är rätt stor. Vi hittade snygga tapeter och jämförde nyanserna och kom fram till att det blir utmärkt men så började han fundera hur det sen ser ut i ett helt rum... Det slutade med att vi for därifrån utan. Men det är ju ingen panik.
Tror att jag sen provade 10 olika par jeans i olika affärer men hittade inga som satt bra. Vet att det finns karlar som läser detta och som säkert skrattar åt sånt. Ni män provar ett par och så köper ni dem men se så är det inte för oss kvinnor, ni förstår här finns det kurvor i varierande storlekar och att sen hitta de som är rätt sydda, det är som att hitta en nål i en höstack. Så det så! Får säkert ta ett snack med CodeCamilla, hon har hjälpt mej förut.
Så det blev inga större inköp och det tackar bankkortet mej för. Strumpor och boxershorts till pojkarna och till sist hittade jag en cd jag länge tänkt köpa med singersong writern Amy MacDonald till nedsatt pris så då slog jag till. Somnade på vägen hem i bilen, jag är som ett litet barn.


Väl hemma gjorde jag pizza till familjen. Skinka,ananas,oliver,blåmögelost och vitlöksdressing. Åh så gott!
Borde gå på kvällspromenad med Zeb, han har stått ute och väntat hela eftermiddagen stackarn. Men känner mej åter så lullig efter maten. Kan hända att jag borrar in näsan i hans päls och sluter ögonen istället, få se hur det blir. Trevlig lördagskväll kära ni.

fredag 18 februari 2011

Minnen


Jag och sonen Patrik var till Jeppis idag för att se på lite tapeter. Har behandlat gubben en tid nu så han inte ska bli så uppjagad den dag vi kommer hem med klister och tapetrullar. Det blev alltså inte idag. Blev faktiskt smått sur på affären vi förut anlitat och haft förtroende för. Nu var inte den "rätta" försäljaren på plats men den som var där istället ignorerade oss totalt (undrar om gubben känt på sej att nåt var på gång och ringt affären?) Nå nej men vi var nog inne i affären ca 20 min. och stod och jämförde och provade lite vad som passade ihop och inga andra kunder syntes till heller. Då börjar man undra om biträdet hörde vilket språk vi talade och om hon för den skull höll sej på avstånd. I så fall har hon inget där att göra. Det är ju därför jag själv blivit en sketen metallarbetare för att jag inte klarar det andra inhemska språket.
Hursom helst så hittade vi inte det där rätta så vi for vidare till en annan affär. Där lyste biträden också med sin frånvaro och jag är inte det minsta förvånad över att folk söker sej till grannstaden för här får de nog snart bomma igen. Vi far nog norrut när vi fortsätter vår tapetjakt.

Sonen Erik hämtade vi på vägen hem från hans fredagsjobb. Det är han som gjort trärosen på bilden.
Fixade lite mat och satt sen och kom ihåg gamla tider när barnen var små och båda hade de olika minnen från ställen vi bott på och hur det var att börja skolan. Patrik som hade fått skrinna med de stora pojkarna i rinken vid skolan om kvällarna och Erik som var upprorisk på tvåan och fick till julen sänkt i nästan alla ämnen. (Han fixade bättre siffror till våren). Om hur de fått knallbössor på en vårmarknad och låg sen på rutschkanan där vi bodde och "sköt ner" åldringarna vid Esselunden.

Har eld i spisen, pojkarna i bastun och färdigt handlat mat. Snart hämtar jag hem gubben och så kan en efterlängtad helg ta sin början.

torsdag 17 februari 2011

Vad väljer ni?




Kyliga vinterdagar börjar jag få nog av nu. Jag gillar annars vinter men inte när det blir så här kallt att så fort man är ute en liten stund blir fingrarna alldeles stela och näsan känns som den trillar av när som helst.
Tog idag tillvara de allra sista bleka solstrålarna men solen har en hård kamp med herr frost än så länge. Är glad att se solen åtminstone för den ger hopp om bättre tider.
Bilden ovan är från vår egen lilla simstrand nere vid ån. Ett härligt ställe där vi simmar, paddlar, fiskar, steker plättar och grillar korv. Ibland går jag bara dit för att det är så rogivande att sitta och titta ut över vattnet, det rensar tankarna.

