Om mig

Mitt foto
Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar varav en är utflugen. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

torsdag 29 september 2016

Lever och mår


Jodå, vi lever och mår.
Trots att ni inte hört av mej på ett par dagar. Ibland har dygnet alldeles för lite timmar.
Det slutade ju med Zeb pappersätande och efter att han spytt ett par gånger, tryckt ut små lortar med lite papper i varje och jagat katter verkar han vara sitt normala jag igen.


Tisdagskvällen yrade jag iväg till Kokkola på föreläsning med en man från Litauen, med ett namn jag inte hade en chans att komma ihåg än mindre bokstavera. Han hade gjort intressanta samarbeten med bland annat Lego och Hollywood som illustratör.


I går kväll var jag på mat till Uffes i Purmo med några av mina dyrbara arbetskamrater. En riktig lyxkväll för sex stycken kvinnfolk där vi åt så flott och gott att det inte är klokt.


Och nu har vi redan kommit till torsdagkväll och ett riktigt höstväder har vi där ute med regn och blåst vilket gör det extra skönt att vara hemma. Är så på efterkälke med flera saker.
Så kvällen ska tillbringas i målarlyan. Upphängningar ska göras till tavlorna som ska hängas i Rådhusgalleriet på måndag. Dessutom är inte alla färdigt målade...
Så det blir att sätta fart, men nu när jag fått en stereo i monster klass installerat i lyan kommer det att gå som en dans.

måndag 26 september 2016

Hungrig eller bara snål?


Gräsmattan klippt.
Trädgårdsmöblerna i vinterförvaring.
Första versen i Ko över Sarek inpräntad i skallen.
Zeb har ätit en halv hushållsrulle.
Och då menar jag inte en tom rulle utan en hel, oanvänd.
Vem var det som sa att hundar är kloka djur?
Innefattar definitivt inte vår jycke i dag.
Få se hur detta går.

söndag 25 september 2016

Tråkiga timmar


Ibland har jag dagar när det är fullt upp med program i några timmar och så plötsligt tar det slut. Då blir det tråkigt på riktigt. Faller in i nån slags tröstlöshet och kan för inget i världen ta mej ur. Så hände det i dag, efter att barnen varit hemma ett par timmar och vi suttit kring matbordet och pratat och intagit kaffe och choko i sofforna. Så ger de sej av och söndagen blir en lång tråkig dag när jag inte vet vad jag ska ta mej för fast det finns tusen och en sak i verkligheten.
Så hamnade jag framför ett ark med en tuschpenna i handen och började med att rita en liten rund ring, sen fortsatte det av bara farten och nu undrar jag om inte mitt framtida yrke kunde vara virkade dukar mönsterskapare. Fast hur man nu skulle få till den i verkligheten kan bli lite knepigare.

lördag 24 september 2016

Dockskåp


Att ett dockskåp, gammalt och slitet kan göra en så glad.
Jag har ju alltid vetat att dockskåpet morfar gjorde till mej som liten flicka har funnits på vinden i deras hus. Varför det har kommit sej dit nån gång har jag egentligen ingen aning om men säker när det inte funnits rum för det nån annanstans. Mormor och morfars vind har slukat det mesta och där har lite ett och varje blivit lagrat.
Åren har gått och tiderna ändrat och nu är det en tredje generation som huserar i huset. Tanken har slagit mej att jag verkligen borde hämta dockskåpet så att det inte omkommer, man vet ju aldrig hur människor värdesätter saker och ting. Det har tagit sin tid men så äntligen i dag tog jag kontakt och fick hämta.
Redan det att svänga av huvudvägen och köra upp den lilla vägsnutt till huset gjorde att jag fick en klump i halsen. Hela den "gamla" vägen, stenarna, backen, huset, uthusen, träden, det var mitt kungarike när jag växte upp. Det var värme och kärlek som känns inuti mej än i dag. Skratten sitter kvar i väggarna och jag kan peka ut att det och det gjorde vi här. Ser hur mormor bakar bullar och krattar grusgången. Morfar alltid på väg, att hjälpa de sina och andra.
Ska jag vara ärlig tog det mej att gråta en skvätt. När det kommer till mormor och morfar är jag alltid blöt.
Hur som helst fick jag mitt dockskåp och jag är så glad i det. Tidens tand har arbetat på det men jag har tänkt renovera och fixa försiktigt. Älskar tapeterna, särskilt den blågröna som fanns i deras sovrum långt bak i tiden. Samma golvmatta finns ännu i köket som i dockskåpet.
Tänkte att färgen kanske går att fixa med äggoljetempera, vill ju ha samma färger som redan är. Mattorna ska limmas om och tapeterna behållas.
Så har jag ännu ett projekt att arbeta med, ett mycket trevligt sådant.

fredag 23 september 2016

Som nätta bakelser


Jag hittade ett recept på bakad potatis, invirad i bacon och massa ost i fyllningen. Såg så fruktansvärt gott ut att jag blivit att fundera på detta flera dagar.
Så i går efter modellteckningstimmarna inhandlade jag ingredienserna för att liksom höja denna fredagskväll till skyarna.
Och visst, fina blev de och gott blev det. Men inte ser de ändå lika smarriga ut som på bilden jag såg.
De blev mer som kinuskiglaserade bakelser med sitt cheddartäcke. Och såå goda var de inte att jag tyckte det var värt besväret att koka, baka, gröpa och fylla. Att vira in potatisarna i bacon och sticka tandpetare i för att hålla ihop det hela. Hade säkert blivit lika bra att göra nån slags gratäng av det hela. Men nu är det gjort som Stina sa i Saltkråkan och mätta blev vi.
Nu tar vi kväll på det med en kort hundpromenad, bastu och soffhäng framför tv:n. Låter förträffligt i mina öron.

onsdag 21 september 2016

Darker



Den här kvällen firar jag Leonard Cohen.
Den artist jag beundrar allra mest fyller 82 år i dag.
Eftersom gubben åkt på fotboll kör jag all in ett par timmar med musik dvd i tv rutan.
Det mest fantastiska är att om exakt en månad släpper Leonard sitt senaste album You want it darker.
Första låten med samma namn är redan släppt och oh my lord!
Spelar den om och om igen på you tube och baslådan under skrivbordet dunkar och vibrerar behagligt åt fötterna. Den om möjligt ännu mörkare rösten sprider ett välbehag i kroppen och ger gåshud.
Har läst många recensioner om albumet och det lär ska bli nåt alldeles extra. Magnificent!
Leonard Cohen var kanske stor på 70 och 80 talet, men hans riktiga storhetstid blev nog på hans egen senhöst. De senaste åren har det kommit flera album, ett bättre än det andra. Så fantastiskt att han delar med sej av sin otroliga gåva i att skriva och göra musik.
Thanks for the music Mr Cohen.

Vill ni höra You want it darker så lyssna HÄR

tisdag 20 september 2016

Stillsamt


Stillsamt på alla fronter.
Igår kväll satt jag och läste en bok nästan hela kvällen och kom mej inte för annat. Men det är skönt det också, att ha njutarkvällar.
Nu har jag suttit en timme redan framför datorn med blanketter hit och dit. Men så länge det går smidigt och man inte behöver ropa på gubben var femte minut löper det smidigt.


Frostbilderna är från söndag morgon när jag stod huttrandes i morgonrock och crocks på fötterna för att föreviga. Nu igen är nätterna flera plus grader.
Bara jag får mej nåt till livs nu bär det av till Kokkola på föreläsning med Karstein Volle, från Norge, numera bosatt i Helsingfors.