Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

tisdag 31 januari 2017

Prövar något nytt


Hade tid till arbetsläkaren i dag.
Har haft konstiga symptom i bröstkorg och rygg alltsedan jul, som har förvärrats. Jag valde läkare med omsorg och tog en som man kan prata Esse dialekt med och säga precis hur man känner det. Och jag förklarade att det känns som om jag har ett hål i matstrupen och att all mat river sej ner längs ryggraden. Men han lugnade mej med att om så vore fallet hade jag varit kall efter bara ett par dagar. Det var ju skönt tänkte jag, då kunde jag liksom avfärda den åkomman.
Magkatarr eventuellt, men också nåt astmatiskt kan det vara. Så nu kör jag Ventoline precis som min lillpojk och testar med peffmätare morgon och kväll. Ett tredje alternativ är att det är mina ryggproblem och samma arbetsställning som ställer till besvär. Jag är otroligt spänd i hela övre partiet och armmusklerna krampar mellan varven. Det låter ju faktiskt inte bra och nån fysikalisk behandling kan komma på tapeten så småningom. Men nu kör jag uteslutningsmetoden en tid framöver och ser vart det bär av.

måndag 30 januari 2017

Dessa tunga måndagar


Säg nu när en måndag varit lätt.
Inte i min värld åtminstone för där tycks måndagar alltid var tunga. Plötsligt befinner man sej på jobb och har ingen aning hur man hamnade dit då det ju var helg just. Vart tog den vägen? Hur gick det så fort? Jag känner mej alltid snuvad på konfekten.
Så denna gråa trista och sorgliga måndag jag fått ta del av skulle jag helst lägga bakom mej nu. Blev i alla fall lite bättre av att komma hem och få dra sockorna på, slänga mej i fladdermusfåtöljen och läsa några sidor i boken. Jag har ju en riktig långkörare på gång i Vilhelm Mobergs böcker om Karl-Oskar och Kristina. Har kommit över Utvandrarna och är nu på gång med Invandrarna och får ta del i hur det gick sen de kom i hamn i Amerika, den nya världen. Ibland blir jag alldeles lång i synen av de relativt tjocka böckerna men så igen är de rätt intressanta och nog ska jag igenom alla fyra böckerna tids nog. Kanhända det blir lite annan läsning emellan eftersom jag skickat efter två pocketböcker häromdagen. Mera om de sen.
Som ni märker är det inte mycket till håll igång i kväll. Och jag har verkligen inga planer på att rycka upp mej heller. Det får jag ta tag i en annan dag.

söndag 29 januari 2017

Att ha firat en älskad


Så kom då dagen som farmor varit nervös för.
Dagen då hennes 90 års dag skulle firas. Hon fyller egentligen på tisdag, men en söndag med mat passar allra bäst. Vi samlades barn, barnbarn och barnbarnsbarn med familjer vid Uffes i Purmo. Det blev några fina timmar med mat, kaffe och tårta och där farmor överöstes med blommor, presenter, sång och hurra rop.
Jag har också väntat på den här dagen. Att få uppleva sin farmors 90 års dag är inte alla förunnat. Och eftersom både mormor och morfar och min farfar dog alldeles för unga kan jag tycka, så sätter jag ett otroligt värde på att ännu få ha farmor vid liv.
Att hon är pigg och klar i huvudet och vi kan ha väldigt djupa diskussioner om livet, samtidigt som vi kan skratta hjärtligt åt banala saker är nåt jag sätter värde på. Humorn är nog det som hållit henne uppe alla dessa år.
Och när hon tycker att hon bara är till besvär för oss anhöriga eftersom hon inte ser så brukar jag alltid framhålla hur mycket hon betyder för oss och hur fattigt det skulle vara utan henne. Jag tror hon vet hur älskad hon är. Må vi ha många år tillsammans ännu.

