Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

lördag 31 januari 2015

Ha firat


I dag fyller min farmor 88 år.
Jag köpte en bukett med vita och rosa rosor och ljusröda nejlikor , tog familjen med och for för att fira henne. Där hade hon färdigt satt fram finduken och bästa finporslinet. Tårtorna stod i kylskåpet bara att ta fram. Vad härligt att få krama om en gammal farmor med en envishet och humor som hennes. Tacksam över att just hon blev min farmor. Har hur mycket som helst att lära av henne, att sorg, sjukdom och motgångar inte får knäcka en utan se framåt och positivt på livet trots allt.
I kväll är jag trött och sitter mest och smågäspar.
Så det blir en stilla kväll med tända ljus och bara vara grejen.

fredag 30 januari 2015

Ståndaktig


Börjar med att berätta att trämodellen heter ARThur. Klart som korvspad dök det upp i skallen 05.00 i morse. Han står nu här bredvid mej med en kaxig attityd.
Nej men alltså fredag hörni ni. Veckans bästa kväll är just nu i sitt esse och jag kan egentligen inte begära mer.
På arbetet har vi fått in nytt fönster och nästa vecka påbörjas målningen av väggar. På måndag ska jag ge färgkoderna så det går att beställa och så ska jag bolla mina ideer med en annan för att få lite feedback. Därför gick jag igenom allt jag skrivit ner på uppköp, katalogsidor, och förändringar före jag slutade dagen. Det här är lite pirrigt eftersom jag inte tidigare gjort en sån sak. Att bestämma åt sej själv på hemmafronten kan också vara en pärs måste jag erkänna men att förändra åt ett helt gäng och veta att det ska stå i många herrans år är snäppet värre.
Det skulle beställas pizza till kvällsmaten tyckte herrarna i huset. Ståndaktig som jag var gjorde jag min egen lchf pizza. Försöker nu i början på det nya året hålla bort så mycket socker och vitt mjöl som möjligt. Hittills har det gått bra men fastlagsbullen härliga tid är snart här och då har jag lovat mej själv att få en. Eller två.

torsdag 29 januari 2015

Min egen modell


Låt mej presentera min nya modell.
Namnlös i nuläget men visst ska han få ett namn vad tiden lider.


Det har funnits i tankarna att man kunde ha en sån men har liksom aldrig blivit av.
Nu sprang jag över en i kväll och den fick följa med hem,
Fast jag har tre levande modeller i huset så har ingen ännu lovat stå modell så nu får jag då helt enkelt hålla till godo med trämodell. Just det här med proportioner är fasligt svårt och därför kan det vara bra att ha nåt att se på.


Så nu har jag möjlighet till kroki och modellteckning när som helst, hur som helst och var som helst.

onsdag 28 januari 2015

Hembakat bröd




Jaha vad var det jag skulle skriva om då?
Ni vet det händer inte så mycket alla dagar i min glamourösa värld.
Det häftigaste som hänt i dag är väl att chefen kom och meddela mej att i morgon byts fönstret ut i matsalen och efter det kan vi börja pimpa på allvar. Bara det liksom gjorde att dagen blev soligare.
Det bästa som hänt här hemma förutom när jag fick äta min yoghurt och mina gojibär (godaste just nu) är när jag stängde av ugnen och hade 10 stycken varma nygräddade bröd på bänken. Det är lyx om nånting. Sen har jag parat ihop si så där femtielva par strumpor och delat ut i vackra högar åt mina kära.
Men kära hjärtandes jag höll ju på att glömma att medan jag gräddade bröd så satt jag och läste inredningstidningar på plattan. Readly mina damer och herrar. Där ska ni göra ett konto och läsa all världens tidningar gratis en månad och sedan för en fjuttig peng i månaden fortsätter det. Underbart!
Ja när jag nu tänker efter så visst sjutton har det hänt mycket trevligt denna dag också.

tisdag 27 januari 2015

Vackert


Vilken härligt vacker dag vi haft.
Det borde vara lag på att man måste slippa utanför fabriksväggarna såna här dagar, för att tanka sol och D vitamin. Nu hann jag bara ut med kameran en stund före frisörsstolen hägrade.
Men det är sådana här dagar man nästan, bara nästan känner vår i luften. Trots att vi ännu är i januari.
Dessutom kan man längta sej vansinnig till de lapplänska markerna. Att få sitta på nån stubbe med sol i ansiktet och höra takdropp och bara vara. Jag är långt ifrån den typen som jagar kilometrar där uppe. Nej sådana är det synd om. Jag far dit för att helt koppla av och endast göra det som faller mej in, och det är inte mycket skidåkning kan jag tala om.


