Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 30 april 2018

En liten hälsning


Snabbtitt in idag.
Just kommit hem från arbetet och vi har matgäster i väntan så det gäller att spänna fjädern och sätta igång med förberedelser. Men ville ger er som tittar in en liten hälsning i alla fall.
                       
                                                          GLAD VALBORG!

söndag 29 april 2018

Söndag


Sista söndagen i april.
Familjetid, ovanligt lång med två dukningar. Släkt och kaffekalas. Mammatid.
Whatsapplycka, Vårglädje. Livsglädje.
Garden songs. Herregud vad den människan kan. Stinas musik har tagit över hela mej denna helg.
Krupit under skinnet, in i huvudet. En kropp som gungar i takt. Precis som jag vill att musik ska göra.
Såld.

lördag 28 april 2018

Solskenshistoria


Rufus. Svärföräldrarnas småtokiga katt som vi har haft mycket glädje av också här i huset. Nyfiken och vill gärna in också till oss ibland fast han kollar in först om Zeb är inne eller inte.
Den nittonde försvann han spårlöst och det har sökts och lockats. Alla tänkbara uthus och förråd har kollats. Dikesrenar har undersökts på promenader. Zeb har deppat över att hans skällobjekt varit borta. Alla har vi nästan gett upp hoppet om att hitta honom vid liv.
I morse tog gubben jackan på sej och gick till ett obebott hus här i närheten, spejade i fönstren och upptäckte Rufus som satt där inne. Jag kunde knappt tro det när han kom och berättade och måste se med egna ögon. Minsann satt han där inne och såg upp på mej med småynkliga ögon. "Lilla vän ojojoj... Jag stod på tå och talade med katten en bra stund och lovade att han snart skulle vara ut i det fria.
Ägarna till huset hade kontaktats och var på väg med nyckeln. Hade det varit min katt hade jag inte haft nerver att vänta, en glasruta eller två hade nog rykt.
På tionde dygnet hade han suttit instängd, vad har han levt av och vilka tankar har gått genom det lilla huvudet. Nu är han fri och lycklig, kanske ännu mer tokig än förut (vem skulle inte bli det) men det har varit en glädjens dag här. En riktig solskenshistoria.

fredag 27 april 2018

En dag i vågrätt läge


Vaknade i morse med ett huvud av bly och värk i kroppen.
Det var inte mycket att fundera på utan ta en dag i vågrätt läge och kurera allt vad tygen håller. Så jag har druckit varm och medicinerat, sovit en timme eller två. Sen upprepat proceduren. I kväll känns det rätt bra förutom att jag svettas som ett svin så fort jag rör på hyddan. Men ingen snuva eller hosta att tala om, än så länge. Nästa vecka ska jag vara på benen igen har jag bestämt.
Kom efterlängtad musik på posten idag och mera passligt hade det inte kunnat komma. Jag har legat i soffan och lyssnat och njutit. Storgillar Stina, hon är ärlig, rättfram och naturlig. Superduktig konstnär, radiopratare och nu har hon gjort härlig musik tillsammans med sin man.


Hittade en ram långt in i skåpet som var som klippt och skuren till mitt vårträd.
Nu hänger den i "finrummet" minsann.

torsdag 26 april 2018

Vårträdet


Jag trodde på allvar att jag höll på att bli sjuk i dag.
På eftermiddagen fick jag brännande ögon, det brände lång bak i hals och näsa.
Men hittills har jag hållits på benen fast fritt är det inte. Jag känner att nåt ligger och lurar och nu får jag försöka kurera så gått det går. Har absolut inte tid att bli sjuk nu om jag klarat mej vintern igenom.
Gjorde mej ett rosa vårträd för att pigga upp tillvaron.

tisdag 24 april 2018

Knasboll


Gråare dag får man leta efter.
Men det har gått bra att arbeta när man inte missat varken sol eller värmer. Mest längtade jag hem till Zeb och att få göra upp eld i spisen. Att ha en mysstund.
Zeb var så kelsjuk som vanligt och när jag inte orkade klia honom mera och han hade gett upp sina försök att få mera så somnade vi båda. Han på min mage.
Sen började han glida och huvudet hängde nästan i golvet och jag som var halvt i dvala gjorde ett tafatt försök att hålla honom uppe.
Så med en duns rasade han i golvet. Gjorde inte en min eller rörelse utan fortsatte sova. Jag kunde inte annat än skratta och jämra mej åt hans slapphet. Ett tag tänkte jag att han skadat det sista friska av sin höft och aldrig kommer kunna stiga upp igen. Men när jag gick ut i köket och skulle börja med kvällsmat då var han hastigt efter mej. Kan ju missa nåt annars!
En älskad knasboll är vad han är.

