Voj veljet vad trött jag blev när jag kom hem i dag.
Tur att man håller ihop så länge man är i arbetet åtminstone. Efter maten så halvlåg jag över matbordet och jämrade mej över hur trött och ynklig jag kände mej.
Jag släpade mej till soffan, drog collegehuvan över huvudet och pläden över mej och slöt ögonen. Kände brännande blickar bakom ögonlocken och när jag lite plirade satt en missnöjd hund och glodde på mej. Och han berättade att det brukar inte gå till såhär. Endera vilar vi båda i sängen där vi ryms eller så blir det "gaagaa" (fånigt ord men det är liksom på den nivån vi kommunicerar ) ute i det fria.
Så jag stirrade stint tillbaka och förklarade läget för honom "Ligg ner och håll tyst!
Nå jag vaknade till liv efter några minuter och undrade var jag var och om det eventuellt var morgon.
Zeb fick sin efterlängtade "gaagaa" och jag måste erkänna att den var nästan bättre än soffan, trots att det nöp i kinderna.
Har ni annars hört om supervulkanen som ligger nära Neapel och som visar tecken på att vakna till liv? Shit va otäckt och skrämmande. Den var visst på tapeten redan före jul men först i dag hörde jag när den diskuterades på radion. Den är liksom ingen liten fjutt som vanliga vulkaner utan kan verkligen ödelägga för miljontals människor.
Jag som allra helst skulle se att jag kom iväg på nån resa så småningom har börjat tänka om. Kanske det är bäst att hållas hemma i mitt Esse. Men som de sa på radion, supervulkanen kan få ett utbrott i morgon eller först om tusen år. Ska man gå här och vänta i tusen år blir man nog lång i synen till sist.
Just nu nöjer vi oss med eld i spisen, en upplevelse det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar