Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 31 oktober 2016

In i mörkret


Nu känns det nog som om vi gått in i mörkret.
Trots att dagen varit ljus och solig så hann det bli mörkt före jag var hemma och hade fått nån kvällsmat i mej. Jag förde två tavlor till bedömning efter arbetet och som vanligt står jag bara och sväljer ångesten när jag ser andras tavlor. Det fanns hur mycket som helst av fina tavlor och en massa ska gallras bort. Ja i skrivandets stund känns det riktigt onödigt att jag ens förde dit, det blir troligtvis ändå att hämta hem igen.
Efter att jag med vägledning av pannlampa rastat hunden tog jag mej i kragen och skrev en recension till skolan på en utställning jag besökte i augusti. Dessutom har jag en oskriven från maj, men orkade inte ta tag i den ännu. Skulle ju också gälla att hitta bilderna jag tog vid tillfället också.
Nå en är alltid bättre än noll tänker jag och tillåter mej vara nöjd så här långt.
Nu blir det bok, tekopp och massagedyna. En skön kväll till er alla!

söndag 30 oktober 2016

Hemma igen


Så var Merabs skönheters utställning ett minne blott.
Vi har varit och tömt hela galleriet i dag och det var inte lite som skulle bäras ut. Lite vemod att en så rolig sak tar slut men tillika är det skönt att få hem sina tavlor och de åter får hänga på sina ursprungliga platser. Vissa hamnar tyvärr i skrubben.
En tavla är inplastad och ska få komma till ett nytt hem och nya ägare i morgon. Där är också känslorna tudelade, men visst är det roligt att någon vill ha det man gör och på det viset sporrar det till mera kluddande för mej.
Har suttit och läst de många namnen i gästboken och det är riktigt fint att se hur många kända och okända som tagit sej ut till Nykarleby.
Ny vecka börjar med nya möjligheter och det lutar åt att jag ska iväg strax efter arbetet med ett par målningar till Jakartes jurybedömda utställning. Med den vet man ingenting, om man får med nån tavla eller inte. Det beror så på vad juryn tycker och tänker. Ibland har jag fått med nån tavla, men senast jag var med ratades alla mina målningar. På vinst och förlust helt enkelt.

lördag 29 oktober 2016

En allra bästa lördag


Att börja med att få ihop till nio timmars nattsömn det gillas.
Man vaknar utvilad för första gången på hela veckan och känner nästan att i dag kan jag erövra världen.
Nå det var väl att ta i men orka dammsuga med glädje är väl också ett plus.
Sen på en härlig skogspromenad med Zeb, det gör oss lycksaliga båda två.
Eftersom jag målade en tavla i går kväll (ni som följer mej på instagram, nettisod, har redan sett) så blev det att ta fram min fina lilla symaskin i dag. Från mitt kreativa rum har jag den här utsikten och i dag tyckte jag färgerna var bedårande. Vi har haft underbart vacker himmel i dag.


Jag sydde ihop till två penaler. Den mörka blev lite liten så den får hålla tejprullar och stift. Den mönstrade innehåller pennor. Kuddarna jag sydde med dragkedja blev definitivt bättre, detta var onödigt smått och pilligt och ena kedjan onödigt grov. Så resultatet därefter men de håller ihop och det är huvudsaken.
Jag saknade mina ungar i dag. Bad dem komma hem över en kaffe trots att de kommer på mat i morgon. Ibland kan en hel dag bli alldeles för mycket. Så båda kom och bjöd på härlig underhållning. Jag fick ventilera min senaste målning med han som jag märker är intresserad av mitt måleri på ett seriöst sätt och gapflabba åt den kvicktänkta och humoristiska. Den lilla eftermiddagsstunden gav så oerhört mycket.