måndag 23 april 2018

En riktig rugguggla


Mitt beställningsarbete som jag skrev om igår är smått hemligt har jag förstått så jag törs absolut inte visa det här ännu. Men det är gjort med kolpennor vilka är väldigt roliga att arbeta med, men smutsigt. I kväll gjorde jag en snabbteckning i samma teknik bara för att.
Annars händer inte mycket. Jag är trött av allergimedicinen och vill helst sova bara jag sätter mej ner. Hälsade på farmor en liten stund, visste nästan att hon hade lång tid igår och att jag då borde varit där. Men då hade jag ju fullt sjå med räfsan och grodan. Hon var lika glad att jag kom i kväll.

söndag 22 april 2018

Slut på friden


Det finns de som tar ut det allra sista av snön.

I dag har varit en fin dag. Det har varit familjetid och det har ätits glass och nån har bytt till sommardäck. Jag har gjort klart ett beställningsarbete och den känslan när både jag och beställare är nöjd går inte av för hackor.
Solen kom och värmde skönt. Tog tag i räfsan och fick ihop några kärrlass fast det är blött som sjutton ännu på vissa ställen.
Tog hunden på länk och gubben tog en tur med cykeln. När vi båda var tillbaka värmde vi grillen och slängde på några korvar. Satt i allsköns ro och njöt av solen och korven när ett mardrömsscenario uppenbarade sej. Sånt man inte tror ska hända.
Upp på terrassen hoppar...
En GRODA!!! Alltså, det är inte många dagar sedan jag nämnde min grodskräck här och på aderton år som vi bott här har jag aldrig varit med om nåt liknande. Den var minst 10 cm, eller 5. Nej 7 var den nog. Hursomhelst alldeles för stor och alldeles för levande.
Alltså jag var ju nära att ta till lipen, gick frossbrytningar och jämrade mej som jag hade riktigt ont. Gubben blev tvungen att ta den på en skyffel och föra den till andra sidan av vägen. Men jag var ju redan förstörd, kunde inte äta klart och inte sitta ute.
Så tack för det grodjävel, redan nu har du spräckt min illusionsbubbla av en härlig sommar.

lördag 21 april 2018

Det går bättre nu


Känner att jag var smått negativ i mitt senaste inlägg. Arbetsveckan hade tydligen sugit musten ur mej helt. Det var ju fredag och jag hade fixat sällskap åt oss till vappen så allt borde ju ha varit bra.
Nå, det blev nya tag i dag.
Slapp all by my self till stan och strössla lite pengar. Då mår jag fint och ber alla sparare, miljötänkare och återanvändare att hålla sej på mattan. Det är med blod svett och tårar jag drar lös mina små slantar och jag har inte den minsta skam i kroppen när jag unnar mej själv.
Pense´er som jag planterade i krukor och sen tyckte synd om när jag lämnade dem i kylan. Endast ett par plusgrader här i dag. Till OMAKO, den nya klädbutiken i stan. Köpte en skjorta, drack kaffe och åt kaka som de bjöd på. Pratade med ägaren som också arbetar på min firma.
Till bokhandeln och förärade mej några pennor och ett suddgummi, bara en sån sak kan göra mej lycklig.
Fuldansade med gubben på köksgolvet när jag kom hem. Stina Wollters Leave my shame är en ny favorit som får kroppen att spritta. Var faktiskt in till musikaffären för att höra om de hade hennes nyligen utkomna skiva men de visste inte ens vem hon var. "Är hon svensk?  Så jag upplyste om att det är Sven Wollters dotter och hon gör alldeles underbar musik. Rå avklädd och härlig. Hon är grym den människan. Beställde på nätet när jag kom hem.
Finfina lördag!

fredag 20 april 2018

Att försöka hålla humöret uppe


Får man säga att man starkt ogillar denna årstid.
Åtminstone så fort man tar ett steg ut från terrassen. Det är elände vart än man vänder blicken eller styr stegen. Och man ser en massa arbete som ligger framför. Dessutom ska man förbereda sej på värsta pollenattacken, ser så fram emot den. När tröttheten maler ner en till fotsulorna och man fattar att det ekar tomt i skallen emellanåt, hur skulle annars allt snor ha plats.
Nej det är nu man skulle gå i ide och vakna ditåt midsommar eller en bit in i juli. Då börjar värsta pollenperioden vara avklarad och semestern hägrar. Då är det också helt logiskt att man svettas och kan skylla det på värmen och inte som nu när det plaskar mellan tårna redan från tidig morgon och man bara: höhö! vojvoj den här mommokuumetta!
Och snart (eller redan) vaknar ormarna och grodorna. Ryser av bara tanken. Har redan flippat ur ett par gånger när jag sett nån pinne eller sicksackmönstrat skosnöre på vägen.
Men i morgon ska jag köpa mej ett knippe pense´er, för att få en färgklick i allt det gråa. Man får försöka för att hålla humöret uppe dessa tider. Åtminstone om man är jag.

