onsdagen den 16:e april 2014

Sjukstuga


Det hängde i luften.
Med sjuk hals i flera dagar var jag inte särskilt förvånad när jag i morse vaknade med brännande näsa och ögon. Men i och med att ingen feber hittar till denna kropp är det alltid svårt att veta, hemma eller jobb. Så jag for i alla fall och gav det ett försök, men fick se mej besegrad efter en timme. Då gick ögonen i kors på mej av ren utmattning och jag lade ner allt och åkte hem.
Har i princip sovit bort hela dagen och "då måste det nog vara nånting fruktansvärt fel på dej" hävdade lillebror. Ja han kanske har rätt.
Bildens blommor är från den tidiga påskbukett jag band åt mej i förra veckan när jag ännu var inspirerad av hur österrikarna pyntar och donar inför påsken.

tisdagen den 15:e april 2014

Sätta ett frö eller två


Känner för att plantera små frön i kväll.
Trots att snön yrde omkring i dag och jag knappt trodde mina ögon när jag lyfte på mina alien skyddsglasögon. Och trots att jag har småont i halsen och borde dricka varmt och ta det lugnt.
Men våren är i antågande och det är hög tid för plantering och planering.
Gubben håller till i växthuset och sätter fast den allra sista panelen. Efter det ska jag ut och sopa och städa lite där inne. Det ska listas runt fönstren ännu det har byggkarlen i huset bestämt och visst, det blir färdigare så. Men före det ska jag kitta om fönstren och väntar nu på värmen. Så är det nåt eget tänk med små vädringsluckor på gångjärn som ska göras. Fönsterspröjs och målning, hylluppsättning och piff. Ja listan är lång men det är bara det roliga kvar.
Soliga dagar nu kan jag sätta ut plantorna en stund, tror att de skulle må bra av det.

måndagen den 14:e april 2014

Vardagsbestyr


Vardagen har ju en tendens att återkomma och spräcka resebubblan man levt i.
Men det är väl helt okej om jag ska va ärlig.
Redan första dagen vi var hemma igen handlades det hem panel till insidan på växthuset. Då var det ju svinkallt men i lördags höll gubben på från tidiga morgon till sena kväll och var endast inne för att äta. Däremellan sprang jag med kaffe, banan och glass åt honom så han skulle ha energi att fortsätta och peppade honom med att nog är du så duktig och visst tycker du ändå det är lite intressant att spika panel eftersom du hållit på hela dagen? Det är det väl inte fick jag till svar, men nu ska det här göras klart så att jag slipper det! Nåja, den inställningen hålls man ju också igång på.
Den dagen hade han ingen hjälp eftersom pojkarna hade fotbollsturne´ och en var till fjärran land (Umeå). Jag har inte fått förtroende för varken kapcirkel eller spikpistol och det är jag lika glad för.


O ja det börjar arta sej och det känns bra att ha noggranna byggare i huset, själv hade jag troligtvis nöjt mej en enklare väg men med facit i hand så blir det bäst så här.
I kväll har gubben haft hjälp av sönerna och det har gått undan. Jag i min tur har bakat bulla för att hålla alla glada och nöjda.

söndagen den 13:e april 2014

De sista bilderna


Kanske dags att börja fundera på nåt annat än resan.
De sista bilderna nu då och just i dag med regn och blåst kan det vara skönt med somriga bilder.
Mirabellplatz var alltså det ljuvliga stället vi besökte varje dag, just för att det passade så bra med en busshållplats vi steg på när vi skulle till hotellet.


Vilket jobb de gjorde trädgårdsarbetarna och jag borde som jag tänkte, tala om för dem när vi gick där en morgon vilket duktigt arbete de utför. Men jag är ju bara en blyg Essebo så det blev nu aldrig av. Men bara det att klippa gräsmattan liksom.


Jag kan också ge mej den på att en helt vanlig koltrast sjunger både högre och vackrare här i parken än hemma. Fick den äran att höra på konsert när jag satt på en bänk under ett grönskande träd och hade en väldigt orädd koltrast på en kvist alldeles intill mej.


