Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

måndag 31 juli 2017

Årets första


På juli månads sista dag tog jag sommarens allra första dopp i ån.
Jag är nog inte mera den som plaskar omkring för glatta livet i sommartider men aldrig tror jag premiären har tagit så länge som den tog i år.
Jag hade skuffat omkring med gräsklipparen före och varm varm och svettig och det föddes en tanke om att efteråt ska jag ner till ån. Det isade kring benen kan jag lova och jag tänkte nog att en frisk människa går inte i frivilligt. Men skam den som ger sej, jag hade verkligen inte lust att bli torrsimmare. Så jag doppade mej och tänkte att nu stannar hjärtat i ren förskräckelse. Kroppen vande sej och jag simmade omkring en liten stund till och med, riktigt njöt av det svala vattnet och solen som värmde.
Och i kväll kom regnet och åskan. Zeb har gått omkring som en osalig ande och flämtat. I rena förskräckelsen av mullret har han sprungit omkring med sina tennisbollar och lekt värre än nånsin, precis som om han velat förtränga vad som är på gång. Nu ligger han utmattad vid spisen och tar igen sej.
Strömmen gick och det verkar ha varit på ett stort område. Jag låg i soffan och våndades över allt kött jag inhandlat i dag. Såg framför mej hur allt ruttnade bort nu när vi äntligen fått bunkrat upp lite. Ibland är senapstuben och kylskåpslampan de enda som finns.
Höll på att läsa en bok när strömmen gick och det blev ju så fasligt mörkt. Gubben hämtade pannlampa åt mej så jag kunde fortsätta. Och när man inte har någon el blir man hastigt i pisset. Ville så ha en kopp varm choklad när vädret var så ruggigt och man blir ju näst intill hysterisk över en sak man inte kan få. Så det första jag gjorde när strömmen kom var att slänga sej på mikrougnen och värma vatten.
Nu ska jag läsa de sista sidorna i en pocketbok på "bara" 500 sidor. Nu i golvlampans sken.

söndag 30 juli 2017

Hemmadag


Det bästa med att vara borta några dagar är att få komma hem igen och återupptäcka den egna täppan. Pionbusken ståtade med flera blom och den är verkligen till glädje nu. Tyvärr ruttnar en knopp men den är ändå över alla mina förväntningar.


Liguster syrenen har äntligen slagit ut i blom och den är också en riktig beauty.

Och i morse, hur ljuvligt var det inte att inta morgonkaffet och filkoppen på terrassen i solen. Att ha Zeb bredvid och kunna stoppa in tårna i hans solvarma päls. Små ljuvliga saker som man tar så för givet.
Jag har avnjutit dagen här hemma. Zeb har fått simma (eller vada) i ån. Plockat eget odlat till sallad och kryddor och örter till köttbullarna. En verklig lyx att få färskvara. Pojkarna har varit hemma och vi har ätit lakrits från Fazers. I kväll har jag rensat en låda jordgubbar och ätit allt för många.
Tecknat i all enkelhet och sett reprisen av Sommar med Ernst som jag missade i torsdags.
Detta är sommar på hög nivå.


lördag 29 juli 2017

Till huvudstaden


Så gott folk, det blev tyst här i några dagar eftersom jag har befunnit mej i huvudstaden med min gubbe.


När vi anlände dit sammanstrålade vi med mamma och Hasse och deras vänner som hade kommit dit dagen före. Tillsammans tog vi en eftermiddag i Brunnsparken då vädret visade sej från sin bästa sida.







Som pricken över i:et var det mammas födelsedag just den dagen och före de reste hem bjöd hon hela laget på skumppa.



Följande dag började vi med en utfärd till Fölisön.











Efteråt tog vi bussen till Sandudds begravningsplats.


Här, på den vackraste plats är Koivisto begravd. Mellan Kekkonen och Ryti.




Sibeliusmonumentet körde vi om så vi tog oss tillbaka för att också få det på bild.




Min Honey vid Kappeli där vi njuter av en kall och tittar på parad och folk i allmänhet.


Jag ville som vanligt till Ateneum och fascineras alltjämt av trapporna upp till de stora konstsalarna.


Där hålls som bäst en utställning av vårt lands stora formgivare.