Och snart ska jag hälsa på min egen mamma. Det behöver jag också i dag.

fredag 28 oktober 2016

Skoltrött


Skoltrött är väl inte det rätta ordet.
Men alldeles för trött och uttråkad av helgens ämne Filmteori 2. Så jag är hemma!
Har stressat upp mej hela veckan på det tråkiga ämnet och hur de tänkte där , att vi skulle ha två helger med film, karaktärer, analyser och annat slött, som jag har svårt att få att gå ihop med just ämnet konst och framförallt kreativitet. Vi är en grupp som vill arbeta och skapa med våra händer och blir som en hop småungar så fort vi ska sitta stilla mer än en timme.
Jag har ännu inte varit borta från någon helg medan jag tycker många andra saknas titt som tätt. Så jag tog kontakt med skolan och meddelade att jag kommer vara borta två skolhelger i rad och undrade om jag nu stannar kvar på klassen. Men tydligen har jag alla möjligheter att komma igen ännu.
Efter det kände jag mej fjäderlätt och tänker nu ta tillvara min helg till fullo. Med fredagsbukett och smågodis, två målardukar och två dragkedjor.
Det blir en helg med tillverkning av allehanda slag istället för träsmak i röven. Sånt gillar jag!

onsdag 26 oktober 2016

Se det snöar!


Nåja snöar och snöar. Det kom i alla fall några pyttesmå flingor.
Mer behövdes i alla fall inte förrän jag gick omkring och sjöng Hej mitt vinterland.
Nu är det bara så att julen inte går att bromsa mera. Den har blommat ut i varuhusen, den finns i min postlåda, i datorn ja överallt.
Från november tycker jag det är helt okej så än så länge blundar jag ganska hårt för den. Men kan man inte njuta av den kommande advents och jultiden redan i november tror jag det verkligen blir en tung månad.
Just myset, pysslandet och glöggandet ser jag fram emot. Blir som ett barn med tindrande ögon de sista två månaderna på året.
Så för mej gör det inget att det kommer snö, så lite mera tack!

tisdag 25 oktober 2016

Brevet


Hej mommo!
Grattis på din 90 års dag.
Hoppas du haft en fin fest i din himmel trots att jag gärna delat den med dej här på jorden.
Jag besökte inte din grav i dag, hittar dej inte där. Nej jag tror bestämt att du finns här hos mej och följer mina dagar och göranden. Gläds med mej och sörjer med mej, precis som förr i tiden. Det har väl inte ändrat fast vi inte finns på samma plats längre.
Kram från lilla Netti


Who can say for certain
Maybe you´re still here
I feel you all around me
Your memorys so clear
Deep in the stillness
I can hear you speak
You´re still an inspiration
Can it be

That you are my forever love
And are you watching over me
From up above
Fly me up to where you are
Beyond the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only for a while to know you´re there
A breath aways not far to where you are

Josh Groban

måndag 24 oktober 2016

Smärtsamt vackert


Det blev biokväll i går. Inferno.
Lite skeptisk var jag till filmen, tycker det hörts negativ kritik både här och där. Men både gubben och jag var efteråt båda överens om att den var helt bra, dessutom kan det vara ett plus att det är längesen jag läste boken och inte har detaljerna i färskt minne.
Nya veckan och måndag startade riktigt bra.
Fick ett trevligt och uppbyggande meddelande redan från morgon vilket gjorde allt lite lättare. Fick dessutom arbeta med det jag kanske trivs bäst med av alla mina arbetsuppgifter vilket också underlättar en måndag. Egentligen enda minus i dag har varit att jag frusit hela dagen, usch för det råa vädret.
Så kommer man hem och hittar ny musik i postlådan och ja...det blir inte mycket bättre än så en måndag. Bar in lepakkostolen i målarlyan, lade igång musiken, drog hupparihuvan över huvudet och tog fram stickningen. Ännu ett hallelujamoment. Så smärtsamt vackert att det får ögonen att tåras.
Vet ni inte vad ni ska göra av med alla era pengar, gör nåt vettigt och gå köp albumet.
Så har allra sista veckan av Merabs utställning börjat i Rådhusgalleriet. Sista chansen att se något så storslaget på ett och samma ställe.
Hörde om en lokal konstnär som sett utställningen och kommenterat: Bästa utställningen han sett i galleriet. Så har ni tid över, gå se den vetja.


söndag 23 oktober 2016

Grå söndag


Det börjar bli den tid på året när ljuset för fotografering inomhus inte räcker till.
Så kommer det att vara nu några månader framöver. Söndagen går sin stilla gång med däckbyte och lövkrattande. På morgonens hundlänk var det fasligt kallt. Snart räcker det inte med kaliser och vindtäta kläder utan lite varmare kläder börjar krävas.