Så, här skulle då sista bilden vara.
Kan väl tillägga att med kamera och mobilkameror hade vi över 400 bilder så det blev en hel del.
Vi såg aldrig att några båtar skulle åkt här så det är väl mera som ett "rapadik" Endast en restaurangbåt fanns och det kunde det säkert varit flera av.
Massor av tiggare fanns i staden, har aldrig sett så många. En sorgsen syn och de satt kamouflerade utmed murarna så ibland var man nära att stiga på dem. Sent än kväll när vi gick igenom Mirabell hade de samlats alla på ett ställe med sina täcken och plastpåsar. Troligtvis sov de tillsammans för att följande morgon sprida ut sej igen.
Glad att jag har fått uppleva ännu ett vackert och oförglömligt resemål, jag som varit så flygrädd och trodde att den chansen skulle gå mej förbi. Sitter ännu med mina öronkristaller ihopklumpade och går som på sjön men det är väl smällar man får ta. Nästa gång får jag ta åksjukepiller före eftersom det hjälper mej på både tåg och båt. Snacka om att vara känslig.

lördagen den 12:e april 2014

Rundtur och vidgade vyer


Så härligt det kändes följande morgon när solen lyste från en klarblå himmel.
Den här morgonen hade vi inte beställt nån frukost utan satt på rummet och åt köpta croissanter och drack pulverkaffe. Den här dagen skulle vi hinna med mycket.
Vi måste ju ta ett varv via Mozartsplatz igen för att fota statyn. Har tänkt mycket på det där sen vi kom hem, hur Mozart dog ung och fattig och blev slängt i en massgrav bland många andra. Tänk hur mycket pengar det görs på honom i dag, framför allt vi turister som ska ha hem allehanda Mozart prylar.


Vi skulle upp till Festung Hohensalzburg som ligger högst beläget i staden. För att komma dit måste man åka med festungsbahn som syns mitt i bilden. En vagn bestående av tre "ståhytter" drog oss rakt upp och det kittlade nog i magen när man insåg hur högt man var på väg.


Här närmast i bild syns gamla stan Altstadt och på andra sidan floden finns den nyare fast här närmast vattnet var det endast gamla byggnader så det nyare finns egentligen längre bort.


Här har vi alperna.


Här uppe fanns ett panorama cafe´ som vette mot alpsidan. Kunde ju inte annat än beställa varsin kaffe här för att få njuta av utsikten. Det var mycket trappor här så man skulle vara i rätt gott skick men så fanns det också många sittplatser. En vacker innergård med stora träd och bänkar runtom fanns också.


När vi kom ner var det att söka sej en matbit för nu skulle vi snart ut på en 4 timmars Lake and mountain rundtur med bil. Vi köpte biljetter tidigt på morgonen för att försäkra oss om platser. Det var engelsmän, australienare och vi som packades in i en mini van och så chauffören som ursprungligen kom från Uzbekistan.
Ni som minns tv serien Heidi som gick för en 30-35 år sen kan föreställa er hur naturen såg ut. Böljande gröna kullar där maskrosorna blommade och här och där små gulliga utsirade hus. Och i bilen spelades Mozart. Magiskt var ordet.
Vi stannade till vid olika sjöar. Den första var Lake Fuschl där det fanns en fiskeodling. Bilden här ovan är från St. Wolfgang.


Körde vidare och kom till en pytteliten stad, eller by som fortfarande var St. Wolfgang. Där fick vi tid att utforska på egen hand. Här var det förunderligt vackert. Den allra första bilden jag la upp från resan där jag sitter i en fönsterglugg är också härifrån. Vi gick omkring en stund men hittade snart en uteservering nere vid vattnet där utsikten var bedårande. Svanar simmade alldeles intill och solen gassade. Just det här stället kommer jag särskilt ihåg för jag njöt så fruktansvärt.


