Om mig

Min bilder
Jag har man,två nästan vuxna barn och hund och vi bor i vårt Esse. Musik,konst,inredning och natur hör till mina intressen.Försöker hitta det positiva i varje dag.Lämna gärna en kommentar.

fredag 19 september 2014

En vänskapskväll


När en tanke och en ide´ dyker upp i skallen på en gäller det att greppa den på direkten.
Så gjorde jag i går vilket resulterade i en kväll med vänskap, grillad korv och en alldeles härlig höstkväll med ännu lite värme från dagen.


Vi hade tagit oss ut till Bockabron vid Kiisk och fick vara alldeles ensamma förutom en fiskare som kom senare med kamouflagekläder så vi hade inte riktigt koll på i vilken buske han befann sej.
Våra karlar gjorde upp eld och grillade korv och bacon som vi åt med sallader och annat smått och gott. Dagsfärskt bröd fanns till och med.


En stilla kväll med endast rop från en fågel och våra skratt hördes.
När kylan började krypa in under kläderna begav vi oss hemåt stärkta av både korven och den friska luften. Inte ens älgflugorna var till besvär, en endaste plockade jag ur håret.
En kväll när den är som bäst, i goda vänners sällskap.

torsdag 18 september 2014

Fullt program


I dag har det varit fullt ös från morgon till kväll kan man säga.
Eller ös och ös kanske då mera trevligheter.
Har gjort sällskap med svärmor till Kokkola, gått på loppisar bl.a och fyndat lite smått.
Som den här gröna Pentik vasen. Är väldans förtjust i grön glas och grönt överlag så mina ögon dras direkt till sånt. Grönt ska ju ha en lugnande effekt så kanske det är därför jag dras till det. Inte så konstigt att jag sover i ett rum med gröna tapeter då heller, fast jag hävdar att de står näst i tur att bytas ut.
Plockade in ett fång med de ljuvligaste syrenhortensior för att pryda vasen. De är nästan som vackrast nu när de skiftar i rosa fast vissa visar en tendens till köldskador.
Hann hem en stund för att sedan packa picknick korgen och bege oss på nya äventyr. Men mera om det i morgon.


onsdag 17 september 2014

Prioritera rätt


I dag har jag prioriterat det jag tycker om och helst gör framom alla måsten.
Jag har svårt med det märker jag för jag vill ju gärna måla nåt alster med jämna mellanrum men har så många måsten eller rättare sagt sånt som jag tror måste göras här och nu och så lämnar det roliga.
Det första jag gjorde i dag när jag vinkat av jobbarna var att ta fram akvarellerna och sätta mej ner och göra kanske det jag helst av allt skulle göra om det kommer till att välja. Det blev en målning från Onnenkoski (fråga inte om väderstreck eller plats, det är jag inte rätt person till).
Så har jag läst, lyssnat på musik, stickat och druckit kaffe.
Jag får nog säga som en bekant till mej att jag har kommit fram till att jag är så väldans trevlig att vara med att jag inte fodrar så mycket annat.

tisdag 16 september 2014

Kvällsutflykt


Så fick jag ändå både hav och lite höstvandring en vanlig måndagskväll.
Vi begav oss till Ohtakari som Esa Tiainen flera gånger sagt åt mej att jag borde besöka. Nu är det gjort och visst var det värt att göra en tur dit, speciellt när kvällen var så fin.


Vi gick på ställen där stenar hade övertaget och känslan var lite märklig. En natur så orörd och vacker.




Vi gick efter små stigar och bestämde att vi bara den sista biten skulle gå efter en privat väg som vi sett förut och tror ni inte att en bil kommer då. Ur bilen stiger en gammal tant för att lossa kedjan som spärrar vägen. Påpekar vänligt att vi är på privat mark men att vi ser vänliga ut så det gör inget. Vi säger som det är att vi är första gången hit och bara ute för att fotografera.
Så talar hon om för oss hur viktigt det är att vårda sin relation, att vi ska säga att vi älskar varann ofta. Skriva små gulliga lappar som hennes bortgångne man gjorde. Vi sneglar lite på varann och förstår att här har vi träffat på en som är i behov att få prata. Så hon pratar på om sin svärmor och sina barn och sitt ikonmåleri. Och vi lyssnar. Så småningom kommer vi loss och kan fortsätta. Men visst hade hon rätt i det hon sa, även om vi höll henne lite tossig. Man ska vårda sina relationer, så är det bara.


Så kunde vi fortsätta ta bilder och jag gick med mobilen och plattan under armen. Gubben hade den riktiga kameran. Det gäller att vara ställt.


Det hade inte varit så tokigt att få åka ut med fiskaren. Se solnedgång och spegelblankt hav.





