Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

söndag 30 april 2017

Valborgsmässoafton


Igen vaknade vi till en vit vintervärld utanför fönstret och ofrivilligt började vintersånger spelas upp i skallen hur mycket jag än försökte ignorera.
Det har nog varit en stillsam dag. Vi hade hamburgerfest med mamma och Hasse i går kväll och vi pinglade vid köksbordet hela kvällen och hade riktigt gemytligt. Och eftersom vårt ordinariesällskap på vappen hade förhinder och vi beslöt att flytta fram festligheterna så har jag i godan ro kunnat slappa hur mycket jag velat. Jag har periodvis ritat i min ritbok, bara fyllt tomma ytor med streck. Ren och skär terapi.
Och i kväll firar vi med mat ur styroxlådor, ett glas vin och tv:n. Glada vappen!


lördag 29 april 2017

Jag är i alla fall bra på att dricka kaffe


Jag är en total kratta i köket. Åtminstone i dag.
Vet ni ibland blir det till ingenting hur man än försöker. Hade hittat ett recept på en kaka som jag tänkte att jag gör nu till helgen. Flera ingredienser skulle skaffas och allt var nerplitad på listan när vi for till staden på uppköp.
När jag skulle påbörja projektet hade jag inget bakplåtspapper hemma, nå ingen fara, jag kunde ju göra kakan i formen med de avtagbara kanterna också. Hittades inte. Ingen kakform överhuvudtaget hittades så bra har jag städat. Sällan bakar jag och jag minns att jag ändra på lite i köksskåpen när lillebror flyttade och han tog sina pytor med. Jag sökte t.o.m i klädskåpen utan resultat. Kan ni förstå att man nästan kan få fel i huvudet när man står som ett frågetecken i sitt eget hem och inte hittar en kakform och man äger i alla fall några stycken.
Nå man ger ju sej inte så lätt så jag täckte bakplåten med aluminiumfolie och började på. Min elvisp har haft löskontakt och jag har fått hålla sladden i ett visst läge för att den skulle fungera. Det har gått bra hittills men nu var den stendöd hur jag än svängde sladden. Allt tills det sa POFF! och säkringen gick. Svärmors visp blev räddningen och hon hade säkert också haft bakplåtspapper.
På nåt sätt fick jag ihop tre "tårtdelar" om än det smulade förfärligt och glasyren rann ut över diskplåten och allt mitt förmiddagsstädande kändes som hukka. Jonej nån bagare är jag inte i dag åtminstone men jag är så mycket bättre på att dricka kaffe. Stolt ska jag duka fram min kaka till eftermiddagskaffet i morgon.Och mysteriet med de försvunna kakformarna fortsätter...

torsdag 27 april 2017

Snö


Alla jämrar sej över vädret nu.
Ingen skillnad vart man far så är det den förbenade snön som vräker ner som finns på allas läppar.
Men det är klart, vappen och första maj ligger runt hörnet och då är det knästrumpor, mjöd och ballonger i grannvädret som gäller. Inte blötsnö i mängder.
Vi har haft snöiga första maj förut också. Det här fotot av syster och mej är taget 1985 där vi poserar med våra majvippor. Då var det inte fråga om nån nysnö utan sånt som hade legat hela vintern och aldrig ville smälta bort.
I kväll är jag nyknådad och mör i hullet. Tejpad från axeln upp till örat. Gammal axelskada har gjort sej påmind riktigt ordentligt denna vecka och jag hoppas det börjar ge sej efter omgången nu. Efteråt fick farmor besök dryga timmen tills jag skulle upphämta övertidsarbetande gubbe.
Jag var inställd på skola i kväll men så skulle det inte va nån skola plötsligt. Skönt att landa här hemma efter en lång dag och fredag ligger inom räckhåll och väntar. Tummen upp för det.

onsdag 26 april 2017

Pånyttförälskelse


Men vet ni gott folk, i dag får man vara tacksam att man har väggar och tak över sej. Jag sitter här vid fönstret och tittar ut och undrar om jordklotet ska ha farit ur sin bana när snön vräker ner precis vågrätt. Borde inte den komma uppifrån?
Jag har just suttit och funderat över trädgårdsdrömmar med den äldre sonen och det säger inte riktigt sant det heller, allting fastnar i nåt sorts vänteläge. Som en enda lång raksträcka som känns evighetslång.


