Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

söndag 31 januari 2016

Ranukler


Njuter söndag i vårt hem.
På köksbordet står en bukett med ranunkler och jag kan inte sluta att beundra dem.


Har aldrig haft sådana förut så kanske jag därför fascineras så av deras skönhet.


Söndagen har varit precis som söndagar ska vara. Långsamma, softa och alldeles underbara.
Att inte ha nånting speciellt i planerna utan får ta dagen som den kommer. Samla kraft och vila.


Jag tog tag i stickningen igen. Efter att jag fick färdigt framstycket på min tröja har det gått ca en vecka och jag har inte kommit mej för att kasta upp maskor igen. Allt har nämligen sin tid och i dag var jag precis så inspirerad som man behöver vara för att ge sej i kast med en ordentlig stickning.


Kanske jag tar fram akvarellerna i kväll. Det gjorde jag också i går och bara gjorde nåt riktigt enkelt. Ibland kan jag få för mej att jag saknar den målartekniken. Men när alla grejer finns till hands är det bara att plocka fram och lindra den värsta klådan.


Men i ärlighetens namn är det inte alltid så lätt att vara lagd åt det kreativa hållet. Det pågår en ständig kamp i mitt inre om olika saker som ska göras, prövas på eller helt enkelt förverkligas. Ide´er flödar och bollas om vartannat och sånt kan man också bli riktigt trött av.
När andra diskuterar politik,världsläget, ekonomi, tv serier eller what ever så tänker jag på färger, former, mönster, tekniker. Finns inte mycket som intresserar mej utanför min egen bubbla. På gott och ont.

lördag 30 januari 2016

Jag och min farmor


I morgon blir farmor 89 år.
Syster och jag startade firandet redan i dag och vi fick en fin eftermiddag tillsammans med henne.
Underbara farmor som ska genomgå en ögonoperation nästa vecka. Önskar så efter det att jag kan köpa en bukett blommor som hon kan se. Åtminstone lite.

På drejnings lära


I går kväll var jag med om nåt av det roligaste hittills i år.
Jag fick förmånen att åka till Hirvlax för att få den första introduktionen i den magiska konsten att dreja.


Solvej som har drejskiva och brännugn hade tagit på sej den svåra uppgiften att få mej införstådd i greppen och konsten. Greppen kan jag säga jag hade väldans svårt med. Det kändes som om händerna var alltför stora och ibland visste jag inte vart jag skulle göra av lillfingret.


Men jag övade och övade och drack kaffe mellan varven. Det vobblade och virsade och jag var så många gånger ute på hal is.


Men ta mej tusan om jag inte fick lite kläm på det till sist ändå. Undrar om inte detta är nåt av det roligaste jag prövat på. Hon kommer allt att få se mej vid drejskivan flera gånger Solvej, nu när jag fått smak på det.


Fyra "vackra" alster fick jag till och ni kan ju se framgångs sagan min. Det gick åt rätt håll om man säger så.


Den här kanske blir min nya morgonmåls skål.
Ännu är skålarna långt ifrån färdigt. Solvej skulle putsa till dem och så ska de torka, brännas, glaseras och brännas. Så det kommer att ta ett tag förrän de är i hamn så att säga.
Men den nya drej drottningen. Det är jag det!