Jag gillar att plocka om lite småsaker här hemma och det som mest förändras är vardagsrumsbordet. Det har jag alltid tyckt varit svårmöblerat. Någon form av ljuskälla måste till den här årstiden och så lite bladdervänliga böcker är alltid bra att ha. Favoritböcker borde ingå mera i inredning tycker jag. Inte undanstoppade i nån bokhylla där de för det mesta hamnar.

Jag kunde till sist ge er en fin söndagslåt från Leonard Cohens nya album. Jag har inte fått albumet ännu och hoppas att det ligger i min postlåda i morgon. Men youtube levererar.
Lyssna HÄR på låten If I didn´t have your love.

lördag 22 oktober 2016

Nöjd med min lördag


Nu får ni hålla till godo med bilder från sovrummet
Jag gillar vårt sovrum kolossalt efter att vi fick in nya tapeter och den av yngsta sonen tillverkade sänggaveln kom till sin rätt. Sen är ju en av mina favoritsysselsättningar att sova så lyckan är stor när jag får krypa ner mellan lakanen.


Enda rummet som fått en städomgång i dag är sovrummet. I skåpen samsas ännu sommarklänningar och toppar med mera stickade plagg och det borde snart åtgärdas.  Men så länge dörrarna hålls igen går det att blunda för den saken.


Yrade om fönstertvätt igår som jag ännu inte kommit till skott med. men ser ni, idag tog ivern mej så pass att köks och vardagsrums fönstren fick sej en putsning. Sen tänkte jag frysa händerna av mej så jag gav mej för denna gång.


De hemmagjorda hyllplanen och sekretären jag köpte för min allra första sommarjobbslön. Det betyder att den måste ha ett par år över trettio på nacken.

Mamma kom på en snabbvisit och sen hälsade jag på farmor och drack eftermiddagskaffe med henne.
Nu har jag många kvällstimmar att bara vara på. Åtminstone ska här eldas i spisen, tändas ljus och stickningen ska fram. Blir en förträfflig lördagskväll.

fredag 21 oktober 2016

Men så skönt!


Tänka sej, det blev fredag!
Fast jag måste säga att jag har varit ovanligt nöjd att arbeta den här veckan. Det har känts riktigt bra utan att jag egentligen vet varför. Men det måste ju betyda att jag annars också är tillfreds med tillvaron.
Också det att jag valt vad jag vill och inte vill göra på kvällarna, inte tagit nån stress över hårbollar i hörnen eller skitiga fönster. Tids nog hinns det.
Messade pojkarna i går (tycker nästan de är för väl självgående:)) om allt är i sin ordning. Första svaret som kom löd: Jå  Andra svaret: Jo allt är bra.  Smålog för mej själv, varför göra det självklara mer utförligt än så.
Att i lugn och ro sitta ner vid köksbordet med gubben, äta pannbiff och dricka ett glas vin. Känna att tid finns. Det är kvalitetstid.
Min stickning väntar i korgen intill soffan. Där kommer jag att tillbringa den mesta tiden i kväll. Just nu så nöjd med så lite.

torsdag 20 oktober 2016

Dagarna går


Dagarna går i rask takt.
Vi har haft spunk med datorn så gubben har arbetat febrilt med den. Dessutom var jag i går kväll på konst och kafe´ runda men min studiekamrat Ingela och det tog en stor del av kvällen.
Vi såg två utställningar i Tobaksmagasinet och sen satt vi runt timmen på det relativt nya Kaffia mitt i centrum. Där var väldigt mysigt och en avslappnad atmosfär.
Häromdagen fick jag paket på posten, och visst måste man bli glad åt ett så fint paket med handgjort tack kort.


