Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Har studerat 2,5 år vid Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

lördag 28 januari 2017

Mullig medelålders tant


Hur det nu kom sej så hittade jag mej själv i en provhytt i en längesen besökt klädaffär i dag när vi egentligen bara skulle ha mat.
Plötsligt fanns en massa kläder jag tyckte var fina, jag som annars går rätt långa lovar runt klädställningar. Hela fem plagg hade jag med in i provhytten och blev snabbt ganska säker på att två av dem kommer följa med mej hem. Trots att jag var lite osäker på det ena plagget. Var det så att jag korsat linjen där tantkläder börjar och där hittat det som jag tyckte jag såg fin och belevad ut i?
Gubben verkade också tycka att jag skulle köpa det, kanske för att stilla sitt eget samvete gav han tillkänna att han beställt efter en cykeltröja.
Vid kassan viskade jag fram åt expediten om det eventuellt är ett tantplagg jag är på väg att köpa, rädd att nån skulle höra att jag inte har koll på stilarna i dessa tider. Men biträdet försäkrade att vem som helst kan bära detta och nej inte är det nåt tantplagg. Men jag hade lite svårt att tro henne, hon vill ju förstås sälja och skiter i om jag blir utskrattad. Men lite lugnare blev jag och sa lite skämtsamt att man vill ju inte komma på nån fest och möta en åttiåring i samma mundering, muhahaa.
Drog mej till minnes hur det var för över tjugo år sen när vi kom till en vigsel och jag hade låtit syster sy en vacker klänning åt mej och en tant, säkert närmare hundra år (minst) kom i en dräkt med exakt samma tyg som min klänning och jag snabbt tog ett steg bakom gubben. Glad att det var ett stillsamt bröllop där vi mest tryckte vid borden och inte behövde dra nån humppa på dansgolvet.
Jonej det är svårt det här med kläder.
Tacka vet jag tiden när jag hade en släkting i klädbranschen som jobbade på ett av stadens flashigaste modehus och jag bara kunde slå en signal att i morgon kommer jag in och ska ha det och det till det och det och när jag kom dagen efteråt var plagg framsökta i rätt storlek och hon visste exakt vad jag ville ha och passade i. Till exempel när jag var nyförlöst med den förstfödde och behövde en vinterhalare, ni vet sådana som inte folk har mera, synd nog. Jag ringde henne att jag kommer in och är egentligen alldeles för slut men nu behöver jag en halare. När man har blodbrist, svettas som en gris och brösten läcker som ett såll är man inte den fräschaste att gå i trendiga butiker. När jag kom dit var två halare framsatta, en lila och en rosa och jag valde den lila för att den gifte sej så fint med barnvagnen. Den vintern var jag som ett modevåp när jag travade fram med matchande kläder och barnvagn i Ytteresse.
Och hittades inga kläder i butiken lånade jag av henne, fy tusan så bra. På min morbrors bröllop hade jag lånade kläder och smycken och var hur fin som helst. Ja det var tider det, annat är det nu. Men om jag riktigt tänker efter är jag ju inte tjugo längre och kan gå med magapajtor och farmare som har färdigt upprivna hål så att låren ska synas (tack gode Gud för det). Egentligen när jag tänker efter är jag ju en vanlig mullig medelålders tant vid det här laget och kan samsas om samma kläder som en åttiåring. Nästan i alla fall.

2 kommentarer:

  1. Haha oj va du e bra att få till e kan upplys att ja a ve me om samma för många många år sen en äldre tant å jag hade likadant plagg PINSAMT (går inte att skriva på essedialekt) mamm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! ja tå föstar du ho e tzänns! KRAM!

      Radera