Om mig

Min bilder
Jag har man,två nästan vuxna barn och hund och vi bor i vårt Esse. Musik,konst,inredning och natur hör till mina intressen.Försöker hitta det positiva i varje dag.Lämna gärna en kommentar.

fredag 31 oktober 2014

Friday on my mind


Kom hem till en lysande färgklick på bordet.
Cyklamen, nåt av det vackraste i blomväg.

Äntligen fredag måste jag ju skriva. Fast jag har haft den bästa och positivaste arbetsveckan på flera månader. Nöjd varje morgon och funnit en mening i mitt slit. Det måste man ta till sej av och mycket har att göra med att jag verkligen försöker ta tillvara allt positivt som ändå kommer ur den gråa vardagen. Avslutade arbetsveckan med info som var långt mycket positivare än jag räknat med. Glad och smått upprymd var jag faktiskt efteråt.
Lyxade till lite makaroner med gräddig bacon och kantarellsås till kvällsmat och den enklaste mat kan bli så mycket mer i gott sällskap. Satt länge efteråt och funderade över veckan som gått. I det avseendet är det både positivt och negativt att vara på samma arbetsplats. Mest positivt ändå för den andre förstår när det ventileras friskt.
Ser fram emot en helg i stillhet och frihet att göra vad jag själv vill. Ska börja med att läsa årets första inhandlade jultidning, Lantliv. Känner att det börjar vara lagligt att botanisera i allt det mysiga som väntar. Det är ju ändå november i morgon.

torsdag 30 oktober 2014

Det kunde börjat bättre


Jag hann liksom aldrig ta tag i mitt arbete i dag förrän jag hade kört en trästicka grov som ett vedträ in i handryggen på mej. Långt in över knogarna, dessutom med en krök, det ska va med finess förstår ni. Jag tänkte att det här slutar aldrig väl och såg mej liggandes på bår medan de fick skära upp hela handen. Men jag har ju den välsignade gubben bara om hörnet och när jag på svajande ben gick för att leta reda på en pincett ropade jag på honom på samma gång. Paaappp!
Gubben han kom till undsättning och tyckte säkert jag var lite onödigt ifrån mej. Först opererade vi lite med en nål och sen fick vi tag i ändan av stickan och gubben drog försiktigt ut vedträet. Nu var han inte säker på om han fick hela stickan men det lär ska visa sej.
Vet ni hur fantastiskt det är att han den där kära gubben till hands när man själv blir så där klen och svag. Han fanns också där när jag var med fingret mellan punktsvetsen och blodet rann.
Själv fick jag sitta bredvid honom på betonggolvet när han rasat med stegen. Ja det ha varit ett av varje.
Nu var det inte nog med det här utan vi gjorde en sådan där torsdagträff i kväll igen. Same procedure you know. I omklädningsrummet när jag skulle dra skjortan på mej drämde jag min redan skadade hand i nyckeln som satt i skåpet bredvid. Vilken tur att jag var ensam för mitt ovårdade språk medan jag såg stjärnor av smärta var inte ämnat för denna världen. Handen slog blå direkt och nu är den dessutom svullen. Jag blir tokig.


Stickan som drogs ut.
Nå nee, skoja bara!

onsdag 29 oktober 2014

Det säger poff!


Vinterskorna jag beställde. Passade inte. Fick inte ens foten i.
Gubben sa "tryck dit den bara". Jag" tänk om foten fastnar i skon, hur gör vi då? amputerar eller skär sönder skon" Där var det närmast läge för panik.
Alltså en sko som ser stor rund och rymlig ut och kan vara så fördärvat liten inuti.
Jag blev sur förstås, slängde skorna tillbaks i lådan och gick och la mej. Kände att hela kvällen är förstörd. Det tog en stund sen gick det över. Inte är det hela världen. Bara halva. För se jag har ju fantiserat om skorna ett tag. Hur vi tillsammans skulle övervinna alla snöhinder i vinter, dricka glögg i uterummet i skenet från en massa ljus. Och vem vet, kanske framåt vårvinterkanten tillbringa några dagar i fjällen, på after ski vid Jullis ätandes megastor pizza. Såna saker. Nu blir det inte av utan här och nu skils våra vägar. Det sa bara poff! sen gick hela drömmen i rök.


Men det blev glädje också denna kväll.
Efter att Zeb och jag varit ute i det allra sista dagsljuset hittade jag denna stora papperssäck vid trappan. Hade inte sett den förut då vi mest använder andra dörren. Nyklippt fårull av mina nyaste fyrbenta vänner. Hur härligt är inte det. Hoppas nu jag också får det spunnet tillsammans med hundhåret till ett ovärderligt garn.