Undrar om flugorna vaknat i uterummet.
Nästan så jag börjar längta dit och borde gräva mej en gång till dörren. Den går knappast att öppna nu när den inte gick här före julen då vi skulle ha glöggfest. Men genom fönstret går det alltid. Snart så går det säkert att börja ta de första trevande stunderna i huset med en varm kaffekopp i händerna.
Fast jag tycker det är skönt med snö på marken, för så länge är det lugnt med utearbetet. Jag är lite för lat för att tycka trädgårdsgöra är trevligt. Så det så.

måndag 26 januari 2015

Tur med vädret


( Duken är skitig jag vet )

Jag blev så glad i dag när värsta snöovädret satte igång. Det betydde att jag inte ens behövde tänka på att snöra på mej skidskorna. Sa åt gubben att nog hinner vi träna ännu, och hinner vi inte så tränar vi i Äkäs backarna.
I stället kröp jag upp i soffan med varm detox te och en kopp med grekisk yoghurt, frön och gojibär. Så skönt efter en arbetsdag att bara ta det lugnt och riktigt få slappna av i alla muskler.


I sovrummet har vi nu en tom vit vägg som jag skulle vilja få till.
Det är här jag sitter och bloggar och över skrivbordet skulle det sitta fint med ett par hyllor. Ett par som passar fint till den rustika tegelväggen och så. Nu har vi ett väldigt fint lager med virke som är perfekt för detta ändamål. Det är bara det att det ska sågas och hyvlas till lite så jag talade snällt med snickaren i huset och han sa att med rätt betalt ska han nog fixa det ;) Jag har de bästa.
Så jag begav mej ut till lagret med pannlampa och började rota igenom bråtet.  Hittade två ursköna bitar som jag slarvade in. Ser ni jag har tänkt som så att de ska få vara så där ojämna i framkanten.


Vilka sköna kurvor!
Nu ligger de och torkar till sej ordentligt så ska vi se vad det blir av det hela.


söndag 25 januari 2015

Kalasdax


Söndag och en ordentlig sovmorgon.
Ja eller sova går ju inte hur länge som helst men man kan vägra att stiga upp i alla fall. Ligga och dra sej och läsa ut en bok är inte alls tokigt.
I dag stod det kalas på dagsordningen. En Purmofröken firade sina 8 år och vi begav oss dit för att dricka kaffe och umgås.


På vägen dit var jag på en snabbvisit hos nygamla vänner. Fantastisk detta livet när nya människor kommer i ens väg och blir så otroligt viktiga för en. Ut därifrån kom jag med en Vallmoblomma gjord av papper. Ypperligt för en som glömmer att vattna eller helt enkelt vattnar ihjäl sina växter.
Nu kommer verkligheten emot och snart är denna helg förbi och jag undrar vart for den?
Hoppas på lite skidväder inkommande vecka. Vi har kommit så långt att skidorna är framme så nu skulle det gälla att börja ta de första trevande tagen inför Lapplandsresan.

lördag 24 januari 2015

En rätt vanlig lördag


Lördagar hos oss är för det mesta rätt intensiva.
Att få börja på här hemma redan från morgon gör att mycket blir gjort. I dag var det massa dataskuvande som gällde och mina karlar talade ett språk som jag inte har en susning om. Allvarsamma står de med huvudena ihop över en datalåda och mumlar det där konstiga språket och jag förstår att det är bäst att inte fråga så mycket utan brygga lite kaffe och så.
Så är det dagen som ska till att få hem lite mat för kommande vecka och vi passar på att jaga vinterjackor gubben och jag. Egentligen är det jag som är på jakt men gubben ramlar också över en och så peppar jag honom att låta den hänga med hem.


På eftermiddagen försvinner alla. Det är fotbollsträning ishockey och kaffe med kompisar och endast Zeb och jag stannar hemma, i köket. Där förbereder jag mängder av mat att frysa in. Köttsoppa och ärtsoppa, kokar hackar och fräser.
Har samtidigt igång en konsert med Joe Cocker som har satt sej på hjärnan för tillfället och jag dansar på köksgolvet för till hans musik kan man inte stå still, inte ens om man har ett träben. Zeb leker med sin boll och jag rullar iväg den ibland så han får springa efter och skålla ihop alla mattor. Sen sover han en stund på köksmattan. När hungriga ungdomar sen kommer hem finns varm köttsoppa till hands.
Så smyger kvällstimmarna på och jag ska ännu bege mej ut i friska luften, eventuellt köra ett träningspass (inte alls så säkert) och sedan intaga soffan.
En rätt vanlig lördag hos oss skulle jag säga.

fredag 23 januari 2015

Två lurviga


Det gäller att vara rätt klädd när man ska ut och slira med hund och spark.
Kölden som har varit nu ett par dagar tycks tränga sej in i både hus och folk. Alla går omkring och känner sej småfrusna. Spiseldningen har stått högt på listan de senaste dagarna och den ger en skön och behaglig värme.
Zeb har jag varit småorolig för som fått stå ute hela dagarna medan vi andra arbetat. Men veterinären har försäkrat att en hund med päls som hans tål -30 grader. Hursomhelst är det ju de små tassarna som blir kalla och Zeb som håller på att bli dålig i sina bakben tror jag inte heller blir bättre av kölden. Det finns inte så mycket att göra än att hoppas på lite varmare väder i alla fall.
Men nu har vi fredag och han får sova i vår säng så mycket han vill.