lördag 28 januari 2017

Mullig medelålders tant


Hur det nu kom sej så hittade jag mej själv i en provhytt i en längesen besökt klädaffär i dag när vi egentligen bara skulle ha mat.
Plötsligt fanns en massa kläder jag tyckte var fina, jag som annars går rätt långa lovar runt klädställningar. Hela fem plagg hade jag med in i provhytten och blev snabbt ganska säker på att två av dem kommer följa med mej hem. Trots att jag var lite osäker på det ena plagget. Var det så att jag korsat linjen där tantkläder börjar och där hittat det som jag tyckte jag såg fin och belevad ut i?
Gubben verkade också tycka att jag skulle köpa det, kanske för att stilla sitt eget samvete gav han tillkänna att han beställt efter en cykeltröja.
Vid kassan viskade jag fram åt expediten om det eventuellt är ett tantplagg jag är på väg att köpa, rädd att nån skulle höra att jag inte har koll på stilarna i dessa tider. Men biträdet försäkrade att vem som helst kan bära detta och nej inte är det nåt tantplagg. Men jag hade lite svårt att tro henne, hon vill ju förstås sälja och skiter i om jag blir utskrattad. Men lite lugnare blev jag och sa lite skämtsamt att man vill ju inte komma på nån fest och möta en åttiåring i samma mundering, muhahaa.
Drog mej till minnes hur det var för över tjugo år sen när vi kom till en vigsel och jag hade låtit syster sy en vacker klänning åt mej och en tant, säkert närmare hundra år (minst) kom i en dräkt med exakt samma tyg som min klänning och jag snabbt tog ett steg bakom gubben. Glad att det var ett stillsamt bröllop där vi mest tryckte vid borden och inte behövde dra nån humppa på dansgolvet.
Jonej det är svårt det här med kläder.
Tacka vet jag tiden när jag hade en släkting i klädbranschen som jobbade på ett av stadens flashigaste modehus och jag bara kunde slå en signal att i morgon kommer jag in och ska ha det och det till det och det och när jag kom dagen efteråt var plagg framsökta i rätt storlek och hon visste exakt vad jag ville ha och passade i. Till exempel när jag var nyförlöst med den förstfödde och behövde en vinterhalare, ni vet sådana som inte folk har mera, synd nog. Jag ringde henne att jag kommer in och är egentligen alldeles för slut men nu behöver jag en halare. När man har blodbrist, svettas som en gris och brösten läcker som ett såll är man inte den fräschaste att gå i trendiga butiker. När jag kom dit var två halare framsatta, en lila och en rosa och jag valde den lila för att den gifte sej så fint med barnvagnen. Den vintern var jag som ett modevåp när jag travade fram med matchande kläder och barnvagn i Ytteresse.
Och hittades inga kläder i butiken lånade jag av henne, fy tusan så bra. På min morbrors bröllop hade jag lånade kläder och smycken och var hur fin som helst. Ja det var tider det, annat är det nu. Men om jag riktigt tänker efter är jag ju inte tjugo längre och kan gå med magapajtor och farmare som har färdigt upprivna hål så att låren ska synas (tack gode Gud för det). Egentligen när jag tänker efter är jag ju en vanlig mullig medelålders tant vid det här laget och kan samsas om samma kläder som en åttiåring. Nästan i alla fall.

fredag 27 januari 2017

Tappar gnistan


Jag var målarsugen i kväll.
Peppad från gårdagen ville jag fortsätta på målningen jag startade med för nån dag sen. Och. Det blir till ingenting! Det är som om jag inte fattar vilken väg jag ska hålla penseln ens. Kluddar en färg, konstaterar att det blir för ljust. Mörkar på och det blir för mörkt. Fel färg, fel nyans. Voj jestas! Det är sånt här jag blir gråhårig av.
I dessa mörka stunder tror jag att jag är färdig med mitt konstnärskap.
Men jag har varit där förut, flera gånger, och jag har alltid kommit igen. Men det retar mej att jag avsatt en massa dyrbar tid av min fredagskväll på nåt som inte kommer tåla dagsljus.
Så nu släcker jag ner och stänger dörren. För i kväll åtminstone.

torsdag 26 januari 2017

I konstens tecken


Vi vuxenstuderande hade i dag möjlighet att åka med heltidsstuderande till Vasa.
Klart man hakar på sånt så jag tog ledigt från arbetet för att i stället ha en riktig upplevelse dag.
Vi besökte först vår rektor Annika Bergvik Forsanders utställning Utopia i Vasa konsthall. Där berättade hon om hur utställningen kom till och om tavlornas betydelse.


Så traskade vi iväg till Kasernen där Jannike Herlevi tog emot oss och visade oss sin jobbatelje´ där hon gör sin grafik. Jannike hade vi som lärare skolhelgen i januari och ska fortsätta med henne i februari. Så fick vi träffa Mia Damberg som håller på med fotokonst i hennes atelje´.
Sen tog Paula Blåfield emot oss vid Black Wall Gallery där vi såg mera konst och så fick vi stifta bekantskap med Artoteket där man kan köpa och hyra konst.
Vid det här laget var vi hungriga och valet av matställe var fritt. Vi var några som valde Il Banco, ett ställe jag inte besökt tidigare men absolut kommer besöka igen. De hade supergod lunchmat som man fick plocka åt sej själv med goda sallader, mört nötkött och ostgratinerad zuccini bland annat.
Därefter var det meningen att vi skulle besöka Österbottens museum men jag och min kompis frågade snällt och vi kunde gå på shoppingrunda istället. Vi tänkte, vi är ju vuxna människor som kan bestämma själva ju. Och det gick så bra så.
Klockan tre startade bussen hemåt och nöjda och belåtna satt vi och redde ut meningen med livet i ett säte där i bussen. Såna här dagar borde det finnas flera av.

onsdag 25 januari 2017

Medicinering


Igen ett tråkigt blåsväder ute.
Själv sitter jag inne och känner mej frusen, just för att jag inte vill ut och röra på mej.
Dricker te och är småkraxig i halsen, få se hur det går.
Har gått med nåt som jag lägger på magkatarr sen före julen. Åt upp några överblivna piller från tidigare åkomma för nån vecka sen och hoppades på det bästa. Det gick en tid men så i dag gnagde det extra mycket och jag slängde allt jag hade för händerna och tänkte att nu får det banne mej räcka. Ringde arbetshälsovården och förklarade att jag har nåt som åker upp och ner i strupen på mej, precis som om jag svalt dåligt tuggad knäckebröd. Man måste ju säga hur man har det. Så jag fick en läkare att skriva ut medicin och tisdagkväll nästa vecka ska jag på läkarbesök. Japp, skönt att ha kommit nån vart med detta. Att det ska vara så svårt att ta tag i saker och ting istället för att bara vänta att det ska gå om av sej själv.
Och i morgon har jag pekkasdag och ska ut på äventyr. Då skulle man ju helst vara någotsånär i skick. Dagen kommer innehålla bussresa, konst och väninna. Allt i fin kombination.

