Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

torsdag 31 mars 2011

I fårhagen


Försökte mej på får ikväll men redan nu när bilden är uppladdad ser jag sånt jag måste fixa till.Målade en nästan likadan på 2008 och banne mej om inte den blev bättre.
Har aldrig förstått mej på folk som kan hålla på och måla samma bild om och om igen,det är jag inte skapt för. Har absolut inget tålamod så blir det inte första gången får det helt enkelt vara. Ser ju mest ut som vanskapta kattungar.


T.o.m Zeb har mycket svårt att hålla masken när jag visar målningen för honom och han är den som verkligen visar vad han tycker.
Fattar ni att mars månad har gått nu? April står för dörren och inte mycket till vårtecken här inte. Faktiskt var det ganska mycket vatten utefter vägen när jag kom hem och snart är vägen en enda lervälling. Längtar att ta fram cykeln och trampa iväg till arbetet om mornarna. Då hinner man vakna och på hemfärden piggnar man också till. Tror jag allvarligt ska fundera på det när lediga veckan är över. Att cykla är nog en av de bästa motionsformerna jag vet.
Min första riktiga cykel fick jag vid 6 års ålder. Det var ju vansinnigt att låta en unge vara utan cykel när alla andra hade. Men fick höra att jag istället var den enda flickan i området som hade lekstuga. LEKSTUGA! vad skulle man med den till när man kunde trampa iväg på nåt roligare. Tror faktiskt jag har lite trauma av det ännu...
Minns så när min farfar tog mej med till en av stadens cykelaffärer och jag fick välja min allra första. Det blev en illgrön Helkama och lyckan var total. Nu var jag den enda på området med en ny fin cykel och lekstugan kunde fara och flyga. Vägen fick asfaltbeläggning och vi ungar ordnade cykeltävlingar. Resultaten skrevs upp på block från Schaumans som min farfar gett mej. Härliga tider.

onsdag 30 mars 2011

Ännu det här med att flyga


Ni förstår jag har lite svårt att släppa det här med att flyga. Skulle jag vilja glömma det en stund så har jag ju gubben som hjälper mej med att övervinna min rädsla genom att visa filmsnuttar på nätet om olika "bad landings". Han är ju mitt stora stöd här i livet.
Som kvinna har det uppstått ett problem som jag försökt lösa med mina flygvana arbetskamrater idag. Jag tänker på störtbågarna i vissa väl valda underkläder. Har förstått att det piper till för de flesta metalldelar. Så nu undrar jag vad som är bättre? Att ha skinnpåsarna hängandes till naveln och byxorna utan skärp nerhasade till knäna när man går genom kontrollen eller behålla allt på och låta det pipa tills det blir kortslutning i systemet? Det kommer inte att bli lätt vilketdera. Känner på mej att det kommer bli en rumba utan dess like och har funderat om jag borde kontakta Pedersöre när tv för filmning av en helt kvällsprogram.Nåja det viktigaste är att se världsvan ut.

Vet att det finns andra som haft det jobbigt på sina resor. När min mormor och hennes två systrar skulle med Sverigebåten för många år sen önskar jag så att jag varit en fluga i taket i deras hytt. De hittade nämligen inte stegen till den övre sängen och de kunde inte fatta hur nån menat att man kommer upp utan en sån. Men de gav sej inte så en slängde benet upp och de två andra knuffade på för allt vad tygen höll. Tror faktiskt jag skrattat ihjäl mej om jag varit med. Senare hittades stegen, de hade hängt sina jackor över den.

Vad lär vi oss av detta? Jo att vi alla är nybörjare nån gång och då får man göra det bästa av situationen.

tisdag 29 mars 2011

Att se det positiva


Fast mitt arbete inte är det mest glamorösa spännande och där jag får ut min kreativitet så måste jag slå ett slag för mina jobbarkompisar. Det härliga gäng jag får tillbringa mina dagar med gör det värt att arbeta. Alla känner alla och varandras familjer. Vi diskuterar vitt och brett och skrattar tills mascaran rinner nerför kinderna. På eftermiddagarna kommer det stunder när tröttheten tar överhand men kan vi då dra lustigheter för varandra så går det bra igen. Att vi har samma sjuka humor gör inte saken sämre och vi brukar fråga oss om nån annan kan va lika tokiga som vi. Tror det är därför vi arbetat så länge på ett och samma ställe, det är svårt att tänka sej en arbetsplats utan dessa härliga medmänniskor.

Kom hem idag och kände tröttheten i hela kroppen, fråga Erik om han svälter ihjäl ifall jag lägger mej ett slag men han hade hittat mjölk och bullar så han försäkrade att han skulle klara sej en stund. Sen var jag som död i en halvtimme och det gjorde så gott. Vi fick mat i oss så fick jag lurad med sonen på en kvällspromenad och de stunderna värdesätter jag.  Att få gå sida vid sida med sin unge som ska bli 17 och höra honom ivrigt tala om sin praktikplats, skolan och eventuella investeringar för egna inarbetade medel kan väl göra vem som helst lycklig. Att få se att datavärlden inte helt har fått grepp om honom, att han ännu kan vara social och ha sunda värderingar. Sånt blir man lycklig av en tisdag.

Snart har den här kvällen gått och i morgon ska jag på utvecklingssamtal på arbetet. Har en hel bunt med papper jag borde gå igenom och klura ut nåt vettigt att komma med. Det kan bli svårt för hjärnan känns som den gått i viloläge.

måndag 28 mars 2011

Lappland


Mamma skickade hälsningar från Äkäs idag att de sitter och solar på trappan vid Hookans maja. Att man kan längta så till ett ställe vi besökt så många gånger. Sist vi var längtade jag ihjäl mej efter Zeb och kunde inte tänka mej att åka igen den här våren. Men har nu suttit och sett på bilder från den resan och minns hur roligt vi hade det.


När vi var i Lappland ifjol fick jag veta om min första egna utställning. I dag ringde de från Bäddavdelningen på Jakobstads sjukhus och undrade om jag ville ställa ut där i åtminstone ett par månader. Jag har ju inte förstånd att skämmas och jag tackade genast ja förstås utan att tänka desto mer. Den 8 april ska jag hänga tavlorna och borde nu börja se över lite vad som passar. Har redan två i Bennäs så det blir att tömma väggarna här hemma. Nu handlar det först och främst om gamla människor så jag kom genast att tänka på tavlan med fornstugan så har jag en med kor, Zebtavlan charmar vem som helst och så får det bli mycket blommor det tycker gamla tanter om. Kan tänkas att jag får svänga ihop nåt alster ännu den här veckan. Roligt blir det hur som helst.

Annars tar nog humöret slut med den här evigt långa vintern. Släpar ännu runt med sparkstöttingen och vadar emellanåt i drivor med snö.
Längesen redan jag gick igenom min vår och sommarkollektion och så fantastiskt att jag sparat en del som varit snäva i sömmarna men som nu sitter som det ska. Väntar så på att få börja använda. Vet att i en låda på vinden finns en blå klänning som borde passa i sommar men ännu är det för kallt att börja leta där uppe bland lådorna. En klänning med härliga minnen från somrar med fester, dans och faktiskt min 30 årsdag. Då förstår de flesta av er att den börjar ha 10 år på nacken och kanske inte den snyggaste. Men jag gillade den och jag tror minsann att sommarvärmen sitter kvar i den ännu.
Annars är jag en byxmänniska och har lite svårt för kjolar,spets och volanger. Helst skulle jag ha kortsnaggat hår som spretar åt alla håll och svartmålad runt ögonen och se så där tuff ut för att dölja den svaga människan som finns där under skalet. Men den där klänningen...

söndag 27 mars 2011

Mina tavlor


Ingen lottovinst blev det igår så det blir inget tavelköp för tillfället heller. Har därför roat mej själv idag med lite måleriarbeten. Prästkragarna har jag haft maskerade när bakgrunden målats och så har jag använt plastfolie för att få lite mönster i gräset. Folien lägger man ovan en våt målning och skrynklar till lite och då bildas det mönster när det torkat. Ganska effektivt när man inte vill ha en alltför slät bakgrund eller sitta och måla varje grässtrå. Lite salt använde jag också till himlen men fick inte fram nån bra effekt. Grovt salt drar färg till sej och bildar små blomningar eller stjärnor.


