Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

onsdag 18 oktober 2017

Värkande axlar och flottigt hår


Huset var alldeles enormt kallt och ensamt när jag kom hem i dag.
Satte eld i spisen och gosade med Zeb i famnen. Han fick stå en timme längre när jag for direkt till frissan från arbetet och gubben körde några timmar övertid. Han var lika glad som jag över sällskap.
En nackdel med att gå klippa frillan efter en arbetsdag är att man är lagom sunkig i armhålorna och mellan tårna. Och håret som tvättades kvällen före är en enda flotthop likväl, livet som fabriksråtta. Fördelen är att man i och för sej inte behöver bry sej särskilt mycket. När man dragit halaren på blir det en snabb blick i spegeln och så vattenkammar man ner de värst riktade antennerna.
Men åter till frissan så är jag glad att det är min barndomsvän som klipper mej så hon kan ta mej som jag är, jag har slutat att be om ursäkt. Har man stått och visat brösten åt varandra i golvlampans sken på -70 talet har man liksom suddat alla gränser och vad hämningar beträffar.
I kväll ska mina värkande axlar få vila, det kan de vara värda så här mitt i veckan.

tisdag 17 oktober 2017

Intensivstudera skuggor


I går hade jag träff med Tanja på Fiika.
Vi satt över en kaffe med dopp en timme och studerade mitt slutarbete och jag fick bra kritik, ahaa och nya ide´ upplevelser. Bland annat hur man kan studera skuggor med hjälp av lampa oasis och gafflar. Jag använde lampa gräsmatta och knivar. Gick fint det också. Och ja, de går ju lite olika de där skuggorna beroende från var ljuset kommer.


Syrenhortensian är jag väldigt stolt över, jag med mina icke gröna fingrar som tar död på det mesta. Även efter att solen gått ner är den vacker med höstens bakgrundsfärger.


Den här lilla killen gråter högt nu om dagarna när vi kommer hem. Undrar om han lider av samma dysterhet som matte eller om han helt enkelt är hungrig. Kan också vara att han saknar oss om dagarna och liksom har nått en gräns när vi äntligen kommer hem.
I alla fall blev det mat och promenad i rask takt och väl inne tar han igen sej, tillsynes väldigt nöjd med tillvaron. Det går ljudliga snarkningar.
Trots att jag nu är så trött att jag helst skulle dra täcket över huvudet ska jag försöka ta fram lite äggoljetempera och pigment och försöka få till en godtagbar bakgrund till min målning.
Sen går jag sova!

söndag 15 oktober 2017

I musikens tecken


Helgen, den har gått i musikens tecken.
Jag har ju inte sett Trollflöjten tidigare, inte överhuvudtaget bekantat mej med opera fast jag har en svag sträng i mej för detta. Det ska det bli ändring på hädanefter.
I huvudrollerna fanns Pamina Nattens drottning Tamino Papageno Monostatos och Sarastro. Går inte desto mer in i handlingen eftersom det skulle bli en hel novell. Papageno (bilden) var den som gjorde att det fanns humor i handlingen. Jag tänkte direkt på Mozart själv och hans leverne när jag såg Pap ageno. Nattens drottning var den som gjorde de mest strålande framträdandena vad kommer till sången. Det blev spontan applåder i salen fast vi var långt ifrån Metropolitan i NY därifrån det livesändes. Vackra scener och man kan bara föreställa sej vilket enormt arbete som ligger bakom dessa föreställningar.
Musiken ja, den gick rakt in i hjärtat på mej. Jag verkligen njöt över det storslagna och mäktiga. Tiden går fort när man har roligt och föreställningen började 20.00 och var slut strax före 24.00 med en paus emellan.
Gubben som jag slarvat med tyckte väl att det gick an men hävdade bestämt att han inte kommer fler gånger. Nehe!? Själv tänker jag redan på Tosca som kommer att visas i januari så finns det nån hugad där ute i stugorna så ropa hepp så går vi tillsammans. Annars är jag helt beredd att åka ensam på en föreställning som denna. Jag är liksom smått såld.


