Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

onsdag 31 augusti 2011

Äntligen hemma


Så har jag äntligen mina tavlor hemma igen.
Efter att ha haft 9 st av dem borta sen april så mindes jag knappt vilka alla var. 2 st har bara varit en månad på vift och det är ju inte sååå länge. Har ännu inte hunnit packa upp och börja placera ut dem, vet att det kan bli rena rama rumban här ännu i kväll. Som tack fick jag den här fina höstbuketten och det är ju roligt med uppskattning. Fick förstå att tavlan av Zeb hade blivit en given favorit och det kan jag själv tycka att är en av mina bästa. Troligtvis var jag på toppen av karriären då, nu känns det som om den dalar ibland.
Tacksam över att inte behöva tillbringa nån längre tid där på Bädden. Det är ett ställe som bara ger mej ångest och bara lukten när man öppnar dörren får mej att rygga tillbaka. Hjälplöshet, förtvivlan och död. Visst har jag många trevliga minnen därifrån som när mormor undrade vad det nu var jag hette igen och kom med det finurliga svaret: Prusiluskan! Men mest förtvivlan.

I arme´n har de det jättejobbigt fick jag veta idag. Sonen hade sovit i 3 timmar på eftermiddagen, 3 timmar! De är i slutet av grundutbildningen och nu just görs det inte särskilt mycket så dagarna blir lite långa. Men jag sa åt honom att det säkert är bättre där än här hemma för hos oss hade det inte varit tillåtet att ligga och dåsa i 3 timmar. Nå nästa vecka lägger de igång igen.

tisdag 30 augusti 2011

Hemmadress


Just hemkommen från ett besök och så fort jag bara hann drog jag på mej min nya hemmadress i mörkblå velour som kom med paket idag. Har länge önskat mej en sån och nu när jag har den vill jag inte ha nåt annat. Funderade redan om jag möjligtvis kunde ta den på målarkvällarna, så mysigt att stuntta omkring i mjuka bekväma plagg. Sockor på fötterna, småregnigt och ruggit ute = perfekt för mej. Det är det här jag längtat efter att vara lite småfrusen när jag kommer hem om dagarna.
Hade lite det i tankarna när jag beställde hem ett klädpaket och beställde också en grå oversize (modell större) bomullströja, att förstås mysa i. Hur jag sedan tänkt med byxorna vet jag inte men jag kände mej mera som en levande grillkorv i dem så de åker raka vägen tillbaka. Eller kanske det är så att jag ätit för mycket grillkorv i sommar. När jag tänker efter kan det vara orsaken.

Alltså kom jag från ett besök hos en äldre släkting som jag lovade redan under semestern att besöka. Det har gnagt i mej en längre tid att det aldrig blev av men mina fyra semesterveckor var de hektigaste jag haft på länge och jag skyller inte på nån annan än mej själv.
Ringde så damen ifråga  och hörde mej för ifall jag kunde komma i kväll och att veta att man kan glädja med ett enkelt besök det känns bra.
Så länge min mormor fanns hos oss samlades hon och hennes systrar ofta och i och med att jag var mammaledig agerade jag ofta taxi åt dem vilket gjorde att jag tillbringade många eftermiddagar med dessa härliga människor. Hon jag besökte ikväll brukade skoja om att hon virkade dukar i olika färger som hon hade blusar och hon bytte dukar vartefter vilken blus hon hade för dagen. Allt för att det skulle stämma färgmässigt. Jag har hört de mest dråpliga historier om dessa damer på resor tex. när de i en båthytt inte hittade stegen upp till övre bädden och de knuffade på för allt vad tygen höll för att få upp en i sängen. Kan se det framför mej och jag får alltid ett fnissanfall när jag tänker på det.
Så du, har du en äldre släkting så besök henne eller honom det ger så mycket och ett besök är ingen tung sak. Det är bara att ta sej i kragen och ta sej tid. Tid finns alltid, det är bara hur du prioriterar.
Att glädja nån måste väl ändå vara det bästa man kan göra för en medmänniska.

måndag 29 augusti 2011

Hemvård?


Vart är hemvården på väg?
Har besökt farmor idag och vi pratade om hur det är att bli gammal och få hjälp. Allt sedan hon började få hemhjälp har mer och mer dragits in. Inte får de byta gardiner eller tvätta fönster, torkar damm gör de inte eller torkar ur skåp. Nu har de bytt i sängarna, dammsugit och vädrat mattor, men nu är det också slut med det.
Vad behöver en gammal blind tant med om inte dessa saker?
Nu delar de medicin och kokar gröt och sånt och visst är det också bra men varför kan inte hjälpen vara individuell så att den faktiskt gör nån nytta.
Ska de sen handla eller droppa i ögonen blir det hutlösa summor åt en redan fattig pensionär som lägger mestadels av pengarna på mediciner och hyra.
Så nu har farmor ingen hjälp alls utan barnen hjälper så gott det går.
Inget ont om hemhjälparna för det är inte de som kommer med idiotiska lösningar, de gör säkert så gott de kan. Men vart är världen på väg kan man ju undra, hur blir det om jag får leva och bli gammal? Kommer vi bli skjutna som kråkor när vi sen mest är till förtret?
All ära åt de gamla, det är de som har trampat upp stigarna före oss och de ska behandlas med värdighet. (Dagens visdomsord)