Nu blir det att jaga dammråttor, men sen sätter jag mej ner med en tekopp och bläddrar i tidningen Lantliv som fanns i postlådan idag. I den har de så smått börjat snusa på våren med vårfina hem, mode i ljuva pasteller och smaker från Provence. Så skönt att drömma sej bort en stund i soffhörnet med pläden om sej och känna värmen både från hunden och spisen.

onsdag 16 februari 2011

Så en sista


Har lovat mej själv att det här var den sista "våg"bilden på länge. I sommar ska jag ta bilder av vågor och verkligt studera hur de ser ut och hur de rör sej och hur det stänker. De här har jag bara tagit ur mitt huvud.
Underbart vad man kan prestera fast det känns som man har hjärnsläpp efter dagens slit för brödfödan.
Många gånger är jag på högvarv från morgon och hela dagen tills jag kommer till kursen och får sätta mej ner. Det är då jag kan bli riktigt urladdad och när lärarinnan visar eller målar nåt för oss så går ögonen i kors och det är svårt att vara mottaglig.
Men i kväll kändes det som jag var skärpt hela kvällen och det gav resultat. Träffade målarvänner jag inte sett sen före julen och det var roligt. Vi har en viss gemenskap vi i vårt målargäng. Många av de som är med började samma höst som jag och vi lär känna varandra mer och mer. Jag har svårt att tro att jag ska kunna lämna kursen, dels för alla vänner och så skulle jag få så mycket mindre gjort. Det är på kursen det mesta händer fast jag skulle ha all tid i världen annars på kvällarna, men då sitter jag mest bara och stirrar och tänker att jag måste göra något, måste! men gör ändå ingenting.


Så en barnkammartavla. Gillade den smått antika nallen och så älskar jag nallar och den här hade en visst charm.

Men det bästa som hänt idag är att vi fått bort den gigantiskt stora tv apparaten. Den har nu fått nya ägare och ingen är så lycklig som jag. Den har stått i lilla sonens rum nu ett par veckor och stackarn har fått ha sitt databord framför garderoben. Så när han velat ha kläder därifrån har han fått flytta databordet och sen ställa det tillbaka. Så är det när man bor i ett dockhus och en endaste liten möbel för mycket kan fördärva hela dagen. Sonen sa i söndags när han for till skolan att på fredag när han kommer tillbaka ska tv:n vara UT UR HANS RUM! Ni förstår att det var en nöjd mamma som ringde sonen idag och meddelade den glada nyheten.




Nu när jag ändå är på gång så vill jag visa ett beställningsarbete jag haft. Lite av det ovanligare slaget för mej men har man en bild att se på och vet ungefär var ratten sitter så går det nog bra. Rätt kul var det i alla fall.

tisdag 15 februari 2011

Tisdagskall


Att komma hem efter arbetet och känna sej så där tisdagskall är ingen bra känsla. Vet inte vad det är med tisdagar men ofta känns de lite meningslösa liksom för nära måndagen och alldeles för långt från fredagen. Lite bortkastad på nåt vis.
Zeb var lycklig när jag kom, han vill inte stå långa stunder ute i kylan och vänta på matte eller husse. Han hade redan fått vara på rådjursjakt till gubbens förtret, han fick lungt vänta där ute i skogen tills Zeb var slut och inte orkade mer.
Så min lurviga vän och jag kröp ihop intill varann och sov sött en liten stund. Vaknade av ett fruktansvärt buller i min mage och Zeb spetsade öronen och öppnade ena ögat lite på glänt. Helt tydligt ett störande läte enligt honom. Jag var hungrig och började tänka på hemmagjorda färsbiffar med stekta lökringar och bullrandet blev ännu intensivare. Ville helst inte från värmen som en liten lurvig vän kan ge, dessutom låg han med huvudet på min arm och visade inga tecken på att flytta sej. Så småningom tvingade jag mej i upprätt läge och kände strax hur värmen försvann.