torsdag 19 april 2018

Lite retro


I går kväll var jag på cafe´ med min allra käraste skolkompis från konstskolan. Vi har inte träffats förut i år. Det har bara inte blivit av och när en haft passligt så har inte den andra och så vidare.
Så ni må tro det var ett kärt återseende. Vi visste inte ens var vi skulle börja och två timmar gick i ett nafs. Den träffen lever jag länge på.
I höstas när sommaren skulle städas bort kasserade vi vår trädgårdsgunga. Den hade varit med ett bra tag och var vind och sned och nya dynor borde vi fått till den. Men jag tyckte vi skulle skaffa en retrogunga i stället. Enkel med träribbor och väldigt bekväm. Det bästa av allt, inget rännande ut och in med dynorna beroende på väder.
Nu önskar jag bara att sista snön smälter och att grönt gräs åter spirar.

tisdag 17 april 2018

Det som göms i snö...


I går kväll hade jag syster och hennes döttrar på besök. Så roligt att få en kvällsstund med dem när det annars är så svårt att få till en träff i den hektiska vardag som syster ännu har med skjutsande av barn hit och dit. En mycket bra start på veckan alltså.
I kväll hoppade jag på cykeln och for till bibban för att låna ett gäng böcker. Det går liksom inte att vara utan nåt läsvärt. Hittade två stycken, Alek- Från sudanesisk flykting till internationell fotomodell och Varför gråter inte Emma. Dessutom skulle boken De kommer att drunkna i sina mödrars tårar tas hem åt mej. Jag hörde på arbetet en intervju med Malou Von Sivers där hon bland annat rekommenderade denna bok och jag var snabb att skriva upp titeln.


I helgen var vi en sväng till Bygga och Bo mässan i stan. Där var Eko Furn med sina produkter och vi köpte nackkuddar till våra hemmagjorda ribbsolstolar. Nu blev de riktigt bekväma. Just nu dör flugorna som flugor i växthuset efter att jag gett dem en omgång. Det är de övervintrande som vaknar till sin säkra död där just nu. Men så snart det är över flyttar vi in där på allvar.
Det som göms i snö kommer upp i tö som det så vackert heter är mycket riktigt. Har gått med skyffel och kärra runt Zebs domäner och hittat ett enormt gäng med...vårrullar...

söndag 15 april 2018

Säsongen öppnad


Vilken dag!
Som en riktig finsk sommardag och terrasshänget har inletts riktigt ordentligt.
Utemöblerna har plockats fram, grillen har putsats och årets första biffar har grillats. Vi har ätit ute, svettats i pannan och blickat ut över snöhögarna. Ingen har velat gå in.



Till kaffet blev det rulltårta med jordgubbar och grädde som smakade sommar.
Cykelsäsongen har jag inlett med en liten runda, jag har ett överansträngt knä efter resan så jag tar det lilla lugna.
Det känns som om den här dagen medfört en start på någonting bra och efterlängtat.

lördag 14 april 2018

Nytt verktyg


I Italien hittade jag inget att köpa, kanske det berodde på att vi inte gick i affärer. Jag vill hellre uppleva och insupa atmosfären.
Men när vi kom till Dickursby och fick vänta ett par timmar gick jag loss. Först gick vi på restaurang och åt så gott och så mycket grönt. Det stället fick långt bättre betyg än allt vi ätit tillsammans i Italien. Sen gick jag in på Akademiska bokhandeln och köpte tillbehör till mitt målande. Bland annat köpte jag en aquapencil och i går kväll gjorde jag en målning av en ung Cohen som jag länge sparat i min telefon.
Så hittade jag en klädaffär som sålde...italienska kläder! Köpte en sommarblus som kanske är i somrigaste laget tyckte jag när jag väl kom hem men i alla fall.
Så kan det gå.