Så min gåva till akrylmålningens värld. Som tur var hittade jag lite tapeter på vinden och behövde inte gå lös på väggarna här nere. Har använt en utprintad text Cohens egna handskrivna Hallelujah som jag la i mitten, sen lite strukturtapeter runtom och lite spets. Så använde jag de färgtuber jag hade, tror inte det är nån kvalite att tala om men lika roliga att använda för det. Så är det bara låta fantasin spela fritt och då kan det bli så här. Har inga som helst kunskaper i denna blandteknik och har säkert gjort en del fel men lite har jag fått känna på. Också nåt jag gärna skulle kursa i.
Men den dag jag sitter på extra pengar hoppas jag kunna pryda mitt hem med en tavla av Linnea. En Helena Cederberg och Esa Tiainen skulle också sitta fint. Det är de tre som väglett mej i akvarellens underbara värld.

Annars undrar jag nog om det är tillåtet att släppa sej så slöa som vi varit i dag. Undrar om det är den där timmen vi blev bestulna på i natt för alla har legat i olika omgångar och däremellan bara suttit och hängt. Ut med hunden har jag förstås hamnat men det hör liksom dagen till. Ute blåser det och kommer lite snö mellan varven. Vinterskivan har hakat upp sej och har mycket svårt att hitta spår vår.
Ännu en sista arbetsvecka är på kommandes men efter det blir det äntligen vintersemester och Stockholm.
Ska bli så vansinnigt roligt fast jag är så nervös inför flygresan att jag darrar i knävecken.

lördag 26 mars 2011

Linneas tavlor


Har besökt Linnea Ekstrands utställning idag. Den som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Jag sa åt gubben före att jag är som ett barn på julafton. Besviken blev jag absolut inte den var över all förväntan.  Tror jag räknade till 33 tavlor i akryl olja och akvarell.
Den som tilltalade mej allra mest var den jag har på bild och jag tror det är för de varma färgernas skull. Sms:ade Linnea att bara vi vinner på lotto ikväll så slår vi till. Den var stor och fin och jag såg framför mej hur bra den skulle ta sej ut med den svarta lädersoffan jag så önskar mej.
Men alla var så otroligt fina och utställningen har satt igång min kreativa sida av hjärnan. Just det här med blandteknik som många av hennes tavlor var. Att använda gamla spetsar tapeter och band och få till en helhet i en tavla. Har fått ärva målargrejer av finaste Ruth och där finns papper för akryl och på vinden borde det finnas strukturtapeter som blivit över. Hittar jag inte det kan det fort gå så att jag går lös på väggarna här hemma. En liten bit här,en där. T.o.m akrylfärg har jag så det måste absolut testas.
Har ni det minsta lilla intresse för konst så ta er till Nykarleby och Rådhusgalleriet för det är det väl värt.

Tomatsoppa


Har skrivit om tomatsoppan förut som Malenami hade recept på. Har den igen kokandes i en gryta på spisen och tänkte att jag ska lägga ut den på bloggen. Det är en ganska stor sats men går ju bra att halvera.

10 tomater kokas i 0,5 liter vatten. Ta upp tomaterna och ta bort skalet sen i med dem igen.
3 paprikor helst olika färg så blir soppan vacker

Späd på med mera vatten

grönsaksbuljong
soija
riven ingefära den ger bra smak så den är viktig
cayenne peppar var försiktig med den
vitlök
gullök
1 kg malet kött
basilika helst färsk

Koka ihop alltsammans och servera med riven ost och en klick creme fraiche och du kommer att njuta av din måltid.


Har rivit bort gammal fogmassa rund handfatet på toaletten och satt på ny silikon fogmassa nu på förmiddagen. Kände att jag hade en viss talang för detta så mot bra betalt kan jag komma och fixa dina fogar. Bara att höra av sej!

fredag 25 mars 2011

Fredagssyndar


Ännu en morgon hade grytt över den afrikanska savannen...
Morgonens himmel påminde mej om boken Leijonkungen som skulle läsas om och om igen för pojkarna när de var små. Till sist kunde jag den nästan utantill och lite finns fortfarande kvar. Nu är det inte i Afrika jag befinner mej utan i ett svinkallt Esse men solen har dock varit framme idag.

I dag har jag inte varit på jobb utan i morse var jag och ta sockerprov som jag menat så länge och nu först blev av. Den här gången hade jag fina värden och det kändes bra med tanke på att jag låg onödigt högt förra gången. Det värsta med provtagningen är de 12 timmarna före när man inte får äta. Det går bra så länge man sover men ack och ve när man vaknar. Då är man mycket hungrigare bara för att man vet att man inte får. Nu blev det dessutom nästan 14 timmar. Men efteråt gick jag på cafe, fick mej en smörgås med broiler och potatissallad och en stor mugg med kaffe. Det smakade himmelskt! Det kändes lite smålyxigt så där på fredag morgon fast jag var lite orolig över provsvaret.

Så har jag då äntligen Patrik hemma men han är på väg ut med kompisar igen men han har ju varit hemma nån timme i alla fall. Han hade mycket att berätta om sin resa och bilder har han visat och visst är det en vacker stad med fina byggnader. Han hade inget av slummen men berättade om "hus" som var brädor med plast spänt runt omkring och där hängde linor med tvätt på tork så troligen bodde folk där. Affärskomplex med 400 butiker med märkesvaror där fint folk rörde sej. Klyftan mellan fattiga och rika var verkligt stor där. Ett terrormuseum var det tänkt att de skulle besöka men det var stängt. Där fanns fängelsehålor i källaren med rum på 40*50 cm där fången endast kunde stå upprätt. Det är så man ryser när man tänker på det.
Så hade han tänkt på sina godissugna familjemedlemmar och köpt hem Toblerone till oss. Så här sitter jag nu och fredagssyndar och kan inte annat än njuta. Men detta kommer att tvinga mej ut en runda ännu före det skymmer, det är bara så. Men före det ska jag ta en bit till... eller två.

torsdag 24 mars 2011

Snart april?


Kan inte fatta att man ännu när man ska ut med hunden får söka långkalsonger fodrad mössa och halsduk. Ändå blåser det rakt igenom och det är bara att dra upp huvan också.
Idag har det blåst nåt enormt och vägarna är igendrivade. Ute ligger det fullt av barr bark och kvistar men det gör min Zeb ännu lyckligare, nu finns det nåt att jaga i blåsten och de korta benen springer så fort att de nästan inte hinner med. En härlig syn fast jag hade bestämt att jag inte skulle ut i dag men bedjande och förväntansfulla ögon har följt mej överallt så vad gör man. Har man skaffat hund så har man.