Och i dag hann vi inte så mycket utom att ta en vända in till centrum före vårt tåg åkte hemåt. Den tragiska dödsolyckan som skedde där i går var vi tack och lov inte medvetna om förrän senare på kvällen. Vi hade tagit Metron in till Östra centrum och spenderade kvällen där.
Fina dagar har vi haft med ett super väder, gott sällskap första dagen och i varandras sällskap resten. Vilket inte är fy skam det heller. Men borta bra men hemma bäst. Det stämmer alltid.


onsdag 26 juli 2017

Kalas, träffar och avslappnad


Sommartider betyder träffar och möten och kaffedrickande. Igår var en sån dag.
Dessutom blev vår lilleman 23 år och han bjöd på kalas i sitt hem på kvällen. I dag är han med sin pappa och farfar och cyklar Lappajärvi runt. En riktig karladag har de.
Själv har Zeb och jag en avslappnad dag. Vi tållar omkring här hemma och tar det mycket lugnt eftersom Zeb är smått halt på ena frambenet. Jag tror att han sträckt sej eller nåt annat lindrigt men eftersom han inte heller är kry i bakbenen så ligger vi lågt.
Det mest spännande hittills i dag var när katten Rufus spatserade in på Zebs domäner och intog en högre position i pilbusken. Det fick till och med Zeb att hoppa jämfota och ge skall.
Men annars luktar vi mest på blommorna.



måndag 24 juli 2017

I sytagen


Med risk för att kära mor hinner in och läsa detta så gör jag inlägget nu.
Jag köpte ju tyg vid den där kylkauppan häromdagen. I lördags på kvällen när jag kunnat svansa omkring i stan satt jag i stället hemma och sydde mamma en axelväska. Hon har födelsedag snart men eftersom vi är borta den dagen ska hon få den i kväll i stället. Nu tyckte jag själv att den blev rätt snygg så i morse bestämde jag mej för att göra en till mej själv också. En kvinna kan väl knappast ha för många väskor eller hur? I vilket fall som helst så har man ändå ingen som passar när man väl skulle behöva en. Det är bra märkligt.


Ett passande kort penslade jag också till.
Så nu hopp i duschen, få i oss lite mat och sen i väg.

söndag 23 juli 2017

Att ha upp flåset till max


När jag slog upp mina blågrågröna i morse insåg jag att det är ypperligt cykelväder så länge inte vinden fartar i.
En snabb frukost och så på med utstyrseln. Lappfors fram och tillbaka var målet.
Ditvägen gick nästan som på räls, förutom backarna då som är ett par större till antalet. Där ökade pulsen och flåset avsevärt. Stanna vid den gamla åbron vid Lappfors för drickpaus och lät flydda tider svepa över mej. Minnen, dofter och aningar som sitter så djupt rotade i det inre. Jag förnam ett kort ögonblick den lycka och glädje platsen gav mej som barn.
Sen cyklade jag vidare via Smedas tillbaka. Hejade åt en arbetskamrat som var ute vid sitt hus och fartade i när jag närmade mej chefens. Trodde det var han som var i jordgubbslandet och jag viftade frenetiskt samtidigt som jag trampade som en blådåre, som för att visa att här trampar en semesterfirande metallare omkring. Inte ligger vi på latsidan bara för att vi har semester inte. Nej nej långt ifrån.
När jag kom ut till huvudvägen hängde tungan mellan spolarna och det smakade spya i munnen. Lungorna gick som en blåsbälg ännu vid Oxhåli.
Där mötte jag chefen med bil. Jag hälsade inte.

En dagens plussare blev när jag råkade se inbjudan till trädgårdsvänner att insupa atmosfären i den Dadelska trädgården på andra sidan vägen. Gubben tyckte vi skulle hoppa på våra velocipeeder för att beskåda en alldeles bedårande trädgård. Huujeda mej så mycket fint där finns, grönska och blomster som vi ej beskådat någon annanstans. Där fick vi en stund under parasollet med värdparet själva och bjöds på saft och kex.

Och ungarna har ju varit hemma i dag och jag passade på att inviga voffeljärnet som kom med från kyläkauppa. Så till eftermiddagskaffet blev det vofflor med vaniljglass och sylt. Syndigt gott!

lördag 22 juli 2017

Fullt ös


Trots att vi är mitt uppe i semestern och det i dag är snudd på södernvärme på terrassen så anar jag nånting inom mej som förbereder mej på kommande kalla och mörka tider.
Vi var en vända till Gammaldagstorget i dag. Egentligen var det viktigaste att fylla på kylskåpet men vi tog nu en vända när vi ändå var där.


Och jag blev med fårskinn!
En svaghet jag har men aldrig riktigt kommit till skott, nåja nåt fejk finns här och där och ett äkta har blivit missfärgat i starkt solljus. Men det här kallar jag fårskinn på riktigt. Från ett Irländskt får med den ljuvligaste långa päls. Först tittade jag bara och sa att jag måste fundera. Så tog jag gubben dit och han vet min förtjusning och tänkte att ett död får i soffan är väl ändå bättre än ett levande i hagen. Så han tyckte jag skulle slå till.


