Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

måndag 28 mars 2011

Lappland


Mamma skickade hälsningar från Äkäs idag att de sitter och solar på trappan vid Hookans maja. Att man kan längta så till ett ställe vi besökt så många gånger. Sist vi var längtade jag ihjäl mej efter Zeb och kunde inte tänka mej att åka igen den här våren. Men har nu suttit och sett på bilder från den resan och minns hur roligt vi hade det.


När vi var i Lappland ifjol fick jag veta om min första egna utställning. I dag ringde de från Bäddavdelningen på Jakobstads sjukhus och undrade om jag ville ställa ut där i åtminstone ett par månader. Jag har ju inte förstånd att skämmas och jag tackade genast ja förstås utan att tänka desto mer. Den 8 april ska jag hänga tavlorna och borde nu börja se över lite vad som passar. Har redan två i Bennäs så det blir att tömma väggarna här hemma. Nu handlar det först och främst om gamla människor så jag kom genast att tänka på tavlan med fornstugan så har jag en med kor, Zebtavlan charmar vem som helst och så får det bli mycket blommor det tycker gamla tanter om. Kan tänkas att jag får svänga ihop nåt alster ännu den här veckan. Roligt blir det hur som helst.

Annars tar nog humöret slut med den här evigt långa vintern. Släpar ännu runt med sparkstöttingen och vadar emellanåt i drivor med snö.
Längesen redan jag gick igenom min vår och sommarkollektion och så fantastiskt att jag sparat en del som varit snäva i sömmarna men som nu sitter som det ska. Väntar så på att få börja använda. Vet att i en låda på vinden finns en blå klänning som borde passa i sommar men ännu är det för kallt att börja leta där uppe bland lådorna. En klänning med härliga minnen från somrar med fester, dans och faktiskt min 30 årsdag. Då förstår de flesta av er att den börjar ha 10 år på nacken och kanske inte den snyggaste. Men jag gillade den och jag tror minsann att sommarvärmen sitter kvar i den ännu.
Annars är jag en byxmänniska och har lite svårt för kjolar,spets och volanger. Helst skulle jag ha kortsnaggat hår som spretar åt alla håll och svartmålad runt ögonen och se så där tuff ut för att dölja den svaga människan som finns där under skalet. Men den där klänningen...

2 kommentarer:

  1. Det finns ett enormt sentimentalvärde i kläder! Jag har väldigt väldigt svårt att slänga plagg själv (särskilt de jag har haft riktigt roligt i). Klart du ska ha din klänning, den står sig särkerligen fortfarande! Och så roligt med utställningen!

    SvaraRadera
  2. o ja isslottet var en upplevelse tack vare att ni va med så fick vi se det - här va -27 då vi vakna så e man rikti klok men nu skiner solen så UT I SPÅRET ! KRAM MAMMA O HASSE

    SvaraRadera