Inuti fanns en söt liten aftonväska/sminkväska/braatthasakeri väska. Bara som man själv vill.
Den är från designsandberg och handgjord av återvunnet naturmaterial.
Har länge kikat på de fina sakerna hon, Johanna gör så nu slog jag till.


Den får troligtvis hänga med på årets julfest och före det till weekenden i Helsingfors.

måndag 17 oktober 2016

Spisvärme


Den tog mej verkligen i går kväll, stickningen.
Och i dag medan jag svängt ihop snöskottskalmar i arbetet har jag haft den i bakhuvudet hela tiden.
Eftersom det är ett evighetsprojekt tar det sin tid. Framstycket är klart och några varv till så är bakstycket också klart. Så får jag börja riva upp ärmarna och sticka dem på nytt, dessutom tror jag inte garnet räcker till men hoppas mera finns att fås.
Så mysigt att tända brasa i spisen och känna spisvärmen när man sitter och stickar varv på varv. Ett riktigt höstgöra. Så mysigt att jag fick ta mej själv i kragen för att Zeb skulle slippa på sin dagliga länk. Usch så ruggigt och småblåsigt det var.
Men nu är vi hemma igen och jag får återuppta handarbetet i ett par timmar. Måste komma sej i säng också när det är väckning 04.50 denna vecka. Gäsp...

söndag 16 oktober 2016

Grå söndag


Grå, ruggig och allmänt tråkig. Så känner jag för den här söndagen.
Hösten med de vackra soldagarna verkar vara över och nu finns bara det gråa och tröstlösa kvar.
En liten ljusglimt finns i de sega violerna som frösår sej lite här och var.
De två sista trädgårdsstolarna bar jag in för vintervila i dag, likaså grillen som har stått orörd en lång tid redan.
Pojkarna var hemma på mat och efter kaffet for vi på utfärd till Nykarleby och Rådhusgalleriet. Visst behövde de också komma och se den fina utställningen eftersom de inte hade möjlighet att närvara vid vernissagen.
Ännu ligger en orörd söndagkväll framför och jag kanske tar tag i min sticksöm igen. Den har fått vila tillräckligt länge nu och börjar faktiskt stå näst i tur. Tyvärr håller den på att bli lite tråkig eftersom jag stickat tröjan en gång redan, sen rivit upp och börjat om igen.
Få nu se hur det blir. Skönt i alla fall att få sitta hemma, då gillas läget.

lördag 15 oktober 2016

My little new love



Har ni sett en sån söt liten sak.
Min sprillans nya symaskin som jag helt enkelt i morse kom till klarhet med att jag måste ha. Ett hem utan symaskin är inte ett fullständigt hem liksom. Ungefär som när lillebror surade i tiderna och sa att "vi är ingen riktig familj som inte har play station"!


Jag började med att åka in till stan för att köpa tyg, varför göra det den självklara vägen tänkte jag. Sen till Prisma för att spana symaskiner och eftersom det bara fanns en sort att välja på, den dyrare naturligtvis så blev det väldigt enkelt.
På väggen hänger det senaste tillskottet i målningar (som naturligtvis också är till salu precis som de som hänger i Nykarleby. Det är ju snart jul *vink*vink)


Det var med vördnad jag packade upp min lilla maskin, läste instruktionsboken och trädde sytråden.
Och den spann som en frass. Sydde små perfekta stygn och lyckan var stor.
Tre kuddar blev det av min tyger och jag hade tänkt göra det väldigt enkelt genom att sy igen fodralen rätt och slätt. Men på affären tyckte biträdet att gör det nu grundligt och sätt dragkedja i för att enkelt ta av fodralet och tvätta. Mitt inre ropade bara nejnejnejnej! klarar inte! vill inte!
Men jag är en sån hare att jag inte vågade säga ifrån och jag blev med tre stycken dragkedjor också. Men hon visade så fint hur jag skulle göra och det verkade ju inte så himla svårt.