tisdag 24 januari 2017

Det går bättre nu


Tisdag, och det går redan bättre.
Funderar om jag ska ta och slänga rosorna som står på köksbordet eller inte. Vem har nu sagt att de ska vara röda, rosa eller gula? Bruna går väl minst lika bra, och dessutom spås det bli årets trendfärg inom inredningen. Snacka om att hänga med i tiden.
Vill också påpeka att det fortfarande luktar frasspiss på jobbet så det kan inte vara jag eftersom jag var renskurad och med tröja som ännu doftade tvättmedel.
Nu är jag dessutom nyklippt och friserad så det börjar verkligen arta sej. Än finns det hopp för denna kvinna.

måndag 23 januari 2017

Heja måndag


Ny vecka, nya möjligheter.
Steg upp med fel fot, sur och tvär utan anledning. Allt tills...
" Nö kombär i ti staa juudi men ja var i misstag å använd ten tandbösta" hör jag gubben säga.
Jag går i taket, och visst, det uppstod ljud. Jag med min enorma bacillskräck de senaste dagarna då jag tvättat och gnuggat allt som ska vidröras. Ätit massor av vitaminer och boostat på alla tänkbara sätt. Så går han och använder min tandborste.
Jag slängde den på direkten, tvättade händerna, strök tandkräm på fingret och gnuggade mina gaddar på så sätt. Till sist tandtråd och så fick det duga denna usla morgon.
Nu har han köpt oss båda nya tandborstar. Han undrade om han skulle ta lika till oss...;)
Jag kom in till arbetet och tyckte det luktade av frasspiss.
När jag arbetat en stund och lukten inte gett med sej kom jag fram till att det var min tröja som luktade svett. Väl använda arbetströjor som varit med om mycket kan vara svåra att få fräscha. Jag klarade lite på en timme, sen kunde jag inte stå ut med mej själv längre. Kom på att jag har en ombytes i väskan och så fick jag fixad den saken och doftade resten av dagen som en petunia.
Så bra att ha slängt lite extra kläder i arbetsväskan. Tröja om man luktar svett, trosor om man pissar på sej.
Kom ihåg en lärarinna som hade stickade byxor i sin skolväska som vi småglin var väldigt intresserade av i tiderna. Men hon var ju smart den kvinnan, man kan ju faktiskt börja frysa.
Ja det var dagens inlägg från denna feelgood blogg haha!
Nå nej rena rama verkligheten utan vare sej filter eller försköning.
PS. Humöret blev bättre under dagen.

söndag 22 januari 2017

Växtkraft


I går hann jag inte göra något inlägg eftersom jag skulle ha världen färdig före det blev sen eftermiddag och vi satte oss i buss på väg mot Vasa och Pleppo 2.
Facket ordnade resan och vi var inte sena att haka på. Att få en upplevelse för en mindre slant, komma ut med folk och skratta riktigt ordentligt en lördag kväll tackar man inte nej till.
De är nog superbra, både Ted och Kaj. Teaterapor ut i fingerspetsarna. Men den finkänslige göre sej icke besvär för det är mycket under bältet och mycket svordomar som enligt mej kunde halverats. Men alla karaktärerna de gör, görs med bravur, en galnare än den andra.
Och fast jag tänkt ta en lugn och stilla söndag blev det så att jag började frosta ur frysen. Fick flera kilo kött i går och eftersom det fanns mest is och bär där från tidigare tyckte jag det var på sin plats. Men nu är det också fixat så det känns bra.
Annars så förundras jag mest av växtkraften i min smörgåskrasse. Efter två dygn ser den ut så här och det kommer verkligen inte att ta länge förrän vi skördar. Sånt blir man lycksalig av.
Och hur det nu gick till så lär det vara måndag igen i morgon. Fy tusan.

fredag 20 januari 2017

Odling på gång


Ah! Så blev det äntligen fredag.
Av snorogubben som var hemma även i dag begärde jag en varm bastu när jag kom från arbetet. Fotbad och värme för en trött kropp är nog pojken det. Efteråt vilade jag under fleecepläden en stund för att orka iväg och veckoslutshandla.
Har följt med presidentinstallationen på tv ikväll samtidigt som jag gjort en "hälso"variant av pizza som vi åt framför tv:n. Man engageras nog av det som händer i Amerika nu, för på nåt vis rör det ändå oss alla mer eller mindre. Få se vad som händer nu i fortsättningen.
Själv har jag också påbörjat nåt nytt. Dags att börja så lite grönska i form av krasse tänkte jag. Gott att klippa över mat, sallad eller smörgås. Och bara det att se något nytt spira i januari måste ju få en att dra lite på smilbanden. Förhoppningsvis är vi på väg mot ljusare och grönare tider.