Någonting gott har i alla fall dagen fört med sej.
Jag har fått provsvar från sockerbelastningen och alla andra prov som blev tagna samtidigt och det är bara fina värden på allt. Så fantastiskt skönt. Med diabetes i släkten så går man hastigt som på nålar när man märker att nåt inte är som det ska vara. I vinter har jag haft och har fortfarande massa småsprickor i mungiporna som aldrig riktigt läker utan spricker opp hela tiden. När jag hade provat det mesta i vitamin och smörjväg och ingenting hjälpte sökte jag läkarhjälp och det var då jag fick höra att om sockret är på högre sidan kan såna små sår uppstå. Men nu var ju det bra så jag fortsätter med salvan jag fick som verkar hålla det hela i schack någorlunda och hoppas på att solen och den efterlängtade värmen ska läka torr och sprucken hud.


Jag är pånyttförälskad i en vas som i många år stått längst bak i skåpet. Nu kunde jag bara konstatera att den är hur het som helst i vår. Tänk vad man kan se med nya ögon på ett gammalt föremål som bara varit en sak bland andra saker. Nu blir det paradplats.

måndag 24 april 2017

Måndagstrött hund


Ojoj ett sånt hundliv.
Det har tydligt och klart varit en jobbig dag för Zeb. Han slocknade strax han kom in i dag och rörde inte en fena trots att jag stekte korv. Då är man trött kan jag intyga.
Nå senare slarvade vi oss ut i regnvädret och trampade omkring på blöta rapavägar. Så i kväll blir det duschen för honom misstänker jag.
Själv är jag pigg och nöjd, mycket ovanligt för en måndag. Ibland blir man överraskad av sej själv.

söndag 23 april 2017

Renata


Men sorg läste jag dagens tidning och under morgonlänken hann jag tänka många tankar som tog mej långt bak i tiden.
Jag växte upp med ständiga urinvägsinfektioner, de avlöste varandra och jag åt en massa mediciner. Detta innebar också många sjukhusvistelser som blev till stor fasa och förskräckelse för en redan rädd liten flicka. Det stora tvättrummet med badkar där jag skulle duschas och vägas, vitt och sterilt  och doften från det rummet sitter ännu i näsan. Det skulle kissas i otaliga koppar, det var lavemang sprutor, och slangar som skulle tryckas upp i urinröret som gjorde ont. Kall plåt i röntgensalarna att ligga på när njurarna röntgades och en blåsa som var färdig att spränga men jag fick inte kissa före bilderna var klara. Sen drogs snabbt pottan fram och jag fick släppa allt där uppe på britsen. Som liten flicka med främmande människor omkring mej blev jag räddare för varje gång, jag visste ju vad som väntade.
Men uppe på avdelningen fanns en kvinna som på nåt sätt blev min livlina när inte mamma eller nån annan kunde vara med mej. Renata, med de vänliga ögonen, det mjuka sättet och tid för den lilla flickan. Jag brukade söka upp henne i avdelningens lilla kök och sitta på en pall när hon höll på med sitt. Hon frågade alltid om jag hittat nån bra bok att bläddra i före jag somnar om kvällen och när jag var lessen att hon skulle åka hem så lovade hon att när jag vaknar följande morgon finns hon åter på plats och hon höll vad hon lovade. När jag grät vid ytterdörren och inte ville att mamma skulle åka och lämna mej tog Renata hand om mej och talade lugnande och mamma kunde åka.
Hur många gånger stod jag inte vid de stora fönstren och tittade ner på taket vid ingången. Bara jag fick upp fönstret kunde jag hoppa ner på det och smita, så många våningar var det ändå inte.
Åren gick och den lilla flickan blev stor.
Jag fick mitt första barn och på den tiden arbetade Renata på BB. En dag gick jag för att prata med henne och berättade om mina många sjukhusvistelser som barn. "Du är flickan med urinvägsinfektionerna! sa hon och lyste upp. Tänk att hon mindes efter alla år som gått. Jag fick chansen att tacka för all tid hon lagt på mej och säga hur viktig hon var för mej under sjukhusvistelserna. Senare har vi också stött på varandra under olika evenemang.
Utan Renata vet jag inte om det hade gått att hålla mej på sjukhus. Jag kommer aldrig glömma henne.