Humöret tar de inte av farmor i första hand, voj hoho så jag skrattat i kväll. Hon är underbar min farmor.

söndag 28 augusti 2011

Farväl till sommaren


Igår kväll firades villaavslutning och vi var ute vid släkts villa som traditionen bjuder. Dock misstänker jag att vi får börja fira hemma för Zeb som inte förut brytt sej särskilt mycket i smällandet var smått hysterisk hela kvällen. Ensam hemma i löplinan kunde vi inte lämna honom för här viner det också smällare runt husknutarna. Fattar inte varför inte smällare förbjuds och istället kunde man ha vackra fyrverkerier att titta på. Svanar med ungar simmade tidigare på kvällen så fridfullt på sjön men vart tar de vägen sen när de bombarderas av allehanda knallar.


Inte för att jag varit Guds bästa barn när det gäller smällare. Som barn kunde vi fyra av hur mycket smällare som helst i andras postlådor av plåt, det gav liksom extra effekt. Minns jag inte helt fel fick vi fixa om nån låda som blivit smått demolerad.
Bengalisk eld var hur vacker som helst att titta på och det fanns åtminstone i färgerna rött och grönt. Men när vi tände på en hel burk på skoltrappan och det lämna svarta sotmärken efter sej så beslöt vi enhälligt att dagen efter gå tillbaks och skura trappan. Minns att vi var rätt nervösa att gå till skolan på måndag morgon ifall vi skulle komma fast. Jodå jag har kunnat ett och annat.


Trots att vi hade en skräckslagen hund med igår så hade vi trevligt och åt supergod mat och satt vid långbord. Kvällen var varm och vacker och ännu klockan  23.00 var det 18 grader varmt.

Patrik tog med en kompis för att skjutsa Erik och Bassi till Terjärv i kväll. Tydligen hade han saknat vägen och framför allt Grillen, skulle och äta en lökburgare och liva upp "gamla" minnen.
Han har lång helg och ska tillbaks först i morgon, sen på loma igen nästa helg.
Nu blir det ett skogspass med Zeb.

lördag 27 augusti 2011

Faneden


Har inte tidigare varit i nån kyrka som varit så proppfull som Närpes kyrka igår. Båda läktarna fulla och folk stod i gångarna. Fick endast bilder med dålig vinkel och vi hade ingen aning om var sonen satt. Vi gick ur kyrkan före det var färdigt och ställde oss vid utgången för att fota lite.


Jag stod beredd att fyra av så fort vi fick syn på honom och vi fick faktisk bilder av hans 3 kompisar som också befinner sej i det militära.


Raka fina led men visst fanns det en och annan som hade problem med takten.


Ca 350 beväringar marscherade runt i centrum av Närpes.


Vi hade faktiskt koll var sonen befann sej hela tiden där ute och det var ju lite roligt. De är ju så lika alla med sina kläder och snaggat hår.
Dagen var mycket intressant och högtidlig och att det regnade lite titt som tätt störde inte.
Kommandoorden haglade och att beväringarna uppfattade sina namn när det var upprop för att hämta tillbaka vapnen är en gåta för mej. Det var flera som stod och ropade ut namnen i mun på varandra och jag blev alldeles yr. Då gäller det att vara skärpt.
Att sen få vända hem med en trött jägare i baksätet kändes som en bra avslutning på dagen.

fredag 26 augusti 2011

Dagens bild


Gillar den här bilden. Visste att den skulle bli en favorit redan när jag fyrade av.
Klockan är mycket så det kommer mera om Faneden i morgon i form av bilder.

För fosterlandet


Fliini bort!
Närpes nästa...

torsdag 25 augusti 2011

Den bästa av nyheter


Efter en dag i spänning och med nerver på ytan fick vi då det glada budskapet om att Patriks militärtid blir 6 månader och i Januari har vi honom hemma igen.
Vi har haft honom borta sen han sluta nian och nu vill jag så gärna ha honom hemma en tid efter militären. Hoppas på att han hittar ett bra arbete och få möta honom hemma om kvällarna. Det är vad jag vill.
Har i kväll hälsat på gubbens morfar som blir 89 år idag. En pigg morfar som redan hunnit plocka två ämbar med lingon och hjälper till där det behövs. Beundransvärt tycker jag som aldrig fick uppleva varken min morfar eller farfar i den åldern. De dog båda vid 67 års ålder och idag fattar jag att det inte var nån ålder alls. Så mycket de missa med att se barnbarn växa upp och så mycket jag behövt dem båda. Så mycket som aldrig blev sagt men jag hoppas de visste hur älskade de var.