Zeb tycks gilla att vi gör eld i spisen vilket är lite konstigt med tanke på hårmängden på hans kropp. Men han är alltid med och mojar sej framför spisen.
Eld är är som hypnos, sitter man och tittar in i brasan så lämnar man bara och stirra i den. Så här händer inte särskilt mycket men har också hört av andra att när det blir så här kallt så är det som om allting stannar av.
-27,5 visar termometern och jag tror bestämt jag får värma upp bastun, ha fotbad ,hårinpackning,ansiktsmask... Det är kvällar som denna man har tid att lyxa till det för sej själv.


måndag 14 februari 2011

Känsla av ensamhet


Under arbetsdagen längtade jag hem. Ute var det fortfarande kallt men vackert så det gjorde ont. Ville hem för att göra upp eld i spisen och sen vira in mej i pläden och slötitta på tv.
Hade gjort upp planer för kvällen tidigare att jag skulle hälsa på en god vän men kölden satte hinder i vägen.
När jag stod i köket och strimlade grönsaker som skulle i wokpannan tillsammans med kyckling kom en ensamhetskänsla över mej som jag inte haft på länge.
Många gånger njuter jag av att ha kvällar för mej själv när gubben jobbar, men inte i kväll...
Tankarna gick till mina fina pojkar och ibland önskar jag att de valt skolor som de kunnat komma hem till kvällarna från. Men jag kan bara tillåta mej önska, pojkarna själva har valt och för en mamma är det bara att finna sej i det.
Men jag vänjer mej inte.
Vet att den här känslan är övergående, det är nog kölden som stänger in mej ikväll som är det största problemet. Så har jag ju Zeb som ger mej all kärlek. Han följer alla mina steg och sätter jag mej  är han strax där, slickar lite på handen, buffar till min arm med nosen om jag sitter i egna tankar. Bjuder jag honom min famn är han strax där så nära så nära.


                                        Firman bjöd på vändagsbakelse dagen till ära.

Alla hjärtans dag


En kram till er alla i dag! Ta hand om varandra där ute i kölden. - 33,5 visar det här klockan 06.15 och jag ställer mej för en ny arbetsvecka. Endast positiva tankar...

söndag 13 februari 2011

Idol i Kristallen


En kass bild från konserten men jag ville inte slarva nån kamera med idag.
Att frysa är med det värsta jag vet och det har jag minsann fått göra idag. När vi kom till stan möte den absolut längsta kö jag sett oss. Men det var att ställa sej snällt i kö och vänta. Det roliga var att fast vi fick köa så länge så var det idel glada ansikten överallt. En viss förväntan låg i luften. Efter ca 40 minuter ute i kylan kom vi så in och fick hyfsade platser. Kristallen är så pass liten att man ser bra var än man sitter. Nu var det ju inte så mycket varmare där och det störde lite under hela konserten. Mina tår har varit okontaktbara hela eftermiddagen och i det tillståndet gör ett trängande toalettbesök sej påmind var och varannan minut. Nu gav jag inte efter för jag ville ju inte missa nåt heller.
Men i övrigt är jag mycket nöjd med eftermiddagen, och enligt artisterna i radion nu efteråt så var de mer än nöjd med publiken. Vi var en bättre publik här än de haft i Sverige och det är ju roligt att höra. Kan vara så att vi är lite svältfödda här i vår lilla håla.
Jag har tyckt bäst om Jay ända från att Idol tog sin början och håller fortfarande fast vi det. Han svängde om från hårdaste hårdrock till softaste balladen på ett alldeles lysande sätt. Att Elin är ämnad att stå på scen är det ingen frågan om, hon ägde den så fort hon kom in.

Ska nu bara njuta av söndagskvällen med yllesockor och tröja och dricka varmt.

I väntan på...


- 32 grader när jag slog upp gluggarna i morse. Då var det skönt att starta dagen med eld i spisen och svärmors nystickade sockor. Som tur är har det blivit lite mildare.
Jag och stora sonen ska just bege oss till Jakobstad för Idol konserten. Ska bli riktigt roligt fast ingen av dem smäller riktigt högt för mej.
Och "min" Paradise Oskar vann i går! Undrar just om tangoröstarna frusit fast.

lördag 12 februari 2011

Äntligen lördag kväll



Vi skulle på rådjursjakt och visst var vi det. När vi kom ut till åkrarna var 4 rådjur där och de var så sagolikt vackra där de for i rad över åkern. Zeb hade då redan svängt in i skogen och troligtvis hittat några gamla spår. Han är inte av den smartaste sorten vår hund, han missar det verkligt roliga för det mesta.
En gång stod jag rätt länge och tittade på en älgko som åt av buskar ca 100 meter från mej. Hon brydde sej inte alls om mej och jag ringde gubben och sa vad jag stod och såg på. Han frågade om inte Zeb visste av den men nej han hade hittat nåt intressant i diket som han nosade på och han hade inte en susning om vad som fanns inom synhåll.


Här har då Zeb hittat de färskaste spår av djuren men det var så dags nu, de var redan långt borta. Men han var lika glad ändå. Nu fick vi vända hem för bröddegen ropade på oss. 11 bröd kom av degen och 2 är nästan uppätna redan. Färskt bröd är nåt av det godaste som finns. I samma veva rörde jag ihop mandelbröd men jag min analfabet köpte majsmjöl men har konstaterat att det gick lika bra och det går hem hos oss så nu är det bara att baka tills påsen är tom. Nästa gång ska jag stava till M A N D E L.



Äntligen är dagens projekt i land och jag är så nöjd. Ska så småningom luta mej tillbaka i soffan och titta på finska finalen av eurovisionen. Önskar så att det ska gå väl för Paradise Oskar, hans låt ger mej sköna vibbar. Father McKenzie är en riktig vinnarlåt. Men få se om inte tangokungen tar hem det hela, kan se framför mej hur finska tanterna sitter och röstar allt vad kjoltygen håller. Suck!

Energi till tusen



Ibland blir jag riktigt överraskad av mej själv. Fattar knappt att jag kan ha sån energi vissa dagar, visserligen kommer de inte så ofta men några gånger i året i alla fall och då gäller det att passa på.
Har varit riktigt husmoderlig och kokat saft och lingonsylt. Visserligen går det inte så mycket av saften men det är bra att ha och har man då bär i frysen så varför inte.
Så har jag tömt frysen för tillfället och fört matvarorna på trappan, det är avfrostning på gång. Undrar just om det inte var mera is än mat i den. Men nu blir det snart bra och så intressant att se vad man hittar. Det finns massor man glömt att man hade som legat längst bak, tex bröd som gick ut i början av juli och som inte såg så värst aptitligt ut, det fick åka i sophinken.


Här har vi två som sitter och väntar på grillad korv.
När barnen var små gjorde vi alla möjliga utfärder med dem och på vintern var vi mycket ute i naturen och grilla korv. Det är otaliga kilo ved vill burit med oss. Nu fick jag den smarta ide i dag när solen skiner från en klarblå himmel att här ska göras upp brasa och så ska ätas korv. Nu är ju ungarna stora och inte längre så lättlurade som förr om hur roligt det blir att plumsa med snö till knäna för att sen sitta i snödrivan och äta. Så vår utfärd blev ca 50 meter från gården men vi fick i alla fall skyffla undan snö för att komma fram.
Nu är det så att ska man grilla på glöd så borde man göra upp elden en bra stund på förhand och det var inte fallet för oss. Lillen skulle nämligen på bandövning och tiden var knapp. Skam den som ger sej. Så fort det bara syntes lite glöd var korven på, och ska sanningen fram blev den mera eldad än grillad. Snäll som jag är fick de andra göra åt sej först för de var så hungriga. När jag skulle börja grilla min korv sjönk hela brasskrället ihop och slocknade. Ha ha jätteroligt! Jag kände mej smått förbannad och marscherade in. Tror faktiskt att de andra tyckte liiite synd om mej. Men min vän i nöden är turkisk yoghurt med solrosfrön och det går alltid hem hos mej så nu känns det redan lite bättre. Jag fick ju min utflykt med hela familjen och det var huvudsaken.