lördag 22 april 2017

Skulpteringshelg


Det har varit ett riktigt handarbete denna helg i ordets rätta bemärkelse.
Det känns av i fingrarna nu efteråt att de verkligen fått arbeta. Det blev ingen demolering utan vi fortsatte där vi slutade senast. Kände ju att det som redan var skulpterat var mycket kompakt och aningen motstånd fanns också i det, medan leran som ännu var i påsen och oanvänd var mycket mera formbar och mjuk.


Nu är då frågan vad som ska hända med huvudet. Många lämnade sitt kvar på skolan eftersom det smulas sönder när det torkar. Men jag skulle ha hem mitt oavsett vad som händer. Nu står det inplastat till jag vet vad jag gör. Nån form av avgjutning eller så har jag tankar på att skära upp huvudet och plocka bort trästommen som annars kommer att börja mögla. Sen forma ihop huvudet igen och kanske spraylacka. Allt i experiment syfte.
I detta nu händer inget. Som vanligt är jag väldigt tagen av skolhelgen och ganska mör nu. Fixade mat när jag kom hem och åt som en häst, det fanns liksom ingen botten. Satt efteråt och pöste tills jag makade mej till soffan och somnade som en stock. Ett vanligt mönster efter skoldagar. Nu far det typ en månad till nästa skolhelg och då blir det temperamålning. Ska sitta riktigt fint det också.

fredag 21 april 2017

Lång väntan


En lång väntan blev det med provtagningen.
Hungrig var jag redan när jag vaknade och magen knorrade upproriskt hela vägen in till stan. Jag tappades på flera rör blod och så skulle det drickas en vämjeligt söt vätska. Sen var det bara att sitta två timmar i väntrummet och se nöjd ut. Hungrig, frusen och trött blir man ju helt klart. Hade gärna sett att det funnits en bädd nånstans så jag kunnat vila från allt. Till sist tappades det lite till och så fick jag gå. Svaren får jag ringa om nästa vecka.


Hur gott smakar inte kaffet efter sånt! och en smörgås till.


Endast smulor kvar från den nöjdes tallrik.



In till försäkringsbolaget med kvitton på Zebs mediciner och det var lite oklart med ersättning så de skulle höra av sej. Ringde just därifrån och vi fick tillbaka mer än vad jag veckohandlade för så jag tyckte det gick helt skapligt. Så Zeb, du behöver inte alls se skyldig ut. Nu blir han ju 10 år i juni och försäkringen går ut så då är det färdigt med ersättningar. Men jag tackar vår lyckliga stjärna att vi var så klok och försäkrade honom som valp, vi visste ju inte då hur sjuk han skulle bli. Utan försäkring hade vi stått på bar backe i dag, nästan.
Nu ska skolväskan packas för ikväll ska lera knådas.

torsdag 20 april 2017

Innekväll



Vilket väder vi har!
Det regnar vågrätt, det är kallt och blött.
Måste gå tillbaka i bloggen några år och se hur aprilvädret varit och detta år ta nog verkligen priset. Hittade mest bilder på solstolar, grillning och violer. Nu verkar allt sånt väldigt långt borta.
Jag har färdigt arbetat för den här veckan.
I morgon blir det arbetshälsovården och sockerbelastning i ett par timmar. Efter det ger jag mej själv ledigt resten av dagen. Har små ärenden i stan som passar bra att ta tag i och sen hem. Skola blir det sen på kvällen så visst är ändå dagen rätt fullspikad.
Jag fyllde på mitt Cohen konto en stund i kväll. Ibland så behövs det bara.