Och med maskinen följde en pressarfot för dragkedjor med och en sån har jag inte sett med de två som brann och den tredje som jag ärvde. Kanske det fanns med men ingen instruktionsbok om vad det var för nånting.
Och vet ni. Det var ett hallelujamoment av dunder kaliber. Jösses alltså! Som en sån sömmerska som jag kände mej i dag har jag aldrig känt mej i mitt 45 åriga liv.
Tänk att den dagen skulle komma att jag känner att det finns för lite dragkedjor att sy fast. Har någon sett om det funnits två solar bakom molnen i dag. Jag nästan tror att det varit så.

fredag 14 oktober 2016

Åsså freda!


Igår kväll när jag skulle sätta igång vedeldningen i pannrummet såg det ut så här.
Vilket gjorde att jag fick vända om och hämta kameran och knäppa lite bilder först.
Hade man mest fritid nu skulle det finnas massor att föreviga. Tyvärr är det inte riktigt så.

Slutade efter sex timmars arbetsdag i dag för att gå på begravning.
En vacker jordfästning med en för mej okänd präst som gjorde intryck. Fantastiskt fint talat och jag kände att honom hade jag orkat lyssna på en lång stund.

Och nu sitter jag här hemma och slappar. Väntar på att gubben ska komma hem med choko åt mej, har liksom ett behov av det just nu.
Så otroligt skönt med en helg framför.

torsdag 13 oktober 2016

Dikten


Syster har gjort ett intensivt spaningspådrag och hittat min lilla dikt svävandes ute i cyber rymden.
Så i kväll får ni den i repris.

TI ARBEIT ILAG


Ti arbeit ilag
dag et dag
He ir int na ti vila
ja hendar knappt å kila
Ja kneldär som en lilla hund
men gubbi ha tycks bara blund
Sveittn rindär å arma värkär
Ta i nö!
dö veit he ba stärkär
Föötre brendär
å maga vendär
Bandi he gaar heila tiin
frågar int et om ja haldä på ti sviim
Ti arbeit ilag
dag et dag
He ir int na ti vila
ja hendar knappt å kila.

När jag är slut som metallarbetare har jag åtminstone dikteriet att falla tillbaka på.

onsdag 12 oktober 2016

Glädje och lite vemod


Nej det här är inte målningen jag påbörjade igår.
Den här är ett hastverk på 45 minuter som utfyllnadssäkerhet till vår vernissage men den behövdes aldrig. Bilden är tagen i ett halvmörkt rum, därav kvalite´n. Bra ändå att ha nåt på väggarna när det mesta hänger dit borta i Nykarleby.
I dag har vi varit tillsammans i 30 år gubben och jag. Firade med att köpa 12 kg hundfoder och få oss en bit mat på samma gång.
Lars Hulden har gått ur tiden. Så sorgligt att höra trots att han var en gammal man. Gläds åt att han fick den äran att läsa min tolkning av Ti arbeit ilag. Den skrev jag när jag hamnade att samarbeta med gubben på målarlinjen och han "bossade" mej som inte tålde det minsta.
Var jag förlagt dikten har jag ingen aning om, borta var den nu hursomhelst när jag sökte i all hast.

tisdag 11 oktober 2016

I målarlyan


Det var ingen föreläsning i skolan i kväll utan i stället skulle det visas nån film.
Ganska snabbt beslöt jag att skippa det eftersom det är mycket intressantare att höra på en person som berättar om sin konstform. Dessutom ingen croqi på torsdag och höstlov veckan därpå så nu blir det långledigt.
Så jag hamnade i min målarlya i kväll fast jag svor efter vernissagen att det skulle ta länge före jag fattade penseln igen. Så här länge tog det förrän suget blev för stort.
Och plötsligt dyker lillebror upp som har jobbat övertid och mamma som jag är ska det vara kaffe och bulla åt sonen och en matlåda med hem. Stackarn ska väl inte behöva stå och laga mat efter klockan åtta heller. Själv får jag väl skrapa ihop resterna, men vad gör man inte för de sina.