Snart har vi ett riksdagsval på kommande och i radion är det tre frågor till kandidater och dueller varje morgon. Plakat är uppspikade i varenda lykstolpe så man har inte en chans att undvika dem om man som jag helst slapp. Breda leenden och man nästan ser det skrivet i pannan på dem "Rösta på mej, tro på mej" Det lovas hit och dit och åldringsvården ska förbättras och kandidaterna ska minsann arbeta så länge de bara kan. Örk säger jag bara. Sist och slutligen tror jag bara att klyftan mellan rika och fattiga blir större.
En jobbkompis till mej som är ett par år äldre sa en dag att hon börjat intressera sej för politiken och hon hade surfat runt bland kandidater och partier. Det har att göra med åldern trodde hon. Absolut sa jag för jag har noll intresse för sånt. Hon sa vänta bara när du är lika "gammal" som mej, det kommer nog. Den som lever får se. Jag har noll intresse för såna som lovar en massa men som sedan inget håller och glatt höjer egna löner till skamliga summor.
Undrar ibland hur länge min åldersgrupp hamnar och arbeta. Kan se mej själv krokig i ryggen och löständerna skramlandes i munnen sitta på rullatorn och plocka stickor till rävfoderbord. Hojtandes åt min jobbarkompis att hon ska kolla batteriet i hörapparaten. På kaffepauserna hålla darrandes i koppen och skvallra om svunna tider och hur mycket snabbare allt gick förr i världen för att sedan gungandes komma sej upp ur stolen och på knarrande knäskålar ta sej tillbaka ut i fabriken.

onsdag 23 mars 2011

Att hänga tavlor


Det är inte helt lätt att hänga tavlor. 29 st borde det ha blivit idag och så ska man tänka på att färgerna ska passa, vita ramar silvriga ramar bruna ramar alla ska ha skild plats. Riktigt bra blir det om nyanserna i tavlorna matchar. Att sen få dem att hänga rakt är inte det enklaste. Så när man svettats med en tavla dit högst upp kommer nån med antydan att den borde hänga si eller så. Alla har ju en egen åsikt. Vi hade i alla fall ingen tavla i golvet och det är ju skönt.
Så var det många åh och ah så bra den och den tavlan är och den är i en klass för sej och då rodnar man lite och det känns så där varmt i bröstet när man vet hur man våndats här hemma före och tänkt att i år har jag inte gjort en enda som jag är så där riktigt hundra med.
När sen namnlappar kommit på plats dukade vi fram festligheter och satt och mumsade på sött och salt och drack pommac och berömde oss själva för det måste man få ibland. Vi är faktiskt bokade till ett annat ställe om 1 år så det höjer ribban så smått.
Fick en massa goda råd om min första flygfärd och jag borde skrivit upp alla goda råd inför start och landning. Men hade jag följt alla fina råd tror jag att jag blivit blå i ansiktet av alla råd angående öron som slår igen. Vi har skrattat gott i kväll. Vilka härliga människor jag lärt känna genom kursen.

tisdag 22 mars 2011

En vårdag


En härlig vårdag igen. I morse när vi åkte till arbetet fick vi ta det väldigt försiktigt för "vår" väg ut till stora vägen var mer eller mindre blank av is. Sen senare idag när jag körde samma väg var hela vägen en enda snösörja och det drog bilen hit och dit. Men solen sken och jag ikapp med den bakom solbrillorna. Mötte en stackars liten pojke som kämpade med cykeln i snösörjan men han såg så glad ut ändå att jag bländade av ett stort leende åt honom. Inga sura miner när våren är i antågande. Lite längre fram kravlade en pojke sej upp ur diket och stod på ett ben för att hälla snö ur stöveln. Blev riktigt påmind hur det var när man själv var liten och lekte i alla snöhögar och utfallsdiken.
Gubben och Erik har skottat bort snö närmast husväggen för varje vår har vi ett elände med smältvattnet så det är bäst att hjälpa till så mycket det går. Vår tomt ligger så lågt så när svärmor krattar sin gräsmatta sjunker man ner till vaderna om man försöker ta sej ut på vår. Men det är att ge sej till tåls tids nog torkar även vår upp.
Patrik är lyckligt "hemma" i Terjärv igen och han är nöjd med resan men tycker nog att vi ändå har det bra här. Tyckte det fanns mycket fallfärdigt och inga resurser att restaurera. Slöjdskolan de besökte fick tummen ner för det enda de såg att där tillverkades var pallar och allt gjordes i furu plus att de gick en längre utbildning än här. Han var nog nöjd att komma till den egna skolan där det finns möjlighet till många träslag och massor av ideer.
I kväll blir inte mycket gjort. Har känt mej smått hängig och undrar om jag håller på att bli sjuk. Ska i alla fall skära ut en passpartou till en tavla. Vi ska och hänga för utställning i morgon och jag har ännu inte bestämt vilka två det blir. Tror jag tar med tre så får experter tycka till. Det är alltid med knut på magen jag hänger med andra. Har man själv finns det ingen att jämföra med men när vi är många får jag alltid en känsla av att vad gör jag här egentligen? Tycker de andras är så superfina men har hört att andra deltagare också känner på det viset. Tydligen är det nåt som hör till. Tror det kallas dåligt självförtroende.

måndag 21 mars 2011

Idolmöte


                                 Härligt go och rund måne vi haft ett par kvällar.

Nu är det lite tantvarning över det här inlägget men ni är varnade. Jag lyssnar på radio Vega om dagarna. Småtantigt jag vet och en massa dansbandsmusik som jag suckar åt och får vrida av radion mellan varven. Ibland har de riktigt intressanta program om livsöden och jag dör av lycka de få gånger de släpper loss Cohen i etern.
Nåja i dag hade de en timme Tack och lov alltså andlig musik som folk önskat. Det tycker jag passar utmärkt att börja veckan med och jag kan sjunga högt med när de spelar tex O store Gud och dyligt. Tantvarning, jag vet... Men frigörande.
Så idag önskades det Torkel Selin och jag kom att tänka på min farmors möte med sin idol Torkel. Han uppträdde i Esse kyrka och jag tog med farmor dit. Farmor som är så gott som blind satt hela konserten igenom och tittade mot en högtalare som var uppriggad framme vid altaret. För därifrån sångerna hördes där trodde hon förstås att Torkel stod. När konserten var slut och vi var på väg ut ur kyrkan tänkte jag att nej så här kan vi inte ha det så jag drog iväg med farmor dit där Torkel fanns.
Hej Torkel sa jag-det här är farmor som är nästan blind och hon har inte sett dej i kväll så vi tänkte komma och se dej på nära håll.
Hej farmor sa han och kramade om henne så att hon riktigt kunde känna hur go och rund om magen han var.
Så tog han hennes händer och la dem upp på sitt ansikte och sa att hon riktigt skulle känna hur skäggig och stickig han var. Och farmor skrattade hjärtligt åt den humoristiske Torkel och hennes kväll var absolut räddad. Jag tyckte också det kändes mycket bättre än att låta henne tro att hon suttit och tittat på honom då hon istället stirrat på en högtalare. Jag tror hon kommer att leva lite längre bara av det där mötet.


På tal om idoler fick jag ett kort på posten idag. Linnea Ekstrand bjöd till utställning och vernissage i Rådhusgalleriet i Nykarleby. Hon var min första akvarellärarinna och jag är så imponerad av hennes målningar. Jag ska absolut besöka utställningen och hoppas få inspiration.