torsdag 28 januari 2016

När man inte räcker till


På nåt vis kände jag redan i morse att jag förbrukat all min ork för den här veckan redan.
Och med lite jävlar anamma och inte alltför mycket av varken tankar eller känslor arbetade jag undan timme efter timme.
Bestämde i ett mycket tidigt skede att skrinlägga skolan i kväll. Att jobba intensivt i två timmar till i kväll och under kritiska ögon var mer än jag skulle orkat med.
Det här är sånt som farmor och jag brukar prata om, livet och dess måsten med för lite tid och ork och sen senare i livet mer tid än vad man riktigt kan förbruka. Hon som levat i snart 89 år har en sån fin erfarenhet av livet och dess vedermödor och hon förstår så bra när man är trött ibland. Hon tycker det är himla ojämt fördelat. Nu sitter hon där med en massa timmar på dygnet och kan inte göra så värst mycket med en syn som inte finns.
Jag kände att om jag inte får städat här hemma blir jag snart riktigt ilsken och att dessutom vissa kvällar knappt hinna laga ordentlig mat gör att man känner sej värdelös.
Så efter att jag suttit med fötterna på vardagsrumsbordet och sett veckans avsnitt av Lars Lerin (åh!) så gjorde jag en potatislåda som inte gick av för hackor. Lillebror undrade var jag fått tag i receptet och jag kunde stolt meddela att det kom direkt ur skallen. Inget märkvärdigt men fruktansvärt gott enligt mej. Grovstrimlad potatis, slanttade morötter, hackad paprika, brynt bacon, friterad lök, riven ost, timjan, potatiskrydda och grädde. Allt blandas och in i ugnen.
Det är såna gånger som i kväll när jag har tid och får stå och göra riktig mat till familjen som jag mår som allra bäst. Efter det hade jag ork att skura golven och så mycket mer behövs inte nu.
Kvar i kväll finns en design tidning på läsplattan såg jag och en kopp kaffe på det så slappar vi resten.
En arbetsdag kvar och i morgon kväll händer det grejer. Då ska jag pröva på nåt alldeles nytt för mej.
Sjukt spännande. På återseende.

onsdag 27 januari 2016

Dagligt byte


Håhhå! det har blivit en långdans med gardinsbytet här.
I går la jag upp den antika gardinskappan och blundade för eländet. Och i dag hade vi ärende till staden och jag står plötsligt framför en färdig sydd kappa och bordslöpare för 14 euro tillsammans. Jag ser direkt att detta ska finnas i vårt kök och nu är jag äntligen nöjd och belåten. Passar dessutom otroligt bra med mattan.


Som sagt det blev en stadsresa där jag gjorde lite privata småaffärer, hämtade mera garn till tröjan och fick en bit mat.
Tog ut hunden för att leka i snön nu när det går fint att göra snöbollar att kasta. Det gick riktigt fint en lång stund men så fick han upp ett spår och vips var han försvunnen i mörkret. Som tur var hade jag reflexvästen på honom. Fick höra i dag om en lapphund som har blivit överkörd och aldrig hann bli ett år ens. Det satt ännu som en klump i magen på mej när min Zebupojke försvann. Fram med ficklampor och ut och leta. Ingen hund. Småpanik hos matte. Men så börjar vi ser ett par orangelysande små klot som guppar upp och ner i snön. Kloten kommer närmare och vi ser att det är vår lilla pojke som strävar fram i snön. Inte så lätt utan krafter i bakbenen. Ögonen glöder och reflexen lyser och flämtningarna hörs tydligare. Så följer han lydigt med in och man har knappt hjärta att gräla. Färdig motionerad och lycklig.

tisdag 26 januari 2016

Less på gardinerna


En kulen dag och lampor och ljus fick tändas strax vi kom hem.
Lilleman ringde från butiken och undrade om han skulle ta hem pizza till kvällsmat. Som ett skänk från ovan tyckte mor i huset som bara fick vrida på ugnsvärmen och sätta sej för att vila fötterna.
Tror han var lite rädd att det skulle bli köksskola del 2 annars.
Sen har jag mest våndats över gamla lumpor till gardiner. Börjar bli trött på det röda trots att det inte är julmotiv så jag grävde i mina tygstycken och blev ännu mer på misshumör. Det måste ske en uppdatering på den fronten helt enkelt. Så jag hängde en ca 20 årig kappa i köket och blundar om det behövs. Men tillsvidare så.
En humörsvängning skedde i samband med kära mor och min tankeöverföring och jag fick henne över hit på en kaffe och pratstund. Kvällens guldkorn.