torsdag 19 januari 2017

Inte tid för flunsa


Jag måste få sätta upp en somrig bild i dag och hittade i all hast denna från uterummet i somras.
Längtan till det bättre blir kanske inte mindre av en grönskande bild men det är sånt vi får leva på i några månader ännu.
Det kommer att bli förändringar i uterummet så fort det går att börja på. Tegelgolvet måste jag med sorg riva upp för det går inte att leva med all den gröna mossan som bildas under vintern. När våren kommer är det en sliskig grön sörja över hela golvet och det är ett evighetsprojekt att bli kvitt. Men jag fick testa det i alla fall och jag som älskar tegel kommer sörja det. Sen har jag ju tagit in matbordet till målarrummet som arbetsbord så det blir nån ändring också i möbelväg.
Går jag tillbaka till nutiden så håller jag på att få en bacillskräck utan dess like.
Gubben är som den värsta snorholk och jag har verkligen varken tid eller råd att bli sjuk nu. Har så mycket roligt på gång som jag inte skulle vilja ge upp. Så det är vitaminboost och handtvätt och avskildhet som gäller. Gubben är förpassad till soffan och Zeb mår när han få ta hans plats i sängen en stund från kvällen. När jag breder sängöverkastet på så vet han att det är fritt fram att komma upp. Han får ändå för varmt till slut och söker sej ner på golvet.
Så egentligen är det inget annat än att hoppas på det bästa och se var det slutar.

onsdag 18 januari 2017

Good vibes


Det var det här fotot jag skulle göra till fotografik i helgen som inte lyckades.
Nu har jag lagt till ännu mera kontrast och sparar det i datorn tills nästa gång. Så lätt får man inte ge sej.
Hade sån feelis i morse trots att när klockan väckte mej var jag mera död än levande. Och det kom så fina låtar på radion att det knyckte mej halvt av stolen där jag satt och lödde. Ni som var med då det begav sej och Fame var den poppigaste tv serien ever kan förstå lite min känsla. Just detta att dansa fram i korridorer och vicka höfterna ur led, det var känslan i morse.
Så kom syster på besök till vårt morgonkaffe och det var som om solen kommit fram.
Alltså bästa möjliga start på dagen.
Nå sen kom vi hem och gubben har feber och jag har en sjuk knuta på vänstra fingrets ena led. Ser mej redan på operationsbordet.
Men morgonen mina vänner, då var det feelis och good vibes!

måndag 16 januari 2017

Tagit vatten över huvudet


Jag tog tag i stora skåpröjar grejen i kväll, precis som jag tänkt.
Just nu känns det inte så klokt och det känns som om jag tagit mej vatten över huvudet. Efter att jag vaknade klockan tre i natt och inte sov sedan det och med en arbetsdag bakom så var det kanske inte så lyckat. Försökte mej på en frisk promenad med hunden när jag kom hem men allt jag fick utav den är en sur hund som nu ligger med nosen tryggt i snödrivan och totalvägrar komma in och vara lite social.
Men visst, lite har jag fått flyttat och fixat fast huvudet känns luddigt och ögonen vill gå i kors. Jag har röjt undan så gubben ska få ha sina datagrejer och tekniska prylar och diverse cykelprylar (tomma cykelskokartonger m.m ???) på ett och samma ställe. Nu gäller det bara för honom att få fixat till det själv.
Det betyder att jag tömt en hel del hyllor och nu ligger alla mina prylar utspridda i målarrummet.
Och orken tryter. Tror det blir att stänga dörren och låtsas att allt är som det ska vara. Det kommer en dag i morgon också i bästa fall.
Annars är jag riktigt kulturell nu vad kommer till böcker och läsning. Vilhelm Mobergs Utvandrarna håller jag på med och jag kan faktiskt tycka den är helt okej att läsa. När man ser fram emot små lässtunder då är det ett gott betyg. Jag har fått låna alla fyra böckerna i serien och meningen är att jag ska plöja igenom dem sakta men säkert. Om det tar till midsommar eller jul, det vete fåglarna. Igenom dem ska jag i alla fall.

söndag 15 januari 2017

En bra söndag


Som alltid så sover jag som en stock efter skolhelg. Snusade på i nio timmar i ett streck i natt och det var så oerhört skönt att känna sej utvilad.
Dagen har löpt på med allehanda ting som blir lämnade när jag inte är hemma, precis som om jag har haft både tvättmaskin och dammsugaren med mej i Kokkola. Så jag schasade ut gubbe och hund och satte igång.
Farmor besökte jag efter att pojkarna farit härifrån och det var ett bra drag eftersom det varit en rätt ensam dag för henne förstod jag. Det är väl så med söndagar när ofta de närmaste samlas så kan det bli ensamt för den som är ensam.
Resten av kvällen ska jag bara softa, värma nån tekopp eftersom jag är frusen och helst skulle ha vantar på mej inomhus. Planerar inkommande vecka som den stora skåpstädarveckan för nu är det smått kaotiskt på den fronten. Måste ordna och sortera och få till några förvaringsomplaneringar. Sen sista sonen tog sitt pick och pack lämnade rätt många hyllor tomma och nu har jag brett ut lite här och där och ingen ordning överhuvudtaget finns. Vissa hyllplan gapar tomma medan andra bågnar av saker. Gubben menar dessutom att mina konst och målargrejer finns lite varstans i huset och tänker jag noga efter kan han verkligen ha rätt i det. Så, nån sorts ordning på torpet ska jag försöka få till de närmaste dagarna.
Köpte mej fina rosor i går för att jag helt enkelt tyckte det var på sin plats och muggarna är från Arabias Finland 100 års jubileumsutgåva.

