En vårdag

En härlig vårdag igen. I morse när vi åkte till arbetet fick vi ta det väldigt försiktigt för "vår" väg ut till stora vägen var mer eller mindre blank av is. Sen senare idag när jag körde samma väg var hela vägen en enda snösörja och det drog bilen hit och dit. Men solen sken och jag ikapp med den bakom solbrillorna. Mötte en stackars liten pojke som kämpade med cykeln i snösörjan men han såg så glad ut ändå att jag bländade av ett stort leende åt honom. Inga sura miner när våren är i antågande. Lite längre fram kravlade en pojke sej upp ur diket och stod på ett ben för att hälla snö ur stöveln. Blev riktigt påmind hur det var när man själv var liten och lekte i alla snöhögar och utfallsdiken.
Gubben och Erik har skottat bort snö närmast husväggen för varje vår har vi ett elände med smältvattnet så det är bäst att hjälpa till så mycket det går. Vår tomt ligger så lågt så när svärmor krattar sin gräsmatta sjunker man ner till vaderna om man försöker ta sej ut på vår. Men det är att ge sej till tåls tids nog torkar även vår upp.
Patrik är lyckligt "hemma" i Terjärv igen och han är nöjd med resan men tycker nog att vi ändå har det bra här. Tyckte det fanns mycket fallfärdigt och inga resurser att restaurera. Slöjdskolan de besökte fick tummen ner för det enda de såg att där tillverkades var pallar och allt gjordes i furu plus att de gick en längre utbildning än här. Han var nog nöjd att komma till den egna skolan där det finns möjlighet till många träslag och massor av ideer.
I kväll blir inte mycket gjort. Har känt mej smått hängig och undrar om jag håller på att bli sjuk. Ska i alla fall skära ut en passpartou till en tavla. Vi ska och hänga för utställning i morgon och jag har ännu inte bestämt vilka två det blir. Tror jag tar med tre så får experter tycka till. Det är alltid med knut på magen jag hänger med andra. Har man själv finns det ingen att jämföra med men när vi är många får jag alltid en känsla av att vad gör jag här egentligen? Tycker de andras är så superfina men har hört att andra deltagare också känner på det viset. Tydligen är det nåt som hör till. Tror det kallas dåligt självförtroende.