Om mig

Min bilder
Jag har man,två nästan vuxna barn och hund och vi bor i vårt Esse. Musik,konst,inredning och natur hör till mina intressen.Försöker hitta det positiva i varje dag.Lämna gärna en kommentar.

fredag 28 november 2014

Välkomnande


Och den efterlängtade fredagskvällen kom.
Bryggde kardemummakaffe och avnjöt russinkaka, en rejäl bit. Kröp sen under pläden och drog otroligt sköna stockar. Inte bråttom någonstans, inte bråttom med någonting.
När livsandarna sakteliga började återvända band jag en dörrkrans till vår ytterdörr. Som den vana jag har blev den lika rufsig och vild som den brukar bli. Hyggligt så. Nu ser det lite mera inbjudande ut vid trappan. Endast snötäcket fattas.


I kväll öppnar jag Herrljungas glöggflaska, sjunker ner bland soffkuddaran och tittar på På spåret.
Ska bli så skönt, fast en mörad oxe och en brulee  hade visst suttit fint också denna fredag.

torsdag 27 november 2014

Julkök


Tredje kvällen gillt och köket har blivit så där lagom lillajulfint.
Har putsat och fejat i alla vrår och skrymslen och det är sällan i så bra skick som där är nu.
Vår lilla julegran tar sej fint där  tillsammans med en ny vinterakvarell.
Annars händer inte så mycket nytt just nu men efter dagar av shoppingresa och en i familjen fått nytt arbete som kanske har varit mest spännande för mej så behöver jag få komma ner i ett lugnare tempo.
Rutiner i vardagen mår alla bra av helt enkelt.
Har haft möte med chefen i dag om mina planer för vårt kafferum och faktiskt verkade det få grönt ljus. Det som först ska ske är fönsterbyte och ny färg på väggarna, sen tar jag tag i trivselfaktorer.
En sista arbetsdag ännu så tar vi en efterlängtad helg. Det enda jag saknar nu är lite snö, bara ett tunt täcke med pudersnö. Det kan väl inte vara att begära för mycket.

onsdag 26 november 2014

Ullfrid


När jag kom hem i dag satt fåret som jag döpt till Ullfrid och lapade sol.
Kan ni tänka er, sol! Och Ullfrid han såg ut att ha det bra han.
Kunde inget annat än dra iväg med hunden mot skogen fast vi sjönk i gyttjan till anklarna, värre än värsta vårföre har vi nu efter vägarna.
Sen har jag gått lös där i köket med fönstertvätt och gardinbyten och annat skurande, allt medan jag hällt i mej kaffe för att hållas vaken. Men jag skulle så vilja ha det rent och snyggt till lillajul så att jag med gott samvete kan gå på julmarknader och baka jultårtor och dricka glögg. Allt det där är betydligt roligare om det är rent och fint här hemma.
Syster hade fixat en rumsgran åt mej från Akleja så redan det att den fick inta sin plats i köket gjorde att trivseln ökade avsevärt.
Med en gran och en Ullfrid kommer man rätt långt.

tisdag 25 november 2014

Den lever ännu


Den är fortfarande vid liv min amaryllis och jag är nästan förvånad.
Trodde redan vid det laget när jag tog bort mullen och bara tryckte ner löken mellan barken att det skulle vara mer än den tålde, men icke. Tycker att den är alldeles perfekt i längd och storlek och hoppas nu kunna glädja mej åt den över lilla jul, men det kan i och för sej vara att begära för mycket.

Alltså det här mörkret vi nu tvingas leva i. Hur tungt kan det få vara liksom.
Mörkt blött och eländigt och bildäcken suger fast i gyttjan däremellan det kan vara förrädiskt halt.
Detta är helt enkelt inget väder utan bara eländig skit som suger musten ur en.
Vi var en sväng till stan i kväll för att handla julfestkläder och mat. Mer behövs inte i aktiviteter en vardagskväll. Hade tänkt fortsätta med köksstädningen som på börjades i går men det blir helt enkelt till ingenting. Kommer att sätta mej framför tv n i stället. Har hur som helst inte tänkt tillbringa julen i nån kökslåda så det är riktigt sak samma hur där ser ut.