Deras hus var heller inte fy skam.


Så kom vi till St. Gilgen.
Här föddes Mozarts mamma och vi stannade till vid huset hon växte upp i.


Vår chaufför Como (eller hur han nu skrev sitt namn) skulle prompt fotografera oss på flera ställen och vi var Mike and Anita halva resan tills han plötsligt ändrade till mitt riktiga namn. Fast det var lite konstigt att han hela tiden tog kameran ur gubbens hand och ropade Anita! medan han vinkade till mej så fick vi ju ändå fina minnesbilder från resan.
Mondsee blev sista anhalten på rundturen och där besökte vi kyrkan som hade nio altar och var överdådigt smyckad. Visst var det fint men vid det här laget var vi rätt trötta och gick för att köpa lösglass i stället. 1 euro för en boll, försök det i Jeppis om ni kan.
Sen blev det 160 km/timmen längs med Autobahn tillbaka till Salzburg.

Tillbaka till hotellet för att svalka fötterna och ut på stan igen. Det skulle bli vår sista kväll där så vi sökte upp en liten restaurang och beställde schnitzel (igen!) Mörkret hade fallit när vi kom ut men kvällen var skön och behaglig. Trots måndagskväll var massor av folk i farten och det rådde feststämning. Uteserveringarna var i full gång och vi satte oss på en sån ännu, allt för att ta tillvara kvällen.


Vi gick strandpromenaden och stannade på bron för att se gamla staden upplyst. Kortet tog jag endast med telefonen men visst ser man att det är fint.
Följande dag klockan 15.00 lyfte planet från Salzburg.

fredagen den 11:e april 2014

Vi fortsätter


Det slutade regna och det gråa sprack upp lite grann.
Vi hämtade kameran på hotellet och hoppade på en buss som tog oss en bit utanför stan, till Schloss Hellbrunn. Förstod jag nu rätt var det en ärkebiskop som hade låtit bygga det och var ämnad som dagsrekreation så inga sovrum finns.
En stor vattenpark med fina fåglar och fiskar och här fanns också ett zoo som vi inte besökte.


Vi fick en guidad rundvandring in på området och skulle få se på "vattenspel" två italienare, en hop med japaner och vi. Här var riktigt fint men under lugnet fanns sånt man inte såg.


Här bjöd biskopen sina vänner på mat och ett tu tre så sprutade vatten upp från deras stolar och lite varstans. Biskopen satt alltid på änden av bordet och som ni ser kom där inget vatten.
Vi gick genom området och guiden berättade och visade och plötsligt utan att vi visste om det kunde det komma vattenstrålar lite varstans så det var bara att springa undan. Gubben och jag började hitta små hål lite varstans i marken och guiden gav oss menande blickar och la fingret över läpparna att vi inte skulle avslöja. Så vi höll oss lite på avstånd och det var japanerna som fick ta det mesta av vätan.
Vi hade väldigt roligt där det måste jag säga.


Vi tog oss tillbaka in till stan och gick än en gång genom Mirabellplatz. Det här var en underbar plats med grönska och blommor där vi bara kunde sitta på en parkbänk, njuta och vara glada över att vi tog oss hit.


Schloss Mirabell.
Har så många fina bilder härifrån så det kräver ett eget inlägg i ett senare skede.
Efter allt det här var vi lagom hungriga och hittade en restaurang där vi åt wienerschnitzel och drack äkta österrikiskt öl till.
I morgon ska jag på börja vår andra dag. Den som gav oss hisnande vyer och naturupplevelser.
 