En apelsin till efterrätt. Nu ska här sättas en bröddeg på jäsning och så far Zeb och jag på rådjursjakt. Ha det bra alla där ut i solen, kanske vi ses här än ikväll.

fredag 11 februari 2011

Ungdomar i huset



Mitt i veckorna kan va rätt så lugna hos oss. Bara gubben hunden och jag eller bara jag och hunden. När sen barnen dyker upp på fredag eftermiddag är det som en virvelvind drar fram. Det är väskor datorer och gitarrer och allt mitt i huset.

Idag for lillebror och arbeta ett par timmar och storebror besökte friseringen. Så det blev lugnt en stund till och jag fick ta hand om smutstvätten som ska va ren och torr till söndagkväll.
Sen kom de igen och var hungriga. Åt och pratade om veckan som gått. Det tar inte lång stund före deras telefoner börjar pipa och det svaras och sms:as.
Lillebror skulle till Purmo och häsa på kompisar och undrar om han får skjuts. Jag kan inte släppa iväg honom med mopeden för det blir en orolig sömn före jag har honom hemma igen. Lovar därför att köra honom dit men det betyder också att jag ska hämta honom igen nångång i natt. Brukar sova en stund för efter en arbetsvecka hålls inte ögonen särskilt länge öppna.
Storebror är på fotboll till Jeppis och fortsätter sen kvällen med kompisar. Hans lördagsarbete med att tvätta bilar har nu hållit paus eftersom det är så kallt. Det betyder att han kan va ute längre och istället sova bort halva dagen sen.
Men ändå fast oron finns där (man är inte mamma för ingenting) så är det underbart med ungdomar i huset. Det skrattas pratas och småbusas och jag lever också upp på nåt sätt. Sen de båda studerar borta så har greppet om dem lossnat och man har inte längre koll som förut. Men de är ju stora också fast jag har så svårt att fatta det. Njuter därför av de små stunder jag får tillsammans med dem.

Belönade mej själv med årets första tulpanbukett. Tyckte jag var värt den efter en hysterisk arbetsvecka.

torsdag 10 februari 2011

Pizzakväll


Har lite pippi på vatten och vågor för tillfället. Detta alster kom till igår på kursen. Känner mej ibland som ett stormigt hav...

Det var blodgivning i Esse idag och jag var och gav min del. Känner det lite som min plikt och så är det en liten insats av mej men kan va en livsnödvändighet för nån annan. Tex min farfar hade inte fått sina 67 år om det inte vore för givmilda människor.

Jag och min goda vän har haft en pizzakväll. Det var min julklapp till henne, eller rättare sagt fick bli. Jag hade nämligen bokat in oss på en föreläsning om tomater i alla former och färger med svensken Åke Truedsson och vi såg verkligen fram emot detta. Nu var det bara ett litet hinder kvar. Min vän är nämligen rörelsehindrad och hade behövt ha rullstol med sej, vilket gjorde det så gott som omöjligt för oss att delta. Föreläsningen skulle hållas i andra våningen och var tillgänglig endast trappvägen. Vi fick veta att de gärna hjälper till och bär min vän upp för trapporna, men hallå! Tänk er själva att behöva bli uppburen av starka karlar och en massa folk står och tittar på.
Tänk så mycket byggnader det finns i Nykarleby och det inte gick att ordna nån annanstans fast jag flera gånger var i kontakt med arbisrektorn. Varför inte ordna på såna ställen som är anpassade för rörelsehindrade. Man blir så arg och besviken. Känns som min vän och andra med rullstol inte är välkomna.

Nåja vi struntade i Nykarleby och Åke och for på pizza och Brunbergs kyssar istället och jag tror vi fick det lika så bra. Vi hade en riktigt trevlig kväll och jag hoppas det inte tar allt för länge tills vi träffas igen.

onsdag 9 februari 2011

Solsken


Vore det inte för babianmössan och halsduken kunde man tro att sommaren var här. En sån härligt blå himmel och en sol som gör mej på gott humör.
Var så glad att jag slapp från jobbet 14.30 i dag för jag hann njuta så mycket mera av den fina dagen.