lördag 14 januari 2017

Terminens första skolhelg


Jag har verkligen sett fram emot den här helgen när skolan startades upp igen på allvar efter julen.
Men det började lite tråkigt eftersom mina närmsta studievänner och resekamrater meddelade om flunsadäckning och hjärnskakning orsakad av vurpa i det isiga föret.
Så det var en tråkig väg mot Kokkola i fredags. Men när jag kom fram stod en annan studerande och väntade mej med en bamsekram och då kände jag att det visst ska bli roligt ändå. Vi är en härlig skolklass och jag har saknat dem.


Som alltid är det lite kaos i början och nya metoder och tekniker lärs ut och man känner hur det snurrar i huvudet och man känner sej mest villrådig. Ännu värre är det när det går på båda inhemska språken och man får kanske halva infon på det man förstår och resten på finska och så får man liksom ta till uteslutningsmetoden och hoppas på det bästa. Men hon var suverän vår lärare denna helg. Lugn och saklig med en massa humor.
Jag började med att trycka upp ett foto av Zeb som jag kopierat och förstorat på maskin. Det skulle ha ett lager av aragum (namnet får ni ta med en nypa salt, kan ha hetat något helt annat ;)) och färg och sen spolas under rinnande vatten före det trycktes. Blev inte alls bra så det tröttnade jag genast på. Men februaris kurs blir fortsättning på denna så då ska jag nog göra ett nytt försök.


Det som blev helgens stora behållning är ändå pvc plattan.
Ett mjukt och följsamt material att skära och karva i. Så fredagskvällen gick åt till att hitta en lämplig bild och jag tog inspiration av svärfars fina fågelfotografier. Den skissade jag upp på fri hand på plattan som mäter ca 30x40 cm och så mycket mer hann jag inte. Skyndade mej in till Minimani på hemväg efter nån god ost att mumsa på när jag kom hem och skulle se på ljuvliga Sven-Bertil i Skavlan.
Så i morse när jag kom dit så började jag rista konturerna med en virknål som lär vara ett ypperligt redskap för processen. Sen scratshade jag den grövsta kvisten med sandpapper för att färg skulle täcka hela kvisten sen.
Så skulle själva tryckpappret läggas i blöt och färg blandas. Jag ville ha en ganska varm nyans i mitt motiv så jag valde burnt umber och indian yellow. Sen var det bara att slafsa på med färg på pvc plattan och dra in färgen ordentligt i alla fördjupningar.
Följande steg var att börja putsa. Rivna blad ur telefonkataloger är bästa putsduken då massa färg igen ska strykas bort. För att få lite liv i bakgrunden tog jag med handdukspapper och gjorde ljusa partier. Snön som finns på kvistarna är gjorda med tops och nått pulver jag inte har namn på. Det tar effektivt bort all färg och lämnar trycket vit.
Så blev det att fiska upp det blötlagda tryckpappret och torka bort överflödigt vatten. I med pvc plattan och tryckpappret över och in i pressen. Sen är det att veva den otroligt gamla och tunga pjäsen för att valsen ska gå över hela plattan. Så har man samma bild som på plattan överförd på papper men spegelvänd. En mycket spännande stund det där strax före man får se slutresultatet. Jag blev positivt överraskad att mitt tryck. Det fick en stämning i sej tack vare att jag putsade liv i bakgrunden.
Efter skoldagen som tog slut kring fyra  åkte jag hem för att byta kläder och så bar det av till Kumars i Jeppis. Jag hade lovat bjuda gubben på god mat och själv hade jag dreglat över den superstarka currysåsen i en veckas tid. Skönt att låta nån annan koka åt oss eftersom jag är totalt utpumpad efter varje skolhelg. Det suger all energi av en och i dag arbetade vi så ingen tog en ordentlig kaffepaus och jag kom hem tillbaka med en full kaffetermos.
Ska man så summera allt jag skrivit nu är jag en trött kvinna med mycket små tirande ögon men ack så lycklig över det som gått av helgen och överlycklig över att det ännu finns en söndag att ta igen sej på.

torsdag 12 januari 2017

Fötterna i fokus


I kväll ska jag ta hand om mina fötter.
Alldeles för sällan får de nån uppmärksamhet och likväl är det de som tar kroppen från a till b. Dessutom tillbringar de sina dagar instängda i skyddsskor med stålhätta och svettas som små svin därinne.
Det kom ett lyxigt hudvårdspaket från Dermoshop på posten i dag och där fanns både fotsalt och kräm.
Har tittat på första avsnittet av Vänligen Lars Lerin och det är nog en kille man blir varm i hjärtat av. Och vilken konstnär han är sen! Ett reseönskemål jag har är ett besök i hans konsthall Sandgrund i Karlstad. Hoppas verkligen det blir verklighet nån dag.
Senare i kväll ska jag se Renee´s brygga. De är på gång nu, tv programmen som intresserar mej. Bygglov började i tisdags också. Jag bandar alltid och ser dagen efter för jag är så kvällstrött och så måste jag alltid hinna läsa lite före gluggarna ramlar ihop. Det gäller att planera ser ni.

