Januaris sista dagar

Jag vet inte vad det var med måndag kväll men både hunden och jag var som klubbade. Han låg på ryggstödet och jag i soffan och knappt medveten om vad som hände runtomkring. Tog första omgången av presidentvalet på så där mycket?

Tisdag var jag ledig och fick ta sovmorgon. Så roligt att läsa tidningen då det fanns en bild av varuhuset Sokos från sina glansdagar med. Det må jag säga var tider det. Minns när man gick in genom huvudingången och tog ett par trappsteg ner till vänster och kom till skönhetsavdelningen. Där brukar jag och mina kompisar snusa i stora burkar med löspuder, det var så fascinerande. Därifrån fick jag också en lite parfymflaska med doft av liljekonvalj av min blivande gubbe på vår första Alla hjärtans dag tillsammans.

Tog man trapporna ner till källarvåningen fanns musikavdelningen i vänstra hörnet. Min allra första köpta kassett kom därifrån. efter mycket tjatande köpte mamma David Bowie till mej och jämrade sej på vägen hem hur mycket kassetten kostat och så fanns det bara nio låtar! Let`s dance och Chinagirl, såna som man gastar med ännu idag när man hör på radio.

Vi var också rätt flitiga cafe besökare jag och mina kompisar. Hade väl råd med ett limsaglas men det var tider det när man fick vara i storstan.

I går var det vår i luften, till och med så jag tyckte solen värmde.

Vi drog ut på hala vägar men Bonzo fixar det galant och jag har superbra icebugs så jag traskar glatt på.

Sovrummet fick så romantiska gardiner att jag inte ens vet om jag klarar dessa. De får nu hänga där ett tag men jag ryggar tillbaka varje gång jag stiger in.

 Tidigt i morse drog jag till gymmet en timme. Efteråt till gravgården för att tända ljus för farmor. Hennes 97:e födelsedag och i år får vi inte fira tillsammans.

En kort runda med hunden och nu får jag ställa mej för arbetsdag så småningom.

Där satt den helgen

Ojoj så fint det blev när vi fick lite kyla igen i slutet av veckan ( i skrivandets stund är det plusgrader och blåsigt) Njuter så av naturen när det är rimfrost och sol.

Fredag morgon fick jag bilen besiktad och nu är det bara att tuta och köra, och kör gör jag verkligen, långa sträckor. Hann även med en länk med Bonzo före arbetet kallade. Hur mycket tycker jag inte om det där fejset!

Superstart på arbetsdagen när jag bakade kaka med klient. Vi var så stolta och glada när vi tog en perfekt kaka ur ugnen att vi spontankramades. Så härligt att få se glada klienter. Så gjorde vi kaffe, åt kaka och samtalade.

Dagen löpte på och jag skulle iväg till kvällens sista besök. Ett nytt ställe för mej och följde Google Maps som vi brukar. Jag körde och körde längre och längre in i skogen. Vägen blev smalare och smalare och det blev mörkare och mörkare. Tänkte hela tiden att här kan ingen människa bo men vägen var plogad och enligt Maps var jag på rätt väg. Plötsligt sa den att "du är framme. Runt omkring mej fanns bara skog och  så mörkt att jag svär på att även älgarna där var mörkrädda. Jag visste knappt hur jag skulle få svängd bilen. Fortsatte köra och kom till en vändplan tack och lov. Körde alla kilometrarna tillbaka och ringde ett par samtal. Det visade sej att jag blivit lurad in på helt fel väg och efter många om och men och jag var färdig att ge upp kom jag fram 45 minuter försent. Livet är ett äventyr. 

 Lördag och söndag flöt på helt lugnt utan desto större äventyr och lättad landade jag i soffan hemma under eftermiddagen. Tidigt i morgon är jag på det igen.

Men nu ska här plockas fram snacks ost och vindruvor och så ska vi följa med rösträkningen i tv. Inte varje dag det vankas presidentval.

Två fina dagar

Jag har haft två lediga dagar mitt i veckan och det kan jag tycka är så skönt, då är man peppad på helgarbete också. I går läste och tentade jag Dataskyddets abc, nåt vi måste ha intyg på. Är lika förvånad varje gång att jag ännu kan fixa sånt. Trodde alla hjärnceller var på vift men tydligen har några stannat hemma. 