Har diggat gamla Joe Cocker låtar nu ett par dagar och som jag förut sagt så är jag född alltför sent. All bra musik gjordes före jag var född eller så var jag för liten och ung för att förstå. Nåja tur att de finns att spelas ännu.
Vill dela med mej av Joes tolkning av Cohens Bird on a wire till er i kväll. Den har gått på repeat repeat repeat repe... ja ni förstår när man fått nåt om bakfoten.
Så varsågod och lyssna HÄR

torsdag 22 januari 2015

Man vänjer sej


Skrev jag om klockan som hade ett förfärligt ljud? jo visst var det så.
Första kvällen när jag låg och läste på min bok hörde jag det där metalliska tickande ljudet. Inte en chans att vi kunde ha det så här. Jag steg upp och knyckte lite i visarna ( som om nu det skulle ha hjälpt). Tänkte att gubben kommer att går i taket för mindre men han var lugn som en filbunke och tyckte att jag inte skulle bry mej i oljudet. För varje tickande var det som om nånting tyngde över bröstet allt mer och till sist tyckte jag riktigt att jag hade andnöd. Började ligga och kraxa så där smått.
Men på nåt konstigt sätt somnade jag genast jag la ifrån mej boken och sov en sån vansinnigt skön sömn. Allt till morgonen och det första som hördes när jag kom till mej var just tickandet. Den hade tickat mej genom en hel natt och har fortsatt ticka, för vet ni vad, man vänjer sej.
Nu skulle jag inte vilja vara utan det där tickandet just där före jag slocknar. Nu ger det mej en sinnesfrid och ro utan dess like. Vi har blivit som de bästa vänner klockan och jag.
Det gällde bara att ge den en chans och inte bryta visarna genast.

onsdag 21 januari 2015

Massagekväll


Det måste ha varit tänkt ut på förhand att jag skulle till massörskan i kväll.
Fick så otroligt ont i axel och vänster arm i dag att jag till slut inte visste hur jag skulle bete mej.
Min gamla axelskada spökar och så konpenserar jag med allt annat jag äger och har och till sist är allt kaputt. Så nu är armen tejpat och så in i norden sjuk av behandlingen. Lär ska va ännu sjukare i morgon, som en liten tröst. Men ändå måste jag säga att nog är det så skönt att bli ompysslad av en både duktig och trevlig massörska.
Landade hemma hos farmor på en kaffe efteråt så den här kvällen har gått i ett huj. Men det gör inget, det blir bara fortare fredag då.
Bilden är från gårdagens selfieteckning. Det blir nästan bättre än på ett fotografi då man får lämna bort rynkor och nippror, ögonbryn så fint plockade och man ser så där lugn och fin ut. I verkliga livet är det Jörns ögonbryn som gäller och Tarjas haka. Tror också att jag ser mer vild än tam ut i vardagen.

tisdag 20 januari 2015

Hem till värmen


Hela dagen har jag längtat hem till mina sockor, eld i spisen och en lurvig päls.
Kölden har sökt sej in där jag suttit och arbetat genom stora dörrar som varit i flitig användning.
När jag väl fått upp värmen här hemma och en tallrik med mannagryn i magen var jag redo för lite utevistelse med Zeb. På hala vägar for vi fram medan himlen färgades i rosa. Ibland gick jag och sparkstöttingen med sidan före och ibland hade Zeb sån fart att hans små lurviga inte riktigt hann med och han drattade på ändan. Mycket hala vägar.
Jag har fått upp gardiner i sovrummet och fajtast med det oändliga papperskrig som finns. Alltid är det något som ska fyllas i och jag bokstavligen hatar allt vad ifyllas heter.
Resten av kvällen ska jag sitta i godan ro och teckna en selfie på begäran av ett gäng sköna...

måndag 19 januari 2015

Vore det fredag...


