Hela dagen har jag längtat hem till mina sockor, eld i spisen och en lurvig päls.
Kölden har sökt sej in där jag suttit och arbetat genom stora dörrar som varit i flitig användning.
När jag väl fått upp värmen här hemma och en tallrik med mannagryn i magen var jag redo för lite utevistelse med Zeb. På hala vägar for vi fram medan himlen färgades i rosa. Ibland gick jag och sparkstöttingen med sidan före och ibland hade Zeb sån fart att hans små lurviga inte riktigt hann med och han drattade på ändan. Mycket hala vägar.
Jag har fått upp gardiner i sovrummet och fajtast med det oändliga papperskrig som finns. Alltid är det något som ska fyllas i och jag bokstavligen hatar allt vad ifyllas heter.
Resten av kvällen ska jag sitta i godan ro och teckna en selfie på begäran av ett gäng sköna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar