Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

söndag 31 december 2017

Gott nytt år!


Nyåret till ära har jag en ny liten flaska med dofta gott.

Precis som i går smög jag ut i den ännu mörka morgonen för att tjuvträna. Trivs bäst när mörkret omsluter min hårt prövade kropp. När glidet är super både fram och bak är det inte lätt. När det är så vått i spåret att redan efter en kilometer plaskar det mellan tårna. När stavarna sjunker ner ca 20 cm i snön och man inte får till nåt tryck. Då är det långt i från varken lätt eller roligt.
I morse var det påfruset i alla fall men spåret hade sjunkt ihop under gårdagen och nu hakade skidskorna i det snäva spåret. Bara att ploga sej igenom.
Det ser inte klokt ut, jag vet, men det ger en makalös träning och snart kanske jag kan vistas i allmänna spår jag också.
Så med detta "intresseklubben antecknar" vill jag önska er ett riktigt härligt år 2018. Tack för att ni orkar ta er hit och läsa, hoppas ni fortsätter. Ibland undrar jag om jag ska sluta skriva, jag har ju bloggat i många år redan. Men ännu är det lite för roligt för att avsluta. Det skulle verkligen bli ett tomrum. Jag gillar både bilder och text så detta känns så självklart.
Vi hörs igen 2018. Ta hand om dej!

lördag 30 december 2017

Allt har en ända


Allt har en ända, så ock detta år.
Det är inte mycket kvar av 2017 nu. Vemodigt visst men också skönt att vända blad och ta i med nya tag. Visst har året som gått varit väldigt fint på många sätt men jag har också haft ett mörker inom mej som inte velat släppa taget och jag hoppas innerligt att jag nu kan stänga dörren till det.
I och för sej , dagarna knallar på och de har väl ingen skillnad på vilket årtal det är. Men för en själv kan man ju försöka ta nya tag. Bli starkare både i kropp och själ, tro på framtiden, gläds åt var morgon och tacka för var dag. Vi har ändå så mycket att vara tacksamma för här i vårt land.
Det är en hel del jag skulle vilja ändra på hos mej själv, med vid det här laget är det troligtvis bara att acceptera och leva. Så här blev jag och annat kan det inte bli.
Jag vaknade redan före fem i morse. Det var väl skidorna som lockade.
Satte mej vid datorn och skrollade tillbaka året i ord och bild. Kunde konstatera att det var mycket i olag med hälsan i början av året. Ryggen och axlarna var slutkörda och bröstmusklerna hade dragit ihop sej så jag hade problem med andningen. Tog ett par månader att komma underfund med var felet satt. I början av sommaren blev ögonens näthinnor lappade med laser eftersom de hade små hål.
På resefronten har det inte varit nåt att klaga på. Två gånger Tammerfors. Två gånger Umeå, Helsingfors och bäst och mest av allt Salzburg Hallstatt och Örnnästet. Den sistnämnda resan kommer bli svår att slå. Att som mamma få ha familjen samlad i några dagar lägger sej som en varm filt om hjärtat. Att få säga godnatt och godmorgon till sina barn och uppleva detta mäktiga landskap tillsammans betyder bara så mycket.
Sen har ju skolan upptagit otroligt mycket av min tid. Blir allt slutkörd av att läsa om hur jag pendlat fram och tillbaka till skolan kvällar och helger. Det är som de säger att när man är i det så rullar det bara på, i nuläget blir jag alldeles matt.
Så bugar och tackar jag det ödmjukaste för året med bara en dag kvar. Snart börjar vi på ett oskrivet blad.

fredag 29 december 2017

En makalös manick


Det fanns en kaffemaskin under julgranen i år.
En manick jag många år haft i tankarna men inte vetat att jag faktiskt behövt förrän nu. Hur bra alltså! När kaffesuget sätter i eller annars bara när man inte riktigt vet vad man ska slå på, då kan man enkelt brygga sej en kopp kaffe. I nuläget har vi fyra sorter att välja på och alla är riktigt goda.
Få se hur länge det räcker innan vi får börja medicinera oss mot halsbränna.