Så nu luktar det fårstall hos oss och Zeb hade gärna ruskat om det ordentligt om han fått.
I går var vi till Tuuris kyläkauppa som nog mera är nåt man kunde tänka sej ligger i Dubai eller så.
Där köpte jag två Finlaysons tygbitar som slumpades bort och jag tänkte genast att det ena ska bli julgardinskappa i köket. Därav också en antydan till mitt engagemang för kallare och mörkare tider.
På kvällen blev det teatern Frihetsdrömmar vid Åliden i Purmo och den var verkligen så sevärd. Vädret var på vår sida till och med.


Nu har Zeb fått pälsvård trots högljudda protester. Vet inte vad det är med honom men det blir bara värre och värre. Som straff för sin otålighet borde jag slänga honom i duschen också och få honom ordentligt tvättad. Det tåls att tänkas på då det blåser lite så skulle pälsen torka.
En blombänk har jag rensat fri från vatuarv. Den var så grön och fin före men nu finns bara lite grönt och en död krypgran.  Fattar inte varför man ska hålla på att riva upp det som vill växa och frodas för att sen tvinga ner nån växt som inte vill och bara går och dör sådär.
Det är väl så med oss människor, att vi hela tiden strävar emot naturen.

torsdag 20 juli 2017

Ivrig med gräsklipparen


Se vilken blå himmel jag fångat i kväll.
Och Schersminen visar sej från sin allra bästa sida trots att hon har ett konstigt växtsätt, men annars skulle den inte heller växa på vår tomt.
Att vi skulle få en sån fin kväll vågade jag inte ens drömma om när regnet låg tungt över bygden på förmiddagen.
Jag kände att jag behövde få vara mamma ett par timmar och bjöd in ungarna på Lasagne, Kulta Katrina och bulle. Nå Kulta Katrina var väl inte nåt som lockade, finsmakare som de verkar vara men ändå. Så eftermiddagen gick riktigt bra här i huset.
Och när solen kom och det blåste så kunde jag med glädje se att gräset torkade ganska bra upp och jag skyndade med iver ut för att klippa gräsmattan. Tänk att det kan vara så roligt efter några regndagar. Och snart har vi Ernst i rutan och den här dagen har bara blivit bättre och bättre.

onsdag 19 juli 2017

Var är sommaren?


I dag har det känts som en ny syndaflod varit igång.
Redan under natten vakade jag på det kraftiga regnet som har hållit i sej stor del av dagen. Några plusgrader och 19 juli, hur blev det så här och var är sommaren?
Redan halv sex steg jag upp, kunde inte sova och värmde en mugg pulver kaffe. Laddade ner Michael Nyqvists bok Dansa för oss på mobilen, lindade in mej i en pläd och började läsa.
På eftermiddagen for jag till Jakobstads bibliotek för att höra på Låtom oss gå över lindans daggvåta gräs, en hyllning till Erik Granviks författarskap. Ralf Antbacka gjorde en presentation över Granvik och Lisbeth Zittra läste med otrolig inlevelse hans dikter. Rolf Wallendahl och en Lind från Sverige stod för musiken. Jag for dit pga av att jag skulle träffa flera bekanta och framförallt Merabs skönheter. Troligtvis yngst i åhörarskaran men så glad att jag tog tillfället i akt för det gav sån glädje och mersmak av dikterna Erik Granvik skrev. Blir att låna böckerna vid tillfälle.
Efteråt hade jag träff med pappas fru och min syster med barn på en cafeteria. En trivsam stund i all enkelhet.
På hemväg körde jag via butik efter ett fång rosor för att liva upp tillvaron och lite plock i matväg till gubben och mej. Man får bjuda till lite själv för att glömma vädret som finns på utsidan.