Bra tillställningar har en tendens att krocka med varann, så också i går.
First Aid Kit har haft en hyllning till Leonard Cohen på Dramaten och den visades i tv i går. Jag har kollat in den i dag förmiddag och för den som missade finns ännu en chans i eftermiddag, nångång efter 15 om jag minns rätt på Svt2.  Fina tolkningar och jag gladdes åt att hans dikter lästes upp och t.o.m hans sista brev till Marianne på hennes dödsbädd. Riktigt fint.

lördag 14 oktober 2017

Värmande i rusket


Måste få göra reklam för Knorrs färdiga tomatsoppa med mascarpone och soltorkade tomater.
Bara att hälla i kastrull och värma och med en klick creme fraiche blir den alldeles ljuvlig. Enkelt och gott när det är regnigt och grått. Har man då som jag bakat en äppelkaka i långpanna strax innan och kan ta en bit med vaniljglass till efterrätt är lyckan total.
Har kokat mos av äpplen och aroniabär och nu tror jag det blir stopp i mosproduktionen för i år. Det börjar vara fullt i frysen så det bör räcka i vinter. Farmor fick sitt äppelmos i går kväll så hon är också nöjd.
Nu är vädret sånt att jag tycker det vore på sin plats med eftermiddagsvila. Också för att orka med föreställningen vi ska på i kväll. Mozarts Trollflöjten i Schaumanssalen. Det ska ni få höra mera om i morgon.

torsdag 12 oktober 2017

I fel bransch


I dag har jag besökt hudläkare för min rosacea.
Två minuter in, 98 euro. Jag började allvarligt fundera på branschbyte. Sen salvor och mediciner för 50 euro. Men jag ska inte klaga, jag fick hjälp och nu hoppas jag på att slippa mina kliande röda fläckar i plytet.
Efteråt for jag till AfterEight på kaffe och såg samtidigt utställningen Hundraåringen bredvid.
Sen vidare till stadsbibban för att se en till utställning och upp till andra våningen för att frossa i konstböcker, där finns minsann utbud när jag sen hinner gotta ner mej i konsthistorien. Den bok jag mest var ute efter fann jag dock icke.
Hämta ut mera garn till tröjan och hem via Prisma. Där gjorde jag ett fynd på poisto hyllan. En plattång för 10.36 med två års garanti. Inget knusslande där inte.
Nu har jag kokat äppelmos till min farmor som jag i morgon ska överlämna. Och klockan har inte hunnit så värst långt på denna kväll ännu så jag tar fram målargrejorna har jag beslutat.

onsdag 11 oktober 2017

Mitt i veckan


Så var det redan onsdag och tiden bara rusar.
Glad att vädret höll tätt i dag så jag fick tömma lite blomkrukor igen. Nu finns bara två kvar, men de var så fina ännu att jag inte hade hjärta att kasta. Tar man lite åt gången känns det inte så drastiskt.
Vinrankan kånkade jag in i vinterförvar och virade fiberduk runt så den står där i hörnet som en mumie nu i vinter.
Nu är det då bara några hundra äpplen och ett antal miljoner löv kvar...

tisdag 10 oktober 2017

Inte så många ord


Nej jag har väl inte så mycket att skriva om egentligen. Men visar nån bild från gårdagens utevistelse när det ännu var väder att nämna. Allt annat än i dag fast jag också trivs i dagens väder, man får ju boa in sej precis så mycket man vill.


Ett litet tips kan jag ge så här på kvällskvisten. Rönnbär finns ju vaikkapas hur mycket som helst i höst. Plocka in några klasar och låt bären rumstorka, det tar uppemot en vecka. Sen äter du tre bär med exempelvis morgongröten och du har dagsbehovet av c vitamin. Enkelt och inte alls så surt och beskt sen de har torkat.


Så finns det ju dessa pärlor som ögat inte kan undvika. Detta är från vår Ginnalalönn som Zeb tyckte behövde kvistas ur häromdagen. Hade den ca sju klena små stackars kvistar så blev det -2 bara på ett huj. Hur lätt som helst tyckte hunden.


Det var fasligt trångt i soffan efter arbetet i dag. Alla var utschasade.

I ugnen ligger nu en plåt med bröd på gräddning. Gissa om det ska smaka med kvällste senare.