Jag var i skidspåret i dag igen. Blir liksom en sjuka det där.
Men nu var det nog andra bullar. Snö i massor hade kommit i natt och och jag fick ploga upp spåret i nollgradigt före med väta piskande i ögonen. Bakhalt så sjutton på slät mark att byte av ljumskar kunde vara på sin plats. Försökte smörja om men det blev "yyttä värr!
De där fyra varven jag plogade mej fram har känts i kroppen hela dan. Men nog ska jag stå på skidorna i morgon också, skam den som ger sej. Det enda som gjorde att jag överlevde dagens strapatser var Skäringer och Mannheimers podd i öronen.
I kväll blir det bio.

torsdag 28 december 2017

Bastu på det


Jag ivrade till här kring middagstid medan jag rörde i risgrynskastrullen.
"Om vi skulle dra upp ett skidspår här hemma, det har ju kommit rätt mycket snö!
Ibland kan jag tycka jag har en onödigt sävlig gubbe, men det beror helt på vad det gäller såklart. Jag hann inte ens upp från matbordet före skidorna var framsökta och gubben i full färd med att dra spår.
Jag har inte skidat på ett par år vad jag minns och sist jag gjorde det hamnade jag hos kirurgen som tack och lov tyckte vi ännu skulle avvakta. Sen mitt knä blev opererat för fem år sen när menisken sprättade har jag haft trubbel med det. Vid extra ansträngning svullnar det upp och blir stelt och sjukt.
Nå här skulle det skidas hur som helst och jag fick ta mej upp på vinden för att gräva fram skorna och putsa skidorna från flera års sädesdamm och annan bajs.
Och det gick bra! Ja jösses ändå, jag tyckte inte det tog så väldigt länge innan jag fick till gunget och svansföringen. Flåset steg oroväckande snabbt, det drog i nån hjärtmuskel (tror jag) och snoret rann.
Men jag skidade. Och längre än jag tänkt från början. Gubben mätte upp mitt glid till 6,6 km. Det är 6,6 km mer än jag trodde när jag kom till liv i morse det.
Det blev en bastu på det. Och aldrig har väl den varma bastun känts så omfamnande som när man gjort sitt livs lopp.

onsdag 27 december 2017

Skräp och kaffe


Efter julen är det som om huset är fullt av skräp.
Pappkartonger, gammal stekpanna, bastuskopa och morgonrockar. Åtminstone hos oss var det så när ett som annat uppdaterats. Så bakluckan på bilen proppades full och det blev en tur till Ekorosk. Alltid lika behagligt att åka därifrån med tom bil.


Sen blev det cafe´dags för mamma och mej.
Mamma har inte besökt Fiika sen det blev just Fiika så det var ett enkelt val. Där blev det kaffe och bakelse för att inte, ve och fasa komma ifrån rutinerna av det söta i juletid.
Vi ska tillsammans möta våren i Milano, det blev klart under julhelgen. Så ska man till Milano borde man faktiskt ha besökt Fiika i Jeppis. Tycker man.

tisdag 26 december 2017

Julannandag


Det har varit en rätt grådaskig dag så jag visar hellre bilder från gårdagen.
Vi gjorde det som egentligen går emot mina principer och for på rea redan idag. En datastol till gubben och vinterskor med dubb till mej.


Nya skorna måste ju genast provas på en skogslänk med Zeb.
Hade Mia Skäringer Lazars vinterprat i öronen där hon pratade om sin mormors sista dagar i livet. Det fick mej att böla och snora där ute i skogen. Saker man aldrig riktigt kommer över och det behövs så väldigt lite före sorgen bubblar upp till ytan. Särskilt i juletider.


Annars en lugn dag med bokläsning, eld i spisen, rester i kylskåpet och pyjamasen på. Bästa bästa.

måndag 25 december 2017

En glädjens dag



Julaftons morgon började med en tur ut till skogen. All mat som nu stoppas in behöver också motioneras bort.



Dukade och förberedde maten tills ungarna kom. Patrik kom med skinka som han griljerade här före vi satte oss till bords.
Sen låg vi utslagna i alla hörn och rapade medan Kalle Ankas jul och Kan du vissla Johanna gick på tv.