Stämningsbilder så här på slutet. En verkligt lyckad kväll och hem körde vi i trolsk dimma och det hade varit många fina bilder av det utefter vägen men vi hade fått vår beskärda del av fotografering då redan.

måndag 15 september 2014

En måndagsmorgon


Jag har verkligen inget att klaga på just nu.
Måndag morgon och jag kan krypa ner i den varma sängen igen när de andra åkt till sina arbeten. Borrar ner mej och hör surret från diskmaskinen i köket och snarkningar från Zeb som ligger bredvid på golvet. Inte bråttom någonstans, inte bråttom med någonting alls.
Så småningom efter att ha slumrat en stund blir det hur som helst till att stiga upp. Zeb vill ut och jag drar för första gången i år mössan över öronen och söker efter handskar.
Solen håller visserligen på att stiga men tidigare på morgonen visade temperaturmätaren - 1 grader.
Före vi är tillbaka har jag förstås alldeles för varmt. Men det är skönt att ordentliga höstvibbar känns, Njuter för fulla muggar av ännu en "ledig" vecka.
Gör upp eld i pannrummet och går in för att värma en tekopp, förra veckans förkylning sitter ännu nånstans där långt bak och ruvar.
Bara det blir lite varmare och daggen torkat upp något så när ska jag bege mej ut igen. Sista persiljan ska in och zucchiniplantorna rivas upp. Enstaka sommarblommor kasseras och gräset trimmas.
Så ska jag skura flugskit (igen) i uterummet. Hoppas nu på ordentliga minusgrader om nätterna så de dör flugeländena.

söndag 14 september 2014

Församlingshemmet


Esseborna har varit utan församlingshem i många år.
Äntligen står ett nytt och fräscht hem på samma ställe invid ån och nära till kyrkan. Sitter man i stora salen ser man kyrkan genom fönstren.


Det renande vattnet är ett konstverk av Arto Penttinen. Han höll i trådarna för Krokikurserna jag var på  med Jakarte och han fanns också på plats i kväll.


Den här tavlan blev jag riktigt glad åt att se.


Hildur Stenbäck var min mormors faster och förutom att jag brukar ta till mej av min farmors målargåvor när nån frågar varifrån jag har fått det så kan jag inte låta bli att nämna Hildur.
Hildur träffade jag en gång (enda gången jag minns i varje fall) och det var på en släktträff för ca 20 år sen. Men vid mormors pratades det ofta om henne.


Det var med blandade känslor jag steg in i det nya församlingshemmet i kväll.
Jag var så otroligt fäst vid det gamla vi hade. Jag har ju så gott som växt upp med det. Det första jag riktigt kommer ihåg är att jag som liten var med mormor och morfar och lyssna på Arthur Eriksson, en svensk sångare. Ett par år av min söndagsskoltid gick jag där och fick min bibel. Det var barnkör cantokör ungdomskör och kyrkokör. Som alltför ung egentligen följde jag med min morbror på ungdomssamlingar (evigt tacksam att han tog hand om mej). Skriftskolan gick jag där och då som 14 årig konfirmand förälskade jag mej i en stilig bondpojke som brukade vara med på ungdomssamlingarna. Så blyg att jag inte tordes ta foto av honom utan tog av hans blåa Datsun Cherry som var den finaste bil jag just då visste fanns. Det skulle visa sej vara min blivande gubbe.
Alla härliga träffar som ungdomarna hade där i spisrummet, det var den tiden som formade mej, vi var alla så på ett. Där hade vi vår bröllopsfest och där har minnesstund hållits för mina kära.
Jag har också arbetat på köket där och hållit i trådarna för en stor släktträff och en minnesstund.
Våra barn har också gått i dagklubb och söndagsskola där.
Det är en massa massa minnen från det församlingshemmet och jag är glad att det nya är helt annorlunda, att inget påminner. Tror det är många som känt sej vilsna under dessa år men nu har vi alla en plats att samlas på igen.

Höstvandring


Frihet!
Blir varm i hjärtat när jag sej min lilla "pojk"skutta i väg över ängarna.

Fick en sån längtan ut till nån höstvandring i dag när vi satt ett sällskap runt kaffebordet och pratade om vandringsleder och då närmare bestämt pieni Karhunkierros.
Det är nog nånting med hösten som gör att längtan ut blir större. Längtan till naturen, färgerna och den höga och klara luften.
Känns som om det är länge sen vi varit på nån ordentlig vandring och det borde verkligen rättas till.
Mest blir det bara här efter vägarna när hunden ska ha sin dagliga motion. Nu är han i det tillstånd att höfterna verkar börja säga ifrån och svag i bakbenen som resultat. Lite olika från dag till dag men när han väl kommer igång går det bra.
Dessutom är konditionen efter den heta sommaren lite si och så och som både husse och matte är han onödigt rund om magen. Men det ska sägas att vi alla är goa och glada ändå.
Fick höra igår om en pojke som beskrivit vår hund som en stor hund "Han är säkert en halv meter bred och en meter lång!"
Så det blir inte så långa länkar och i dag var han ordentligt slut efter att ha fått springa fritt och undersöka vattenfyllda diken och sånt. Ligger utslagen nu i sin lina och jag var just och se efter så han inte kastat in handduken.
Kanske gubben och jag skulle hinna på nån vandring den här veckan, eller till havet. Längtan dit ut är också stor. Då skulle jag helst vilja uppleva ordentliga höstvindar och höga vågor.