onsdag 19 april 2017

En lyxigare variant




En lyxigare variant på middag denna onsdag.
Med ett gäng härliga kvinns. Maten var super, sällskapet var super. Finns inget mer att begära.
Så nöjd, mätt och belåten.

tisdag 18 april 2017

En kväll i skolan


En kväll i skolan blev det.
Lossade på plasthuvorna till lerhuvudet som står och väntar på demolering till helgen. Sprayade vatten på och satte huvorna tillbaka tätt omslutet. Allt för att leran ska hålla sej mjuk och formbar.
Hade en rätt intressant föreläsare från Österrike där i kväll. Han berättade om sin konst på bunkrarna i Cap ferret som Hitler lät bygga. I dagsläget håller de på att sjunka ner i sanden och konstnärer ändrar hela tiden väggarna med mest graffiti.
Fick se en intervjusnutt med en man som var med och byggde bunkrarna i tiden. Det var nånting i hans berättande som berörde mej, minst lika mycket som konsten.
På väg hem i en röd snärtig Mini Cooper skrattade vi oss fördärvade av galna reseminnen. När det regnat sex dagar av sju möjliga på solsemester och det enda som finns att göra är att shoppa fult porslin och lädertofflor. Alltså sånt man kan skratta åt efteråt, absolut inte när man är mitt uppe i det.
En mycket givande och rolig kväll med min bästa studiekamrat.

måndag 17 april 2017

En gång är ingen gång


Det räckte tydligen inte att jag glömde alarmet på i fredags, utan i morse på nytt 05.30 satte det igång.
Nå det är ju ändå skönt när man fattat galoppen att det inte är arbetsdag utan man får somna om.
06.00 tittar jag på klockan igen, vaknar av att hunden spyr på hallmattan. Man tackar.
Ut med jycken och mattan skuras. Somnar om och vaknar ett par timmar senare till strålande sol. Hunden står där ute, hungrig och släpps in. När vi fått morgonmål åker ytterkläderna på, gubben far med cykeln och Zeb och jag drar till skogs.


Så fantastisk förmiddag. Där mellan träden var det vindstilla och jag stoppade vantarna i jackfickan och kunde vara utan en bra stund. Mycket harspår att undersöka för Zeb och hade björnen kommit hade han gärna fått göra oss sällskap, just där och då kändes det som om vi kunde varit kompisar med vem som helst. Bäst ändå att vi inte såg till nallen och jag får fortsätta leva i tron.


Det är mycket snö ännu på sina ställen och jag märker hur Zeb blir piggare i sina ben så fort vi kommer till snö, på gruset lunkar han mest fram. En riktig snöhund är han.


Vi blev lite rastlösa mot eftermiddagen och for ut och äta lunch. Så körde vi omkring vid bilaffärer och tittade på några fina exemplar. Tanken har nu slagit oss att det kanske borde vara dags att uppdatera fordonet så småningom. Det kommer ändå att dra ut på tiden, jag har nämligen varit med förr så jag kan rumban kring det hela. Men den som väntar på något gott...


Två vårvintersoldyrkare.
Dags att så tänka på refrängen med ledigheten. Härliga dagar med allt vad de innehållit och jag känner mej tacksam. I morgon är det halare och stålförsedda skor som gäller.

söndag 16 april 2017

Påskdagen


Äggandet fortsätter.
Det var riktigt skönt att vakna till solsken trots att det inte längre går att bedra oss om att det skulle vara varmt. Men redan att solen visar sej gör att humöret blir på stigande.
Vi tog Zeb på en härlig promenad i en aningen svår terräng för honom och vi har låtit honom vila resten av dagen för att han ska få ta igen sej. Jag kanske tar en liten uppmjukande länk med honom ännu i kväll.
Vi hade en liten kaffebjudning åt våra närmaste på eftermiddagen och när gubben skulle se F1 så tog jag en tur ut till min syster. Där har det kommit en ny familjemedlem i form av en Berner sennen valp som jag har velat slippa och mysa med. Hur söt får man vara alltså! valpar kan vara så oemotståndliga. Trots att de kissar lite här och där och gnager på fingrarna med sina sylvassa tänder så är allt förlåtet just därför att de är så söta. Jag var ett mycket intressant objekt för Zeb när jag kom hem och blev bokstavligen rentvättad från topp till tå.