Zeb fick sin julklapp och lyckan var total.


Julklappsutdelning. Vi hade gjort fotoböcker från vår gemensamma resa till Österrike som blev mycket uppskattade.


Och Zeb fortsatte leka...


Jag gladdes åt mammas stickade vantar.


Vi fortsatte senare till granngården där julgubben var på besök. Ofrivillig närkontakt med julgubben.
En underbar julafton på alla sätt och vis.
I dag, juldagen har vi varit till julottan. Ett kyrkobesök under julhelgen försöker vi alltid få till.
På eftermiddagen blir det stora matkoman hos svärföräldrarna med hela tjocka släkten.

söndag 24 december 2017

God Jul


Nu är den här. Julafton.
I går var det uppesittarkväll och denna goa fröken var det absolut mest sprätt i. Man önskar ju att man själv hade lite av den spända förväntan kvar som fanns där som barn.
Hon gjorde skägg av sitt hår och delade ut julklappar till alla.


Jag körde som vanligt sagotantsrollen och läste både Rydbergs Tomten och min nyaste julbok Tomtens jul. Det pysslades och mamma bjöd på god mat. Tummen upp för det ;)
Tiden gick över till julafton före vi kom oss därifrån, glada i sinnet över denna tradition.
Nu har det startats upp lite förberedelser här hemma inför dagen och Zeb ska få sin julpromenad till skogs.
GOD JUL!

lördag 23 december 2017

Dan före


Skönt att få sovmorgon och vakna utvilad.
Särskilt när man vet att det är en hel del arbete kvar före man känner att man är nöjd. Det blev städning, av det enklare slaget. Julen kommer ändå, har åtminstone aldrig hört att den hoppar över ett hus där inte alla hörn är dammfria.
Bakade knäckebröd som inte blev så knäckiga dessvärre. Ändå har de haft bra åtgång hittills. Gjorde ett favoritgodis i juletid, vitchoklad med tranbär, russin och mandel.
Och lagom tills Mandelmanns jul och Jul med Ernst kom i repris som jag missade i veckan blev jag färdig med mina bestyr och kunde slå mej ner i soffan och gotta ner mej i mitt julgodis.


Så småningom får vi svida om till andra kläder (går omkring i pyjamas) för i kväll vankas uppesittarkväll hos mamma och Hasse med min familj och systers familj.
Jag ska kanske pina dem med lite högläsning och så. Kul hursomhelst.

fredag 22 december 2017

Lugna puckar


Jag undrar vem som la bort ljusserien till granen i fjol.
Har inte sett en sån röra bland ljus och sladdar och jag fick djupandas för att inte gå i taket av ilska. Men jag redde opp det till slut och nu är det lugna puckar igen. Dessutom är det ingen annan än jag själv jag har att skylla på. Hade inte jag plockat ur fjolårsgranen hade den troligtvis stått inne ännu, lite brunare men dock färdig pyntad.
Sista arbetsdagen för i år och vi avslutade med risgrynsgröt, skinksmörgåsar, kaffe och pepparkaka. Efter det varsin julklapp och så bar det iväg hemåt med en bra känsla i magen.
Jag hade lovat besöka gammelmoster Betty före julen och jag tyckte det började bli dags nu. Så där satt jag ett bra tag och fortsatte vidare till Petterssons trädgård och köpte mej en amaryllis i vacker kruka.



torsdag 21 december 2017

Jul hos farmor


Nu har vi kört igång julfirandet.
I kväll samlades syster och jag med våra familjer hos farmor. En stund tillsammans runt kaffebordet i juletider med vår farmor är guld värd. Och obligatorisk plåtning hör också till.
Nu skulle det gälla att orka morgondagen i arbetet. Det blir en kortare dag med julgröt och efter det vet man att nu är ledighet som gäller. Då kanske det blir tid att ta tag i julbestyren här hemma.

onsdag 20 december 2017

Julonsdag


I kväll hade jag tänkt mej få in granen. Men jag åkte med gubben in till stan och efter en sån pärs orkar man ingenting. Men nu hoppas jag slippa lägga min fot i nån mataffär före julen.
Tycker det går bra i arbetet nu när det spelas så mycket julmusik i radion. Ingen stress har jag fast huset är ostädat. Längtar bara till dagspromenader, bokläsning och allmänt julmys. Kanske få till en målning, vem vet. Om man ska tro på vad de säger i radion ska vi få snö till jul, just nu håller det lilla vi har på att regna bort. Men en vit jul, det vore så väldans trevligt.

måndag 18 december 2017

Frid och fröjd


Ser han inte nöjd och avslappnad ut min keramikfågel?
Han har fått komma hem i dag efter att ha torkat och bränts i Kokkola. Jag hämtade mina sista alster från skolan i dag. Slutarbetet, fågeln och porten. En dörr i porten hade gått sönder så jag ska se om den går att limma ihop, eller så hamnar den helt enkelt långt in i nåt skåphörn.
Jag visade gubben runt i skolan eftersom han aldrig varit in trots att han ofta varit utanför huset. Så nu är det riktigt definitivt färdigt där. Inget mer att hämta.
Sista julklapparna fick vi också fixade. Varken dyra eller många men det är alltid ett pusslande ändå.
Jag köpte mej en pyjamas som jag genast döpte om till hemmadress att strosa runt i under julhelgen. Bekvämt ska det va.
Allt har fallit på plats i dag och jag känner en frid och en fröjd inför den annalkande högtiden.

söndag 17 december 2017

Tredje advent


Det blev en riktigt bra konsert i går.
Första halvan var det mest Betaniakören som sjöng och fast de sjunger så fint så kände jag att snart vaggas jag till sömn. Det borde vara nåt upptempo emellanåt. Andra halvan bjöd på fantastiska solister som Filip Vikström, Elliott Tardiff, Filip Rosengren och Robin Turunen. Turunens framförande av Sylvias julvisa gav gåshud. Slutnumret O helga natt med de nämnda, Annika Mylläri och Sören Lillkung lämnade ingen oberörd.
I dag har vi ett rökdoftande hem efter att jag bakat saffransbutterkaka och smöret har runnit på ugnsbotten. Hurra för mej, jag är bara bäst ibland! Jag bestämde att det inte bakas mera i detta hus före jul, det mesta skiter sej ändå hur jag än försöker svänga till det. Allt vi behöver finns att köpas och när jag tänker till så behöver vi inget bulla. Choklad och pepparkakor thats it! å he finns på boode!
Nåjaa då jag nu kommit igång med ledig fredag så tar vi väl vi väl ledig måndag också. Gubben har också fått morgondagen ledig. Passar bra i dessa tider. Nåt smått ska ännu köpas till julklappssäcken och det ska ske i morgon. Så jag får ta till papper och penna och plita ner det sista.

lördag 16 december 2017

Julmys


I dag är det julmys på hög nivå.
Vi började dagen med att köra till Sundby, till min vän Ingela som har företaget Gunnarsberga. Hon har Julmys i ateljen i några dagar nu före jul. Ett ställe som är väl värt ett besök. Här hittas julklappar av det mysigare slaget, inget massproducerat. Hon bjöd oss på glögg och pepparkakor bland levande ljus och en massa fint. Måndag tisdag och onsdag i nästa vecka har hon öppet mellan kl. 13.00 och 18.00 .


Och vi har hämtat hem årets julgran! Jag kände en enorm glädje där jag gick efter gubben med motorsågen trots att Zeb lyckats tugga sönder sitt koppel på färden och nu sprang lös med en bandstump efter sej. Han hålls trots allt bra med oss fast han tar lite avstickare. Det tog ingen lång stund att hitta granen och den var mera perfekt än vi hade förväntat oss att hitta. Ur egen skog om någon undrar.
Nu har jag haft en lugn eftermiddag invirad i pläd och en bok. En kalkonfile´ gottar sej i ugnen och Zeb sover bredvid mej på soffan. I kväll fortsätter julandet i Schaumanssalen där det är Christmas Sing Along. Stort gilla på dagar som denna.

fredag 15 december 2017

En ledig dag


Så klok var jag den här veckan att när jag kände att nu börjar det bli onödigt mycket på arbetsfronten så tog jag helt enkelt ledigt. En ledig fredag strax innan jul kan vara riktigt skönt.
Satt med morgonkaffet runt niotiden och kände ingen brådska överhuvudtaget. Satte igång en bröddeg som jag länge menat men som aldrig blir av de korta kvällsstunderna.
Låg vaken en stund i natt, det är den perioden nu igen. Låg och funderade om jag borde ta och möblera om lite i hallen för att få ett lugnare och enhetligare intryck. Så, så länge bröddegen jäste flyttade jag runt lite pjäser i huset och blev riktigt nöjd.  Ibland behövs så väldigt lite för att det ska kännas väldigt mycket.


Pappersgranarna som jag höll på att glömma bort fick också ta plats.

onsdag 13 december 2017

Lucia


Lucia kom så lagom i år. Nu gäller det att gripa tag i alla ljusglimtar som ges.
Jag blev så glad när fina Anna-Kajsa blev vald till Finlands lucia och har följt med i radion i dag på arbetet och här hemma bänkade jag mej framför tv:n med kameran.


Gubben undrade om jag var fullt frisk och själv vill jag påstå att jag är friskast vad jag varit på länge.
Jag tyckte det var så stämningsfullt och vackert och insöp så mycket det bara gick. Den nya luciasången är så väldigt vacker, har hört den nu ex antal gånger. Linda Lampenius klänning gick inte av för hackor heller.


Annars har jag väl aldrig brytt mej så mycket om luciatraditionen, varför vet jag inte. Men mitt bästa luciaminne är för 26 år sen när jag låg relativt nyförlöst med rejäl blodbrist och avsvimmad stup i kvarten på bb. Utan vetskap om att det var luciamorgon kom Jakobstads lucia med följe in i rummet och sjöng så vackert där jag låg till sängs i min egen lilla dimma. Det var verkligt fint.

tisdag 12 december 2017

Varför


Vi bäddas in i ett vitt och vackert snötäcke. Men ändå är vi flera som upplever ett mörker som sveper över med förtvivlan och frågan varför just nu.
I går fick jag fira min förstfödda på hans födelsedag. Samma dag är vår arbetskamrat med sin familj med om en trafikolycka och hans tio månader pojke dör. Det är glädje och nattsvart sorg som rusar runt i kroppen hela dagen. Varför varför...
Svårt att få tag i sömn. Arbetskamratens ansikte dyker upp hela tiden, leende skakandes på huvudet åt sej själv när han beskriver den gången han stod på skidor för allra första gången.
Det första tanken som slår till när jag vaknar.
Tacka vet jag mina fina arbetskamrater. Vi pratar och pratar för det känns bra att få ventilera.
För oss går livet vidare men hur kommer en mamma och pappa vidare utan sin lilla pojke.

söndag 10 december 2017

Från sämre till bättre


Jag steg upp med fel fot i dag. Sur och eländig redan från morgon.
Men jag satt upp ett par timmar i natt pga rethosta som kom från ingenstans. Somnade igen efter fyra och drömde hur vi amputerat baktassarna av hunden. Redan då vill man ge hela världen med nåt skarpt i huvudet. Det är så man kan gråta.
Jag hade i alla fall min Zeb på golvet bredvid mej när jag vaknade med alla tassar i behåll och en glatt viftande svans. Men lättretlig och småtrött det har jag inte kommit undan.
Nå här mot seneftermiddagen tog jag tag i akvarellgrejerna och fortsatte på ett beställningsverk. Det flöt på så bra med julmusik i bakgrunden att jag endast har lite finlir till så är både beställare och målare nöjd. Så här på kvällskvisten har jag varit på mycket bättre humör.
Det var den dagen det, andra advent.
Veckan som kommer innehåller bland annat en födelsedag, massör och träff med mamma, syster och syskonbarn. Må jag nu bara hållas frisk och nattens rethosta inte vara nån förvarning. Å andra sidan så har alla vid mitt kaffebord varit riktigt ordentligt förkylda den senaste tiden. Än så länge är det bara jag som klarat mej. Gör som grodan och lever på hoppet.

lördag 9 december 2017

En överraskningens dag


Vilken bra lördag. Har inte gjort ett skvatt här hemma.
Istället for vi in till stan där det var Jul på Södermalm. Träffade på min vän Ingela från skolan med firman Gunnarsberga.  Åh det var som evigheter sen vi träffats fast det var senast i måndags :) Av henne köpte jag den fina julbonaden som är gjord på canvas. Detta är den moderna varianten av korsstygns bonaden. Vi värmde oss inne på After Eight med kaffe och skinksmörgås.
Så jagade vi både julpaket och födelsedagspresent. Också en adventsljusstake eftersom den vi har gav upp kontraktet så här passligt och jag fick ta till en reserv. Hittade ingen vi gillade så jag beställde en på nätet sen vi kom hem.


Plötsligt stiger mamma in med blomsterkvast och examensgåva från dem och syster med familj. Vilken överraskning! Jag hade nog aldrig tänkt på sånt måste jag säga. Men väldigt roligt. Jag tände genast ljus i mina nya vackra Iittalas ljuskoppar.
Kvällen hoppas jag blir en lugn historia med varm glögg, lite presentinslagning och så.


Här är redan en som chillar. Bekvämt vet jag inte men tydligen går det an.

fredag 8 december 2017

Kärlek och ond bråd död


Fredagkväll och ur högtalarna ljuder smäktande julmusik av Celine Dion.
Själv har jag fortsatt dyka ner i pappershögarna som skolan efterlämnat. Vissa papper måste man ju bara spara, som den här teckningen från vår filmhelg. När vi skulle lära oss hur en film är uppbyggd och så. Absolut tråkigaste helgen under studietiden medan andra tyckte den var lärorik. Men de här små skisserna fick mej ändå att dra på munnen, hade helt glömt bort. Detta hade det nog blivit en läskig film av har jag på känn. Om kärlek och ond bråd död.
Nu ligger det en hund under mitt arbetsbord och vill ha uppmärksamhet. Blir väl att byta om till utekläderna och ta en länk. Det mår vi båda bra av.
Skön fredagskväll!

torsdag 7 december 2017

Det finns inga dåliga kläder...


...endast idioter som ger sej ut i detta väder.
Men vi gjorde våra kilometrar i alla fall Zeb och jag. Snön piskade ögonen och jag använde mest ett öga i gången.
Här förut i kväll började jag så smått på med en beställningsakvarell men fortsättningen måste jag sova på.
Så istället rensade jag en av de proppfulla hyllorna i ett skåp som innehåller papper papper och åter papper. En himla massa skolmaterial och nakna karlar. Ja tecknade alltså.
Måste riktigt tänka till vad som lönar sej att spara och vad ska slängas. Karlarna på ca 30 stycken åkte i roskisen. Finns åtminstone dubbelt mer av dem i en annan hylla.
På tal om karlar så kommer Ernst i rutan i kväll. En början på julmyset utan Ernst börjar kännas omöjligt eller hur! ;)

onsdag 6 december 2017

Finland 100 år!


I dag flaggas det i landet. Vi drar vårt strå till stacken med att tända blåvita ljus och äta Fazers choklad. Jag har för allra första gången tittat på hela den gamla Okänd soldat efter att ha varit på bio och sett den nya.
En ny julgransfot har jag beställt så bara vi får tag i en passande gran då sen så är det kirrat.
Här ska gräddas våfflor nu och till dem ska jag röra ihop nån salt röra.
Sen är det inte mycket mer än att vänta på slottsbalen. Den ses också i år från tv soffan eftersom min inbjudan troligtvis kommit på villovägar. Posten kan man inte lita på numera.
Grattis Finland och glad självständighet till var och en!

tisdag 5 december 2017

Dan före


Vi hade en bättre dag på arbetet i dag.
Får vi bulla går vi med ett leende på läpparna hela dagen och blir det bakelse kan ni bara tänka er.
Jag har min köksvecka och skulle brygga kaffe tills eftermiddagskaffet och vi skulle fira vår självständighet och chefen ha info. I god tid ställde jag mej mot köksregionen och började fylla kanna efter kanna. Småningom kunde jag konstatera att det såg ut som vanligt kranvatten och upptäckte att bönorna var slut. Dit for min goda tid och jag fick stressa på men alla fick sitt kaffe och vi kunde börja.
Ungefär som i går när jag tyckte jag hade gott om tid på väg till Kokkola och en massa bromsklossar sinkade mej. Tio minuter före två stod jag och drog i fel ytterdörr, en låst sådan. Jag visste inte ens var stadshuset låg. Snacka om att vara väl förberedd. Som tur var förklarade en vänlig kvinna vägen för mej.


Jag är ju inne i konsten och ser den lite överallt.
Här kunde jag nästan ha en gissningstävling, de jag frågat hittills har gått på en nit.
Hela dagen har jag borrat hål i kopparrör och detta är alltså kameralinsen mot hålet och bilden tagen inifrån. Snygga ljusringar och andra änden lutar mot grön plast.
Alla har vi våra intressen!

måndag 4 december 2017

JAG GJORDE DET!!!


Alltså jag gjorde det.
Jag har tagit min utbildning och just nu känns det så otroligt gött, det må jag säga.
I 2,5 år har jag färdats efter vägen jämt känns det som. I alla tänkbara väder. Det har varit älgar i farten och fartdårar över lag. Vi har kört förbi dödsolycka och bärgningsbilar. Det har varit mycket skratt och mycket prat, ångest och tårar. Men tre kvinnor i en bil lämnar man inte oberörd.


Mest glädje lämnar skolan mej med och tacksamhet. Att jag vågade fast jag var så väldigt feg och osäker. Men en inre längtan brann i mej. Att få göra det jag helst av allt vill. Att få möjlighet att pröva på och lära nya saker. Med proffsiga lärare för det mesta. Jag har ofta legat vaken skolhelgerna natten mellan fredag och lördag, så otroligt upp i varv inför nästa dag.
Och skolan som välkomnar en så fort man stiger in i huset. En varm atmosfär och en själ. Vad jag kommer sakna.


Vi har alltså haft vernissage i Kokkola stadshus i kväll och samtidigt fick vi våra intyg. Pressinfon stressade jag också till tidigare och tog till och med ledigt. Inte en susning av något pressfolk syntes till. Hade det varit ett sportevenemang hade de stått i kö. Nåja, vi fick sitta och småprata över en kaffekopp i stället i ett par timmar.
Min målning som är gjord i äggoljetempera tangerar Finland 100 med kvinnorna i fokus. Målade från olika tidsepoker från 1917 till 2017. Visar hur efterlängtad självständigheten var och hur stolt folket var över den blåvita flaggan. Tiden har gått och i dag får vi vara fundersamma på vart samhället är på väg. Något i den vägen har jag funderat när jag planerade mitt slutarbete.


Kvällens absolut bästa foto. Detta är jag så glad åt och blir alldeles varm i hjärtat av. Mina skolsystrar i vått och torrt. Vi som nött vägen tillsammans. Stöttat och hejat på. Saknar dem redan så det gör ont i kroppen. Men vi kommer fortsätta träffas, annat finns inte.
Så nu är jag ingen studerande längre, utan en metallarbetare med en grundutbildning i bildkonst.
Heja mej!

söndag 3 december 2017

Första advent


Mysigt att börja morgonen med att tända ett ljus och veta att nu är vi inne i advent. En av de allra bästa tider under året.


Jag fick ju sån feelis att jag redan från morgon dukade bordet i väntan på pojkarna. Strök bordstabletterna jag sytt och i samma veva kuddfodral till sofforna.


Tyckte jag hittade så fina "ljuskupoler" i går så jag köpte varsin till pojkarna, inte blir de nånsin för gamla för lite lillajulpaket.
Ljusstaken på första bilden stack mamma in med här i går så inte heller hennes "duliduttan" är för gammal.
Har i kväll suttit hos farmor som var småtrött efter dagens vänfest. Men ändå väldigt nöjd över att hon orkade vara med.
Det var den helgen det. Skönt att den är över kan jag tycka, lördagen var så påfrestande med sin presentation och nervositet.