Zeb hade ganska snart uppnosat färska rådjursspår och jag fjantade på med mobilkameran och vadade med snön upp till knäna. Fick sen se rådjur hoppa omkring bara några meter från mej och var snabb som attan med mobilen. Tydligen inte tillräckligt snabb för på bilderna fanns inte så mycket som en svans ens.
Nåja, nöjda och glada vände vi hemåt igen.
Nu blir det målarkväll!

tisdag 8 februari 2011

Det är mycket nu


Känner mej aningen stressad,tiden flyger iväg och jag hinner inte riktigt med. Ibland känns det som dygnets timmar är för få för att hinna med allt det roliga.
Stessar på i arbetet för att hinna med så mycket. Dumt egentligen,min ena hand räcker gott och väl till de gånger jag blivit tackad för att jag stressar.
I dag kom jag hem för att blaska av mej och byta om för att fara till massören. Så skönt att lägga sej på britsen och tänka "gör vad du vill". Känna hur musklerna i en hårt arbetande rygg slappnar av. Sen är massören rätt trevlig och gör små kommentarer som att tänk vad tur du har ändå att det är i ryggen du har fel så det inte är i huvudet och ja dina knän, vad ska man säga om dem... de är ju som de är. Egentligen så stämmer allt han påstår så det är inget fel med det. Sen har vi intressanta diskussioner om gamla brudar, bestick,Hurtigrutten och om att stjäla granar. Det blir alltid en givande timme.

Syster och lilla Marie hälsade på en stund efteråt och jag fick min äggkorg som jag beställt från Nordljus.
Man kan ju ha allt annat än ägg i den tex lök eller frukt. Få nu se vad det blir.
Hälsade på hos mamma och Hasse en stund i kväll. Ibland är det så bråttom att vi knappt hinner träffas eller så arbetar vi olika.
Nu stupar jag i säng för det är en ny dag i morgon.

måndag 7 februari 2011

Ta mej till havet


Jag trodde aldrig jag skulle bli den som vakar för att jag dricker kaffe på kvällen men nu är jag där. Undrar om det är ännu ett tecken på att jag borde fatta att jag inte är 17 längre. Tror bestämt att kroppen ger små vinkar ibland men som jag inte vill ta till mej, eller vägrar att ta till mej.
Hur som helst så ville inte sömnen infinna sej igår och väckarklockan var ställd på 05.00.
Ni må tro att det är vansinnigt skönt att då komma hem, krypa ner i sängen med armen om en lurvig liten kropp (nej inte gubben) som ligger så tätt intill mej och jag kan känna hans andetag mot mitt bröst. Det är äkta kärlek mellan mej och min hund.


Förra gången missade jag målarkursen och de skulle lära sej måla vatten och hav. Lite surt att jag inte kunde delta då, man borde vara på plats när något nytt är på gång. Övade därför lite på egen hand i kväll för att inte vara riktigt bortkommen på onsdag. Konstaterade att detta var roligt!
När sommaren kommer blir det att ta kameran och bege sej ut till Fäboda. Där får man fina bilder. Men får nog vänta nån månad eller så...

söndag 6 februari 2011

Söndagsluddig


Söndagar är sköna dagar om man inte har nåt program. Har gått här hemma med urtvättade och faktiskt lite smutsiga joggare hela dagen och håret har inte sett röken av en borste. Riktigt skönt faktiskt.
Förmiddagen målade jag färdigt en beställningstavla, skar passpartou och satte ram på. Den blev avhämtad på eftermiddagen och det är lika bra för då kan jag inte göra om nåt ifall jag fått gå och se på den längre. Kan sätta upp bild på den sen när den är levererad till sin ägare. Hemligt,hemligt!
På eftermiddagen var vi ut med Zeb en sväng men inget vidare väder för det blåste rätt ordentligt. Men vi fick se ett rådjur som sprang i skogen och sen kom den över vägen och in i skogen igen bara några tiotals meter från mej. Så fina djur och så graciöst den hoppade över diket, det var som att se mej själv när jag tar mej över diken. Spänstig som en trebent elefant!
En gång när Zeb och jag var ute på en åker hörde vi hur det brakade till mellan träden och ut flög en berguv. Den flög så lågt över oss att jag såg ansiktet tydligt på den och det var rätt så häftigt. Ibland har man tur att få se nåt vackert.


