Årets första

På juli månads sista dag tog jag sommarens allra första dopp i ån.
Jag är nog inte mera den som plaskar omkring för glatta livet i sommartider men aldrig tror jag premiären har tagit så länge som den tog i år.
Jag hade skuffat omkring med gräsklipparen före och varm varm och svettig och det föddes en tanke om att efteråt ska jag ner till ån. Det isade kring benen kan jag lova och jag tänkte nog att en frisk människa går inte i frivilligt. Men skam den som ger sej, jag hade verkligen inte lust att bli torrsimmare. Så jag doppade mej och tänkte att nu stannar hjärtat i ren förskräckelse. Kroppen vande sej och jag simmade omkring en liten stund till och med, riktigt njöt av det svala vattnet och solen som värmde.
Och i kväll kom regnet och åskan. Zeb har gått omkring som en osalig ande och flämtat. I rena förskräckelsen av mullret har han sprungit omkring med sina tennisbollar och lekt värre än nånsin, precis som om han velat förtränga vad som är på gång. Nu ligger han utmattad vid spisen och tar igen sej.
Strömmen gick och det verkar ha varit på ett stort område. Jag låg i soffan och våndades över allt kött jag inhandlat i dag. Såg framför mej hur allt ruttnade bort nu när vi äntligen fått bunkrat upp lite. Ibland är senapstuben och kylskåpslampan de enda som finns.
Höll på att läsa en bok när strömmen gick och det blev ju så fasligt mörkt. Gubben hämtade pannlampa åt mej så jag kunde fortsätta. Och när man inte har någon el blir man hastigt i pisset. Ville så ha en kopp varm choklad när vädret var så ruggigt och man blir ju näst intill hysterisk över en sak man inte kan få. Så det första jag gjorde när strömmen kom var att slänga sej på mikrougnen och värma vatten.
Nu ska jag läsa de sista sidorna i en pocketbok på "bara" 500 sidor. Nu i golvlampans sken.