onsdag 11 januari 2017

Vårterminen igång


Så där ja, nu har jag kravlat mej upp ur barrhögen och borstat av mej.
Vårterminen startade i går med artist talk och jag fick lockat med mej min studiekompis. Härligt att träffas igen och vi konstaterade båda att vägen till och från skolan hade varit allra bäst med kvällen. Vi hade en massa saker att ventilera och med facit i hand var vägsträckan onödigt kort så här första gången.
Vi har skolhelg inkommande helg och det blir grafik med monotypier. Ja jag var också som ett frågetecken före jag googlade lite bilder och fick lite mera kött på benen. Vi har ju långt själva fått välja våra kurser denna termin och grafik var nåt som stod högt på allas lista. Just den här typen är en ny form men verkar vara riktigt intressant. Dessutom fortsätter kursen skolhelgen vi har i februari så vi hinner säkert göra ett och annat.
Så nu betyder det att jag borde få fram lite skisser/teckningar och fotografier till fredag. De ska användas som bakgrund till våra kommande verk. Och det var det jag egentligen skulle börja med i kväll när jag plötsligt kom på mej med att stå med palettkniven i högsta hugg. Hade en längtan att få göra något riktigt enkelt och kravlöst och började med att dra färger över duken med en gummiskrapa. Färgerna påminde mej om lite lappländska sådana och med palettkniv tog jag fram lite detaljer.
Enkelt och bra som uppvärmning efter ett längre uppehåll. Bara jag får hem några större dukar ska nog här målas. Ide´erna rasslar nämligen in i jämn ström.

måndag 9 januari 2017

Nu är glada julen slut


Grönt är skönt brukar jag tycka titt som tätt.
Tycker fortfarande det, att allt grönt som inte sticks är skönt. Tack kära gran får jag väl säga trots allt.
Fast jag buade ut dej till att börja med och du har stått snett som lutande tornet i Pisa och jag bara har väntat att du skulle lägga dej raklång efter golvet nån natt och ge mej slag.
Mina farhågor kom på skam och i mina ögon blev du finare för varje dag som gick. Som en sann vän stod du där ståtlig och stark med en skimrande aura runt dej.
Jag ville egentligen inte slänga ut dej ännu, men på något vis hade du tappat gnistan de senaste dagarna. Kan det bero på att du inte fått nåt vatten på det nya året. Kanske.
Du förvissade dej i alla fall om att vi inte på länge skulle glömma dej. Ännu när påskharen kommer och midsommaren står i full blom kommer vi att plocka barr ur fötterna.

söndag 8 januari 2017

Blå rummet


Eftersom jag arbetade trettondagen tyckte jag att jag kunde löpa linan ut och i bästa kyrktid i dag tog jag fram symaskinen och satte igång.
Och det är en dröm att kunna sy med en maskin som funkar som den ska. Jag är nästan salig när jag tar fram den, liten och nätt, enkel och behändig.
Lagom till starten med söndagsmiddagen så var gardinerna strukna och upphängda. Det kan vara svårt att se när fotot är taget mot ett ljust fönster men det är samma färg på bollarna som i tapeten, två blåa nyanser och den beigea.


Så igen har vi ett ordentligt blått rum. Precis som när vi flyttade in för snart 17 år sen och det mesta gick i blått. Det måste betyda att den färgen gillas av oss.
I går kväll var ju syster med familj på besök och det var väldigt roligt att ha dem här. Det blir ganska sällan jag ser barnen (Purmo är så avlägset) och jag som är van att arbeta på samma ställe som syster så känner nog en viss saknad sen hon bytte arbetsplats. Samma gäller henne kan jag förstå så som hon hängde mej om halsen i går :)
Syskonkärlek är något väldigt fint och värdefullt.

lördag 7 januari 2017

Romantiken blomstrar


Jojo det mesta är sej likt.
Det är lördag och vi har spenderat några timmar i Kokkola, det drar ditåt helt enkelt.
KodinTerra hade -50% på julbelysning och jag fastnade för en liten slinga med kopparhjärtan. Hängde upp den på sänggavel och love is in the air som det så vackert sjungs.
Rea var det också vid HH kangas och jag spontanköpte metervara av ett gardinstyg som kommer att sitta som ett smäck i "kontoret". Ni ska få se sen. Ibland kan man ha tur och hitta sån man inte vetat att man verkligen behöver före man ser det.
Nu är det kväll och jag sitter och bloggar i ena soffan och mitt emot mej sitter mamma och läser inredningstidningar. Gubbarna är på hockey och vi spenderar kvalitetstid tillsammans.
Så småningom kommer syster hit med sin familj och det har jag väntat länge på.
Så det ser ut att bli en alldeles förträfflig lördagskväll här hos oss.