...och inte måndag.
Ja då skulle det antagligen se ut såhär. Soffhäng med underhållande tidning och något gott i glaset.
Men nu har vi då som sagt måndag och här har det skruvats värrigare diverse garsinstänger rullpapper och spegel. Fönsterlampan är på plats och i går fick jag upp klockan, den är jag så glad i fast det blev nåt helt annat än vad som var tänkt från början. Men den har ett fasligt liv när allt blir tyst och man ska försöka hitta sömnen. Men det är en vanesak och sånt kan jag leva med så länge det är attans snyggt där det hänger. Den ska ni få se en annan dag.
I skrivandets stund blev det klart att mina ecco vinterstövlar verkligen ska få beträda lapplänsk mark som jag för nån månad sen drömde om.  I mars på vårt vinterledigt blir det några dagar i Äkäs.
Åh dessa morötter!

söndag 18 januari 2015

Sovrummet


Så ser vårt sovrum ut nu förtiden.
Lite rustikt tillika som det är ljust och behagligt. Lite annat än det gröna och gula med bård som har funnits här i 15 år. Men vi var sjukt nöjda med den tapeten också när det begav sej. Minns att det var just vårt sovrum som vi först var överens om vilka tapeter vi skulle ha. Men tiderna förändras och vi med dem.


I dag har vi även fått hem gardinstång rullpapper och en väggklocka så det artar sej till att bli ett färdigt rum. Dock är inget av det uppsatt ännu utan nu njuter vi bara av att ha det så här långt. Mycket trevligt att vakna i morse och bara ligga stilla och blicka runt i rummet. Tänk vad det gör gott att få in lite fräscht mellan varven.


Efter denna arbetssamma helg som känns i kroppen men som har gjort så gott för knoppen blir det småningom att tänka på refrängen. Måndag i morgon och en hel del att ta itu med.
Ny vecka nya möjligheter.

lördag 17 januari 2015

Arbetsdag


I dag har det varit arbetsdag i detta hus.
Redan före sju fräste kaffebryggaren och en halv timme senare fräste ena sonen åt oss för den grymt tidiga väckning. Ja ibland är det just detta som kallas livet i ett litet hus.
Med iver satte vi igång med den sista spacklingen och målningen och så drack vi kaffe, förberedde och väntade.


Så fick vi äntligen komma igång med det själva roliga, att sätta upp nya tapeter, våd efter våd. Det gick riktigt fint för oss fastän det fanns vissa spända lägen när inte allt gick som det var tänkt. Men vi redde upp det och nu är det klart. Alla lister är tillbaka, sängen och andra pytor är på plats. Fönstren är tvättade och nu fattas bara en ny gardinsstång och rullgardin, det ska ännu införskaffas. Ja det finns planer på en väggklocka och nån hylla men sånt tar vi vartefter.


Den här godbiten har varit ständig följeslagare i dag. Legat bland tapetbitar och följt med vad som hänt. Fick tvätta ena tassen när han trampat i klister och i går kväll hade han målarfärg i pälsen.
Här poserar han så fint framför den skönaste vägg vi äger. Jag blev så otroligt nöjd med slutresultatet och hela rummet andas lugn och ro. Tack och adjö för mej, i morgon kommer mera helhetsbilder. Nu blir det ett glas vin här på kvällskvisten för det tycker jag absolut jag är värd.

fredag 16 januari 2015

En bildlös fredag

Hade tänkt sätta in en fredagsmysig bild men jag har själv gömt hela data arsenalen under lakan. Sitter och pustar ut med endast " plattan" nu.
Kvällens projekt har bestått i att spakla slipa och måla och jag är alldeles grynig i blicken nu. Ett minus med att ha så litet hus som vi har är att vi verkar ha renovering i hela huset fast det bara är ett rum. Tapetbitar över hela golvet likaså slipdamm. Sängarna står i vardagsrummet och madrasser i hallen och resten i soffan. Vem ska bädda åt oss än i kväll undrar jag. Zeb ser sej oroligt omkring och tvillar runt fötterna på oss. Men nu pausar vi klockan runt och jag hoppas vi kan få opp en tapetvåd eller två i morgon.

torsdag 15 januari 2015

Steamy windows


Ojoj i kväll har det gått hett till i sovrummet.
Gubben körde ångmaskinen och jag själv ångade på med svamp och skrapa. Det gav ett resultat av att vi nu har tapetfria väggar och åtminstone jag rör mej sakta framåt som en gammal gumma med ledvärk. Fy sjutton vad det går hårt åt kroppen, som dessutom har varit igång sedan fem i morse. Det ska bli riktigt morjens att lägga huvudet på kudden snart.


