Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 3 mars 2011

Historik


Det ska göras historik om min arbetsplats och det ska ges ut till nästa år när det är jubileum. Så i dag har en skribent/fotograf besökt oss och det blev att göra en pose med magen in och bröstet ut.
Tänkte sen på att jag har min egen historia när det gäller samma arbetsplats och blev därför tvungen att leta genom gamla fotografier för att hitta just den här bilden och just den här stolen.

Året var 1986 och jag skulle fylla 15 den sommaren. Hade länge velat ha en läderlappsstol och så annonserades det om den årliga lagerförsäljningen där som sedan skulle bli min arbetsplats. Jag lade fram mitt önskemål åt mamma och hoppades det skulle gå vägen. Nu var det så att där jobbade en pojke,lång och gänglig med det finaste vågiga hår som jag haft ögonen på ända sen vårvintern. Hoppades förstås att han skulle vara på plats. Min mamma som är en klok kvinna fattade förstås galoppen för tydligen hade jag babblat om pojken med det vågiga håret hemma.
När vi kom dit såg fick vi genast syn på honom och mamma sa till mej att nu ska hon sätta honom på prov och så stegade hon fram till honom. Jag trodde jag skulle dö av skam och pinsamhet men vad gör man åt en envis mamma.
Han hittade vår läderlapp och hon ville så klart att han skulle sätta ihop den åt oss också. Det visade att det var en konst i sej och han sa åt oss att man nästan borde ha studenten för att klara av det. Men visst fixade det sej och vi for hem med stolen,jag fortfarande röd av skam och mamma som var nöjd över att hon varit så smart och testat honom. Hon gav grönt ljus.
När hösten kom hade jag honom på kroken och idag är det han,den långa gängliga pojken med det fina vågiga håret som bär mitt namn i sin ring. Resten är också en historia i sej.

3 kommentarer:

  1. och jag som var den avundsjuka lillasystern minns även det där som igår!Tänk va tiden går...Snart är det kanske nån annan tös där ute som faller pladask för någon annan Södermans vackra hårsvall.

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig historia! Snygga gardiner i bakgrunden också :-)

    SvaraRadera
  3. Ja du syster det var tider det!


    Lundagård: Jag funderade faktiskt om gardinerna finns kvar, borde ta ett snack med mamma :)
    Kul föresten att du hittat till sidan.

    SvaraRadera