I kväll somnar jag glad och tacksam.
Träsmycket har Patrik snidat åt mej.

onsdag 24 augusti 2011

Piller


Jag har stora problem med mitt fejs.
Jag har alltid dragits med finnar och dålig hy och fast jag gått in i tantåldern så är jag precis som i puberteten. Hur kul som helst!
Nu är det inte bara det utan jag dras med nåt konstigt under näsan som säkert har pågått i 10 års tid. Det började först varje vinter och jag skyllde det på det kalla vädret men nu har jag haft det i en och en halv månads tid och vi har ju inte haft speciellt kallt. Det blir så där rött irriterande,kliar och en brännande känsla. Har fått salva av hudspecialist men nu tycks den inte bita på och det blir på större område hela tiden. Det är inte så angenämt att gå och se ut som ett stoppljus i tid och otid. I natt sov jag dåligt pga kliandet och när morgonen kom hade jag fått nog. Ringde och beställde tid till hudspecialisten och fick en annulerad tid redan i kväll. Så nu sitter jag här med en låda antibiotika på 100 tabletter som jag ska leva på en tid framöver. Svårt att säga varifrån det kommer när det bara blommar upp så där men det att jag har atopisk hud och rosacne som det så vackert heter kan ha en bidragande orsak. Nu väntar jag spänt på resultat.

Spotlight pågår som bäst i vår lilla stad och lite deltog gubben och jag också.
Först for vi på den där efterlängtade pizzan till Efe på gågatan. Ni som varit till Äkäs och ätit pizza på Jullis vet att där har de stora pizzor men jag kan säga att det här stället hade ännu större. De hängde över tallrikskanten så vi fick vika upp kanterna. Men god var den och billig och nu sitter jag ännu och pöser fast det är timmar sen jag la in den.
Så besökte vi biblioteket och Jakartes sommarutställning. Roligt att se allas tavlor och nu är det bara en vecka tills jag får hem mina tavlor. Så besökte vi Jakartes utrymmen i Tobaksmagasinet där jag kommer att spendera en och annan kväll. Träffade bekanta som Helena Esa och Gunvor, ett härligt gäng.
Massa folk var ut på stan och vädret var perfekt. Hade jag varit ensam hade jag gärna strosat omkring hela kvällen men nu är inte gubben så kulturell som jag skulle vilja så det blev att gå lite halva vägen. Men jag är nöjd och det är väl huvudsaken.

tisdag 23 augusti 2011

Design


I längden känns det tråkigt att ha samma bakgrund på sin blogg och nu har jag hållit på en god stund och klickat med bilder och mallar. Så är jag också en människa med stor beslutsångest så allt tar en bra stund när jag ska bestämma mej för nåt, till förtret för gubben då får jag väl tillägga.
Inför hösten ville jag ha lite mörkare och murrigare färg men inte är jag ännu riktigt nöjd men just nu är jag trött på mej själv och mitt velande hit och dit så nu får det vara så här en tid framöver.

Jag önskade så regn och åska när jag kom hem idag att jag med gott samvete kunde krypa under filten. Regn fick jag och det med besked. Så efter god mat och dryck så kurade jag ihop mej i soffhörnet och suckade högt och ljudligt flera gånger mumlandes om hur bra jag har det.
Alltså jag vet inte vad det är men jag är döslut efter arbetet dessa dagar. Får nog börja inta järn och vitaminer snart. Kan i och för sej vara bara den enkla anledning att det nu är första gången efter en semester som jag är 40 år. 40 år med önskan om en förändring av något slag.
Man borde få pröva på lite olika livsstilar nån vecka så där och sedan bestämma sej hur man vill ha det. Just nu ser jag framför mej hur jag lite bohemaktigt går omkring här hemma med långkjol och målarstativ lite utspridda här och där. Så skulle jag ha en liten farm med alpackor. Alltså de måste vara de ljuvligaste varelser som finns! Kan ju tänkas att jag inte skulle försörja mej så väldans bra på det men nog vore det en dröm att få pröva på. Att få ta dagen som den kommer och inte behöva jäkta efter nån klocka och bara prestera hela tiden. I nästa liv...

Nåja när jag hade legat och drägglat där på soffkudden en stund kände jag att nu går det att ta tag i nåt och eftersom jag än en gång anmält mej till akvarellkursen så tog jag fram målargrejorna och resultatet blev en barnkammartavla. Eller varför inte vilken tavla som helst för den som har barnasinnet kvar. Nallar gillar väl de flesta.