Tisdagskvällen var jag glad att jag fick se månhalo. Solhalo är lättare att se eftersom ljuset är starkare men tyckte ändå att jag fick till en skaplig bild trots mörkret och bara telefonen.

Gillar alla sorts fenomen som kan ses på himlen och tror aldrig att jag la upp pärlemor molnen som visade sej i december. En positiv sak att jag ofta får vara ute på mitt arbete och kan upptäcka sånt.

Nåjo, motionens flitiga lampa har lyst dessa två dagar. Bonzo har fått lite längre promenader och i går besökte jag gymmet. I dag drog jag även ut i skidspåret och det var fasligen så vackert och glidet perfekt. Mötte en man i spåret som sa att jag hade en skönt stil då jag diagonalade. Jag tackade artigt och tänkte sedan för mej själv att tydligen sitter det nog i, jag vann ju faktiskt skidtävlingen i Barnträdgården där på 70 talet.

 Njutarpojken Bonzo. Jag var helt ute och seglade med hans vaccinationer. Hade bokat tills i dag, minst en månad försenad tänkte jag. När jag igår kväll plockade fram hans kort såg jag att han behöver först i slutet av detta år. Blev snabbt att försöka annullera. Bra att vara ute i god tid men ett helt år är väl ändå att ta i.

Längtan till våren och tjejkväll

 Längtan till våren och pollenallergi har väl aldrig varit större än vad den är nu. Vädret slänger sej ur ett dike ner i ett annat och vi kan inte annat än bita ihop. 

Har suttit flera dagar och tittat på fotografier från vår och sommar två år i rad och bara suckat och längtat. 

Det som ändå fick det att spira i mitt inre var i helgen när jag fick ha tjejkväll med Lotta och Sandra. Tänk att de vill spendera tid med mej en lördag kväll. Vi satt uppkrupna i hörnsoffan på Vörågatan med snacks och dricka i 4 timmar och bara pratade om livet. Vilken ynnest att få ha sån fin relation med dessa två <3

Gubben igen var med sina söner på keikka på Ritz och det var dem så väl unnat också, att kunna samlas kring nåt gemensamt. 

Har läst färdigt boken Eldsjäl och den var riktigt läsvärd faktiskt. Nu är julklappsböckerna lästa och jag har gått vidare till en pocket som blev beställd i slutet av förra året. Alltså denna, Björnjägarens döttrar är verkligt hurja grejer. Helt annorlunda än "vanliga"böcker, rå i språket, rappa i käften är dessa systrar. Bor i skogen helt utanför ett vanligt samhälle och system. Slåss och håller på. Boken är inspirerad av Aleksis Kivis Sju bröder. Jag rekommenderar.

Nu ska jag ställa mej för en arbetsdag igen, nöjd med att få börja dagen i stilla mak här hemma.

En ledig dag

Alltså jag har blivit en hejare på att sova ut på mina lediga dagar. Känns riktigt bra faktiskt och varför skulle man ha bråttom när vintern har oss i sitt kalla grepp. Fast jag vaknar kan jag ligga och dra mej hur länge som helst, det gick inte förut för då sa ryggen till.

När jag väl masat mej upp och fått ett par koppar kaffe kan jag starta upp dagen. I dag tog julen definitivt slut i och med att jag satte en ny duk på köksbordet och tog bort de två hemmavikta stjärnorna. En liten klen tulpanbukett i vas blir man också småglad av.

Sökte fram målningen jag gjorde som slutarbete 2017 vid nordiska konstskolan. Den har aldrig hängt på vägg här hemma men nu tyckte jag den var så i tiden med presidentval, vårt fria Finland och välfärden som de äldre generationerna byggt upp och som nu ska sparas sönder i all denna spariver.

Ut på en förmiddagsrunda där det bet i kinderna och snö singlade ner. Så jag längtar till våren nu. Vintern har redan varit väldigt lång och kölden har tagit hårt på alla. 

Jag har i flera dagar gottat mej i utbudet av blomsterfrön på nätet och är fem före att sätta in en beställning. Ojoj de där buketterna man själv går ut i trädgården och plockar ihop. Jag även drömde i natt att jag gick på stadens gator och drog en gammal träkärra efter mej full med blomskott som jag delade ut åt förbipasserande. Då har det satt rot väldigt djupt i en.