Gubben ångar på.
Skönt med fredag i morgon och en helg där vi förhoppningsvis får något gjort.

onsdag 14 januari 2015

På gång


Så har vi ett början.
Alla lister är borttagna och numrerade. En del av de gamla tapeterna är bortskrapade. I morgon ska vi låna en ångare av kära syster vilket förhoppningsvis påskyndar proceduren. Men för i dag ger vi oss. Efter en arbetsdag mitt i veckan behövs inte mycket kroppsarbete till på kvällen, dessutom ska man orka två dagar till den här veckan. Men vi tar lite nu var kväll och förhoppningsvis är vi redo att sätta upp nytt och fräscht tidig lördagsmorgon.

tisdag 13 januari 2015

Glädjen står högt i tak


Nej vet ni här svänger det värrigare och gick jag och lade mej moloken i går så spritter det i hela kroppen i dag.
Försökte vända blad när det kom till tapetseringen och börja om från början. Vi tog oss till grannstaden för att finkamma deras urval. Fyra ställen var vi till och så for jag ensam en andra gång till en affär. Fick betjäning och jag drog snyftarhistorien om hur jag blivit snuvad på konfekten och nu inte för nåt i världen hittar nåt jag tycker om.
"Var det de här tapeterna? frågar hon och där står hon med rulle nr 1 i min värld. Det visade sig att i en fyndlåda fanns fyra rullar kvar och vi behöver tre. Det var på håret att inte expediten fått en spontankram, fick mej hindrad i sista sekunden. Så nu har vi hem exakt de rullar som var tänkt att bli våra från början till ett mycket billigare pris dessutom. Glädjen står högt i tak och jag bedyrade expediten att en så lycklig kund har hon garanterat inte haft i dag och hon var faktiskt benägen att hålla med. Månne det syntes på mej.

måndag 12 januari 2015

Hur är det möjligt?


Jag är smått tagen i kväll.
Då inte alls på ett positivt sett, nej då.
Dagen har gått så fantastiskt fint och fort dessutom. Visste att efter arbetet är det beställa tapeter som gäller. Sagt och gjort, de blev beställda och allt var frid och fröjd. Gick omkring på stadens gator huttrande i kylan men ändå småleende. På torsdag skulle vi få hämta och jag tänkte att redan i kväll ska jag börja knapra på de gamla. I mitt huvud pågick en långdans i inredning och färg varv på varv.


Kan ni fatta vad som hände när vi kom hem?
De ringde från butiken och förklarade att tapetkollektionen ur den katalog vi valt inte tillverkas längre och inte någon överbliven liten rulle fanns. Så dags att komma på det nu hade jag velat skrika i luren. Men som det väluppfostrade barn jag varit och är så var det bara "hoppsan" "ojsan" bla bla bla.
Så nu står vi på noll. Utan tapeter. Noll, ingenting.
Det värsta är att vi haft hem katalogen över helgen och jag har haft ångest och våndats dag och natt och så äntligen kommit fram till att DEN ska vi ha. Som jag ser det nu finns det ingen tapet i hela världen som passar vårt sovrum utom just den som inte finns.
Det är inte världens undergång men nog sjutton känns det som.

söndag 11 januari 2015

Ett kärleksmöte


Jag var så sugen på att sätta igång den tredje målningen i går kväll. Jag är en som trivs bäst att måla sena fredags och lördagskvällar. Hann få den skissad så frågade gubben om vi skulle se den senaste Beck filmen på datorn. Beck är jag ju svag för så jag kom att prioritera filmen i stället. Bar fåtölj och fotpall till sovrummet och gjorde det så bekvämt som möjligt. Zeb tog det också lugnt han, så lugnt att hade jag inte hunnit ta emot hade han fallit pladask med ryggen i golvet. Så går det när man ligger och mojar sej.
Men på förmiddagen drog jag fram alla attiraljer till köksbordet och lagom tills maten var klar var jag också klar med målningen. Bara att städa av bordet för att kunna duka. Sådana stunder när jag är mitt uppe i målandet är det super med flera kockar i huset.
Eftersom akryl är så snabbtorkande gjorde jag hängare och satte in spikar i väggen med köttklubban. Den är mitt bästa verktyg. Nu kan jag pusta ut, "Ett kärleksmöte" är avklarat.
På tapetfronten har det löst sej. Det verkar vara en mening med allt och det satt plötsligt på plats när jag var som allra osäkrast. Hade bandat Balletpojkarna som jag hörde det gjordes reklam om på radion häromdagen. Och där i en lägenhet, i ett rum fanns det som jag suktat över så väldigt länge och jag visste med ens att får jag nu chansen så måste jag ta den. Det är ju bara en tapet ändå.
Men balletpojkarna det hade jag inte velat vara utan. Finns på arenan att se för den intresserade. Det är nånting vackert och maskulint över dansande pojkar. När det blev skolavslutning och den ena skulle vidare till Royal ballet school och det kramades och gräts så satt jag själv i soffan och snyftade.
Filmen eller dokumentären var filmad i Norge för nåt år sen.