Vet ni jag har nybakt bröd under bakduken i köket. Ska göra mej en tekopp och njuta en stund.
Patrik sitter i planet på väg hem och i morgon ska jag ringa honom och få höra om resan. Bra va?

söndag 20 mars 2011

Sol sol sol


Hoppas ni som haft möjlighet att njuta av dagen verkligen gjort det. Jag har varit flera timmar på utsidan idag och det känns i kväll för nu är jag trött och det ska bli skönt att gå och lägga sej.
Satt med kaffekoppen på terassen i eftermiddag och bara njöt. Inget vettigt har gjorts i dag men det är ju vilodag och så tar jag hellre tillvara vädret än att stressa på med nåt här inne som jag kan göra en dag med lite sämre väder.
Har också haft en av mina bastustunder med ansiktsmask och fotvård. Tror bestämt att jag filat bort hälften av mina hälar men efter fotbad och insmörjning är de lena som små barnrumpor och redo att stå en ny arbetsvecka i stålhättade skyddsskor. Aj aj de stackars små fötterna vad de får utstå mycket. Närmare sommaren ska jag beställa tid till nån som är expert på fotområdet och få en ordentlig genomgång.
I kväll gjorde vi en liten Purmoturne´ till min syster och till våra goda vänner. Dock var bara frun och dottern hemma men vi satt och pratade en liten stund. Alltid trevligt att träffas. Lite längre fram i vår ska vi damer ta en egen tur till Kokkola på lite shopping.
Snart blir det Solsidan på tv och orkar jag hålla ögonen öppna så länge det håller på så ger jag mej efter det.
Vi hörs i morgon.

Söndag morgon


Underbart väder! Nu ska jag ut i solen och möta dagen.

lördag 19 mars 2011

Sån är jag


I natt sov jag nio timmar i sträck och det är länge sen. Så skönt med vila och att vakna av sej själv pigg och glad. Fick börja dagen med att fylla på matföråden för det var fruktansvärt glest i hyllorna. Märks tydligt att ena sonen är hemma på praktik för det går betydligt mera mat än när bara gubben och jag är hemma. Vi klarar oss bara det finns en ärtsoppsburk att värma upp eller nåt liknande.
Jag har städat Patriks rum idag. Tvättat fönster, bytt gardiner, dammat och tvättat sängkläder. I vanliga fall får de sköta sina rum själva men är de borta lite längre hör det till att jag fixar rummet för att det ska vara fint när de återvänder och skönt att krypa ner i sin egna säng som är renbäddad. Att de ska känna sej välkommen hem.
Han har det bra dit i Ungern, lite småregnigt men trivs. Fick ett kort sms i dag. De är väl tillbaka natten till tisdag men han lämnar ju i Terjärv då och kommer hem på fredag om det inte är nåt skilt. Jag tror det är det längsta jag varit bort från honom men behöver börja vänja mej för efter 4 månader är han i militären. Han är ju en stor karl jag vet men i mina ögon blir han aldrig riktigt stor, jag tror det är så för oss mammor. Oron finns alltid där.

Har fått fin respons för mitt bloggande idag. Det är alltid roligt och gör det värt att fortsätta. Fick också höra att jag har djupa tankar. Det är jag väl medveten om. Jag är en djup människa med känslor som bara bubblar omkring i mej. Mycket djupa och ibland svåra och mörka tankar. Tror att folk ser mej som en glad och positiv människa och de som inte känner mej så väl tror inte att jag har en mörkare sida.
I grund och botten är jag mycket osäker och har dåligt självförtroende men jobbar stenhårt på det. Har mycket lätt till gråt och kan gråta åt nästan vad som helst. Kan jämföra med min mormor hur hon stod och grät på gården när de hämtade bort deras gamla Toyota för en Saab 96. Det bytet kan ju få vem som helst att gråta men lite i den stilen går också jag. Det som ingen annan blinkar åt så kan få tårarna att rinna på mej.
Sen kan jag skratta hejdlöst åt helt banala saker som vår egen Joker Erik här hemma. Ingen får mej att skratta så mycket som han, han vet precis vilken knapp han ska trycka på. Ett skratt kan vara så förlösande.
När jag sen blir arg vilket jag ofta blir är det "leikki pois". Jag hatar att bli orättvist behandlad och när jag vet att jag har rätt så fullkomligt väller det ur mej och gud nåde den som det då drabbar. Jag tänder på alla stubiner på en gång och det bara fräser. Men jag har blivit sårad och trampad på otaliga gånger i livet och jag har sagt till mej själv att det är slut med det. Jag är stolt för den jag är och tar inget skit.
Jag älskar och jag hatar.
Sån är jag.

fredag 18 mars 2011

Den där fredagskänslan


När gubben kom på jobb idag frågade jag honom så där i förbifarten om han nu har färdigt städat åt mej när jag kommer hem? Ja sa han, det är bara för dej att ta in mattorna för de hänger ute på vädring.
Tittade lite förvånat på honom och kände hur leendet spred sej i ansiktet och hjärtat. Inte så att han inte städat förut men det var så oväntat och det är då det känns som mest.
Erik och jag har ätit kött, nudlar och grönsaker framför tv och ibland har jag suckat högt och ljudligt och påmint honom om att det är fredag, bara så han inte glömmer.
Mörkret sänker sej nu över bygden och jag har tänt lite ljus för att få den rätta känslan. Måsten sparar jag till i morgon när jag är utvilad. Det är så mycket jag vill nu när våren är på väg och tankarna far fritt om dagarna när jag jobbar. Har lite kläder som jag tänkt sy om, sy nån väska, ljusa härliga vårtyger fladdrar förbi ögonen allt medan penseln drar färg på det våta akvarellpappret. Fixa dona greja..... Kreativiteten flödar i min annars så avtrubbade hjärna och det som hindrar just nu är ork och tid.
Ibland skriker kroppen åt mej att fattar du inte att du är på fel plats, en plats där allt är färdigt uttänkt, där det görs samma saker dag ut och dag in år efter år och till sist är jag säker på att jag kan inget annat. Som tar all ork.
Jag vill utvecklas få utlopp för min kreativitet tänka själv så länge jag har kvar den förmågan. Skriva, jag älskar att skriva. Bilda meningar. I en låda ligger början till en bok, en bok som varit på gång i flera år som säkert aldrig blir färdigt men bara det att ha nåt på gång. Veta att det finns att ta tag i.
Börja tro på mej själv.

Nu ska jag i alla fall bara njuta av kvällen. Ha en varm bastu och en kall öl åt gubben när han kommer hem det tycker jag han är värd. Så får vi se hur morgondagen blir.


                               Ha det bra där ute alla fina!

torsdag 17 mars 2011

Rund eller fyrkantiga


Har besökt goda vänner där det funderas över allt mellan bambinoblöjor o ch pendolinotåg. Kvällens röda tråd var för och nackdelar med runda och fyrkantiga mattallrikar. Nu har ingen av oss fyrkantiga men jag misstänker att det inom kort kommer att inhandlas till hemmet jag besökte för att noga testas. Kanske maten också smakar bättre på de fyrkantiga? Även mannagryn som lite bränt i botten kan få en pikant smak på dessa tallrikar. Ingen vet än. Måste testas.
Tittade på nyheter från Japan och kunde konstatera att våra "problem" var rätt obetydliga. Men faktum kvarstår att fyrkantiga passar bättre i köksskåpen som mannen noga räknat ut. Det kan vi väl alla hålla med om.

Ringde en yrvaken Patrik i Ungern i kväll efter att förgäves väntat på svar på sms som skickats för timmar sen. Ville veta att han överlevt flygresan för att lugna mina egna svaga flygnerver och visst hade han det och han hade inget emot att flyga igen och det är jag som mamma väldigt glad över för jag vill gärna ha hem honom igen. De var alla trötta efter att ha tillbringat natten i buss på väg ner till H:fors och sov några timmar på hotellrummet. Då ringer förstås jag, säkert den enda jobbiga hönsmamman...

onsdag 16 mars 2011

Saknar


Min morfar skulle fyllt 85 år idag. Önskar att vi fått vara samlade alla vid Enafolk för fest. De roligaste kalasen var där med så mycket skratt. Morfar med sitt leende ansikte sittandes i tv stolen och mormor som pysslade i köket med kaffet och var mån om att alla fick.
Konstigt hur minnen etsar sej fast. Vissa gester som hur han brukade stryka med handen över huvudet när han talade. Skrattet. De stora valkiga händerna efter år av arbete och slit, men också de snällaste händerna redo att ta i och hjälpa till där det behövdes. Händer som knäpptes till bön för barn och barnbarn.
Minnen som etsat sej fast.