måndag 10 oktober 2016

Ny tideräkning


För 8 år sen började en ny tideräkning för mamma och mej.
I kväll i denna skrivandets stund för just 8 år sen satt vi som hypnotiserade i Hartwall arenan och fattade knappt vad vi var med om.
Minns att jag frös och svettades om vartannat och visste att ingenting skulle bli sej likt igen.
När vi kom tillbaka till hotellrummet efter konserten och åt våra delikata kalla rispiroger som vi tidigare på dagen köpt från den exklusiva mataffären alepa om hörnet satt vi bara och suckade och ojade oss. Jag sov knappt nåt den natten och följande dag när vi satt och väntade på tåget hem var vi båda överens om att en ny tideräkning börjat.
Tågbiljetter och hotell har bokats också i kväll. Ingen konsert den här gången men väl en liten tripp till huvudstaden för mor och tvenne döttrar. Klämma bollar och dricka glögg vid Kappeli inför julen.
Fint att ha nåt så roligt att se fram emot.

söndag 9 oktober 2016

Kalas söndag


Det blev så att jag invigde de nya länkskorna först i morse, latheten och John Blund tog mej alldeles för tidigt i går.
Men det var en alldeles fabulös morgon att ta en länk på. Kallt i skuggan men där solen slapp fram värmde den ännu lite grann. När Zeb och jag kom ur skogen och fram till åkrarna stod tre rådjur och betade i godan ro. Morgonsolen lyste upp deras kroppar och det hade varit en fantastisk bild om man haft de rätta grejerna till hands. Nu får jag memorera den i huvudet i stället.
Det har varit barn och tonårskalas hos syster i dag.  Gammelfarmor tog jag med på kalas, hon är alltid redo fast hon påstår att hon inte är i vidare skick.
Tacksam över att hon orkar och vill med, och att vi får ha henne hos oss när jag samtidigt i dag fått lämna en blomma till en väninna vars mamma gått bort.
Ta hand om varann.

lördag 8 oktober 2016

Utfärds lördag


Städivern fick mej upp ganska tidigt i morse och det tog inte länge förrän allt var fixat.
Gubben tyckte då att vi kunde ta en utfärdsdag och varför inte tänkte jag.
Det bar av till Kärkkäinen i Ylivieska och det måste vara flera år sen jag varit dit. Åtminstone har det ändrats i affären och längs vägarna sen sist.
Där fick jag lösa tyglar och fick fritt ströva omkring bland pyttsor och prylar.
Jag upplevde att det fanns så mycket fint. Dessutom hade de "sikapäivät" och det var ju svinbra för min del. Till exempel denna trådkorg i koppar gav jag 5.90 för, halva priset förstår ni. Hur bra!
För den pysseltokiga är det ett paradis, du hittar vad som helst egentligen.
Jag behöver inte pyssla så mycket men lite pennor, tråd, julkuvert, canvasduk och dubbelsidig tejp fick jag med mej. Dubbelsidig tejp fick jag förstå att man inte lever utan när det kommer till skönheter och hängningar. Nu har jag 10 meter.
Jonej så ni förstår det var mest krafs som föll i köpkorgen. Förstås det vanliga också som godis, tvättpulver och duschtvål. Och en ny leksaksgris åt Zeb, ni må tro han var lycklig när vi kom hem. En ny leksak slår mycket högre än att matte och husse kommer. Men så fick jag äta buffe´ på ravintola Citrus och det satt fint. Som vanligt var jag hungrig redan i bilen och jag gjorde klart för gubben att det första han hamnar att göra när vi kommer fram är att mata mej.
Så att en sån dag. Nya höstlänkskor köpte jag vid Prisma i Kokkola när vi kom tillbaka så dem borde jag få invigda än i kväll. Om jag nu orkar. Patrik har redan förbarmat sej över Zeb i dag och tagit honom på tur till skogen, Vilket ger mej friheten att välja soffan om jag vill. Hmm...