 

torsdagen den 10:e april 2014

Landat i Salzburg


Lördag kväll 19.10 lokaltid landade vi i ett ljummen och redan ganska mörk stad.
Hittade bussen som tog oss till hotellet och frågade där efter nåt matställe som skulle ligga i närheten.
Vi fick inritat på en karta en mysig pizzeria inte långt från hotellet.
Njöt av mat och bra betjäning men till sist ville knappt ögonen hållas öppna, vi hade trots allt startat resan hemifrån på morgon.
Följande morgon öste regnet ner.
Åt morgonmål och tittade suckande ut över vattnet som forsade över gatan.
Men kom ganska snabbt fram till att regnet inte ska förstöra för oss utan det är bara att ta sej ut. Nu gällde det att börja hitta bland gator och hus på allvar. Vi ville förstås ut till gamla stan och gubben läste gatunamn och vände och vred på kartan.


När vi fått in rätt riktning dök den här porten upp med trappor som tycktes fortsätta hur högt som helst. Vi beslöt att vika av och se vad som där fanns. Det visade sig vara Kapuzinerberg som vi då inte visste nåt om.


Ska tillägga att alla bilder just nu är tagna med min telefon eftersom det regnade så hårt när vi lämnade hotellet så beslöt vi att inte ta med dyr kamerautrustning.
Vi trappade så att svetten rann i takt med regnet och högst uppe på kullen kom vi fram till ett monument av Jesu korsfästelse. Det var rätt mäktigt måste jag säga och längs med vägen upp fanns det monument att Jesu lidande fram till korsfästelsen. Här uppe finns också ett munkkloster men jag är tyvärr inte så påläst om det.


Som alltid när man är uppe så ska man ner igen.
Men här var väldigt vackert med takodlingar och sittplatser. Magnolian och syrenerna blommade och träden hade redan fullt stora blad.


Väl nere hade jag benmuskler som krampade och följande dag kändes vadmusklerna hälften så korta och det känner jag av ännu i dag.
Vi kom till Mozartsteg, en av de många broar som tog oss över floden till andra sidan där gamla stadsdelen fanns.


Vi kom till Residenzgalerie och beslöt att gå och se en stor utställning som pågick där. Passade utmärkt i det gråa vädret. Där fick vi köpa Salzburgkortet som visade sig bli en verklig hit eftersom man med det bara kan hoppa på bussar som tar en fram genom staden och så slipper man in till gallerier och museer bl.a. Det lönar sej verkligen i längden att ha det kortet.


Där fanns tavlor stora som hus med enorma förgyllda ramar.
Men vi gissade ändå att denna tavla, inte större än fotot här var den dyraste. Målad av Rembrandt 1629, old woman praying. Den var inlåst i en glasmonter och vakter fanns hela tiden i närheten.
Köpte ett kort av tavlan där som förstås hade skrynklats i resväskan.


Så besökte vi Mozarts födelsehus och det var som att kliva tillbaka i tiden.
En pianist satt i ett rum och spelade och han förklarade att det var Mozarts första komposition som han gjorde vid 6 års ålder. Där fanns hans piano och nån kopia av andra som han komponerat på.
Texter och noter han skrivit och hårlockar från barndomen. Det var lite märkligt, bara en glasskiva mellan mej och Mozarts hår.


Man blir ju småsugen efter allt man sett och upplevt.
Lite längre fram på gatan hittade vi en vacker restaurang och cafe´ som visade sej heta Cafe´ Mozart (vad annars).
Jag skulle ju äta apfelstrudel men det var som jag misstänkte, hasselnötter i den. Men den trevliga servitrisen bad mej komma med till en glasmonter för att välja ut en annan bakelse och där fanns att välja på vill jag påstå. Men jag tog en bit Sachertårta, en till typisk bakelse för Österrike.
Det roliga var att tidningen jag köpt för att läsa på tåget ner till H:fors hade recept på apfelstrudel så jag tänker göra den till påsken och byta ut nötterna mot mandel.
Här träffade vi på amerikanska äldre herremän som påstod för servitrisen att de minsann hade större tranbär i Amerika och de vill veta vad vi tyckte om att Putin vill ha Finland. Men jag sa att vi i vår tur verkligen inte vill ha Putin! Riktig trevliga män och det var "nice talking to you" och artighetsfraser före vi gick därifrån.