Patrik är hemma i kväll och har packat reseväskan för 5 dagar i Budapest. Hans första långresa och första flygtur. Jammar nu med lillebror på gitarrerna. Det är ljuv musik för en mors öron.
Hoppas han får en rolig och minnesrik resa.

tisdag 15 mars 2011

Bli med hund


I kväll börjar ett nytt tv program från Svt1. Huset fullt av hundar.
Kommer ihåg hur det gick till när vi blev med hund. Jag är pälsallergiker och det samma gäller Erik som dessutom har astma. I många år var det en orimlig tanke att vi skulle kunna ha hund men som liten hade jag alltid hundar och katter omkring mej. Allergin växte så till sej med åren och jag fick ibland gå på medicin. Ändå fanns den ständiga längtan där och Erik var så ledsen över att han inte kunde ha en egen hund.
Så en dag för snart 4 år sen så kom tanken att vi kan ju alltid försöka och en utehund måste det vara frågan om men en som vi kunde ta med på promenader och gosa med där ute.
Det här var min och Eriks smått hemliga plan för gubben har av princip annan åsikt än oss andra i familjen. Jag läste en massa om hundar på nätet och sökte då efter typ Husky,Malamute eller Jämthund. I texten kom det upp om Finsk lapphund och jag sökte vidare på det. Tyckte strax att det verkade som den bästa hundrasen för oss och ev den lättaste och definitivt den gulligaste.
Googlade vidare på uppfödare här i landet och eftersom min finska sträcker sej till kyllä och ej så blev det svenska alternativ. I Liljendal fanns en uppfödare med Finsk lapphund, Malamute, Husky och Kees hund.
Skrev åt henne om vår familj, intressen och allergin. Fick snabbt svar att hon hade hört om många pälsdjursallergiker som klarade Lapphunden pga den täta och långa pälsen. Hon kunde förstås inte ge några garantier men undrade om vi var intresserade av en pojke eller flicka. Då redan visste jag att nu var jag ute på mycket djupt vatten för detta skedde utan gubbens inblandande. Men nu var jag så här långt så nu var det bara att köra så det ryker.
Snabbt kom det svar att hon sätter oss på väntelistan. Herregud! Vad hade jag gett mej in i. Nu var det dags att bekänna färg här hemma. Jag förklarade, visade bilder, bönade och bad och nånstans på vägen kände jag att det börjat blåsa en svag medvind.
Nu är ju ingen hund gratis heller, 700 euro kostade en valp och de extra pengarna hostade jag inte upp hur som helst och dessutom var det ju ingen teknisk nyttopryl utan helt enkelt ett onödigt nöje enligt nån. Skam den som ger sej så jag la undan lite då och då och hade loppisbord där jag sålde rätt bra och vips fanns pengarna där.
Så kom det ett mejl en dag att nu finns det en lite pojkhund kvar i en kulle om vi fortfarande var intresserade. Jag trodde hjärtat skulle komma ur bröstet! Nu gällde det att smöra på ordentligt och hitta de rätta orden.
Vi tackade ja till den lilla svarta pojken och en lång väntan hade börjat.
Så en dag fick vi bilder på vår valp och ALLA i familjen smälte. Gubben höll på att tillverka hundkoja hela försommaren, en tvårummare med isolering. Den målades gul med vita knutar och ett avtagbart tak.
När vi åkte iväg för att hämta hem honom var jag otroligt nervös. Hur skulle det gå och hur skulle vi reagera? Det var lång väg hem och tänk om Erik fick andnöd i bilen. Magen var i uppror.
Vi skulle övernatta i Borgå före vi hämtade valpen. Minns ännu ögonblicket i gamla stan när en kvinna kom gående emot oss med två Finska lapphundar i koppel. Så otroligt fina hundar med vacker päls och de bruna märkerna ovanför ögonen som är speciella. Jag minns att jag stannade och vände mej om och sa till familjen att fattar ni att detta händer på riktigt, i morgon hämtar vi vår egna lilla Zeb.
Första mötet med Zeb var alldeles underbart. Att få hålla den lilla kroppen och känna den lena pälsen. Som ni hör var jag alldeles lycksalig.
Hemresan gick bra. Zeb sov ihopkrupen uppefter pojkarna i baksätet och ingen andnöd. Ingen av oss reagerar på pälsen och nu är han mera innehund än utehund. Så fort det regnar är kallt eller blåser tycker gubben att Zeb måste få sova in och det är han som mest ligger på golvet och kliar Zeb bakom örat. Tänk så det kan gå!

måndag 14 mars 2011

Gröna fingrar


Alltså nu är det inte länge till före vi skördar de första paprikorna hos oss. Jag riktigt ser hur plantorna kommer att dingna under bördan av otaliga kärleksröda paprikor.
Ärligt talat så är jag som en parasit när det gäller växter. Jag tar livet av det mesta och har fått plantor av folk som sagt att den här får du aldrig livet av och den sprider sej enormt. Ha säger jag bara, det mesta dör bara jag tittar på det. Inte ens ogräs trivs särskilt bra i mina blomrabatter.
En tomatplanta hade jag i en kruka för två år sen och den gav en rejäl skörd. Måste försöka igen i år för vi har rena plajan här på bakgården om somrarna. Ibland kan vi inte alls vara där före kvällen kommer med svalka och ljumma vindar.

Hamnade till staden Jakobstad efter jobbet. Erik behövde ha nån ny sladd och mojäng till sitt spelande och som den stöttande mor jag är kunde jag inte neka till det. Fick på samma gång bytt en tröja jag köpt och i ett svagt ögonblick glömt hur enormt bredaxlad jag är. Jag brukar säga att när Arnold Schwartzenegger lägger av sin karriär inom filmen så kan de ringa mej. Jag är hans självklara efterträdare med mina axlar och för att inte tala om mina vadmuskler, de är enorma!
Sen tyckte sonen att vi gott kunde äta vid MacDonalds och som den stöttande mor jag är kunde jag inte neka till det. Har ni inte prövat deras Fiestasallad så har ni gått miste om mycket den är suverän.

Hade bakluckan på bilen full med bråte som vi körde till Ekorosk och det var med lättat hjärta vi återvände därifrån. Det finns massor ännu bara jag hinner gå igenom allt sen kör vi bort lite i taget.
Just ikväll blir det inte mera för att göra ett stadsbesök tar musten ur en så troligtvis blir det en tekopp i soffan och lite film.
Det hjälper inte att Zeb ser på mej med krävande blick. I kväll är jag hård och tänker det straffar sej att stå och smygäta hushållspapper ur roskisen när matte och husse vänder ryggen till.

söndag 13 mars 2011

Tranor på loftet


Ibland kan man undra hur människohjärnan fungerar. Ja min åtminstone. Vaknade halv sju i morse, en söndagmorgon! och i huvudet fanns bara en enda tanke: jag måste måla en trana!
Visst, värre tankar har snurrat i bollen men en sån okristlig tid på dygnet och en trana?
Drog täcket över huvudet och försökte somna om men tranan flaxade febrilt mellan öronen på mej. Så jag steg upp, googlade lite bilder,skissade och började måla. Lyckad blev den inte och jag undrar om inte huvudet är väl stort och lite blek är den också. Men den har flygit ur mitt huvud och landat på akvarellpappret och allt bra så långt. Jag är färdig med den och det blir inga fler. Många har så de målar ett motiv fyra fem gånger innan de är nöjda men det funkar inte för mej. Lyckas det inte första gången får det helt enkelt vara.