fredag 7 oktober 2016

Suckar


Suckar djupt av förnöjsamhet.
Det är fredag kväll och jag har levt en av de intensivaste veckor på väldigt länge. För en hemmakatt som mej känns stressen påtaglig fast allt jag upplever är så roligt. När jag inte hinner med hemmet, familjen och lämnar Zeb i lina allt för ofta då mår jag inte bra.
Men när vi kom från arbetet i dag kände jag hur allt rann av mej och all tid i världen fanns. Kurade ihop mej med Zeb i sängen och trots att jag visste att hans päls var sandig struntade jag i det, en mycket världslig sak som går att fixa sen. För jag visste att han behövde närhet och en matte som har tid och inte bara rusar vidare. Och gubben och jag kunde sitta en lång stund efter maten och prata om allt och ingenting. Lyssna på lite musik. Bara vara.
Och det finns hur mycket som helst att reda upp i hemmet. Dammet yr och hundhår virvlar runt fötterna och det är sällan jag känner en sån glädje över att städa, skura och plocka saker på plats som i kväll. Men vi ska tro det finns en morgondag också då jag kan fortsätta så att jag så småningom får släppa allt och bara njuta.
Fredag kväll, du är så väntad.


torsdag 6 oktober 2016

Men det e ju lyysande!


Så lär självaste Torgny Lindgren ha sagt när Lisbeth Zittra fick uppmaningen av Håkan Dahlstrand att fråga om han kunde få lov att kalla sin blivande grupp för för Merabs skönheter efter Torgnys bok Merabs skönhet.
Det och mycket annat fick vi ta del av i vår ordförandes välkomsttal på vernissagen i går. Dessutom klämde vi i med vår kampsång "Ko över Sarek" sist övad på nån gång i somras, men man får inte vara blyg utan bjuda friskt.


Publiktillströmningen var över förväntan. Ett sextiotal namn fanns i gästboken vid kvällens slut.
Det var blommor och lovord i strid ström.


Åh! Självaste Merabsmodern och syster spred glans i salen.


Härliga Stina spirulina! Tidsoptimist och optimist överlag arbetade på för full med sina textialier ännu när gästerna anlänt. Lägg märke till godisbyxorna.


I spänd förväntan. "Månne den hänger rakt?"


På tal om att hänga så hänger jag inte ut så mycket folk här på sidan. Men här står jag med min härliga skolkompis från konstskolan.


Men alltså på allvar. Det var en underbar kväll med spänd förväntan och kittlingar i magen där strax innan de första gästerna anlände. Herregud vi hade ju ingen aning om det skulle komma fem eller femton. Så började folk droppa in och vi försökte hälsa på alla men till sist blev det lite snurrigt och man visste inte vem man sist och slutligen hälsat på.Somt skakade visst frenetiskt hand med nån stackare som var på genomresa i galleriet vidare till ett sammanträdesrum lite längre in i huset. Haha, vilket flabb vi fick oss när det uppdagades efteråt. Men det var inga blyga gäster utan de kom fram och tog reda på vad de behövde.
Och jag pratade med så många, folk kom fram och berättade vilken målning som var deras favorit och idel positiv respons. Folk som jag gått målarkurs tillsammans med för ca tio år sen och som jag hade vaga minnen av.
Överlag tror jag och har hört nu efteråt att folk gick hem med positiva vibbar från kvällen och de som var på plats fick uppfattningen om att vi har väldigt roligt inom gruppen.
När alla gått gick vi och hämtade mat för att sätta oss i ett rum med bara levande ljus som ljuskälla, för att stilla hungern, smälta och sammanfatta kvällen.
Skön är känslan av att vi nu har detta årslånga projekt så här långt. Nu får verken hänga där de hänger månaden ut och vi Meraber kan pusta ut en stund tills nya galenskaper tar form.
En förslag slängdes ut under vår måltid i går att vi skulle fb strejka en månad. ALDRIG I LIVET! kom det ganska unisont. Vi skulle aldrig kunna hållas oss borta mer än ett par dagar från våra frållerier.