tisdag 28 oktober 2014

Tog till kaveln


Slängde ihop en bröd deg före jag riktigt hann hämta andan och känna efter hur trött jag var.
Då finns det inte mycket annat att göra än att baka ut när den jäser över och ut ur bunken. Men så får man ju sin belöning då sen, med rinnande smör mellan fingrarna.
Sist jag bakade hade jag i så mycket rågmjöl att man skulle kunnat ha ihjäl nån med bröden. Men de är tacksamma de mina, äter och tuggar och inte en säger nåt. Ett tecken på att det kanske skulle vara lite variation och paus för de stackars tänderna ser jag i att de en efter en kommer med brödpåsar från butiken. Lägger dem tyst i brödkorgen och sen inte knäpp eller knyst om det. Nu vet jag åtminstone att det är ett mjukt bröd jag bakat.
Annars en helt vanlig dag och kväll. Vi tållar på här hemma, alla utom den kvällskursande snickaren. Zeb stjäl knackkorvar och sväljer hela för att liksom hinna. Han som vi har på diet för att han är rund som en fotboll om magen och väderstinn till tusan. Fast visst hade också jag knyckt en korv eller två om mina måltider skulle ransoneras. Helt klart.

måndag 27 oktober 2014

Levande i högsta grad


Nej jag är inte som en död padda i dag utan i allra högsta grad levande och välmående.
Jag har riktigt njutit när jag pysslat på i min arbetshörna i fabriken och höjdpunkten kom väl just där när jag sjöng barnatro tillsammans med Lapplisa på eftermiddagen och tänkte att skit samma om nån kommer. Barnatro har väl ingen dött av även om det kanske var lite falska toner då och då.
I kväll har gubben, jag och hunden varit på en långpromenad i gatulyktornas sken. Perfekt promenadväder skulle jag vilja påstå.
Att ännu plussa på med bokningar av tåg och hotell för ett hejdundrandes november spektakel för urmodern och hennes döttrar gör inte saken sämre.
I bland kan t.o.m en måndagskväll vara lite stjärnkantad.

söndag 26 oktober 2014

Igen en gång


Ska nu klockan vridas hit och dit jämt och ständigt så är det väl det här som gillas mest.
Att få en timmes nattsömn extra och att få en söndag att kännas lång och trevlig. Kunde vi inte komma överrens om att endast vrida bakåt de gånger det ska vridas. Mycket bättre så.
Vet inte om jag ska kunna berätta vad jag gjort i dag men om ni tycker att simhallen börjar se sliten ut kan det tänkas att det är på grund av att jag varit där tre gånger på mindre än en vecka.
Fick mamma med mej på en simtur i dag när gubbarna for på hockey. Simmade bubblade och bastade
och det var hur skönt som helst. Mor och dottertid när den är som bäst. Planerade in lite rolig happening i november på samma gång. Lite morötter ska det allt finnas i vardagen.
I morgon blir det tidig väckning när jag efter en veckas hemmavarande får den äran att återkomma till mitt arbete. Ska bli riktigt bra känner jag. Tycker de här lediga dagarna har spenderats på bästa "dethärärjag" sätt. Målat tavlor, stickat vantar och läst över ett par böcker hör till mina största nöjen den här veckan, ja förutom simhallsbesöken då. Men tillika blir jag så väldigt fort lat och rastlös så får jag bara lägga min energi på arbetet blir det också lugnare på hemmafronten. I morgon ligger jag säkert som en död padda och orkar absolut ingenting. Men jag är förberedd så det blir ingen överraskning.

lördag 25 oktober 2014

Det försvinner


Älskade mormor, jag glömde din födelsedag i dag.
Hur är det ens möjligt när du betytt så mycket för mej. Är det vad åren som går gör med oss som ännu är kvar. Allt blir lite diffusare och vi glömmer viktiga dagar, dagar som förut var så viktiga.
Ett ljus har brunnit för dej sen jag blev påmind om vilken dag det är. Har tänkt på alla roliga födelsedagar när vi alla samlades i ert stora vardagsrum och det var skratt, glädje och värme allt igenom. Om jag ändå fick ett enda ögonblick tillbaka. Ett enda ögonblick.
Älskade mormor, jag glömde din födelsedag i dag.


Det blev en liten stadsresa. Och jag bröt mot mitt heliga löfte att inte sätta min fot i Halpa.Halli på länge än när de inte har klart det här med årstider. Men jag hade lovat en kupe´värmare åt lillebror och har man lovat så har man. Gick också en loppisrunda men kom tomhänt därifrån. Höll i en bok med Jörn Donner men la den tillbaka, där sparade jag en euro.
Vi svängde in till mammas efteråt och dit blev vi ett tag eftersom vi trasslade in oss och redde ut en hel del teknik.
Jag hade ändå lite bråttom för jag ville hem och kocka. Ibland kan jag tycka det är så väldans trevligt i köket. Att stå och skära och hacka samtidigt som medryckande musik spelas i bakgrunden. Det skulle bli älggryta med potatis, rotsaker, lök, vin, öl och soja i en salig blandning. Dessutom tillsatte jag stekt bacon när jag tyckte älgbiten var lite liten. Dukade med det bästa porslinet som finns i vår ägo och kom ihåg uggle servetterna jag hade hem från Sverige. Ni ser ju att servetterna matchar bordsduken. Jojomen.


Efter två timmars rörande i grytan var det färdigt att serveras och den bästa uppskattningen man kan få är när den kinkigaste i familjen tar en portion till. Då vet man att man lyckats. Det var supergott! På torsdagens ÖT finns grundreceptet för den intresserade.