Har varit på 30 års kalas och är så där lagom slö efter allt sött och gott. Patrik är på fotbollsträning och Erik plågar livet ur gitarren på sitt rum. Gubben gav mej just onda ögat när han fick hämta den bärbara datorn som är mycket slöare. Tycker jag tar upp alltför mycket tid vid datorn nuförtiden men ju mer man lär sej desto intressantare blir det. Det fanns en tid jag svor på att aldrig försöka mej på det där med datorer och jag kunde inte ens få igång den. Fattade inte att folk kunde tycka det var intressant att sitta och stirra in i skärmen. Nu är jag själv där.

Borde få en injektion med motivation till den nya arbetsveckan som lurar runt hörnet. Kroppen känns som den blivit överkörd och det finns spänningar här och där. Troligen blir arbetet lite lättare den här veckan dock och så finns det andra godbitar under veckan som jag ser fram emot.
Egentligen borde vi alla vara glada att vi har ett arbete att gå till och våra familjer. I Japan har tillvaron rubbats totalt och fattar inte hur de ska komma igen efter detta. Ofattbart många har mist nära och kära och ovissheten är stor. Så tacksam för min lilla familj och de stunder vi får vara tillsammans.

I morgon lär vi få mera snö! Heja vädret!

lördag 12 mars 2011

Längtar längtar...


Så mycket snö vi har fått de sista dagarna. Igen är det vitt vitt vitt. Men solen har faktiskt gjort ett bra försök i dag och jag smygstartade med att sitta på terassen och lapa sol. Nu fick jag i och för sej ha en extra dyna på stolen och huvan på jackan uppdragen för lite blåste det. Inte var det heller någon svalkande dryck i min hand utan varm honungsvatten så jag fick värma händerna på koppen. Satt så en stund och läste nya numret av Lantliv och det ger en härlig känsla av vår.
Tyckte det skulle vara ypperligt fotograferingsväder idag så jag begav mej ut med kameran och Zeb. Ville ut till en lada och enda sättet var att plumsa på med snö upp till knäna och jag var glad att ingen såg mej där jag halvt krypandes och flåsandes banade väg mot ladan. Väl framme var det härliga vita vyer och Zeb visste inte till sej av lycka där han rullade fram och tillbaka över det soldränkta landskapet.
Jag snabbt fram med kameran och redo att börja fota. Men vad är nu då detta??? Kameran blinkade till och sen var batteriet tomt. Och jag som kämpat mej fram som en krigare i snömassorna för att få fina bilder stod då där som ett dumt får med kameran hängandes i handen. Hade det inte varit så fint väder hade jag mulnat till rejält men istället lutade jag mej mot laduväggen och bara njöt av solen och stillheten.

Har också påbörjat stora vårröjningen. Blev inspirerad av en arbetskompis som såg så lycklig ut varje dag hon berättat hur mycket hon slängt bort de senaste dagarna. Pojkarna började med sina klädskåp och jag gick lös på gubbens och mitt. Men det är så med gubben att allt som kanske är lite trasigt men fortfarande hålls någorlunda på kroppen ska sparas. Så han behövde allt sitt men när jag fick tag i plagget drog jag hastigt en gång och sa oops så stort hål ! det kan vi inte spara. Sen måste man smyga lite också och inte låtsas om något när han nästa gång frågar efter nåt plagg.
Nästan hela min sommarkollektion har fått åka. Shorts som måste ha bälte för att hållas på plats godkänns inte så det blir att inhandla nya när det blir väder för dem. Mycket kommer att åka till hjälpsändningar så nån blir glad i alla fall. Röjningen är långt i från färdigt men det blir att ta lite dag för dag och det lär bli några lass till Ekorosk.

fredag 11 mars 2011

Nej se det snöar!


Liten Zeb lägger på sin sorgsna min när han konstaterar att varken matte eller husse byter om till länk kläder utan till gå och handla kläder. Det betyder att jag får stanna hemma suck...
Men magen funkar igen och mat och leklusten är tillbaka. Springer med bollen i munnen fram och tillbaka och däremellan ruskar han om sin silikongris och slänger den i vädret medan han morrar dovt och låter väldigt farlig. För att i nästa sekund lägga sej och slicka sin älskade gris som har blivit så sönderälskad att huvudet trillat men ändå lika kär.

Ja det blev en trip till staden norröver ikväll och gubben och jag kalasade på varsin pizza vid Rosso bara för att det är fredag och veckoslutet ligger orört framför oss. Strosade i affärer men inget speciellt fanns på inköpslistan förutom tre kassar med mat.
Vilket busväder sen när vi for hem. Fattar inte vad meningen i det här snöovädret är. Det var ju solsken och snösmältning vi beställt. Nu har det lassat på ett duktigt lager snö igen. I kokkola var gatorna fulla av vatten och snösörja och mockastövlar var ganske inte de bästa tänkbara. Det var att hoppa fram över de värsta pölarna och söka sej opp i snödrivorna där det gick, trevligt trevligt.


Patrik kom hem med en så fin stol idag. Han har gjort ett matsalsmöblemang och så hade han material till 7 stolar så nu tog han hem en och resten lämnar i skolan till efter utställningen i maj. Jag har tyckt om våra köksstolar och de går i samma stil som Patrik gjort men när jag ställde dem bredvid varandra konstaterade jag att hans var mycket smidigare och såg bättre ut. Full pott för den alltså!
Nu väntar han så på klassresan till Budapest som blir på torsdag och för tillfället sitter han i en badtunna i Ytteresse med fotbollslaget. Hoppas nu bara han inte drar nån förkylning på sej.

Njut av din fredag. Nu blir det fredagsfilm hos oss.

torsdag 10 mars 2011

En vanlig torsdag


Hade faktiskt tänkt blogga också igår men när jag trött kom hem efter målarkursen och hade för lite utrymme för bilder på bloggen blev jag sur och gick och sova istället. Nu är den saken åtgärdad så gott folk nu kör vi.

http://attvaranagonsfru.se/ kanske känner igen bilden jag försökte mej på igår. Finslipet återstår ännu men det är mest frågan om lite skuggor. Vi hade en så rolig kurskväll igår med mycket skratt och ojande och vojande över hur fina alster en och var har. Ni som har möjlighet att gå och se vår utställning i Bennäs om två veckor så tycker jag verkligen att ska göra det. Jag har så otroligt duktiga medmålare och som är verkligt flitiga utövare inte som jag som tvingar fram en målning en kväll i veckan och ingenting däremellan.

Har ikväll hälsat på hos farmor, tyckte riktigt att jag saknade henne idag. Ibland går det långt mellan besöken och jag riktigt skäms för jag åker förbi hennes varje dag till och från jobbet. Men jag är så trött efter arbetsdagen och farmor har så mycket program på eftermiddagarna så sällan är hon hemma då. Det är symöten pensionärsträffar lässtunder andakter och cafe´er.
Hon var riktigt pigg ikväll och var så glad för igår hade hon fått vara till staden Kokkola och inhandla lite nya kläder och det verkade vara uppiggande. Skönt att hon köper nytt åt sej och tänker på sitt utseende fast hon är till åren kommen. Härligt att se gamla människor verkligt leva alla sina dagar man får helt enkelt inte ge upp.

Vi har sjukstuga hos oss. Zeb är inte alls bra i magen och har troligtvis ätit nåt opassande . Han ser så ledsen ut och svansar efter mej mer än vanligt om det ens är möjligt. Maten smakar inte men han dricker i alla fall. Nu har jag kokat lite ris åt honom så få se om det slinker ner, har hört det skulle vara bra för lilla magen. Stackars liten.

tisdag 8 mars 2011

Mandelmassa ska det vara


Att vakna 05.00 och inse att efter fyra timmar ska man få sätta tänderna i en ordentlig fastlagsbulle kan tyda på en allvarlig brist av nåt men det var liksom min morot denna dag. Att sen komma igen efter besvikelsen över att bageribilen inte hann i tid det är svårt, mycket svårt. Men eftermiddagen gick desto bättre när jag fått min bulle till efterrätt. Ni förstår jag är en enkel kvinna med mycket små förväntningar.