lördag 10 januari 2015

Hindret övervunnit


Det är mycket nu.
Efter att jag gjort två ofrivilliga piruetter efter vägen i går kväll kände jag mej smått ledbruten i morse och låg i sängen och undersökte, klämde och kände. Lite öm i ena handleden är jag men det är småsaker, kunde ju ha gått så att jag fått den i paket också.
Så i dag skulle jag byta söndriga lampor i fönstren i vardagsrummet och fick först perkulera över lamporna som inte passade. Hur svårt är inte en enkel lamphandel i dag egentligen. Tror faktiskt att folk har otaliga lampor i sina lådor där hemma som inte passar. Nej tacka vet jag den hederliga glödlampans tid. Nå, till råge på allt så tappade jag själva lampskärmen som var av glas och...ja  jag fick perkulera igen när jag plockade upp glasskärvorna. Allt elände till ingen som helst nytta.
Kände hur jag blev alldeles matt och helt enkelt måste lägga mej och titta på Härfågelns återkomst i tv. En vacker pippifågel som är utrotningshotad. Sen lite huvudvärk på det. Tackar och bockar.
MEN jag förklarade lugnt och sansat i morse att idag ska här kollas in tapeter och lite blek om nosen följde gubben lydigt med. Konstaterade ganska snabbt att jag också blev blek om nosen. Det är så ångestladdat detta med tapeter. Det går bra att säga att så och så skulle jag vilja ha det när det inte är aktuellt men ve och fasa när man inser att nu är det blodigt allvar. Då sätter sej ångesten som en sten i magen när man tänker att det som väljs nu får jag stå ut med i minst 15 år. 15 år, då är jag...urgammal och orkar säkert inte tapetsera mera och får uthärda i ännu 15 år. Det gör en lätt svag i knäna kan jag tala om. Men säja vad man vill om gubben men han är fin han. Kom ihåg att jag dillat om en tegeltapet på en vägg i flera år redan och fick det på tal. Själv blev jag så mesig att jag endast fick ur mej att nånting ljust skulle nog bli bra. Så nu har vi hem ett par böcker och ska sova ett par nätter på saken för att se om det hjälper. Och hindret som fanns där från början och som nu är övervunnet, visade sej bli min klippa också den här gången. Kärlek när den är som bäst.

fredag 9 januari 2015

Nu är glada julen slut


Åtminstone hemma hos oss.
Ännu finns en julduk och ett par kuddar framme men på det stora hela är det slut nu.
Hur roligt är det inte när man får ta fram fönsterstjärnorna men vilken glädje att ta fram de vanliga fönsterlamporna sen.


Nu får mina citronträd komma fram i ljuset igen. Under julen har de tryckt bakom gardinen och häromdagen hittade jag dem nästan livlösa. Fick köra första hjälpen och extra huld omvårdnad och se det lyckades. De tog sej igen och ser rätt pigga ut i dagsläget. De är från i våras när jag pillade ner lite stenar i en hortensia kruka.


Så här annars bubblar det av nån inre lycka just nu. Visst det är fredag och visst, jag överlevde de tre första dagarna. Men det är också nåt annat som är svårt att sätta fingret på. Bäst att inte analysera sönder känslan utan helt enkelt låta den ligga kvar så länge som den vill.
Har också en sån iver i att förändra nu. Ser hur mycket vackert som helst runt omkring mej och huvudet är full av ideer och förändringar och fast jag vet att inte ens hälften blir av är det så roligt. Det här är den årstid när de flesta triggas igång. I väntan på ljuset försöker man få det att spira lite extra på alla områden. Absolut inget fel i det.

torsdag 8 januari 2015

Det går bättre nu


Det gick så mycket bättre i dag.
Men så hade jag en god natts sömn i bagaget och det underlättar. Vet inte varför jag så ofta har problem med att få tag i sömnen men jag undrar om det ska vara nån kvinnfolksgrej det också. Tycker att jag nu som då hör att folk inte sovit. Borde kanske också gå i sömnskola och inte enbart i livets hårda skola.
Efter att ha städat i raketfart (fick hjälp) så tog vi en promenad Zeb och jag. Det var riktigt skönt fast det kom ner lite blötsnö. Synd att man inte hinner ute på dygnets ljusa timmar nu men vi är ju hur som helst på rätt sida nu så snart kommer de ljusa härliga tiderna. Måste bara orka vänta lite till.
På tal om att vänta så borde man verkligen ha nåt att vänta på nu, som med lätthet skulle ta en igenom dessa oxveckor. I fjol hade vi Österrike resan att se fram emot men ännu finns inget resemål inplanerat. Men å andra sidan behöver det inte vara så invecklat. Jag drömmer om nya tapeter i sovrummet och det är inte så stort hinder i vägen för det, bara gubben. Har man stått ut med samma tapeter i 15 år så tycker jag verkligen att det vore på tiden att få in lite nytt och fräscht.
Jag har anmält mej till en föreläsning i Nykarleby i mars och det ser jag verkligen fram emot. Där ska jag få träffa mina senaste och nyaste sköna bekantingar. Inte fy skam till morot det heller.
Men före det hoppas jag på de där tapeterna.