måndag 25 januari 2016

Trög start


Som vanligt så är måndagen lite trögstartad.
Eller egentligen är det ju jag som är trögstartad, måndagen går i samma takt hur som haver.
Jag körde lite kockskola med sonen och lärde honom den stora konsten i att koka mannagrynsgröt. Att inte bränna vid eller få den att koka över. Vi hade en riktig trevlig stund där runt spisen och njöt av den i hans mening godaste mannagryn på länge.
Var ut med hunden men hade missförstått vädret som jag nästan trodde var vårväder med endast några minusgrader. Men en snålblåsig vind gjorde att den blev onödig kort och jag bad så hemskt mycket om ursäkt och smög till honom en godispinne som kompensation.
Ringde farmor som jag igen en gång har dåligt samvete över. På lördag ska vi fira hennes 89:onde födelsedag så troligtvis hälsar jag inte på före det. Men att få prata med henne och höra att livet är någorlunda varlig med henne känns bra för stunden.
Det är min kväll i ett nötskal så här långt. Kan tillägga att jag sålt fyra kokböcker också. Säljer bort det mest onödiga just nu.
En balja kaffe och lite tidningsblädder så kan jag gott avsluta denna dag.

söndag 24 januari 2016

Söndagslugn


Dagen går i ett stilla lugn.
Det mest spännande i dag har troligtvis varit katten Rufus som spatserat på gården och Zeb fick nys om det och skulle lyftas upp i köksfönstret för att se. Och sen rusade fram och tillbaka mellan sofforna i vardagsrummet för att följa med det spännande som pågick där ute. Sånt kan liva upp en hunds dag och dess ägare för en stund.


Det tog mej en tio timmars natt med skön sömn efter den intensiva gårdagen och det är faktiskt en himla tur att man har söndagen att komma igen på inför en ny arbetsvecka.
Jag har än en gång försökt dölja de gråa hårstråna och givit mej en helkroppsmassage med den nya dynan så en aningen mjukare och fräschare känner jag mej nu.


Lite smått har jag flyttat runt nu när läderlappen flyttade in.
Just det att flytta runt på grejer, byta ut en tavla eller annat smått kan göra mycket för trivseln.
Kanske jag ännu i kväll fixar om lite på väggarna här i storebrors gamla pojkrum. Han har lämnat en del efter sej och eftersom just detta rum befinner sej i nåt slags vänteläge har det mesta bara lämnat.
Sånt som jag verkligen borde ta tag i.

lördag 23 januari 2016

Trött och nöjd


Ja vet ni det har varit en så givande helg.
På fredagen började vi med att sätta ihop varsin kilram och därefter spänna duken av linne och stansa fast. Ett riktigt trevligt hantverk även om jag troligtvis i fortsättningen köper mina färdiga dukar som jag gjort hittills. Efter det hann vi med att grundera ett lager med Gesso.


Därefter satt vi i föreläsningssalen för att se på olika collage konstnärer.
Vid det laget, när klockan närmar sej nio på kvällen och man stigit upp före fem och varit igång hela dagen är hjärnan på så låga varv att det inte ens är lönt att försöka ta till sej så mycket, än mindre tänka.
Men efter en god natts sömn och tre ivriga studeranden i bil på väg till lördagens studier så är man peppad till tusen.


Och vi river ut sidor ur tidningar, allt som inspirerar. Klipper målar och klistrar. Hör på vitsar som gör att vi släpper oss i hejdlösa skratt och har svårt att komma igång på nytt. Dricker kaffe och äter proteinstänger för att vi intalat oss att det är hälsosamt.


Så när jag suttit böjd över arbetet i 3,5 timme tar jag på mej jackan och går en rask promenad in till stan och Anttila. Småshoppar lite och går tillbaka. Hejdar mej för att ta en vinterbild av en skola som bara åsynen av gör mej varm om hjärtat.


En snabblunch i köket för att hinna till rektorns förevisning av sin egen konst.
Så går dagen, timme efter timme och vi blir färdiga med våra arbeten.


Före vi åker hem mot kvällen har vi genomgång av våra arbeten och vädrar åsikter om varandras produktioner. Min blev i slutändan nån slags egyptisk ikon, fråga mej inte hur. Jag använde guld och blått i måleriet som är riktiga trendfärger nu. Sen hade jag klippt till hårslingor i olika nyanser hittat ett öga och en mun. Det andra ögat ser döden i vitögat. Samt lite attiraljer jag bara tyckte var snygga och på nåt vis passade in i sammanhanget.
Så skönt att komma hem efter en lång och intensiv dag.
Göra god mat och öppna en flaska vin. Tända ljus och bara vara.
Men collage. Det kan jag tänka mej att syssla mera med.




fredag 22 januari 2016

Skolhelg


Två sönderklippta lädersoffor senare...
Nå nu äntligen har jag fått min alldeles egna Lepakko.  Lädret ska förstås sittas in före det faller snyggt men oj vad jag är nöjd. Där ser man hur bra det är att vara kreativ och ta tillvara allt som går. Plötsligt en dag kan man behöva det.


