Hur är det möjligt?

Jag är smått tagen i kväll.
Då inte alls på ett positivt sett, nej då.
Dagen har gått så fantastiskt fint och fort dessutom. Visste att efter arbetet är det beställa tapeter som gäller. Sagt och gjort, de blev beställda och allt var frid och fröjd. Gick omkring på stadens gator huttrande i kylan men ändå småleende. På torsdag skulle vi få hämta och jag tänkte att redan i kväll ska jag börja knapra på de gamla. I mitt huvud pågick en långdans i inredning och färg varv på varv.

Kan ni fatta vad som hände när vi kom hem?
De ringde från butiken och förklarade att tapetkollektionen ur den katalog vi valt inte tillverkas längre och inte någon överbliven liten rulle fanns. Så dags att komma på det nu hade jag velat skrika i luren. Men som det väluppfostrade barn jag varit och är så var det bara "hoppsan" "ojsan" bla bla bla.
Så nu står vi på noll. Utan tapeter. Noll, ingenting.
Det värsta är att vi haft hem katalogen över helgen och jag har haft ångest och våndats dag och natt och så äntligen kommit fram till att DEN ska vi ha. Som jag ser det nu finns det ingen tapet i hela världen som passar vårt sovrum utom just den som inte finns.
Det är inte världens undergång men nog sjutton känns det som.