tisdag 18 juli 2017

Från sol till regn


Vi tog oss till Kokkola på Street Food och Choko grejen med mamma och Hasse.
Hade förväntat mej mera av det men de goda oliverna fanns ju där och jag provsmakade en hel del men fastnade ändå för de vitlöksmarinerade som jag alltid gillat. Köpte också en påse kryddor för det går alltid åt. Lite choko provsmak fick vi också men det var ingen höjdare i min mun.
Man blir ju inte mätt på att provsmaka saker och ting så vi for in till Rosso där vi försåg oss kungligt. Rullade ut därifrån och hamstrade billiga jordgubbar vid HH.
Karlarna skulle till det mest oromantiska ställe som finns, nämligen Motonet så där monterade mamma och jag ihop trädgårdsstolar under skrattattacker och sen satt vi tysta som små möss och vilade våra trötta fötter tills karlarna hade gått sin rundtur och klämt på diverse skruvmejslar och gängstavar (eller vad det nu var som var så intressant).
Nu skulle det handlas ny mobil åt mamma. Från att ha haft nånting så antikt som man bara kan ha i dag så är hon nu uppgraderad flera trappsteg. Och nu kan vi äntligen börja skicka fåniga bilder till varandra.
Kaffe på det tyckte vi och så blev det. Men inte hjälpte det mycket. I baksätet satt mamma och jag och gäspade i kanon hela vägen hem. En dag på stan tar på krafterna.

Dagar som går


Dagarna går, fylls med liv och sånt som känns meningsfullt.
På söndag kväll hoppade vi ju på våra cyklar och tog oss till Skolparken. Där kröntes late Jakob och sist på programmet stod bitar ur Oratoriet Skymning Gryning. Så otroligt mäktigt att jag fick ståpäls, t.o.m gubben var imponerad och vi bestämde att detta ska ses när tillfälle ges i slutet av året.
I går var vi en stund på storloppiset på torget som regnade bort och i stället sökte vi oss in till Roberts Coffee.
Sprang in till Bokhandeln och inhandlade oljepasteller och ett maffigt ritblock. Tänkte på gubbens faster Ruth i sin himmel hur hon sa när hon inhandlat färger åt mej i Sverige bara så där att när det kommer till konstmaterial funderar hon inte på vad det kostar. Det som är roligt får kosta.
Farmor fick också besök av mej i går och på kvällen satt vi runt kaffebordet hos svärföräldrarna.
I dag tog jag igen en cykelutfärd runt fram Bäckby med en ordentlig motvind längs Åsbackavägen.
Kände mej alldeles sladdrig i benen efteråt.
Så går dagarna och i dag lyser solen. Få se vad vi hittar på.

söndag 16 juli 2017

Ett rysligt möte


På förmiddagen hade Zeb och jag ett rysligt möte. Ett möte vi klarat oss undan hittills i sommar och hela förra sommaren. Huggormen.
Kräldjur och grodor, det är sånt som kan få mitt levnadsglada hjärta att stanna. Huden blev knottrig som på en ålderstigen padda och jag hörde mej själv kvida fram onaturliga läten. Helst hade jag ju velat ha livet av den men mina små ynka stenar och försök till kast var enbart skrattretande. Ormen krälade ner i diket tillbaka.
Där tog den ljuva sommarn slut på något sätt. När man inte ser dem går det bra att låtsas att de inte finns men nu har jag med egna ögon igen sett otyget och vet att åtminstone den ena ormen finns där och redo att attackera både mej och min hund. Zeb som alltid går i dikesrenen och nosen går som på en dammsugare, tänk att han klarat sej i 10 år utan att bli stucken.
Om en stund hoppar vi på våra cyklar för att ta oss till skolparken. Jovisst går det att ta bil också men tanken på att cykla känns bra trots vindarna. Vi har ju ledigt nu och behöver inte ha bråttom någonstans.

lördag 15 juli 2017

En solig lördag


Vaknade till en solig lördag och det lilla får man vara tacksam för. Vinden var i sin tur kall.
Rensade runt bland rabatterna och gladde mej åt blommorna, som dock är fort räknade. Band upp nån tomatplanta som knäade under tomatbördan.
På eftermiddagen campade vi vid Masala, flyttade runt med solstolarna för maxad soltid, tittade på får och åt glass.
På terrassen i kväll är det snudd på södernvärme men vinden har också avtagit och en cykeltur lockar. Gubben fyller däck så snart bär det av.


fredag 14 juli 2017

Kom igång dag


Det har varit en bra dag.
En dag att komma igång med ledigheten på så att jag inte blir så överrumplad av ledighet på måndag då det riktigt börjar. När klockan var halv elva var jag klar med morgonkaffet, en bravad enligt mej.
Det tog ett tag innan jag kom igång men sedan fick jag en hel del gjort, t.o.m gräsmattan blev klippt och den fick jag hjälp med av storebror som kom på besök.
Och nu är det väl bara att slappa så mycket det går kan jag tänka mej. Böcker hoppas jag på att läsa över flera stycken. De är bra sysselsättning var än man befinner sej, i soffan i växthuset i trädgårdsgungan i sängen och på terrassen. Bästa bästa.