fredag 6 januari 2017

En röd arbetsdag


Det var nog märkligt att stiga upp när det ännu var becksvart ute och bege sej till arbetet.
Men vad gör man annat än att försöka få landet på fötter. Så var vi ju hela hopen arbetare och sen jag väl kom mej dit var det som vilken arbetsdag som helst.
Först blev det en timme klassiskt med radion och först tyckte jag det var vackert men mot slutet blev det nog farligt rogivande. Så lyssnade jag på sista förmiddagsprogrammet av Supernova, så tråkigt att det nu börjar sändas på kvällar för här hemma går inte radion av misstag. Efter middagen kom mitt för tillfälle bästa radiostunden podden Mammapolis och efteråt en ortodox gudstjänst och jag tänkte att visst, vi kör lite "gussooli" när det ändå är söndag och allt. Men efter tio minuter blödde öronen av allt mässande så jag vred om ratten till nåt träningsprogram som var typ lika intressant. Ungefär så har dagen gått och samtidigt som jag lyssnat på radion har jag hållit på med min kopparlödning. Döm om min förvåning vid arbetsdagens slut när jag räknade ihop mina bitar och jag hade gjort denna veckas rekord. Samtidigt höll jag en maskin vid sidan om vid liv och han hade också spottat ut mera krökar än vanligt fast han alltid håller samma takt, så är fallet inte med mej måste jag tillägga. Stackars maskinen kände säkert av kostympiskan den också.
Så tack ska jag ha för i dag.
Och jag visste ju att här hemma väntade en gubbe(han hade inarbetad dag) och en hund. En spis med eld i och en soffa. Möra biffar i kylen och vin i lådan, och allt detta gjorde att jag fixade dagen rätt så galant.

torsdag 5 januari 2017

Lite av den lilla julen ut


Det skötte sej lite av sej själv detta med att börja städa bort julen.
Det var aldrig meningen att det skulle ske nu, men när jag en kväll lämnade med en halv adapter i handen när jag skulle dra ur adventsljusstaken kom tanken.
Egentligen är det bara plasthöljet som är söndersprucket helt och hållet men man blir ju betänksam att använda sånt.
Och en ljusslinga som blinkade utan att det var meningen att den skulle blinka. Så den slet jag i två delar och så fanns det inget annat än att kassera den.
Så liksom lite så har jag tagit tag i saker och ting i kväll. Men så lite jul som det varit hos oss denna gång så blir det inga märkvärdiga förändringar.
Men granen vill jag verkligen ha kvar över helgen, trots att den inte fått vatten sen nyår och därför barrar måttligt.
Tanten i mej har vaknat till liv efter nyår och i arbetet har jag nu mest lyssnat på Vega sändningar. De kör samsändningar med hela svensk Finland den här veckan och jag har tyckt vissa program har varit riktigt bra. Som podden Mammapolis, som jag kan rekommendera. Det är Maria och Sandra som funderar över mångt och mycket och stunderna de varit i radion har tiden gått i ett huj.
Podden finns också på arenan att lyssna till när man vill.
De flesta av er har säkert ledigt i morgon men jag ska till arbetet som vanligt, tack bara till högt uppsatta kostymherrar. Det här får säkert landet på fötterna ska ni se.

onsdag 4 januari 2017

Kyla


Nu har kylan grepp om oss.
-23 visar temperaturmätaren nu och jag gläds åt spisen och dess underbara värme.
Såna här kvällar gör jag inte många knop. Det blir mest att se till att hålla värme i stugan och sej själv.
Sökte efter musik det är länge sen jag lyssnat till och nappade tag i Adam Cohen.
Han har en lite annan stil än sin far musikmässigt men är också en fantastisk textskrivare.
Så kom låten Fall apart som han skrivit om sin far och den är så fin.

They speak of my father when he´s not around
You´ll be hearing his voice like you´re hearing it now

And I´ll be the son with his fathers books and guns
His breath inside my lungs his words upon my tongue

Gonna let myself just fall apart
Gonna let myself just fall apart
Somehing old must end
Something new must start
Gonna let myself just fall apart

In your house in Montreal the walls talk back to me
And when I consult a mirror it´s both of us I see

And what has begun cannot be undone
Like a bell that has run for a beloved one

Jaa...
Nu ska här stoppas ved i pannan igen.
Hoppas ni har det varmt och skönt i era stugor.
Har så väldigt lite att skriva om i kväll, tror tanken förfrusit sej på sin väg den också.

