Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 24 mars 2011

Snart april?


Kan inte fatta att man ännu när man ska ut med hunden får söka långkalsonger fodrad mössa och halsduk. Ändå blåser det rakt igenom och det är bara att dra upp huvan också.
Idag har det blåst nåt enormt och vägarna är igendrivade. Ute ligger det fullt av barr bark och kvistar men det gör min Zeb ännu lyckligare, nu finns det nåt att jaga i blåsten och de korta benen springer så fort att de nästan inte hinner med. En härlig syn fast jag hade bestämt att jag inte skulle ut i dag men bedjande och förväntansfulla ögon har följt mej överallt så vad gör man. Har man skaffat hund så har man.

Snart har vi ett riksdagsval på kommande och i radion är det tre frågor till kandidater och dueller varje morgon. Plakat är uppspikade i varenda lykstolpe så man har inte en chans att undvika dem om man som jag helst slapp. Breda leenden och man nästan ser det skrivet i pannan på dem "Rösta på mej, tro på mej" Det lovas hit och dit och åldringsvården ska förbättras och kandidaterna ska minsann arbeta så länge de bara kan. Örk säger jag bara. Sist och slutligen tror jag bara att klyftan mellan rika och fattiga blir större.
En jobbkompis till mej som är ett par år äldre sa en dag att hon börjat intressera sej för politiken och hon hade surfat runt bland kandidater och partier. Det har att göra med åldern trodde hon. Absolut sa jag för jag har noll intresse för sånt. Hon sa vänta bara när du är lika "gammal" som mej, det kommer nog. Den som lever får se. Jag har noll intresse för såna som lovar en massa men som sedan inget håller och glatt höjer egna löner till skamliga summor.
Undrar ibland hur länge min åldersgrupp hamnar och arbeta. Kan se mej själv krokig i ryggen och löständerna skramlandes i munnen sitta på rullatorn och plocka stickor till rävfoderbord. Hojtandes åt min jobbarkompis att hon ska kolla batteriet i hörapparaten. På kaffepauserna hålla darrandes i koppen och skvallra om svunna tider och hur mycket snabbare allt gick förr i världen för att sedan gungandes komma sej upp ur stolen och på knarrande knäskålar ta sej tillbaka ut i fabriken.

2 kommentarer:

  1. oj oj lilla stumpan ingen ljusnande framtid som de brukar sjunga om men jag är ju där före dej så få se ? ! ! mamma

    SvaraRadera
  2. ha ha ha som jag skrattade åt din beskrivning

    SvaraRadera