måndag 24 november 2014

Det är mycket nu

Vissa dagar händer det mer än vad man önskar sej.
I morse när det på runt en sju veckor var första gången som vi alla hade glädjen att åka till ett arbete, tror ni inte hundskrället hade fått loss sin löplina då. Där i mörkret hjälptes far och son att få fixat det och alla var smått irriterade och klockan gick. Kunde nu faktiskt inte detta hända så länge nån av oss var hemma om dagarna.
I kväll kom en smärre katastrof när jag skulle ha fram några äldre fotografier och hårddisken som vi hade över tusen bilder på bestämde sej helt enkelt att ge upp. Där fanns alla högtidsstunder, sönernas examen och militärtid. Mina Cohen konserter och mitt möte med Schaffer. Alla våra resor. Kände paniken under ytan när gubben gjorde sitt yttersta för att rädda det som räddas kunde och inget verkade hjälpa. Så sårbar den här datavärlden ändå är. Men med lite expertutlåtanden fick han fram bilderna och håller som bäst på att föra över dem. Nånting verkar ändå gott förlorat men tack och lov inte allt.
Därför sitter jag nu i soffan och gör inlägget på platta och utan bild. Hade tänkt att ni skulle få se min vita Amaryllis som slagit ut sin första klocka. Men det är ju en dag i morgon också om jag inte fått livet av den tills dess. Jag har ju en viss expertis på det området.





söndag 23 november 2014

Dag 2


Efter ett ordentligt morgonmål begav vi oss ut på stan.
Runeberg var den första vi träffade på.


Fortsatte till Domkyrkan för att räkna trappstegen, 47 st och konstaterade att granen står och lutar.


In slapp vi också.


Saulis slott och Uspenskijkatedralen.


Vy över hamnen.


Efter att ha småfrusit bland marknadsstånden på salutorget for vi in till Kappeli på varm glögg.


Så vackert i vinterskrud. Där i runda hörnet till vänster satt vi.


Så vackert där inne med kristallkronor och mjuka fåtöljer.

 



Glöggtajm.


Själv blev jag förälskad i ett urgulligt får och föll som en fura. Viskade åt det att du ska få följa med mej hem. Nu är jag fåraherde på riktigt.


Ännu mera bollar.


Och så gulliga björnar, som inte var till salu.

 


Äta bör man annars dör man och vi sökte upp Leonardos nära tågstationen.


Jag åt en smaskig Leonardos på Leonardos.
Så småningom var det hög tid att hämta väskorna från hotellet och bege oss mot tåget. Slut i både fötter och huvuden men glada och lyckliga.
Vi fick två fantastiska dagar med tillsammanstid och vi har stått dubbelvikta av skratt lite här och där. Helsingfors kommer att minnas oss länge och vi kommer att minnas Helsingfors länge.
Efter en gruppkram på Bennäs station med löfte om att vi ska göra det igen skildes vi åt olika håll.
 
 

På vift i Hövostan


Mor och döttrar i Helsingfors.
Efter en tidig väckning 04.30 och en tågresa var vi framme i en grå huvudstad. Men vi kände att det blev mycket ljusare av vår närvaro.


De hade pyntat en hel gata inför min ankomst och numera heter den Anettes gata.


Röda mattan var förstås utrullad.


Stockmanns i sin finaste julskrud.



Deras julavdelning var nåt i hästväg. Blev alldeles mör bara av att titta och ögonen tvinnade i skallen. Fick helt enkelt göra ett system i hur vi skulle gå för att överhuvudtaget kunna se allt vackert.
När sena eftermiddagen kom tog vi oss tillbaka till hotellet med fötter flera storlekar större och röda ögon som man bara kan få av den i sällan skådad ögonshopping vi gjort. För ska saken fram så var det mest ögonshopping.
En halvtimmes vila och ut på stan igen. Nu drog jag iväg med sällskapet till Ateneum. Lite kulturella kunde vi allt vara bland allt det överdådiga glammet. Vi såg utställningen Sibelius och konstens värld som görs eftersom det är 150 sedan han föddes nästa år. Jag blir alltid lika tagen av både konsten och byggnaden.



Kamppen i sin julskrud.
Vi vinglade omkring på stan till halv åtta på kvällen. Bokade bord på Fransmanni som låg vägg i vägg med hotellet och tog oss till rummet för uppfräschning.


Vi åt mörad oxbringa i rödvinsås, rotsaker och vitlökspotatis. Det måste ha varit en utomordentligt lycklig oxe det där. Till efterrätt tog jag creme brulee med hjortronsylt och blåbär (tre blåbär) och jag kan lugnt säga att det är absolut den godaste måltid jag spisat i hela mitt liv. Utsökt och perfekt betjäning på svenska dessutom.


Kära syster och jag i ätartagen. Tycker ni att det ser ut som om jag har ensidig påssjuka så kan jag meddela att jag inte har det utan är helt enkelt ett fenomen när jag lägger huvudet på sne så rinner allt det överflödiga dit. Haha!


Mysig miljö.


Också på Fransmanni hade de ställt inför vår ankomst.
Efter välfyllda magar, möda, skrattsalvor och stort besvär stängde vi dörren om oss för den första dagen.