onsdag 7 januari 2015

Så var vi igång


Gott folk nu är det slut på friden.
Jullovet är slut och första arbetsdagen är till ända. Det ska sägas att det var tufft och i kväll känns det överallt. Det skulle ha kunnat vara så mycket bättre men ser ni jag vaknade halv tre och tyckte jag hade sovit tillräckligt. Under timmarna fram tills alarmet ljöd gick jag som en spiritus i sängen, sida rygg sida mage sida rygg sida mage... ja ni fattar. Jag inredde kafferummet på arbetet, tapetserade om vårt sovrum, kom på hur tredje akryltavlan ska målas och hann ha ångest över fettvalkarna. Ja om nätterna hinner man med mycket.
Detta i sin tur gjorde att jag slutade gäspa vid halv tre på eftermiddagen.


Fyndade två rottingpallar/bord redan före jul. Tänkte att de kan vara bra att ha att lägga lite grejer på och blir jag trött på att ha dem inne går de alltid att ha i uterummet senare.
Ett impulsköp men ett bra sådant.
Hur som helst så är vi igång nu och i övermorgon är det freedag. Längtar efter lite ledigt.

tisdag 6 januari 2015

En till


Jag utmanade ödet och målade sent i går kväll. Sov som en stock hela natten.
Det här blev den andra tavlan i det som tänkt ska bli tre så småningom. Få nu se när den tredje blir till, det är ju liksom tänkt att man ska börja arbeta från i morgon och det vete gudarna hur det nu ska gå till. Men det är ju kort vecka och så helg på den så kanske jag då tar tag i den tredje målningen. Får ju inte gå för länge emellan för lätt kommer man av sej.
Var bjuden på eftermiddagskaffet hos syster i Purmo. Hann klia Dex bakom öronen, pröva parfymer och dansa med en robot, allt kan nämligen hända. Dessutom fick jag tillverkat ett armband av gummisnoddar av systerdottern Madelen. Ett som matchade det jag redan bar perfekt.


Visst är det fint! Och där i början på mina korvfingrar syns en röd liten fläck, det är vad som finns kvar nu efter stickan, knuten och hela eländet.
Just nu finns storebror i köket och kockar. En nerfryst överbliven skinkbit kan bli till en plåt pizza åt familjen. Så det är min kväll framöver, njuta av en bit pizza och intala mej att det roligaste som nu kan hända är att få börja arbeta igen. Sen blir det Möte med Lars Lerin i tv klockan 21.00. Om nu inte nåt sportdårskap kommer på tv. I så fall får jag sätta det på bandning, mötet med en fantastisk akvarellist.

måndag 5 januari 2015

Som att föda barn


Nog var det då en märkunderlig kväll och natt jag var med om.
På sentimmarna fick jag då ändan ur vagnen och snabbskissade lite streck på en canvastavla och började måla. Penseln flöt på och allt var så förutbestämt. När initialerna satt där kände jag en eufori utan gränser. Så gör jag ibland när jag är helnöjd med nåt alster.
På småtimmarna sen vankade jag fram och tillbaka pigg och hyper och hade nån då frågat mej om jag ska komma ut på en löprunda så hade jag tackat ja, jag som inte sprungit på flera år. Tror jag minst klarat ett halvmaraton där runt midnatt.
Kring halv ett när jag fortfarande var stirrig kom jag på att jag inte ätit nåt sen mitt på dagen och slängde då in ett par limpskivor.
Månen var lika hög och vaken som jag och det var ljust som mitt på dagen. Klev ut i natten i bara morgonrocken och stod huttrandes och beundrade norrskenet som flammade i vackert grönt flämtande ljus. Tror inte jag upplevt ett så vackert norrsken här förut.
Nångång måste jag ändå ha slumrat till för halv tre vaknade jag av att hunden spydde bredvid sängen men så väluppfostrad och klok som han är redde han upp det hela själv. (hoppas ni nu inte sitter och äter nån aladåb)
Ja det var tammetusan en konstig natt. Som efter att man fött ett barn eller nåt.
Mångalen?