Skolhelg väntar och jag måste springa i duschen nu.
Vi ska göra våra egna ramar och dukar och hammaren ska med. Måleri och collage står sen i tur. Det låter som en riktigt rolig och givande helg.

torsdag 21 januari 2016

Det går bättre nu


Så olika våra dagar kan vara.
I dag har allt gått hur bra som helst och ingen dödströtthet har tagit mej i sitt grepp.
Har fått hjälp med att fixa till en tidningshylla/anslagstavla som jag hängt provisoriskt här över skrivbordet. När jag tog ner en tavla fanns krok redan på plats. Sen nån gång i framtiden med nya väggar så ska den hängas på rätt sätt. Sonens linjaler kom också upp bredvid.


Tapeterna är så illa medfarna att det är bäst att köra svartvita bilder. Så mycket mer förlåtande då.
Jag hade tryckt upp vykort med vanlig tejp och ni förstår ju att det inte var helt ok att riva ner dem. Vi kan väl säga som så att det blev inte bättre. 16 år sätter sin prägel på billiga papperstapeter. Minns så bra den där dagen i Kokkola när vi desperat skulle ha tapeter till ungarnas rum. Butiken skulle just stänga och jag plockade ihop fyra olika tapeter och två bårder (som det skulle vara på den tiden) Och visst blev det bra till slut.


Nu ska jag slänga mej på en sprillans ny massagedyna som kommit hem till oss. Åh så skönt!

onsdag 20 januari 2016

När det inte tar


En onsdag som har gått i uppförsbacke hela dagen.
Tungt redan från morgon efter en dålig nattsömn. Vilket resulterar i huvudvärk mitt på dagen och som aldrig vill släppa.
Så det är mest att bara vara som gäller nu. Tittade lite i mina ofärdigt städade lådor och brassade runt bland en massa löspapper. Hittade en plastkasse från Salzburg resan för snart två år sen och började drömma mej bort. Tittade på klipp på nätet och längtan blev stor att åka tillbaka dit, så mycket att se ännu där utanför själva staden. Hallstadt som exempel, ser ut som paradiset själv.
Mysigt att drömma sej bort när just vintern är så påtaglig som den är här hemma.
Hoppas på en mycket piggare och bättre dag i morgon.

tisdag 19 januari 2016

Fullt program


I dag har det varit fullt program från morgon till kväll.
Har fått mej masserad efter arbetet. Hann på blixtvisit till mamma på kaffe och leverera ett par tavlor, sen till frissan för att få mej klippt.
Så har jag också hunnit klippa sönder en lädersoffa!
Så egentligen ville jag bara titta in och säga ett snabbt Hej!
Hoppas vi ses och hörs i morgon.


måndag 18 januari 2016

Som en måndag mest


I helgen i brist på annat och överflöds energi satt jag och fixade till förvaringsburkar åt penslar, pennor och annat. Håller på att ordna upp i mina skrivbordslådor och det är inte lite jag hittar där.


Köpte sån där decor kontaktplast. Offrade mej själv för en burk pringles och tvingade i familjen fruktkonserver i söndags. Sen var det bara att klistra på.


I mina lådor är det för övrigt ett vansinnigt kaos. Pennor i alla de slag och former, penslar, sugrör, kritor, anteckningsblock i mängder, tidningsurklipp, kort, bilder, läderremmar, målartuber ja....


Men jag ska inte klaga för jag gillar att omge mej med allt det som finns i lådorna. Det är bara det att jag bör få nån ordning på alltsammans.
Annars är det som måndagar mest brukar vara. Som att springa med huvudet före i en vägg. Pang så har man en hel arbetsvecka framför sej igen. Så i kväll är det segt. Den enda det varit sprätt i ikväll är Zeb som jagat katten Rufus i vinterns sprintrekord. Lycklig över sin bravad sover han tungt nu.

söndag 17 januari 2016

Varm i hjärtat


Trots den stränga köld som härjar ute känner jag mej väldigt varm inombords i dag.