Tog mej i kragen och besökte byns gym under dagen. Spikensam fick jag vara och jag körde hårt i en timme (hårt i mina mått alltså)

Så gjorde jag en riktig fjortisgrej (enligt mej) och fotade mej själv och kände mej riktigt löjlig. Men det bjuder jag på som 50 plussare.

Har sett The day will come på Netflix och var småchockad efteråt. Verklighetsbaserad och allt och man vet ju att det förekommit mycket hemskt på barnhem i tiderna men ändå.

Och nu verkar det som om jag har lite roliga saker att se fram emot för allt vad det rått stiltje. Allt brukar ordna sej bara man ger sej till tåls.

 

Bullar upp

En lite trög start på nya året kan jag tycka. Arbetet rullar på och där har jag inte mycket att orda om. Har arbetat helgen och kört hem med ett fånigt leende i plytet, många nya bekantskaper och en gulligare än den andra.

Men annars är det lite stiltje. Inget ordentligt handarbetsprojekt utan sitter och gör knasiga saker med restgarn. Inte något särskilt kul att se fram emot den närmsta tiden, och en morot kunde vara bra denna årstid. 

Nu hör jag hur jag låter och det är faktiskt inte alls så illa. Egentligen trivs jag bäst när det rullar på i maklig takt.

Bara det att när jag slutat arbetet i lördags och kom ut från en affär fick se gubben svänga in med bil på en parkering gjorde dubbelvolt i bröstet. Han var i stan och bestämde att vi skulle gå på cafe´ före vi körde hem i varsin bil. Sånt är gulligt.

Jag hade köpt fastlagsbullar att överraska med men de fick vänta till söndagskaffet. Med en fastlagsbulle i magen var jag redo att gå på jobb på eftermiddagen.

Hoppas så att ljuset ska få återvända och solen ska få människor att tina upp. Nu ser man bara ihopkurade med axlar uppdragna skynda vidare.

Fram tills det händer bullar jag upp.
 

En vecka med mera program

Jag som sällan har nåt extra på gång utöver arbete, hund och familj har haft ovanligt mycket på gång denna vecka. I och för sej är det familj involverad också nu.

Annars är jag inte den som behöver nån extra kick i veckan. Bara det lunkar på i lagom tempo är jag den mest harmoniska.

I måndags var jag med mamma på gymmet. Vi har haft några fina timmar tillsammans nu i några veckor men nu går hon tillbaka till sin grupp som startar nästa vecka och jag har köpt några gånger till mej själv som jag kan gå på när det passar. Behöver nödvändigt stärka upp en förslappad kropp.

Tisdag besökte jag en god vän som jag inte sett på ett par månader, dock har vi haft kontakt via telefonen. Mysigt ändå att ses irl.

Onsdag, alltså igår steg jag på skidorna för vinterns första tur. Fint före och riktigt kul var det faktiskt. Hade kanske också tänkt åka idag men efter en tur med Bonzo kom jag fram till att det är pinande blåst och jag vill kunna njuta när jag åker.

På eftermiddagen hämtade mamma upp mej och vi körde till syster i Purmo där jag också fick träffa syskonbarnen. Det blir alldeles för sällan. Men hade nog så huvudlösa drömmar i natt att jag undrar om jag alls tål Purmoluften. 

I dag torsdag har jag andra lediga dagen i sträck och förutom att ha länkat med Bonzo har jag suttit en stund med svärmor, eldat och varit mest lat. Tittat på Lerin på Lofoten på play, så härligt program.

I morgon har jag arbetsdag igen och efteråt träff med sonens svärmor i Bennäs. Även helgen går i arbetets tecken. Just därför gör jag så lite som möjligt i dag. Har just tittat på två katter som lekt med ett möss här utanför, perfekt underhållning en torsdag.

 

I köldens grepp

Tuffa dagar i köldens grepp. Har byltat på mej lager på lager och varit så uppstoppad att det har varit kämpigt att komma i och ur bil. Folk man kommit till har ibland haft kallt inne och t.o.m rör frusna. Men de flesta har haft varmt och skönt med en sprakande brasa.