Dagstur till Modena


I vår resa var det inplanerat en tågresa till Modena och därifrån med buss till Maranello där Ferrari museet ligger.  Det var under samma tripp jag hade ett önskemål om att besöka Pavarotti museet men kom på andra tankar vilket jag i dagsläget är riktigt nöjd med. Hade jag farit dit hade staden Modena inte upplevts. Så vi delade upp oss, karlarna för sej och kvinnorna för sej. Vi vinkade av dem där de väntade på bussen till Ferraribilarna och vi tog en stadskarta och styrde stegen mot centrum.
Vi gick lite kringelkrokar och plötsligt stod han där. Leende med hela kroppen och så välkomnande. Luciano Pavarotti, The Maestro himself. Detta gjorde min dag.



Jag visste ju att staden skulle vara influerad av mannen.


Besöker man Modena så gör man ett stop vid deras katedral också. På utsidan inte mycket för världen om man jämför den i Milano men ack så vacker den var på insidan. Vi satte oss mamma och jag och hade en liten stilla stund där.


Vi satte oss sedan ner på en uteservering och hade katedralen som utsikt. Vi åt smörgås och skålade för Pavarotti i varsit glas rött. Njöt för allt vad tygerna höll.
Gubbarna ringde att de är på väg tillbaka så vi tog riktning mot tågstationen, gick förbi Pavarotti igen och vinkade hejdå.
For till Milano med det absolut värsta tåg jag åkt med hittills. Fönster som inte hölls igen utan släppte in både vind och regn och det var dragigt och kallt. På vessan svämmade vatten (förhoppningsvis) på golvet. Så skramligt att det var svårt att ha en normal konversation.


Regnet öste ner när vi kom tillbaka till hotellet och det var att byta kläder och skor. Sen skyndade vi i väg till ett litet matställe nära hotellet och avnjöt en pizza sista kvällen vi var där. Denna text fanns på väggen där. Passade så fint in på vädret och kunde ha varit skrivit av Cohen men det visade sej vara Hemingway.

fredag 13 april 2018

Ciao!


Så var vi hemma igen.
Från ett regnigt Italien men med massor av minnen och nya intryck.
Det första intrycket av landet är grisigt, sorgligt nog. Redan på tåget från Malpensa in till Milano förfasade vi oss hur allt lämnat i förödelse. Betong låg överallt längs järnvägen, buskar växte så de tog i tågvagnarna, ledningar dragna lite hur som helst, förfallna hus och klotter precis överallt. Inget bra första intryck alltså.
Men det var gröna åkrar och blommande träd och det var balsam för en vinterfrusen själ.
Snabbt hittade vi vårt hotell och checkade in. Sen var det att hitta matställe snabbt, hungriga som vi var.
Duomo di Milano är Milanos gotiska katedral. Näst störst i världen och rymmer 40 000 människor.
Här var säkerhetskontrollen stor och vi blev insläppta en och en efter att vi blivit kroppsvisiterade och våra väskor genomsökts. Fantastiska fönstermålningar, väldiga pelare, utsmyckningar och vackra golv. Det tog lätt andan ur en.


Vi tog hissen upp till taket där man kunde gå och beundra utsikten. Kanske inget för den höjdrädda men jag har blivit modigare på gamla dar ;).


Lite sol hade säkert också gjort sitt.


By night.


Ingången till galleria Vittorio Emanuele II. Ett av världens äldsta shoppingcenter och ligger strax intill katedralen.


Pampigt och storslaget och för en fattiglapp är det bara att fönstershoppa.


Det kändaste märkena finns här.


Och de mest fantastiska golv.


Går man rakt igenom gallerian kommer man fram till statyn av Leonardo Da Vinci.


Strax intill ligger det världsberömda operahuset La Scala.

Så mycket mer såg vi faktiskt inte av själva Milano. Hade vädret varit på vår sida hade förutsättningarna varit något helt annat. Men att gå omkring med paraply och våt om fötterna är inte så roligt fick vi erfara och det mest sevärda hade vi upplevt. Jag hade en önskan om att få se Da Vincis målning Den sista måltiden men tror att jag fått bäst bild av den via nätet.


Följande dag tog vi tåget till Varenna, där magnolian blommar som ligger vid Como sjön. Ca 80 kilometer från Milano.
Här släpper jag en bildbomb från stället, varsågod.
















Så, det var lite bilder från ett underbart vackert ställe. Tänk vad lite sol hade gjort till här. Vi klarade oss nästan dock utan regn, men på vägen upp till tåget kom ett skyfall och på några sekunder var vi plaskblöta och inget paraply i världen hade hjälpt. Som ni ser var vi inte ensam på resan utan mamma och Hasse var också med. Alltid trevligt med resesällskap.


Dagens regn i Milano hade vi klarat oss undan och vädret var helt ok när vi kom dit. Vi tog metron ut till San Siro, Inter och Milans fotbollsstadion.