lördag 15 april 2017

Påsklördag


Jag hade redan tidigare lagt fram förslag om att vi kunde tillbringa påsklördagen i Vasa. Det är ju alltid trevligt att variera sina shoppingställen mellan varven.
Vi körde dit i ett väldigt dåligt före, värsta vintervädret vi kört i denna vinter faktiskt. Ibland kom det ner så mycket snö att vi inte såg bilar i mötande körfält eller ens var den framför oss liggande bilen fanns. Dimljus var ett måste och vi övervägde att köra åt sidan och invänta bättre väder. Tur att det inte var så hela vägen utan solen tittade fram mellan varven också.
Stenhaga blev första stoppet och sen in till centrum. Stadium outlet levererade och jag hittade nya länkskor och en huppari till suveränt pris. Murgröna från Plantagen och tröja för halva priset från Kappahl. Kick´s hade min favorithandkräm och lite andra smörjor. Jag var riktigt nöjd så långt.
Sen gick vi till stadshuset för att se utställningen som Yrkesskolan Novias fotostuderande hade. Det var deras examensutställning och redan när jag hörde om den la jag den bakom örat.
Lunchen bestod av oxgryta och örtfylld kycklingfile´ och på ett cafe´ drack vi kaffe med cheesecake till. Syndigt gott, men ibland måste man unna sej.
Hemvägen kördes i ett betydligt bättre före. I ett huj så har denna påsklördag gått.

fredag 14 april 2017

Långfredag


Så vi fick en skön sovmorgon, efter att alarmen gått på bådas mobiler eftersom vi glömt stänga av. Men det var bara att svänga sej över på andra sidan och somna om.
Långfredag, och man har ju lite i sej från barndomen att det ska gå stillsamt till en dag som denna. Jag hade i alla fall en målning som jag inte varit nöjd med som jag fixade till hastigt och lustigt och jag tror inte ens färgen hade torkat när den hängde på väggen. (också till salu förstås)


Ungdomarna kom hem på mat och det vankades lax, ägg och choritzo, allt för att alla skulle vara nöjda. Sen låg vi och jäste i varsin soffa tills jag tog mej i kragen och for för att hälsa på farmor. Resten av kvällen blir det troligtvis också soffan eftersom mitt dåliga knä har fått för sej att trilskas lagom till påskledigheten. Svullet och sjukt utan att veta vad jag gjort det för ont.


Påskägg till mina småttingar. Naturligtvis!

torsdag 13 april 2017

Påskledig


Äntligen kom ledigheten.
Det var långa sista timmar i dag när folk droppade av en efter en och jag var med de sista att gå. Så skönt att komma hem till ett solfylld hus och veta att bara golven ska svabbas och sen är det långhelg som gäller. Jag hoppas på lugna avslappnande dagar och tid med familjen. Sova om morgnarna och hitta på nåt roligt.
Glad Påsk till dej!

onsdag 12 april 2017

Onsdag


I skrivandets stund är Zebs foderlåda fylld till bredden, och det samma kan man lugnt säga om kylskåpet. Det rådde en viss hysteri mellan mathyllorna redan i dag och på nåt vis var man i vägen överallt. Konstigt det där hur det upplevs som världens sista tider bara det blir till stor helg. Nu när långfredagens helighet slopats för konsumenthysterin. Hoppas bara alla har förstånd att handla nu före så affärerna gapar tomma på fredag. Det är min fasta åsikt i det hela.
Dessutom har jag hunnit blir påskfin i kalufsen och öronen har hittat fram igen.
Våren har tryckt på pausknappen med - 10 grader i morse och just nu faller lätta snöflingor. Allt medan jag tvättar undan vinterjackor och mössor i ren och skär protest. I slutändan lär det ska va jag själv som får frysa, för mot vädergudarna har vi ingen chans.