Det som varit största bekymret är bilen. Att hitta plats i torggrottan då alla andra också velat parkera där. Sen när man kört långa sträckor med egen bil och man känt hur det gått tyngre och tyngre och automatväxeln jobbat. Dessutom har jag nåt som skallrar under motorhuven och det har varit extremt nu i kylan. Gubben skulle titta på det men motorhuven har frusit fast... Oroligast har jag varit när jag kört längs mörka långa sträckor med bara skog på båda sidorna. Tänk om bilen stannat där och det är - 30 grader... Jag har varit noga med att ha extra sockor, vantar och undertröja med. Dessutom en tjock pläd i baksätet.

Att man kan vara så lyckligt lottad att man får present av klient värmer dock <3

I går sen eftermiddag när jag kom hem stelfrusen och körde in bilen i garaget tackade jag min lyckliga stjärna att både jag och bilen hållit ihop hela veckan. Tände ljus och värmde en kopp med choklad och bara njöt av att få vara ledig i dagarna två.

Kände ett litet pirr efter att ta tag i målarpenslarna om än vara för en liten stund. De vackra landskapen jag kört i under dagen fick mej inspirerad. Jag är så ringrostig att jag knappt vet vad som är upp och ner på en pensel numera.

Efter att ha sovit en otroligt lång natt var jag redo att städa bort julen. I tidigare laget om jag jämför med andra år men är man taggad så gäller det att följa flowet.

Bonzo var med när granen hissades ut och så lekte vi en stund på gården. Glad att gubbens och mina arbetsdagar lappat över varandra rätt bra och Bonzo inte behövt stå långa tider i lina. Dessutom har svärföräldrarna släppt in honom mellan varven. Inte ens en lapphund som helst sover i soffan pallar denna köld.

När solen började gå ner för dagen tog jag Bonzo på en kort kvällstur och nu sitter jag här med blossande röda kinder. Hoppas innerligt att detta var den sista riktigt kalla dagen för i år.

 

Genomgång

Gick igenom 2023 och olika händelser som präglat året. Jag hade faktiskt det ganska bra i huvudet eftersom det har varit några extra stora händelser under året.

Januari: Det blev månaden då Erik flyttade permanent till sin Sandra i Vasa. Som vanligt hade jag ett par blödiga dagar där fast jag inte sett mycket till honom före det heller. Han var ju faktiskt mest i Vasa. Men vetskapen om att det nu faktiskt händer fick hela mej ur balans, lillpojken...

Februari: Månaden jag startade upp ett nytt liv. Skrev arbetsavtal med Omsorg...

...och köpte min allra första bil.

Mars: Hög på mitt nya arbete. Lyckan att få arbeta som vårdassistent, en dröm hade gått i uppfyllelse. Och så rätt jag hamnade, precis som när en pusselbit faller på plats.

April: Jag fick äntligen min efterlängtade 50 års present. Konserten med Andrea Bocelli. 1 år och 9 månader efter min födelsedag.

Vi bowlade även med familjen i Vasa. 

Maj: Då var jag med mamma på roadtrip till Vasa. Till nya Prisma b.l.a sen hälsade vi på hos Erik och Sandra som egentligen var huvudmålet.

Till Tammerfors på shoppingdag med vän efter att stormen lagt sej efter hockeyn.

Juni: Min älskade fammo somnade in 96 år gammal. Alltid saknad, aldrig glömd.

Juli: Raraste mamma firas av oss barn med familjer. Överraskad i Helsingfors.

Augusti: Vi tog en dag i Kalajoki. Hyrde el fatbike och virrade runt här och där.

September: Kände mej tydligen sliten... Njöt det sista ur trädgården och var på skördefest.

Oktober: Knockade mej totalt, vi fick varsin present av Patrik och Lotta. Vi skulle bli farmor och farfar! Inget är som väntans tider, så mycket kärlek och oro som ryms i det.

Vi var på Ben Granfelt konsert på Ritz. Stina Wollter var jag med en kompis till Schaumansalen för att lyssna på.

November: Med mamma och syster på shopping till Mall of Tripla. Även till Vasa för ännu en bowlingskväll med familjen och mat på Vörågatan.

December: Julmys för hela slanten.

Alltså helt fantastiskt år.