Kvinnodagen till ära fick vi börja med ännu tyngre rävfoderbord och det är tur att man är muskulös och väl byggd, jag säger då bara det.

Våren tar allvarliga kliv framåt och jag kunde konstatera idag att håller vädret i sej är sparkföret just över. Grus börjar uppenbara sej här och där och rätt som det är går man överstyr när man är okoncentrerad och näsan pekar mot solen.
Har faktiskt tvättat vardagsrumsfönstren på utsidan idag och det behövdes kan jag säga. Kände mej duktig efter det och har inte gjort så mycket annat, påminner mej med jämna mellanrum att det är kvinnodagen och ska vi tala om jämnställdhet har jag faktiskt gjort mitt idag.

Borde förbereda nån målning för morgondagen. Det är mycket gjort om jag skulle ha skissat upp nåt så behöver jag inte sitta med det utan får börja blanda färger direkt.
Jag har fått en ny beställning och tror minsann det är det största hittills. Känner mej mycket hedrad samtidigt som det är lite nervöst. Jag vill ju så gärna att det ska bli bra och alla ska va nöjda. Men det måste först och främst mogna i huvudet på mej så det hela är en rätt så lång process. Mer vill jag inte avslöja i detta skede.


Konstnärliga talanger finns det gott om. Som tack för halsduken till min systerdotter fick jag denna målning. Vet inte om det är tänkt att föreställa mej bland glitter och rosa moln men det tycker jag skulle passa. Jag är ganska ofta uppe bland rosa moln. Det måste man vara när man går omkring här hemma med trasiga kalsonger och fettfläckar på tröjan.

måndag 7 mars 2011

Mormorsrutor


Sent inlägg i kväll men jag har hälsat på goa mamma.
Kom från arbetet idag och var som fallen från skyarna. Fick inget vettigt gjort och vad är då bättre än att hälsa på mamma. Hon är mitt bollplank, min klagomur men också den jag delar glädjeämnen med. Våra gubbar har dessutom rätt trevligt tillsammans med sina tekniska prylar och mojänger.
Har en längre tid haft virkade mormorsrutor liggandes i en påse som jag inte riktigt vetat vad jag ska göra med. Tog dem med i kväll så mamma fick lära mej att virka ihop dem. Tänkte de kunde bli kuddfodral eller nåt. Nu är det så att virkning inte är min starkaste sida men försöker så gott jag kan ändå. Minns att min mormor i tiden skulle lära mej den ädla konsten och det var inte det lättaste då jag är vänsterhänt. Otaliga gånger slängde jag virkningen efter golvet men lärde mej ändå till sist att virka som alla andra.
Började en gång på stort med en rund duk och var med mormor på symöte en kväll. Jag virkade för allt vad tråden höll och såg att mormor tittade på mej ibland och hade svårt att hålla sej för skratt. När vi for därifrån sa hon åt mej att jag bestämt får stärka duken och använda den som sommarhatt. Tydligen hade jag virkat så hårt att den drog ihop sej och skulle passat bäst på mitt huvud. Skam den som ger sej, nu har jag mina mormorsrutor på gång och de kan ännu bli till vad som helst.

söndag 6 mars 2011

Söndagsfeelis


Kolla in vem som sitter och tittar ut genom fönstret när jag tog en sväng med kameran därute.

Så börjar en skön söndag igen gå mot sitt slut. En söndag som varit så som en söndag ska vara. Det betyder att jag inte egentligen gjort nåt vettigt. Ute i solen på förmiddagen och tanka ork till den nya arbetsveckan. Så har Vasaloppet gått och vi hade en bekant med i år så vi har kollat in lite extra och följt med personen i fråga via nätet. Jag har stickat en halsduk till min systerdotter som så snällt frågade moster om jag inte kunde sticka en åt henne. Så syster om du läser så är den klar att avhämtas.
Gubben överraska med att bjuda på mat i dag och det är nog det bästa en mamma och hustru kan få en söndag. Som tack har jag pannacotta på kylning till kvällskaffet istället.
Patrik har arbetat hela helgen och i dag var han bara hem och byta om och sen vidare på fotbollsträning. Ibland är det lite väl mycket och vi här hemma hinner knappt se honom, far till studierna ikväll eller i morgon igen. Erik är nu hemma i 4 veckor i.o.m praktiken men han har blivit så förkyld och det är lite synd nu när han ska ut i arbetslivet.

När jag var ute med kameran fick jag se nåt som blev som en knut i magtrakten på mej jag som snart ska upp i luften. Kan hända att det ser värre ut än vad det är men inte hjälper det mej.








Ja jag vet inte vad jag ska tro... Sen bara försvann det.

Nu till något roligare. Bob Geldof har en ny låt och den snurrar konstant i mitt huvud dessa dagar. En sån låt som jag riktigt går igång på. Den borde spelas flera gånger i radion om dagen så skulle jag producera mera.
Glad lättsam och medryckande.

lördag 5 mars 2011

Väck med dammtussar


Efter en god och lång natts sömn gick dagens städning som en dans. Den blåser rätt hårt och det var ypperligt för vädring av mattor täcken och kuddar. Satte in lite lättare mattor och lämnade helt borta i vissa rum, har nog av det tjocka och tunga nu. Har hängt ut tvätt och vad det kan dofta gott när man tar in den, rent och friskt. Borde kanske tvätta nåt fönster ännu men jag får se, är så nöjd över städningen så här långt.


Här ska ni få ett bildbevis för mitt brinnande intresse för odling och trädgårdsarbete. Ähum...
Har i alla fall tänkt att det kunde vara roligt med egna paprikor så nu har jag gjort ett försök. Hittade igår världens grej när det gäller förodling nämligen en liten låda som det i botten på satt små runda knappar. När jag sen hällde lite vatten på knapparna svällde de opp och det var bara att peta ner fröna i dem och på med locket. Det klarade t.o.m jag. Om det sen lyckas är en helt annan sak men jag har gjort mitt bästa.


Korv och bröd i brödgrillen gjorde mina karlar åt sej idag. Grillen vaktades noga av Zeb däremellan han gav oss menande blickar.

En timme under eftermiddagen tillbringade Zeb och jag ute i blåsvädret men det behöver man inte vara rädd för jag tror det enbart slätar ut begynnande rynkor. Vilket sparkföre sen! det bästa tänkbara och solen sken och det var färdigt städat här hemma. Kände hur leendet blev allt större och spred sej där inuti. Livsandarna vaknar igen och man känner sej så där småkär och galen och bryr sej inte ett dugg om vad folk tycker och tänker. Det bubblar av lycka i kroppen och undrar om man verkligen får vara så glad åt egentligen ingenting alls?
Zeb håller fullständigt med mej och slänger sej ner på isen och sprattlar med benen och vänder sej från sida till sida. Så vill jag också göra.
Där i min lycka kommer jag att tänka på ett par vänner och små ljusgråa moln lägger sej på mitt hjärta. Min kära vän som inte har den frihet som jag har att bege sej ut i solskenet när hon vill, sparkandes,skidandes,springandes...
Min vän idag skulle du varit med mej där på sparkstöttingen. Då hade du fått hålla i dej ordentligt för det gick undan minsann. Det är så mycket jag skulle vilja göra tillsammans med dej men rätt lite av det går att förverkliga. Såna här fina dagar ute i naturen finns du i mina tankar.
Eller min bloggvän som kämpar en hård kamp varje dag mot sjukdomen als. Så fruktansvärt orättvist livet kan vara. Varför drabbas vissa av mera än vad som är rimligt. Livet är bra konstigt. Det har åtminstone fått mej att inse att ta vara på varje litet guldkorn som finns i vardagen.
Väl hemma igen doftade det nybryggt kaffe och fastlagsbullar. Hade gubben att köpa hem varsin, det tyckte jag vi gjort oss förtjänta av.