Att få familjen samlad på söndag har blivit nåt jag ser fram emot hela veckan. Alltid lika roligt när den utflugne kommer hem och man får mata honom och helst sätta med lite matrester till en arbetsmåndag.


Han är lika beslutsam som mor sin. Har man en gång flyttat hemifrån så står man på egna ben och försöker klara det mesta själv. Men det viktiga är att han alltid vet vart han kan vända sej, var grundtryggheten finns.


Jag har hittat lite av hans gamla skolmaterial från artesan utbildningen. Avancerade ritpennor som ska fyllas med bläck och putsas noggrant, sånt som de gjorde sina ritningar med. Egenhändigt gjorda linjaler och triangellinjaler, så snygga att de får stå framme här hemma eftersom han inte själv vill ha dem just nu. Sen när jag får in dem i sitt rätta element ska jag visa. Olika köpta linjaler för cirklar, runda former och märkning. De sa han att jag har mycket bättre användning för och jag hann tänka att jag borde göra en målning där dessa utgör en grund. Ritningar av möbler som blivit gjorda, som de vackraste konstverk och jag lovade att en dag ska nån av ritningarna inom glas och ram. Det ligger sådan precision bakom en ritning på en möbel.


Så sånt har denna dag innehållit.
På förmiddag körde vi lite ved kommando både till pannrummet och hit in till spisen. Lär ska ligga kalla dagar framför. Så fort jag bara hinner stickar jag några varv på tröjan, så fruktansvärt roligt just nu det där.
Sprang ut med kameran när solen höll på att gå ner för att få några bilder. Inget att rekommendera i kylan men vad hjälps det. Nu ska jag pälsa på mej och ta en sväng med doggen före det blir riktigt mörkt. Ha en skön söndagskväll alla!

lördag 16 januari 2016

Ut och plumsa


Vaknade åter till en kall morgon.
Men vad gör det när man har en sticksöm som ligger och väntar. Så vi tog en lång skön morgon med kaffe, eld i spisen och en Zeb som låg hoprullad på pläden i soffan. Jag stickade några varv och rev upp två.


Min lilla sockertopp!
Han ville ju också ut och plumsa i den härliga snön och när temperaturen inte längre kändes oöverkomlig drog jag på mej ytterkläderna. Kameran fick följa med om än inte solen fanns.


Bäst trivs sockertoppen efter vägarna där det är lättare att gå för hans trötta ben. Men en liten sväng in i skogen där han skulle fått springa lös. Men vad gör han? Plumsar mest efter mej där det redan är upptrampat. Fast jag skulle gått i en cirkel hade han gjort likadant.


Små avstickare blev det nog ändå och så skulle torra kvistar tuggas på.


Eftersom det känns som en slödag utan måsten beställde vi biobiljetter till Ove filmen nu på sen eftermiddagen. Sen är det tänkt att vi går ut på en matbit för att sen söka oss till soffan och stickningen.
Det blir en bra lördag det här.

fredag 15 januari 2016

Mitt hem min borg


Voj jestas!
Om det ska vara ledigheten som spökar ännu eller en viss tröghet i att komma igång på det nya året. I alla fall så har jag inte uppskattat hemmet så mycket på flera dagar som jag gör just nu. Fredag kväll och allt går i slow motion, känslan av att det inte finns nån brådska någonstans utan det är bara nu och här som gäller. Nu är jag som en innekatt som går omkring och spinner, vilar och sträcker på sej för att sen rulla ihop till en boll igen.
Och äntligen har jag fått hem garn till den tilltänkta tröjan och jag försökte intala mej själv att spara det tills i morgon eftersom både ögon och huvud har gjort sitt i dag. Men jag har i alla fall kastat upp maskorna på stickorna och ska baaara sticka ett varv eller två. Eller tjugotvå, inte så noga. Men voj huhhu, nog ska det bli roligt att sitta med huvudet böjt över en rejäl sticksöm igen. Helgen är definitivt räddad.