onsdag 5 oktober 2016

Nu är det dags


Finhalsbandet är på och snart bär det av.
Förhoppningsvis sista gången till Nykarleby den här veckan.
Struntar i allt konstigt som stått på tidningen i dag. Folk som känner mej vet att jag haft ett liv före Merabs som betytt allt och de som inte vet får undra. Hej hopp! Kanske vi ses där?

tisdag 4 oktober 2016

Stressömtålig


Jag har väldigt svårt att hantera stress.
Mår som bäst när jag har så lite program som möjligt.
I helgen när skola gick av stapeln hade vi filmteori, vilket inte överhuvudtaget inte intresserar mej. Hela fredagskvällen satt vi och såg filmklipp och hur de kommit till och blivit klippta i precis rätt ögonblick. De absolut största filmmakarna förklarade och förklarade lite till. Dessutom på engelska och utan svensk text. Ögon och öron blödde och träsmak i röven var ett faktum.
Lördagen fortsatte med att vi skulle skriva och beskriva karaktärer,lära oss vem som är protagonisten och vem som är antagonisten.Veta när olika svängningar kommer i en film och var klimax finns. På en halvtimme sent på eftermiddagen, kring fyra ungefär skulle vi tänka ut en egen film med våra tidigare påkomna karaktärer. Så skulle vi skriva ner en "pitch", alltså en kort sammanfattning av hela filmen på en A4. Där och då kraschade mitt hjärnkontor fullständigt och jag hann få till några meningar före det sa stopp. Till råga på allt skulle vi stå inför klassen och berätta om vår film och den trotsiga forna eleven vaknade till liv i mej så när det blev min tur vägrade  jag helt enkelt, sa att jag inget har att komma med.
I mina och många andras ögon var denna helg ett bottennapp. Alltför mycket teoretiskt och väldigt svår. Dessutom blir nästa skolhelg en fortsättning på denna, garanterat snäppet värre och dessutom har vi hemläxa över valfri film. jag vet vilken film jag kommer att välja men skuffar det än så länge under mattan.


I allt detta har det varit mycket med utställningen att tänka på och utan att man menar det så snurrar det i skallen hela tiden. Saker man inte får glömma, gör ändringar i målningar in i det sista. Sover dåligt och ska svintidigt upp på mornarna. Ligger på övervarv hela tiden.
Känner att det börjar säga till nu. Efter morgondagen kommer jag att falla ner som en blöt disktrasa.
Men så har det varit fruktansvärt roliga dagar nu också.
I dag fortsatte vi med en pressinfo i gallerian och sista putsningen. Ändå så super roligt att få göra denna tillsammansgrej med underbara människor som jag lärt känna under två års tid. Stina och Solvej som jag inte visste vem som var vem i början, så visade det sej att de var syskon. De var de svåraste. En ära att få vara i samma grupp som Esse Håkan, en naturbegåvning av sällan skådat slag.
Purmo Håkan som jag visste vem var genom hans fru och sist men inte minst Carita som jag kommit i kontakt med genom åren i MI. Det gläder en icke pancho att få känna tillhörighet i detta sällskap.
Och nu hänger vi i Rådhusgalleriet. Det ni.

måndag 3 oktober 2016

Nu va det hängt.


Det blev bara en halv arbetsdag denna måndag för att jag skulle hinna packa bilen full med konst och joina de andra Merabarna.
Det var ett glatt gäng som mötte upp utanför Rådhusgalleriets dörr och började lassa in konst i alla dess former och stegar för att ta sej till högre höjder.
Fina Solvej kokade oss kaffe och hade dagen till ära bakat dadelkaka som vi försåg oss av. Det tog oss modiga fyra timmar men ta mej tusan om det inte gick riktigt smidigt ändå. Tror det rör sej om uppemot 90 verk ska ni veta!
Jag kom på i går att det borde göras en infotavla om detta galna gäng och det beskrivs bäst i bildform, denna står bredvid gästboken i hallen där vi hoppas många namn ska präntas.

söndag 2 oktober 2016

Bilder


Dagens utfärd i bilder. Signegården i Lappfors och sen till Kiisk och Bockabron.