Om mig

Min bilder
Jag har man,två nästan vuxna barn och hund och vi bor i vårt Esse. Musik,konst,inredning och natur hör till mina intressen.Försöker hitta det positiva i varje dag.Lämna gärna en kommentar.

måndag 28 juli 2014

När åskan tar över


Det har varit en lång och seg måndag.
Kanske för att jag steg upp med tuppen för att hinna säga hej åt en arbetsåtervändare.
Kanske för att det åskat hela eftermiddagen och tryckt ner mej i nått modd som jag inte kan förklara. Faktiskt också första dagen som jag slängt mej på sängen och jämrat mej att nu är det för varmt. Det var nångång mitt i dagen när världen och vinden stod stilla. Sen har det fläktat ganska skönt och har man dessutom sökt sej i skuggan har det gått att leva med.
Men annars har jag inte gjort något av större betydelse, klippt ner lite lavendel, sålt en byrå, plockat in lite vinbär ( de vita verkar vara färdiga) och stickat på mina långskaftade sockor. Ja jag förbereder mej smått på den kommande vintern och för att inte tala om en kall och dragig arbetsplats där sockorna ska användas.
Skördetiden börjar vara här.
Tänkte på det när vi satte oss ner för att äta i dag. Nypotatis ur fammo och faffas land, morötter, sallad, persilja och tomater från egen odling, grillkorv från...nå det vete fåglarna och kanske lika så bra det. Men hur som helst så känns det bra och smakar gudomligt. Körsbär äter jag dagligen och det första hallonet slank ner i dag. Och vinbären då förstås. Just det här att gå omkring och plocka i sej smått och gott ur egen odling, finns inget Prisma som slår det.
Att ha tillgång till ån när man känner och har lust för det, att bo på landet med skog och åkrar som närmsta granne. Blir alldeles rusig av bara tanken.
Tanken på hur bra vi har det vi landsbor, frihet natur och stillhet. Bara att ta för sej och njuta.

Trolskt


Det blev riktigt fint sent i går kväll.
Efter åska och regn kom solen tillbaka med full styrka och värme. Sen när solen sjönk och det blev svalare i luften kom dimman sakta svepande över markerna.
Det kom nån katastrof film om hajar på tv som skulle ses på men jag tog simdräkten och mobilen ner till ån för dagens sista dopp. " Ifall jag inte kommer tillbaka har nån haj säkerligen tagit sej en kvällsbit" sa jag.


Fasiken alltså, jag har en hares hjärta och en fantasi mer än ett dussin 5 åringar tillsammans.
Där jag vadade ner till djupare ställen stirrade jag som en hök ner i vattnet. Det var alldeles tyst, inte en krusning på ytan och en dimma som svepte längre och längre in. Kastade mej i och sprattlade vilt omkring som för att skrämmas. En haj hade verkligen blivit skräckslagen av mina sprattlingar och flytt. Jajjamensan! Hastigt opp igen och jag kunde pusta ut och pulsen lägga sej i mera normala nivåer.


Måndag morgon och den yngsta i familjen återvände till arbetet efter två veckors semester. Det gjorde att jag kom mej upp mycket tidigare och det var riktigt skönt. Tog en kort promenad med hunden och gjorde undan lite småsysslor som lämnar för att det är för varmt och ingen orkar. Det var molnigt och svalt och jag hoppades att det skulle fortsätta så där jag sen satt med min kaffekopp.
Men nej solen hittade sin väg ut genom molnen och värmen steg direkt.



Så har sista semesterveckan inletts och det känns helt okej.

söndag 27 juli 2014

En tur till havet


På cykeltur till Fäboda i dag.
Tänkte nog först när gubben kläckte ide´n att det orkar jag aldrig. Men envisheten tog över och det var ingen match alls när vi hade drickpauser och vinden fläktade.
Vi har bekanta som har husvagn där men tyvärr var de inte på plats, det hade varit så skoj att överraska dem, ungefär som i Gevaliareklamen. Men vi kände oss som hemma och låste våra cyklar där, tog oss in i förtältet för att byta om till simppare.
Vi meddelade dock grannarna att jag var släkt med vagnsägarna för annars vet man inte om vi skulle blivit anmälda. Vilt främmande folk som bara tar för sej.
Så simmade vi omkring i havet en god stund, vadade över till några klippor längre bort och satte oss i solen för att torka och vinden var så skön.
Tillbaka till vagnen för att byta om och gick sen till kaffestugan för kaffe och smörgås.
Det gick väl som så efter att jag pratat med ägarinnan att vi nånstans på vägen har mötts när de var på väg dit. Så kan det gå men ännu är ju säsongen inte över så kanske vi träffas där ännu.


När såna här gulligt vaggande individer möter en på vägen måste man ju bara stanna. Inte blyga alls och det var massor av dem.