Märkligt utvilad trots allt tog jag mej redan på morgonkvisten ut till en massörska som jag inte besökt förut. Blev mycket positivt överraskad och fick fina tips om hur jag kan avhjälpa mina kristallåkommor och mitt annars svaga och vingliga huvud.
Det jag ändå är mest glad över från dagen är att vi kom oss iväg för att hälsa på gubbens mormor. Hon visste nog inte om att vi var där men bara det att få stryka henne över kinden och hålla hennes hand en stund rörde om i hjärtetrakten.
Vet ni en sak. Jag har skissat till en ny målning, men vete gudarna om jag törs påbörja den mera i dag.

söndag 4 januari 2015

I snösvängen


Det är inte för inte man börjar känna sej insnöad.
I går var vi ute i snösvängen och det första vi fick ta tag i när vi sent omsider kröp ur snarklådan i dag var att ta en runda med snöskuttorna. Men det är ändå lite härligt med hederligt kroppsarbete, att svettas och ta i. Så kan man ju med gott samvete dricka en mugg med varm choklad när man kommer in tillbaka.
På eftermiddagen var hela tjocka släkten bjuden på kafferep till Lepplax så där fick vi flera timmar att gå. Börjar smått ha lite långtråkigt hemma nu känner jag fast jag absolut inte känner mej redo för att ta tag i något jobb heller. Det där hamnar jag nog och bearbeta lite för det är trots allt bara två dagar kvar av jullovet som i sin början tycktes vara oändligt långt.
Nytt år, nya tag. Nytt år, nya tag...Får försöka banka in i skallen helt enkelt.
Det där måleriet som jag svamlade om för några dagar sen, det kom av sej. I stället städade jag en stor garderob som vi överhuvudtaget inte sluppit in i på ett tag så det var ju heller inte dåligt. Men nu har det formats ett slags konstverk i min skalle i akryl under ett par dagar. I färgkombinationen, gråskala, rött, orange och eventuellt lite midnattsblått...
Dagens sista timmar tror jag går i färgkluddets tecken.

lördag 3 januari 2015

Granbarr på nerverna


Inte ett önskeväder precis.
Hade tänkt slänga ut mattorna på vädring men kom ganska snabbt fram till att det inte blir i dag.
På trappan hade våra smågranar vält i blåsten och jag hjälpte dem upp ett par gånger men på eftermiddagen tog f... i mej och så slet jag loss julbelysningen och slängde granskitarna till väders. Nån måtta får det vara anser jag.
Tung blöt snö har lagt sej överallt och vägarna är inte de bästa. Just då måste förstås nån ut och köra, annars går det fint att sitta hemma. Så nu går man då här, orolig till tusan.
Innegranen åkte också ut i morse. Har varit snorig nu ett par mornar och lillebror likaså. Det var alltså dags och riktigt skönt tillika. Den har barrat mer än lovligt och hunden har gjort allt för att få ner så mycket barr som möjligt, hans rundor runt granen har blivit snävare för var dag och i går började han gå rakt under den. I det läget var det barr överallt och de gick mej helt enkelt på nerverna. Lägger huvudet i pant att jag ännu till påsken kommer hitta barr i brödrosten.


Har jag inte suttit och virkat i fåtöljen så har jag legat på soffan och dragit mej. Tittat på en inspelning från årets nyårskonsert i Wien i sin helhet. Njutit att musiken, prakten och vyerna från Wien, ja dit kunde man också åka nån gång.
Så har jag frållat med mina Merabs systrar och bröder vilket alltid ger guldkant på tillvaron.
Nu undrar jag om man skulle tillbringa lördagskvällen ute i snösvängen och sen bastu på det. Vore inte så illa.

fredag 2 januari 2015

Vardag


Äntligen lite vardag säger jag.
Fortfarande är jag ledig och det kommer att bli en tung start i mitten av nästa vecka. De här riktigt långa ledigheterna är absolut sköna, men nog blir det tungt sen att ta i tu med tidiga mornar och att gå efter klockan. Men än är vi inte riktigt där så vi ids inte bry oss heller.
Hursomhelst vardag i dag och jag fick äntligen annullerad min operationstid som skulle bli om en vecka. Handen återgår till sin normala form, endast ett rött område där knuten fanns finns kvar. Så skönt att kroppen arbetade sej genom detta själv.
Ville ha nåt att ta för händerna och grävde i gamla halvfärdiga handarbeten. Mormorsrutor i bomullsgarn har jag gjort några stycken och fortsatte nu virka på dem. Tänk vad roligt det kan vara när man haft ett långt uppehåll. Vad jag ska göra med dem är fortfarande lite oklart men nånting ska de väl kunna bli.


Eftersom karlarna hade ärende in till stan passade jag på att åka med. Besökte ett antikvariat och ett loppis. 3 böcker fick jag med mej hem och diktboken av herr Hulde´n var väl kanske allra trevligaste. Här skriver han på både munsaladialekt och högsvenska.


Trösterika ord :)