måndag 22 augusti 2011

Till beskådning för allmänheten


Har en sån där halväcklig måndag då man borde vara utvilad efter helgen och full av energi att ta i tu med nya veckan. Så är fallet dessvärre icke.
Nu undrar jag i och för sej om man alltid måste vara duktig och alltid göra nåt vettigt om kvällarna för att ha nåt att berätta om följande dag i arbetet. Men jag har faktiskt dragit fram genom huset med dammtrasan för Patrik gick i helgen och slätade sin fina tv bänk och konstaterade att den var dammig!? Är det verkligen möjligt sa jag, och skyllde sen på hunden som springer så att dammråttorna yr. Men nu är det dammat och kommer jag ihåg så ska jag ta en gång till före nästa helg.
Surfade omkring mellan olika bloggar här för en stund sen och kom till en som hade videofilmat sitt fina vardagsrum som gick i vitt och hade en massa designestuff. Klickade i gång filmen och fick se hela rummet i panorama med soft pianomusik i bakgrunden. Herregud tänkte jag det här ska också jag göra och sen lägga upp så alla får se hur fint vi har det. Soffgrupp som gör mej spyfärdig minst en gång i veckan. Taklampa som jag alltid tänker på varifrån vi köpt och som SKA NER. Golvmatta med färgfel och fläckig av att glansen är bortnött och fina långa repor av en älskad hund (gör vad du vill). För att sen inte tala om alla möbler som är instoppade lite här och lite där. Urläckert!
Men vet ni vad det bästa är? Jo att när arbetsdagen håller på att ta slut så längtar jag ihjäl mej till mitt lilla nötta hus med de spyfula sofforna och de många dammråttorna som isolerar i varje hörn.
När det nu också blir mörkare om kvällarna tänder jag ljus istället för att sätta på nån lampa och vet ni då har jag det finaste mysigaste lilla hus som med ens känns städat. Så kan jag än en kväll luta mej tillbaka och må som bara den.

söndag 21 augusti 2011

Söndagen efter P-ung


Orion


Sebastian och Samuel


Emil


Jonathan


Erik


Fansen


Sist men inte minst rockmorsorna.

Söndagkväll och huset är åter tyst.
Har inte gett mej ro att sitta vid datorn före nu i kväll när gubben skjutsar Bassi och Erik till skolan.
Gårdagskvällen blev en lyckad tillställning även om det inte precist var trångt om man säger så. Men det är vi så vana med. Tydligen är det trevligare att hålla till ute vid landsvägen vid Ytteresse och leka med livet som insats.
Det blev vi mycket medvetna om igår. När vi så äntligen kom hem från Forsby trötta och småhungriga konstaterade Erik att han hade fått en av sista bandets gitarrväskor istället för sin egen. Så det var bara att hoppa in i bilen igen och hoppas att vi skulle hinna tillbaka. Det gjorde vi och ingen hade märkt att väskan var försvunnen. När vi så kom tillbaks och körde genom Ytteresse för att svänga av vägen där vid åbron fanns ett helt gäng med ungar på trottoaren. Både med mopeder och småglin med cyklar som borde varit i säng för länge sen, klockan var strax före tolv. Så fanns ett par ungar med cykel på andra sidan vägen och mitt framför bilen kommer så en över vägen och ska upp med sin cykel på trottoaren vilket leder till att cykeln står på bakhjulet och ungen ramlar ut på vägen.
Nu lyckades jag väja i och med att jag redan saktat farten för att svänga men jag låg på signalhornet en bra stund. Ursäkta alla ni som väcktes. Men vad hade hänt om jag kört rakt och hållit 60 i timmen? Vad hade hänt om en mötande bil kommit? Vad hade hänt om det varit halt?
Där i byn leker ungarna med livet som insats och jag tror inte de fattar det själv. Var är föräldrarna och var är ansvaret? Man sätter inte barn till världen utan att ha omsorg och regler. Eller gör man?
Jag var ganska uppjagad när jag kom hem och hade tänkt göra en arg idag, men vad hjälper det när ingen bryr sej. Det kommer att hända nånting hemskt där än och jag hoppas verkligen att inte jag blir inblandad.

Nu har vi ny vecka framför oss och jag ser fram emot Spotlight på onsdagkväll. Tänker då befinna mej i stan. Patrik har också en spännande vecka framför sej med möte med de "höga herrarna" och så får han reda på hur länge han hamnar att vara där. Håller tummarna och ber en bön. Sen på fredag Fanfest i Närpes.

lördag 20 augusti 2011

Rock



Efter en mycket soft dag med kladdkaka och bastubad ställer vi oss just till Forsby för festival och Orion framträdande. Orion har haft rätt många spelningar under sommaren men nu ser det ut som om den här är den sista på ett tag så passa på. Men spelningar kan ju dyka upp ganska hastigt om det vill sej.
Nu rockar vi loss!

Varm sensommardag



Visst ser man hur hösten gör intrång i naturen nu. Men i dag är det riktigt sommarvarmt. Skönt att man är ledig så kan man njuta lite efter alla regndagar.
Själv går jag och småplockar med dittan och dattan, har inte tänkt göra nåt stordåd den här helgen.
Hårdrock hörs från ena sovrummet vilket är som ljuv musik i mina öron efter en tyst vecka. I det andra rummet sovs det ännu trots att klockan slår elva. Det har varit tuffa dagar och nätter i skogen så nu låter vi honom vila ut ordentligt.
Risgrynsgröt står och puttrar på spisen och jag tror bestämt att en kladdkaka ska bakas till eftermiddagskaffet. Glass finns i frysen. Det är helg och jag har de mina samlade, då är det fest.


Aronia bären håller på att få en mörk vacker färg. Brukar plocka ner dem i september och ett par gånger har jag gjort riktigt god likör av dem som blivit klar lagom till jul. I år kommer det inte så mycket så de åker ner i saftmajan tillsammans med vinbären så får vi en ordentlig vitaminbomb till vinterförkylningarna.

fredag 19 augusti 2011

Åh fredag!