Halva vägen kvar så tyckte jag att det såg oroväckande mörkt ut mot hemtrakterna. Så vi la i en växel till ifall att.  Tog inte länge förrän vi såg blixtar och dunder. Trampade som ett svin och pulsen var säkert uppe i flera hundra. Försökte klara oss undan regnet men det gick inte.
Det var över oss på ett ögonblick och visade ingen som helst barmhärtighet. Jag som drog så mycket väder efter den snabba färden tänkte nästan drunkna i det. Och ingenting såg jag framför mej och fick helt enkelt stanna och vända ryggen till. Vi tog skydd under ett biltak på en gårdsplan och väntade en stund före vi fortsatte. Vi var verkligen inte långt hemifrån då längre men det gick helt enkelt inte att se nåt framför sej.
När vi kom hem och jag tog av mej skorna rann det vatten ur dem och gubbens hjälm var full av grus och lera som skvättat upp.
Så efter vilostund och mat är jag nu rätt mör i kroppen men det ska ju kännas att man haft en heldag denna julisöndag. Min mamma fyller år i dag och befinner sej troligtvis just nu på en båt mellan Mariehamn och Stockholm. Älskade mamma om du läser detta: hoppas du har en fantastisk dag, du är så värd det.

lördag 26 juli 2014

En hemmakväll i trädgården


Poollycka med skräckblandad förtjusning.
Ja så kan man kalla det när Zeb i dag plötsligt blev med egen pool. Han har ju ett sår mellan två tår och för att inte göra saken värre tar vi inte med honom till ån nu på ett tag. Men stackarn gråter varje gång vi tar simpparna på och går iväg och lämnar honom i linan.
Men fammo och faffa hade en överlopps bassäng ( de har för det mesta saker man behöver) och nu har han en lyx som heter duga.


Hur roligt som helst tycker han kanske inte att det är men trivs när vi kastar i hans kompis grisen och nån boll. Då är han kvickt efter dem men lika snabbt därifrån. Men bara han får blött magen lite är väl huvudsaken.


Fast visst är det skönt att sitta med rumppen i blöt i palmernas skugga och blicka ut över fälten...

Nu har vi satt punkt för Jakobs dagar och det kan sägas att det inte blev mycket.  Det blev Esa, mattorget och igår kväll var vi till skolparken för att höra på Henric Blomqvist and friends och minglade sen en stund. Vi var inte som alla andra så vi skulle lyssna på Kaj, har aldrig fattat storheten med dem.
I dag fick jag gubben med till Betania där Lisbeth Zittra sommarpratade och Rolf Wallendahl och Håkan Storbacka spelade fin musik.
Thats it. Säkert  skulle det vara mycket att se och höra i kväll också. Men inget slår en lugn och tyst hemmakväll i trädgården där vi bara kan sitta och filosofera. Trött på folkmassor, tjo och hejsan. Så har vi ju blivit med pool dessutom.

fredag 25 juli 2014

20 år!


Vår lilla pojk har gått och blivit 20 år i dag.
Tänk vad mycket som hänt under de åren, hur världen har förändrats och vi med den.
Helst vill jag bara krama om honom och hålla honom kvar för alltid. Men vet ju likväl att det inte är möjligt och gläds tillika att se att han blivit en självständig individ som står med fötterna stadigt på jorden och vet vad han vill. Han är ju stora karln nu och jag är så stolt över honom.
20 år och världen ligger öppen.

torsdag 24 juli 2014

Tillbaka i tiden


Mitt i dagen när värmen var som värst cyklade jag iväg till Lappfors.
Ser ni har man fått ärva gubbens nerlagda cykeltröja och fått en flaskställning och dessutom har rätt nya handtag så måste det allt testas.
Så jag bestämde ganska snart att det blir Lappfors som är så vackert i mina ögon. Har en förkärlek till byn eftersom mitt farmor och farfars fanns här och alla tänkbara lov skulle åtminstone några dagar tillbringas här.
Precis här har jag simmat, suttit på bryggan och plaskat med fötterna och upplevt fantastiska barndomssomrar. På vintern skidade vi över isen vidare till elljusspåret en bit bort.


Här på den gamla bron har jag stått otaliga gånger med farfar och metat.
Minns en gång när jag hade en baddare till brax på kroken och halvvägs upp tappade den greppet om kroken. Tror farfar var den som var mest harmsen över att det gick som det gick. Han talade nämligen länge länge om hur stor den där braxen egentligen var.
Att se gården med dess trädgård som är såld i dag gör att det kramar till i bröstet. Ser framför mej hur vi lekt och sprungit där, olika händelser och ett barns okomplicerade liv.
Saknar...

Vad är det för veckodag


Blir visst lite kollrig i knoppen av ledigheten.
Får verkligen anstränga mej till max när jag slår upp gluggarna sent om sider om mornarna och undrar vilken veckodag vi befinner oss i. Men det spelar egentligen ingen större roll, bäst när allt flyter omkring i luddig lättja och njutning.
Fast jag inte gillar när taklökar växer på längden och börjar blomma kan jag inget annat än beundra den första utslagna blomman. Liten men bedårande vacker.
Humlorna har hittat rönnspireorna och det var surr i alla tonarter när jag gick till uterummet. Tror inte att det räckte med 100 humlor, för de var överallt. Sånt blir jag glad av för de är så viktiga insekter. Folk skrattar åt mej när jag hittar en svag stackare på fabriksgolvet och jag försiktigt tar den på ett papper och för ut den i gräset, men då känner jag att jag gjort nåt bra.
Men vart har nyckelpigorna tagit vägen? Finns ju inte en endaste en av dem. Jo en har jag sett, men den var död...


Stackars Zeb har ont i tassen.
Redan igår kväll tyckte jag att han slickade sin tass frenetiskt och så i morse fortsatte det efter att han fått mat. Tog mej en närmare titt och mellan tårna har han ett ful sår av nåt slag. Så vi började med första hjälp här hemma till att börja med. Smorde med bakteriedödande salva, klippte sönder en stumpa till passande storlek för en tass och tejpade fast. Allt för att det ska få möjlighet att läkas. Trodde inte ett ögonblick på att strumpan skulle få vara kvar utan han skulle slita i den tills det är borta men han verkar så nöjd över att ha bandage och accepterade den genast.
Kan tänkas också att han insett att alla tycker lite synd om en som är lindad och att det blir mera av kliande bakom öronen. Man får ju inte vara dum heller.