 

torsdag 13 juli 2017

Utan stödstrumpor och stålhättor


I går hade jag en härlig kväll med en kär vän. Min allra äldsta vän åldersmässigt som varje jul står med en kasse full av julklappar åt hela familjen. Som ofta håller oss med hemmagjord salladsdressing och morotsmarmelad. Som skickar meddelanden och skålar med mej i cyberrymden.
Denna härliga människa hämtade jag till oss och visade foton från vår Österrike resa så hon skulle ha möjlighet att känna som om hon också varit på plats. Sen tog vi picknickkorgen ut till växthuset och satt där och gladde oss åt att vi äntligen fått till en träff.
Och nu firar Zeb och jag med jordgubbar över att jag har lediga veckor framför mej nu. Ingen väckarklocka. Inga svettiga stödstrumpor och inga stålförstärkta skor. Vet ni hur skönt det känns att sitta och sprattla fritt med tårna. Oslagbart!

tisdag 11 juli 2017

Kvällsregn


Det blev en regnig kväll men det gör mej inget. Helst hade jag sett att det blivit blixtar och dunder också nu när vi ändå var hemma med Zeb och helst bara ville kura inomhus.
I bladet i dag stod det minnesord över Inga och Börje Fellman. Jag besökte ganska ofta deras butik i Lappfors under mina barndomsår och kommer ihåg deras glada miner när man stack sej in för en påse lösgodis. Tror de var ganska tidigt ute med lösgodiset där. Åtminstone i mina "vanliga" butiker fanns inget sånt. Och vilket utbud sen! Rena paradiset för en godissugen. Alltid när det blev lov från skolan och det skulle sovas över hos farmor och farfar fick jag några slantar med mej för att kunna uppsöka butiken. En sommar hade jag skramlat ihop så mycket pengar att jag istället köpte mej ett bikini i butiken och skippade godiset. Ett blått med röda och vita bollar på. Minns också porslinshyllan med alla gulliga hundar katter och andra djur. Suktade efter tre elefanter i genomskinligt blått glas med förgylld kedja mellan sej varje gång jag var med farmor och handla. Så kom det sej att min farbror köpte dem åt mej till en födelsedag. Ja sånt har jag tänkt på i dag.
Jag har suttit ensam i stora hallen med mitt arbete i dag, endast med belysning över arbetsstället och mörkt omkring mej. De andra har ju befunnit sej bara en bit bort och på pauserna har jag fått träffa andra så dagen har gått riktigt bra. I mina hörlurar har jag haft träff med Hede Fried, Anna Mannheimer och Peter Apelgren samt Lars Lerin. Det här med podcast är en hit dessa dagar.
P.S Snoro dzik om!

måndag 10 juli 2017

Som den rödaste ros...


...är jag i fejset nu.
Vet inte ännu om det är allergin eller en rejäl sommarsnuva men jag känner att näsan lossnar snart.
Håhhå!, är det inte ett så är det nåt annat. Men det har gått bra i arbetet i dag. Dagen har gått fort och jag har haft flera arbetsuppgifter som på nåt vis kortat av dagen. Dessutom har vi kommit fint överens gubben och jag så det är lugna puckar.
Men i kväll har jag inte orkat mycket, mest legat på soffan. Hoppas verkligen snörvlandet är tillfälligt för jag har bjudit hem en vän på onsdag, en träff jag verkligen ser fram emot. Så nu håller jag tummarna att detta är bortblåst  i morgon när jag slår upp gluggarna.

söndag 9 juli 2017

Det var den helgen


Japp, det var den helgen det.
Det går alltid fort när man har roligt. I dag har mera gått i stillhetens tecken om man jämför med i går.
Lite matlagning, terrasshäng med familjen och så har jag bundit en ampel av hampasnöre. I all enkelhet. Och i kväll var det barnkalas i grannhuset.
Känner att jag är redo för fyra arbetsdagar nu, men inte en dag till utöver det. Det var nära att jag blev ensamt fruntimmer i fabriken den här veckan men som tur var så skuffade en annan fram sin semester en vecka så nu är vi i alla fall två. Men vi kommer hur som helst inte att ses mer än på pauserna för vi är på helt skilda avdelningar. Det knepigaste är att jag fick klart för mej att gubben basar över stället den här veckan och det höttes med fingret åt mej att då lyder du order av honom! Sånt kan man väl ändå inte gå med på? Nå lite skämtsamt var det nog men jag har fått klart för mej att det första i morgon blir att putsa rör åt honom. Fy bubblan, jag som mestadels känner mej väldigt fri och självständig i mitt arbete. Tur att helgen varit så fredlig, redan i morgon förmiddag kan det slå gnistor och stå eld ur öronen på mej.