My little new love

Har ni sett en sån söt liten sak.
Min sprillans nya symaskin som jag helt enkelt i morse kom till klarhet med att jag måste ha. Ett hem utan symaskin är inte ett fullständigt hem liksom. Ungefär som när lillebror surade i tiderna och sa att "vi är ingen riktig familj som inte har play station"!

Jag började med att åka in till stan för att köpa tyg, varför göra det den självklara vägen tänkte jag. Sen till Prisma för att spana symaskiner och eftersom det bara fanns en sort att välja på, den dyrare naturligtvis så blev det väldigt enkelt.
På väggen hänger det senaste tillskottet i målningar (som naturligtvis också är till salu precis som de som hänger i Nykarleby. Det är ju snart jul *vink*vink)

Det var med vördnad jag packade upp min lilla maskin, läste instruktionsboken och trädde sytråden.
Och den spann som en frass. Sydde små perfekta stygn och lyckan var stor.
Tre kuddar blev det av min tyger och jag hade tänkt göra det väldigt enkelt genom att sy igen fodralen rätt och slätt. Men på affären tyckte biträdet att gör det nu grundligt och sätt dragkedja i för att enkelt ta av fodralet och tvätta. Mitt inre ropade bara nejnejnejnej! klarar inte! vill inte!
Men jag är en sån hare att jag inte vågade säga ifrån och jag blev med tre stycken dragkedjor också. Men hon visade så fint hur jag skulle göra och det verkade ju inte så himla svårt.

Och med maskinen följde en pressarfot för dragkedjor med och en sån har jag inte sett med de två som brann och den tredje som jag ärvde. Kanske det fanns med men ingen instruktionsbok om vad det var för nånting.
Och vet ni. Det var ett hallelujamoment av dunder kaliber. Jösses alltså! Som en sån sömmerska som jag kände mej i dag har jag aldrig känt mej i mitt 45 åriga liv.
Tänk att den dagen skulle komma att jag känner att det finns för lite dragkedjor att sy fast. Har någon sett om det funnits två solar bakom molnen i dag. Jag nästan tror att det varit så.