tisdag 3 januari 2017

Skönt med värme


Voj veljet vad trött jag blev när jag kom hem i dag.
Tur att man håller ihop så länge man är i arbetet åtminstone. Efter maten så halvlåg jag över matbordet och jämrade mej över hur trött och ynklig jag kände mej.
Jag släpade mej till soffan, drog collegehuvan över huvudet och pläden över mej och slöt ögonen. Kände brännande blickar bakom ögonlocken och när jag lite plirade satt en missnöjd hund och glodde på mej. Och han berättade att det brukar inte gå till såhär. Endera vilar vi båda i sängen där vi ryms eller så blir det  "gaagaa" (fånigt ord men det är liksom på den nivån vi kommunicerar ) ute i det fria.
Så jag stirrade stint tillbaka och förklarade läget för honom "Ligg ner och håll tyst!
Nå jag vaknade till liv efter några minuter och undrade var jag var och om det eventuellt var morgon.
Zeb fick sin efterlängtade "gaagaa" och jag måste erkänna att den var nästan bättre än soffan, trots att det nöp i kinderna.
Har ni annars hört om supervulkanen som ligger nära Neapel och som visar tecken på att vakna till liv? Shit va otäckt och skrämmande. Den var visst på tapeten redan före jul men först i dag hörde jag när den diskuterades på radion. Den är liksom ingen liten fjutt som vanliga vulkaner utan kan verkligen ödelägga för miljontals människor.
Jag som allra helst skulle se att jag kom iväg på nån resa så småningom har börjat tänka om. Kanske det är bäst att hållas hemma i mitt Esse. Men som de sa på radion, supervulkanen kan få ett utbrott i morgon eller först om tusen år. Ska man gå här och vänta i tusen år blir man nog lång i synen till sist.
Just nu nöjer vi oss med eld i spisen, en upplevelse det också.

måndag 2 januari 2017

Vardagslunken


Så var vardagen i gång.
När vi körde till arbetet i  morse spelades Road to hell på radion och jag undrade om det ville säga oss nånting. Men det tror jag väl ändå inte för jag var väldigt pepp på att få börja arbeta igen och få rutiner i vardagen. Längre mellan matpauserna och långt från kylskåpet, mycket bra.
Men jösses vad jag har varit hungrig! Hade varit igång en timme så vek sej magsäcken ut och in för att riktigt visa hur tom den var. Och jag har varit hungrig hela dagen och mest bara försökt hålla ut till pauserna. Abstinens på hög nivå.
Sen har jag suttit och tänkt på det jag skrev i går, det om att våga säga nej. Visst är det viktigt att kunna säga ett ärligt nej för att inte dras in i nåt man egentligen inte vill bli indragen i. Men det är lika viktigt att kunna våga säga ja. Säga ja till något nytt eller nåt man egentligen inte har en blekaste aning om men som låter intressant. Om jag nu tar två tillfällen när jag hoppat på tåget utan att egentligen veta vart det för mej men som har verkat roligt och jag har tänkt att, varför inte?
Det första jag tänker på kan verka som en rätt liten sak men som har gett mej så mycket roliga stunder. Det är när "Dadeln" slängde ut en fråga på fb om en litteratur,konst och musik grupp och jag frågade om jag skulle platsa. Resten är historia. I dag är vi som en enda stor härlig och galen familj. Merabs skönheter, hur glad är jag inte att jag blev en av dem.
Det andra är när jag ansökte till konstskolan. Hur jag velade hit och dit men till sist följde det som hjärtat ville. Det var en lång process men när jag ringde skolans rektor och diskuterade fram och tillbaka om jag skulle orka med både arbete och skola och hon var så positiv till att jag skulle söka in så gjorde jag helt enkelt så. Första skolkvällen kommer jag aldrig att glömma, jag var så fruktansvärt nervös. Men redan när jag steg in genom dörren sprang jag på hon som skulle bli min bästa studievän och hela atmosfären i huset var så välkomnande. Inte en sekund har jag ångrat att jag tog chansen att verkligen göra det som kändes rätt.
Så det är viktigt att säga ja ibland och ge sej själv den där chansen att pröva på nånting nytt. Jag garanterar inte att det alltid går bra men vågar man inte så vet man heller inte hur det skulle gått.

söndag 1 januari 2017

Nytt år


2017
Nytt år med nya möjligheter.
Det blev ett fint avslut på det gamla året i härligt sällskap runt matbordet.
Vårt hem pryds av fina blommor från de senaste dagarnas gäster och de är verkligen en fröjd för ögat.


Så har man ju då läst bloggar, instagram och andra inlägg om löften inför det nya året. Och folk lovar och lovar. Kändisar som ska gå ner femtio kilo under året, lycka till vill jag tillägga. Själv skulle jag vara glad om jag fick bort fem. Det är ju mest detta om vikten och hälsa som det handlar om och visst är det bra med mål och hälsosam livsstil. Men i grund och botten tror jag mest på det att vara snäll mot sej själv. Lyssna till kroppens signaler, måtta med allt, våga säga nej och tillåt dej att ta det lugnt.
Stressen i dagens samhälle håller på att bli största faran för oss.
Men visst vill jag också lyckas med en massa löften, men så har jag blivit klok nog att fatta att vid 45 års ålder är det inte lätt att ändra och lära sej nya vanor. Det går en tid sen är man tillbaka i samma hjulspår igen om man inte blir piskad framåt av nån annan. Själv har jag ingen sådan karaktär.
Nånej så jag kan väl meddela att hittills i dag har det inte slunkit ner varken bulla eller godis och jag är stolt över mej. Få se vad morgondagen bringar.


Denna bukett ger mej hopp om ljuset som återvänder, livsglädje och en framtidstro.
Hoppas du får en fin start på det nya året, och vad du än har gått och gett för nyårslöften så kom ihåg att först och främst vara snäll mot dej själv.