Att plocka in lite blomsterfägring, frukt och grönsaker från trädgården gör halva fredagskvällen.

Efter en mardrömsstart på morgonen med drömmen om en ögonoperation och inget nedsövningsmedel som bet på mej utan jag fortsatte raggla utefter sjukhusväggarna medan sköterskor avlöste varandras skiften som så segt ville hålla sej kvar i mej kom så äntligen kvällen. Lång mening jag vet.
Läskigt med såna drömmar föresten, sa åt gubben när väckarklockan ringde att jag tror inte jag kan stiga upp för benen håller nog inte och så låg jag kvar ett bra tag och försökte bli kvitt obehaget. Var alldeles konstig i huvudet långt in på morgonen.

Nåja nu är det kväll, skithuset är putsat och här sitter jag i all sköns ro och njuter av lugnet.
Erik kom hem, småtrött och sur. Har säkert tagit på första skolveckan och eventuellt för lite sömn. Till råga på allt så var en sladd sönder till hans förstärkare och inte blev han gladare precis. Tack och lov bor vi i Esse! som har förärats med en gitarraffär med tillbehör så det blev att akutringa och höra om sladdar finns till salu. Så vi fick komma genast och vi tog den dyraste och bästa med 30 års garanti. Inget knusslande här inte! Vet inte hur många sladdar vi köpt för de går alltid sönder så nu försöker vi med den här och ser hur länge den håller.
Han är nu på en sista övning till Forsby inför P ung festivalen i morgon kväll. Dit ska ni för övrigt komma om ni inte har annat för er. Gratis inträde med grillparty och servering. Mellan kl 18 och 24. Orion spelar kl. 22 i ca 45 min.

Patrik sitter i bussen på väg hem efter en vecka boende i tält i skogen. Tror minsann han kommer att njuta av civilisationen, sin säng och duschen.
Själv ska jag slänga upp fötterna på skrivbordet luta mej tillbaka och se på Ernst på nätet eftersom tv:n vägrade släppa honom i rutan igår.
Så mina vänner, njut av er fredag!

torsdag 18 augusti 2011

Regn



Regnet det bara fortsätter att ösa ner.
Mej gör det just ingenting alls, jag trivs med regn. Men det är klart att om man har inplanerad nån fest eller så då är det inte roligt. De som ställer till för Juthbacka marknaden kanske inte heller är så glada just nu. Hela området är säkert vid det här laget ganska blött och sen i morgon när folk och bilar strömmar till kan det bli en härlig lervälling av det hela.
Men om man som jag har förmånen att njuta inomhus, tända lite ljus och mysa till det då är regnet bara som pricken över i:et.
Zeb däremot är mera som ett blötdjur varje gång vi tar in honom. Han har inte börjat använda sin koja ännu efter att svärfar elda upp getingarna som hade tänkt hyra in sej hos Zeb i höst. Hade värsta getingjakten här en dag och de getingar som lämnade bedövade jag med Eriks adidas deospray och sen var det att ge dem med flugsmällan. Fast nu kojan är sanerad är den lite osäker att skydda sej från regnet i. Nu är det säkert en och annan djurvän som ojar sej över vår mördarjakt här men de hade åtminstone kunnat fråga först före de började bygga bo. Att ta över nåns hem bara så där är inte snällt.

Hade tänkt fortsätta på min jakt med skurtrasa och dammvippa ikväll men så sms:ade mamma om hon fick bjuda på kaffe. En regnig torsdagskväll kan inte bli så mycket bättre när man får fara hem till mamma och sitta och skvallra över en kaffekopp.

onsdag 17 augusti 2011

Spa avdelningen


Så sitter jag här, nöjd med mej själv och nyduschad.
Vår lyxiga spa avdelning bestående av bastu och dusch är putsad från golv till tak och har doft av såpa och klor. Men nog prövade det tålamodet än en gång. När jag kom till duschskåpet var jag som en ilsken hynda och gubben fick komma till undsättning.
Den som kommit på ide´n om duschskåp borde få första pris i dårskap men det betyder väl att vi fick andra plats som varit så korkade och köpt eländet.
För det första så är det så gott som omöjligt att hålla rent i alla spår och skrymslen. Jag får stå på alla fyra med en tandborste och gnugga frenetiskt. Sen håller hela eländet på att ramla ihop och dörrar hänger snett mellan det att gubben skruvar fast dem och tycker det är med det bästa vi har.
Vet inte hur många gånger jag sagt att det här är sista gången jag putsar det för nu ska det in nåt annat.
Men nu står det där skinande rent med dörrarna på plats, än en gång.