De menande blickarna vid brödgrillen gav resultat och här vilas det på korven. Skam den som ger sej!

fredag 4 mars 2011

Jag KAN flyga jag är INTE rädd!


Om det går som det är tänkt är jag i Stockholm efter en månad och har flygit för allra första gången i mitt liv. Ja inte av mej själv då utan i flygplan. Kan ni förstå att jag snart når mogen ålder och aldrig flygit? Det har en enkel förklaring jag är fruktansvärt rädd, livrädd. Har alltid fasat för den dag jag blir tvungen till det och det är nåt som snurrat i huvudet i åratal. Nu har jag då kommit till den insikten att det är nåt jag måste pröva på för att slippa fundera.
Vet ännu inte hur jag kommer att reagera den morgonen vi far men troligtvis får jag sitta på toaletten i timmar och sen bli hysterisk och de får ge mej nåt starkt eller söva ner mej. Ojojoj jag vet redan att det kommer att bli jobbigt för gubben, stackarn som har en sån kärring till fru. Men jag ska göra mitt bästa och försöka uppföra mej nåt mera kan jag inte. Men jag kommer garanterat att knäböja och kyssa marken när jag väl är nere igen så det så.

torsdag 3 mars 2011

Historik


Det ska göras historik om min arbetsplats och det ska ges ut till nästa år när det är jubileum. Så i dag har en skribent/fotograf besökt oss och det blev att göra en pose med magen in och bröstet ut.
Tänkte sen på att jag har min egen historia när det gäller samma arbetsplats och blev därför tvungen att leta genom gamla fotografier för att hitta just den här bilden och just den här stolen.

Året var 1986 och jag skulle fylla 15 den sommaren. Hade länge velat ha en läderlappsstol och så annonserades det om den årliga lagerförsäljningen där som sedan skulle bli min arbetsplats. Jag lade fram mitt önskemål åt mamma och hoppades det skulle gå vägen. Nu var det så att där jobbade en pojke,lång och gänglig med det finaste vågiga hår som jag haft ögonen på ända sen vårvintern. Hoppades förstås att han skulle vara på plats. Min mamma som är en klok kvinna fattade förstås galoppen för tydligen hade jag babblat om pojken med det vågiga håret hemma.
När vi kom dit såg fick vi genast syn på honom och mamma sa till mej att nu ska hon sätta honom på prov och så stegade hon fram till honom. Jag trodde jag skulle dö av skam och pinsamhet men vad gör man åt en envis mamma.
Han hittade vår läderlapp och hon ville så klart att han skulle sätta ihop den åt oss också. Det visade att det var en konst i sej och han sa åt oss att man nästan borde ha studenten för att klara av det. Men visst fixade det sej och vi for hem med stolen,jag fortfarande röd av skam och mamma som var nöjd över att hon varit så smart och testat honom. Hon gav grönt ljus.
När hösten kom hade jag honom på kroken och idag är det han,den långa gängliga pojken med det fina vågiga håret som bär mitt namn i sin ring. Resten är också en historia i sej.

onsdag 2 mars 2011

Min goa vän


Nu blir det äntligen av att jag får träffa min vän som jag skulle träffa redan på vändagen. Då satte kylan käppar i vägen men nu har vi flera plusgrader.
Alla mina vänner är speciella för jag har ju valt ut dem själva och de mej då förstås. Alf (hennes smeknamn för det är en hon) träffade jag på min förra arbetsplats och vi hamnade och arbeta ihop i olika perioder. Vi fattade tycke för varandra med det samma och att det skiljer över 33 år på oss har ingen som helst betydelse. Under mina 2,5 år på arbetet där så dog hennes man helt plötsligt och jag tror att jag tog henne ännu mer till mej pga det. Minns att jag ringde henne för allra första gången då efteråt eftersom hon blev sjukskriven i ett par veckor. Jag var lite nervös och ville inte tränga mej på utan det var av ren omtänksamhet. Hon blev glad att jag ringde och hon förstod säkert att jag brydde mej. Efter det växte vår vänskap och sorgen var stor den dag jag bytte arbetsplats. Men vi höll kontakt och så småningom blev jag bjuden till henne. Efter det besöket har det blivit otaliga under åren och jag känner mej som hemma när jag kommer dit. Fast det ibland går flera månader mellan våra träffar är det som att fortsätta där vi slutade senast. Och vi har roligt! och hon är superbra på att baka och frestar med allt möjligt sött och gott.
Jag kan ibland sms:a henne och säga att nu saknar jag henne så att kan vi inte träffas? Och svaret tillbaka brukar vara att hon hade det samma i tankarna och så stämmer vi träff. Så enkelt och så lätt kan en vänskap vara och den är värdefull.

tisdag 1 mars 2011

Mars




Mars,frassmånad och första vårmånaden.
Jag får dessutom sätta in en ny månadsbild av min kära Cohen. Nu har jag tre bilder och sen när jag har tolv så ska jag rama in och få en supertavla av dem alla. Tack till DrHGuy som gör kalendern.

Ja det var visst den här veckan jag gladde mej åt att ha hem pojkarna. Nu sitter jag ändå ensam hemma. Patrik for med kompisar i morse till Vuokatti för att åka slalom men det är tänkt att de ska komma hem ännu i kväll. Fick precis ett meddelande om att en tio tiden i kväll borde de vara tillbaks.
Erik var igår kväll hos kompisar i Kållby och kom hem långt efter att jag somnat. När jag kom hem idag undrade han om jag kunde skjutsa till Purmo i kväll för en kompis där ville ha dit honom. Vad gör man inte för sina barn och enda chansen att träffa honom idag verkar ju bli i bilen. Så det blir en tur till Purmo ännu en gång i kväll. I morgonkväll lär det ska vara arbete och fotbollsträning så då har jag gjort upp egna planer. Kanske torsdagskväll då...
Klart jag förstår att de inte vill sitta hemma med mej, så otroligt bra att de har massor av kompisar.



Nu när jag ändå är på gång ska jag visa lite av min lilla samling Cohen cd:n lp:n och böcker. Har inte räknat hur många cd:n jag har men ca 15 borde det vara och så väntar jag så på den nya som kommer ut i höst nångång. Jättevackra låtar på den eftersom jag redan hört en del.



Här har jag en riktig raritet. Hans första lp skiva som han gav ut 1968 och den hittade jag på torgets loppmarknat under Jakobsdagarna 2009. Tänk vad man kan hitta! Jag var salig i flera dagar efteråt. Då hade vi ingen skivspelare så svärfar fick komma till undsättning och koppla i deras och så satt jag där och lyssnade med ett fånigt leende på läpparna. Skivan var i riktigt bra skick och tänk att flera låtar från den har han ännu med på sina konserter och folk kan dem och sjunger med.
Nåja det är ju ingen hejd på mej när jag får skriva om Cohen men det får räcka så för den här gången tills han igen ploppar upp på bloggen.

I kväll blir inte mycket gjort i och med taxiverksamheten och dessutom har jag varit och frissat till mej så det är inte särskilt mycket kvar av dagen. En tekopp framför tv och sen hämta hem Erik och gubben för att sen stupa i säng och vakna pigg och glad nästa morgon.