Har ändå varit så huslig idag att jag bjöd på hemmagjorda hamburgare till kvällsmat. Bakade på speltmjöl och färsbiffar blandade med skinka. Såna hålls man mätt på i hur många timmar som helst.
Resten av dagen har jag varit försjunken i Kristin Hannahs bok Sanningens ögonblick. En bok om systerskap och kärlek, passion, rivalitet och försoning. Riktigt bra men jag är inte över den än.

Fick igår veta att Cohen blivit till morfar och mamma och jag funderade om vi borde sticka babykläder och skicka till hans barnbarn. Jag sa att Juttu Hanna (en tant som fanns i Esse förr) stickade sockor åt Koivisto när han blivit president så nog kunde vi också sticka. Om jag inte minns fel så fick hon dessutom ett tack från Koivisto.
I morse fick jag sms av mamma och hon funderade om jag kastat upp nån sticksöm ännu. Det hade jag inte men drömde i natt att vi var på en tredje konsert men fick så dåliga platser för mamma var så halt. Ha ha! vi har mycket roligt mamma och jag.
Nu blir det kvällskaffe och troligtvis nån dålig film. Pojkarna är hemma ännu för de är lediga i morgon så nu försöker vi samla dem runt tv:n.

lördag 5 februari 2011

Runeberg,blodfetter och annat...


Mitt förhållande till Runeberg är inte mycket att hurra för, däremot gillar jag Runebergstårtor och det blev en lite annan variant av den bakad i dag. Den blir våra gäster bjudna på i kväll.
På tal om Runeberg så kom jag att tänka på Topelius och min kära syster. Hon hade lite svårt att få tungan att hänga med när hon var liten. Stopelius pratade hon om. Sen hade mormors kattungar inflammerade ögon och hon var så bekymmrad över ungarnas flemstramaerade ögon. Safaner hade hon också sett och vi kom till att det var fasaner. Själv hade jag med flit svängt om bokstäverna till Pirilö, jag skriver inte ens ut det men ni får själv gissa. Än i dag är jag livrädd att säga fel, så inrotat är det.

Fick igår svar på min sockerbelastning som jag var på i början av december. Fastevärdet på sockerbelastningen var 6,1 och det borde vara högst 6,1 så det borde inte gå högre för då ligger jag i riskzonen för diabetes. Det här fick jag veta redan då när proverna blev tagna men jag hade just gått på en antibiotikakur och det kunde enligt sköterskan höja på sockret. Att jag gått ner så hastigt i vikt kunde också vara en orsak. Men jag ska i alla fall kolla upp det med arbetshälsovården så får jag se hur det ligger till. Fick med en broschyr att läsa hur man ska leva för att minska riskerna men kunde konstatera att det inte finns mycket jag kan ändra på. Jag lever ett rätt så hälsosamt liv och motionerar nästan dagligen. Så är det meningen att jag ska få diabetes så finns det inte mycket annat än att tacka och ta emot.
Resten av proverna var finfina. Kolesterolet, både det goda och skadliga var bra,blodfetter,blodtryck och bukomkrets var bra.
Alltså jag kunde läsa mellan raderna på Bo Isomaas brev att han tyckte jag har en 20 årings kropp och värden. Sånt kan han ju inte skriva rakt ut åt sina patienter, men jag är bra att läsa mellan raderna. Så det så!


Dagen är lite trist och mulen men man kan ändå hitta saker som är vackra på sitt sätt i naturen. Massor av snö efter vägarna och Zeb hade stora problem med att hitta det bästa stället att skita på. Ingen vill väl sitta och trycka ändan i en snöhop när behovet är som störst. Det var faktiskt ett stort problem för honom idag och vi hann nästan hem före han fick lättat på trycket. Men efter det var han så glad och sprang ännu fortare.
Som lilla sonen brukar säga: Intresseklubben antecknar!