Bastun står också ren och färdig att värma frusna kroppar när höstmörkret faller. Vi är inga bastubadare under sommaren, då är hela vårt hus som en bastu.
Men oj vad skönt att sen sitta och mysa på bastulava. Nu låter jag som en inbiten bastubadare men om sanningen ska fram är jag lika dålig på det som jag är med sommarvärmen. Det är just det här när jag får stiga in i den varma bastun som är höjdpunkten och sen sitter jag och suckar belåtet och känner hur gott värmen gör. Allt tills jag känner hur pulsen börjar slå i ena örat, efter si så där 15 minuter. Då är det att inte utmana ödet utan ta sej ut i duschen illa kvickt. Om jag mot förmodan utmanar ödet, ja då kan det sluta med att jag ligger på golvet med fötterna upp på wc stolen och bannar mej själv för att jag inte lärt mej än.
Så bastubad? Ja tack, med måtta.

tisdag 16 augusti 2011

Ta tag i huset


Så där ja, nu är jag en kastrull med ärtsoppa rikare.
Det var ju idag vårt hälsosammare liv skulle börja. Tror inte gubben riktigt var medveten om det för jag såg det var en smärre chock när han kom till kvällsmaten som bestod av fyllda paprikor och grönsaker. Så han gjorde en smart grej och for på fotboll i kväll och där brukar det vankas korv...

Så skulle jag ta tag i huset nu när pojkarna är borta in i veckorna. Så jag stod och såg mej omkring och visste faktiskt inte i vilket hörn jag skulle börja, det är liksom lite kris överallt. Men det blev tvättstugan och inte kan jag påstå mera än att det är påbörjat. Är så otroligt seg nu på kvällarna och skulle helst ligga och sova åtminstone halva kvällen. Men tydligen är jag inte ensam för det var flera på arbetet som kände igen sej när jag ojades över att inget blir gjort. Kanske ledigheten sitter lite i kroppen ännu.

Måste ta mej ut med hunden nu. Har lite dåligt samvete över att han inte aktiverats som han skulle behövts i sommar och nu får han stå hela dagarna i lina när ingen är hemma. Ser att han blivit bredare över ryggen för aptiten har det inte varit nåt fel på. Egentligen är han rätt lik matte och husse. Glad i mat.

måndag 15 augusti 2011

Skolstart



Så har flyttlasset till Terjärv gått än en gång.
En lite bättre lägenhet fick Erik och Basse i år och de andra inneboende var de också nöjda med så det var idel glada ansikten vi lämnade där.
Skolstarten var nog efterlängtad för är man 17 år så blir dagarna långa här hemma sen när sommararbetet tar slut. Att sitta framför datorn i timmar kan faktiskt bli långtråkigt fast jag inte kunde tro det. Så snart river de igång med stora projekt och möbeln på 2:an är vitrinskåp.
Nu blir det att vänja sej här hemma igen med att ha det tyst. Ok blir det för tyst kan jag alltid sätta på en cd med hårdrock och digga sanslöst. Eller nåt.
Det som är mest ovant är att koka för två och sitta två pinnar och äta vid ett stort köksbord. Det känns märkligt, men gubben konstaterade att vi sparar en massa nu när det går så lite mat. Hur lite mat det ska börja gå vet han inte än, han ska nämligen på diet nu, jag också föresten.
Erik tycker vi är konstiga, borde enligt honom springa ut på pizzerior nu när vi är ensamma. Säkert ibland nån gång när hungern och tröttheten river i en riktigt ordentligt efter en jobbig arbetsdag då kan jag se på gubben med bedjande hundögon och då förstår han att det är hämtpizza som gäller.
Men inte den här veckan. Nu ska en ärtpåse sättas i blöt och ja, det blir väl ärtsoppa ett par tre kvällar i rad då sen.

söndag 14 augusti 2011

Söndagkväll igen


Sent igår kväll var gubben och jag till Fäboda med kameran för att fota solnedgången.


Där var en massa högljudda ungdomar med sina ölflaskor. Sista helgen före skolstart måste tydligen firas på det sättet. Lagens långa arm höll dock lite koll på läget.


Jag hade klätt mej ordentligt med en tjock tröja och hade kunnat vara där länge, länge och bara beundrat. Men vi blev hungriga och stack iväg till KorvGörans för att dela en Kebab och så hem igen.


Som en akvarell.

I dag har söndagen gått som den mest brukar hos oss. Så länge Patrik var hemma så tog jag tillvara den mesta tiden med honom och Erik. Vi njöt av mat och kaffestunder runt bordet och satt mest och funderade. Den här veckan är det läger som gäller och det kan bli rätt tufft men han har bunkrat upp med proteinstänger, russin och karameller så nog ska det gå det också.
Han har rätt mycket roligt att berätta om när han kommer hem så visst finns det en hel del bra saker som lämnar i minnet från den här tiden.
När jag hade lämnat av honom vid busstationen och kom hem fick jag mera go i mej. Rensade bort utblommade blommor och krattade gräsmattan fri från torkade grässträngar som lämnat sen den sista klippningen. Tog Erik till hjälp med att kärra bort gräshoparna men mitt i allt stannade han och frågade varför vi gör det här egentligen när vi har uppsamlare som vi kan sätta efter gräsklipparen. För att det här är roligt just nu svarade jag, och så är det bra för dej att röra på dej lite. Inte klokt egentligen blev svaret. Förresten kommer jag att börja röra på mej när jag kommer till Terjärv. Jasså svarade jag undrande, jo ser du sa Erik jag kommer att börja gå till grillen för att hämta grillmat!

Gubben och jag stylar på Öt idag. Anledningen till det är att de ringde i förra veckan och frågade om de får komma och skriva om det här med att Öppna portarnas dag är dagen efter att faneden svärs i Närpes. Inte kunde vi annat än säga vad vi tycker om saken, de gör ju ändå som de bestämt men visst känns det lite orättvist mot oss Österbottningar. Känns som om vi alltid blir i kläm.

lördag 13 augusti 2011

Nöjd


Det känns som om jag fått mycket gjort idag.
Jag har alltid mera energi när det blir lite svalare. I och för sej har det varit rejält varmt idag men luften har hur som helst varit svalare. Så är det ju så att när man arbetar och har mycket att stå i med går det inte att spara upp allting till nästa dag utan ska man få det gjort gäller det att göra det på studsen.
Vinbären är i frysen och de gamla kvistarna bortansade. Äppelträden har fått mera stöd för de blir bara tyngre och tyngre av äppeldingnande kvistar. Krukor med halvdöda sommarblommor bortrensade och lagt på vinterförvaring. Blombänken som jag rev upp har blivit igenfylld med stenar och det blir riktigt bra bara vi får några stenar hem ännu.
Kryddbordet som Erik gjorde till mej i våras har fått förlängd säsong genom att det flyttat in i köket för förvaring av diverse prylar. Tycker det är alltför snyggt för att gömmas bort på nåt förvaringsställe. Så har vi ju ett enormt stort hus :) så en massa möbler ryms in hos oss.


Det är så här jag njuter av mina pojkar. Tillsammans i en diskussion om nåt gemensamt intresse.
Rekryten tyckte hans hår var alldeles för långt och for över örat så här senare idag trimmade jag till det igen så skallen nästan lyser genom hårstråden. Men så vill han ha det. Frågade av Erik om han ställer sej i kö när han kom och titta på. Aldrig i livet!
Han hade i ett svagt ögonblick tänkt klippa sej i sommar men det blev inte av så nu har han övat med hårband hela sommaren för att ha det i skolan när de håller på med maskinerna. Inte bra om håret fastnade i nån maskin. Ibland kan jag tycka att hans hår är så fint men andra gånger vill jag få spader av att hans långa hår finns överallt. Ibland vet jag inte vem som fäller mera hår, Zeb eller Erik.

Senare i kväll är det tänkt att gubben och jag ska på utfärd. Få nu se hur det blir. Han har varit fastklistrad vid tröskan så gott som hela dagen. Tydligen är det lite mer än en vanlig service.


Den här gulliga krabaten bände jag just loss från hunden. Första jag sett i år. Härligt!

Ta tag i en lördag


Solen skiner och det är dags att ta tag om dagen.
Patrik och gubben är redan på väg till Erkkin Halli för att hämta skruvar till Eriks upphängningar av diverse gitarrer och så var det nån packning till Patriks bil. Alltid läcker det nånstans.
Lyckat att se hur det militära livet håller på att ändra sovvanorna hos pojken. Normalt brukar han sova till långt in på förmiddagen men nu på helgerna är han uppe tidigt och behöver inte alls så många timmars sömn som förr. Bra är ju också det för ingen av oss vill att han ska sova bort de få timmar han ändå får vara hemma.
Nu ska de sista vinbären plockas in, de äpplen som fallit ner slängas bort (inte bra att låta dem ligga och ruttna under träden) och sommarblommorna som gett upp ska också väck. Städning av trädgården helt enkelt.

fredag 12 augusti 2011

Höst i luften


Ett säkert tecken på att hösten närmar sej är när svärfar kör fram skördetröskan för service.


Det här med ljudet av skördetröskor en solig höstdag ger mej goda vibbar. Jag blir då påmind om när jag som mycket ung ännu bara svärmade för gubben och brukade ta promenader runt Fors och Gers för att förhoppningsvis få en skymt av honom. Just en sån här härlig dag var jag då också på promenad men utan resultat den gången men feelisen har lämnat kvar.
Ibland hade jag nån kompis med och så en dag kom han på sin moppe där vid åbron där vi kom gående. Han stannade och förklarade att han varit till "törkkria" därav halare och skärmmössa. Så bjöd han oss på tuggummi innan han for vidare. Lycklig? Tror inte jag nuddade marken på vägen hem.
En annan gång hade jag med mormors hund och så såg jag en Massey Ferguson höll på med nåt på en åker. Tänkte att det är säkert han som är bakom ratten. Stod så säkert en halvtimme och låtsades vänta på hunden som hade hittat nåt intressant där vid vägrenen. Långt efteråt fick jag veta att de inte alls hade några ägor just där jag stod och spanade. Undrar just vem som fick mina längtansfulla blickar...


Färgerna i naturen har så smått börjat ändra nyans och vid ån är det så vackert och fridfullt.


Nästa vecka utlovas varma dagar och det är ju skönt men nog känns det i luften att nånting annat är på gång.
Ha en skön fredagskväll alla läsare.

torsdag 11 augusti 2011

Glad torsdag


Dina dagar blir till vad du gör dem till.
Om man riktigt tänker efter finns det nåt att fira nästan varenda dag och på det viset hålls man på gott humör och det lägger ett skimmer runt vardagen.
Tex igår firade jag, och i dag har sonen avverkat en månad i det militära och i morgon kommer han på loma. Det om nåt är värt att fira. Nu behöver det inte vara tårta och ljus varje dag men redan tanken på det är en fest i sej. För det är ju så att modershjärtat är med sina barn överallt var de än befinner sej i världen.
Lillebror hade tydligen konstaterat för mormor att den som lider mest av militären hos oss är mamma. I och för sej ligger det nåt i det. Ibland tänker jag högt onödigt mycket. Men jag tror nog lillebror saknar stunderna när de brukade sitta och jamma på gitarrerna och ha högljudda samtal.
Snart får han också ställa sej till skolan utan storebror.

Har i kväll besökt en trött liten farmor som varit in på sjukhus för provtagningar ett par dar. I kväll tyckte jag hon var extra liten och spröd. Att krama om henne var som att hålla i en fågel, så rädd att göra illa. Hoppas nu bara att krafterna återvänder och hon kan vara ut och njuta av sensommarens sista solstrålar. Men fortfarande finns den härliga glimten i ögat och sånt blir jag alldeles varm om hjärtat av.

Kvällen ska avrundas på det bästa sätt en sommar torsdagskväll kan göras nämligen i soffhörnet med Ernst i rutan.

onsdag 10 augusti 2011

1 år


Ett helt år har gått sen jag fick vara med om denne mans senaste konsert i Helsingfors.
Han som har mej i sitt grepp med sin röst, sitt leende, sin utstrålning och ödmjukhet.
Försökte ladda upp den videosnutt jag filmade där vid scenkanten men det ville sej inte så det får ni försöka leva utan. Svårt? ja jag vet.
Minns ännu tydligt hur hjärtat slog när jag banade väg där i folkmassan och kom mej ända fram. Att stå där med 12 000 bakom sej var rätt så mäktigt. Hans sista ord: Until the next time gör att jag ännu hoppas...
När folkmassorna började skingras och det var svårt att slita sej fastän alla hade lämnat scenen. När jag ur väskan smög fram ett tackkort som lämnades där uppe på scenen. Undrar om han nånsin fick det?
Barnsligt tänker säkert några, men herregud så skönt att vara barnslig! Det tänker jag fortsätta vara, jag har så mycket roligare då.
Så i kväll blir det en liten matbit med mamma och Hasse till Cohens ära. Gubbarna är kanske inte så förtjusta men mat gillar de så de hänger med på ett hörn.
Nu måste jag skynda mej att ställa i ordning i köket för snart är de här.

Bilden lånad från nätet.

tisdag 9 augusti 2011

Afro?


Har besökt frissan idag och fått mej en lite nyare look, inget märkvärdigt men att inte behöva ha hårslingor i ögonen mera är en fördel. Sa åt frissan att nästa gång ska jag ha lite slingor och färg också, lite som ett höstlöv kanske, allt för att dölja det där envist silvergråa som sticker upp lite här, lite där. Så enerverande varje gång man ska spegla sej( det gör jag ju mest hela tiden) att se hur de riktigt bländar en från skenet av lysröret.
Frissan började då undersöka mina grå lite närmare och sa att de alla, ALLA gråa stråna var som afrohår. Krulliga gråa strån som håller på att invadera skallen på mej.
Ve och fasa! ser mej själv sitta på Esselunden med plattången i högsta hugg!


Mina trillingkusiner blir 21 år idag.
Fattar inte vart åren tagit vägen. När deras mamma blev sjukskriven tog jag över som avbytare med min morbror. Mjölkade kor, mockade dynga, delade ut hö, skurade flugskit och stod och grät i tomma bås när nån ko åkte iväg tll slakt. Olga, den svartvita i hörnet fällde jag mest tårar över.
Det var troligtvis den bästa arbetsplats och chef jag nånsin haft. Att cykla iväg tidigt på morgon i -20 graders kyla och få komma in och värma kinderna upp efter en komage är det inte mycket som slår. Att sen få arbeta med den roligaste morbror man kan ha gjorde att timmarna i fähuset morgon och kväll alltid kommer att finnas med mej.
Minns ännu dagen när trillingarna fick komma hem från sjukhuset. Hur mormor och jag stod på verandan och såg när det lyftes tre bärkorgar ur bilen och hur känslorna bubblade över hos mormor (trillingarnas farmor). Den första tiden hjälpte jag till där varje dag så gott jag kunde med nappflaska och blöjbyte. När en var färdig var det bara att fortsätta till nästa och det tog liksom inte slut.
När jag sen efter lite mer än ett år själv skötte om Patrik på BB kom en barnmorska och frågade hur många jag har där hemma från förr för hon hade sett att jag hade "handalag" med pojken. Då fick jag berätta om min "praktikplats" med trillingpojkarna.
Grattis Anders,Tobias och Christofer!