tisdag 11 april 2017

Pyrovädri


Kvällen blev nåt helt annat än det var tänkt från början.
Jag hade planerat så fint med att hämta hundfoder, åka in till skolan och så handla mat efteråt. Det blev inget av det. Jag såg mej själv släpa på 12 kg torrfoder och matkassar i motvind och snöyra och dessutom ha en tid att passa och inte somna på artist talken och inget verkade särskilt lockande. Det var rent ut sagt avskräckande scener som utspelade sej i mitt huvud. Så jag gjorde kvällsmat och såg gubben åka med cykeln i paketbilen för nån slags korrigering av inställningar för den ultimata komforten i själva cyklandet. Har ni hört så tokigt? Jag har inte riktigt fattat grejen med det hela när jag själv slänger ena benet över ramen och trampar iväg. Nåja, var och en med sitt...
I min egen förnöjsamhet och stillhet slängde jag mej på soffan en stund för att vila ett par trötta fötter.
Kom i gång med "kontoret" med att tvätta fönstret och byta gardiner och dammtorkning. Har redan kunnat räkna ut att med den här farten blir det inte klart till påsk. Men med lite tur till nästa år.
Det här med att få hem nån mat till oss och hunden kvarstår dock. Och det måste ske före nästa år helt klart.


måndag 10 april 2017

Stilla veckan


Så var vi inne i stilla veckan och måndagen har innehållit mest vatten i form av ösregn i timtal.
Det är grått och trist och helst gör jag ingenting. Försökte säga åt Zeb att jag inte känner för att promenera i kväll så när han ville ut satte jag honom i lina. Nu ger han igen genom att sitta mitt i regnet och stirra in. Vet att jag inte har så mycket över för blöta hundar och tassavtryck i hela huset.
Jag tog mej i alla fall i kragen och röjde upp i målarrummet så nu ser jag arbetsyta igen. Tvättade fönster och bytte gardiner. En kaffe på det.

söndag 9 april 2017

Påsk


Snart har vi påsken här.
Som i vanlig ordning pyntas det först och sen ser man om det finns krafter kvar till städning.
När Zeb och jag var till skogen i dag tänkte jag samla lite björkris att göra ett fågelbo av men så slog det mej att blåbärsris både duga gott och väl. Det är ju vårigt och lika spretigt och frågar jag mej själv skulle jag hellre vilja kläckas i blåbärsris. Så jag tog hem ett knippe och band ett litet bo.
Troligtvis blir det enda påskpyntet här. Blir fort illamående av för mycket krafs så för mej räcker det med lite vårfeelis. Nån blomknippe ska det väl till närmare helgen.


Vi ska i dag iväg och rösta men ännu är det ingen panik. Regnet öser ner och jag vet inte om det är det vi väntar på att ska lugna sej. Så vi söndagschillar vidare.

lördag 8 april 2017

Skulptering


Skolhelg i skulptering med Riku Riippa.
Någonting helt nytt för mej och jag såg fram emot helgen med spänning. Vi fick börja med att göra en stomme där vi skulle forma leran till ett huvud.


Vi hade en modell som satt både fredag kväll och hela denna lördag. Lyfter hatten för såna som kan sitta och bara titta framåt så lång tid. Hon roterade med jämna mellanrum och hade förstås pauser mellan varven. Det behövde verkligen vi skulpterare också.


Leran var enkel och följsam, riktigt roligt att arbeta med. men torra händer fick man. När vi lämnade våra huvuden i fredags sprayade vi vatten på dem och lindade in dem i plastpåsar. Så i morse var det bara att fortsätta kladda runt.


Den här bilden tog jag med mest för att ni skulle få se den fina original bård som är målad uppe vid taket i den stora arbetssalen. Barn i pulpeter i rad.


Så här lämnade jag min fröken efter att ha botoxa, tagit bort och lagt till igen. I ett skede hade jag ett riktigt duck face som vi bara skrattade åt. Nu ska huvudena stå två veckor i plast och sen blir det ny skolhelg då vi demolerar och bygger upp på nytt. Detta blir inget bestående verk eftersom när det torkar faller i sär och blir till damm. Skulle jag mot förmodan få till ett fint exemplar nästa gång kanske jag skulle kunna tänka mej att göra en avgjutning. Lite roligt skulle det allt vara att ha ett konkret verk att stå på nån hylla och samla damm.



torsdag 6 april 2017

Redan torsdag


Tänk att vi redan har torsdag, en torsdag som snart är till ända dessutom. Veckorna går otroligt fort och jag kan knappt fatta att det just var måndag morgon och jag drog en tyst liten suck när jag tog på mej arbetshalaren. Men fredag i morgon alltså.
I dag tror jag att jag åtminstone gjort en person glad och en rätt så besviken. Den glada personen är min gammelmoster som jag ringde upp och gratulerade på födelsedagen. Det hade hon nog inte räknat med. Den besvikna är gubben, who else. Han fick sparrissoppa till kvällsmat. Faktiskt kan man inte få innerfile´ varje dag. Faktiskt inte.


onsdag 5 april 2017

Onsdag


Teckningen har kommit till sin ägare som jag hörde blev mycket positivt överraskad. Det var en väl bevarad hemlighet och med lov kan jag nu lägga ut den.
I kväll känns det så skönt att få vara hemma. Gillar inte att ha en massa program utan behöver varva ner i lugn och ro mellan varven. Zeb och jag missade regnet med bara några minuter på vår länk. Vi hann bara hem så öste det ner, men nu är det uppehåll igen. Men vi hörde åskan när vi tog oss in i skogen hur knasigt det än låter, åska i april hör inte till vanligheterna. Himlen var alldeles mörk och mullret kom i flera omgångar.
Och visst sitter det fint med onsdag, mitt i veckan. Kommande helg har jag en skolhelg jag ser väldans mycket fram emot.

tisdag 4 april 2017

Mest positivt


Hittade en lite rolig bild när jag scrollade runt bland fotona. Nåt som gubben har tagit och jag har hamnat upp och ner i soffläge.
Det har varit en hektisk och spännande dag i dag. Arbetade fem timmar i dag och så hem för att svischa om till ett besök hos tandläkaren. En vanlig års kontroll för att kolla att alla tänder är hela och sitter fast. Det gjorde de och nu är det ett år tills nästa besök.
Så hann jag hem och äta och så bar det i väg på nytt, till ögonläkaren. Det här var jag mest nervös för under hela dagen. Jag fick bedövningsdroppar i ögonen före han noggrant började undersöka båda ögonen. Länge och väl och under tystnad. Vilket gjorde att jag blev mer och mer spänd och nästan var beredd på att få domen. Nåväl det gick ändå ganska bra. Trycket var 15 i båda ögonen nu och det var han riktigt nöjd med, vilket betyder att ingen början till Glaukom ännu. Där kunde jag pusta ut lite. Han är också farmors läkare och vet om våra släktband och han var noga med att påpeka att de som har sjukdomen i släkten ska söka sej på regelbundna kontroller. Nu behöver jag inte på tre år för det är en långsam sjukdom och i fall den då skulle fått fart hinner vi få den under kontroll. Den är lurig på så vis att den inte ger några symtom åt bäraren, före det är försent.
Men, sa han, det är ju också fläckarna som finns på ögonbottnarna. Jag kände genast hur svetten bröt ut, är så skiträdd vad det kommer till just ögonen. Jag har alltså pigmentfläckar, så kallade Degeneratio retinae lattice. Och på dessa fläckar finns lite "fransigheter" och några små hål som i värsta fall gör så att näthinnan lossnar. Risken var väl inte så stor men han skrev i alla fall remiss till Vasa där de får avgöra om hålen ska laserbehandlas och "klistras fast"
Låter ju inte skoj det heller men vad gör man. Nya ögon växer inte ut på nytt så det gäller att vara rädd om de man har. Jag skrämde mej själv i spegeln efteråt är en pupill var stor och stirrig och den andra som en liten plupp, men det var bedövningsdropparnas verk och ännu är de inte riktigt lika stora.
Jag hade gubben som chaufför för jag fick inte köra på två timmar efteråt. han tog mej vidare till skolan där jag satt lite över en timme på artist talk. Det har varit full rulle hela dagen men så har också mycket blivit uträttat och plånboken blivit mycket tunnare.
Nu är det bara en kopp godnatt te och djupandning som gäller, allt för att avsluta denna tisdag.

måndag 3 april 2017

Vårkänslor


Det är åtminstone en som brassar med vårkänslor i huset.
Vi två andra är ganska dämpade. Jag har varit trött i dag och gäspade mej fram till första kaffepausen, vårtrötthet eller sviter efter förkylningen. Den har för övrigt gubben tagit på sej nu.
Jag for för att hälsa på farmor i kväll, saknade henne efter ett par veckors frånvaro. I bland är det alldeles för mycket på gång och så vill man ju inte dra nån smitta på henne i onödan heller. Hon var glad att se mej i alla fall och vi hann ventilera en hel del före jag for därifrån. Satt tills klockan blev så mycket att hemsjukvården skulle dyka upp.
I morgon kör jag kortare arbetsdag då det är läkare x 2 som gäller under eftermiddagen och i bästa fall hinner jag till skolan som avslutning på dagen.

söndag 2 april 2017

Grå söndag


En riktigt grå och trist söndag.
Det är vått och kladdigt och jag är glad att jag for med doggen från morgon när det ännu var påfruset.
Känns mera som höst och jag ska just tända ljus och fixa till nån kvällssallad.  Annars har egentligen inte mycket hänt. Besök av ungdomarna och ett telefonsamtal har förgyllt dagen.
Jag kanske sätter igång nån sockstickning att hålla händerna på i kväll. Har påbörjat projekt sticka upp restgarn och har ett par klara. Får jag ihop till några sockpar går de sen till nån hjälpsändning har jag tänkt. Alltid värmen och gläder den nån stackare ut i världen fast jag inte är den mest slipade stickerskan.

lördag 1 april 2017

Grönska


Så blev det april och jag suktar efter grönska.
Var in till Sunds i dag och köpte två grönväxter. En liten som står på bordet och så en ordentligt stor som får ta sin plats. Det stod att den skulle vara lättskött så nu är det upp till bevis, troligtvis har den fällt alla blad nästa vecka.
Förutom att jag ännu kan få nåt snorskov som är i hästväg, det bränner till i hela skallen så jag tror att hjärnan fattat eld och sen brakar nysningarna lös och ögonen rinner och öronen ringer, så är jag nöjd.
Har hållit på med en beställningsteckning, ingen skämtteckning utan en helt seriös av två personer och jag har den klar nu. När man vet att man gjort sitt bästa och inget skulle bli bättre av att ändra på då är det dags att sluta och bara känna sej nöjd. Rädslan finns alltid där när man ska göra nåt åt andra att man inte ska lyckas, men jag brukar alltid säga att jag kan försöka men jag kan inte lova nåt.
Om jag får lov sen kan jag visa.
I bland kan jag vänta så på ett mål mat så det är inte klokt, men så va då? äta bör man annars dör man. I går kom det över mej att på lördag kväll ska jag göra gnocchi med ostsås spenat tomat och bacon, redan vid den tanken dreglade jag. I somras när vi var till Prag åt jag gnocchi två kvällar i rad på samma restaurang med bara lite olika tillbehör och jag njöt så in i vassen av det. Jag tycker det är supergott!
Å vet ni klockan går över halv sex så det är hög tid att starta upp med pannor och kastruller.
Men april hör ni, tänk att vi nu är där.