Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Går som bäst vuxenlinjen på Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

söndag 22 oktober 2017

Nöjd


Verkligt nöjd med söndagen som gått.
Hela förmiddagen gick åt i målarrummet. Byggde först upp en installation så att jag skulle se hur ljus och skuggor betedde sej i tyg. Ursäkta nakenchocken i bilden, det är nåt som tillkommit i mina allra största stunder av kreativitet. Så. Men mycket användbart vid tillfället.
Sen var det papperstallrikar äggoljetempera pigmentpåsar och penslar över hela rummet. Jobbade på tills klockan blev strax före tolv och jag panikslagen kom tillbaka till verkligheten och kunde konstatera att det var en timme tills hungriga söner skulle vara på plats. Men jag var nöjd så långt i mitt måleri och kunde städa undan för dagen.
Däckbyten har skett på gårdsplanen under eftermiddagen och jag har servat med kaffe. Däremellan suttit i allsköns ro med stickningen.
En kärra löv fick jag ihopräfsad före regnet öste ner. Men alltid något tänker jag. Riktigt nöjd med de två lediga dagarna och nu hoppas jag på en snäll och mjuk vecka.

lördag 21 oktober 2017

En bra dag


Kan en dag bli annat än bättre efter tio timmars nattsömn? Nej jag tror faktiskt inte det.
Här hade det skådats hockey på tv nattetid utan att jag hade en blekaste aning. Det hade kokats morgonkaffe för länge sen och hunden hade varit ut och bestyrt utan att jag hade en blekaste aning. Jag hade helt enkelt loggat ut.
Men jag var pigg på att ta itu med städning sen gubben bryggt nytt kaffe till mej och hela förmiddagen gick till det projektet. Sen tog jag en promenad med hunden och fick lite sol i ansiktet.
Rastlös som han är min fina tog han mej på en tur till Kokkola och vi drack kaffe på arnolds och åt varsin donuts, mmm...
Och jag som tänkt en längre tid att jag ska skaffa mej en yllejacka fick tag på en efter mycket velande. Den skulle vara enkel och kunna användas i alla situationer. Alltså ingen finjacka utan en som jag kan använda när som helst. Så nu är också det problemet löst.
När vi kom hem gjorde jag en plåt med pizza som kanske inte blev så bra (konstigt) men mätta blev vi. Hade tänkt måla i kväll men så ringde en vän som jag inte träffat på evigheter och ville ha oss över på en kaffe i kväll och det tyckte jag var mycket bättre. Ett par timmar med goda vänner en lördagskväll kan ge minst lika mycket som att ge sej i kast med duk och palett.

fredag 20 oktober 2017

Fredag!


Fredag, det finns inte så mycket att tillägga va?
En helg utan fastställt program kan vara nåt av det bästa som finns. Känns i alla fall som jag borde få nån ordning på hemmet, så nån timme blir det nog på den fronten. Sen får vi se.
Fick enorm inspiration i arbetet i går vilket inte hör till vanligheterna. En oljefläck på en plåt jag skulle bocka hade form av en kvinna som släppte en fågel fri. Jag såg det klart och tydligt och tog en bild av det. Tyvärr fick jag inte uppladdat den bilden nu. Hemma gjorde jag en snabb akvarell av det för att ha den bevarad. Sen nån gång ska jag göra en större akryl av samma målning. Har jag tänkt i nuläget åtminstone.

torsdag 19 oktober 2017

Mörad


Sitter ihoptållad under filten.
Frusen efter besöket hos massörskan men känns otroligt skönt i kroppen. Blev rejält mörad i dag och tror jag hade ett andningsuppehåll där ett tag, så ont som det gjorde. Fy tusan! Men det arbetar för hela jag blir som en kokt kräfta under processen och jag känner hur det hettar i skinnet. 
Så när hon förstod hur stressad jag känt mej på senare tid och vilka krämpor det fört med sej gjorde hon avslappningsrörelser och knackningar. Så otroligt skönt och jag kände hur jag kunde tömma lungorna ordentligt med luft och dra in ny syre. Jag vet att jag kört mycket ytliga andetag den senaste tiden. Just nu känner jag mej riktigt harmonisk. Hoppas på att få en hel natts sömn efter behandlingen, det skulle vara den första denna vecka i så fall.
Jag har hittat min massör helt klart.

onsdag 18 oktober 2017

Värkande axlar och flottigt hår


Huset var alldeles enormt kallt och ensamt när jag kom hem i dag.
Satte eld i spisen och gosade med Zeb i famnen. Han fick stå en timme längre när jag for direkt till frissan från arbetet och gubben körde några timmar övertid. Han var lika glad som jag över sällskap.
En nackdel med att gå klippa frillan efter en arbetsdag är att man är lagom sunkig i armhålorna och mellan tårna. Och håret som tvättades kvällen före är en enda flotthop likväl, livet som fabriksråtta. Fördelen är att man i och för sej inte behöver bry sej särskilt mycket. När man dragit halaren på blir det en snabb blick i spegeln och så vattenkammar man ner de värst riktade antennerna.
Men åter till frissan så är jag glad att det är min barndomsvän som klipper mej så hon kan ta mej som jag är, jag har slutat att be om ursäkt. Har man stått och visat brösten åt varandra i golvlampans sken på -70 talet har man liksom suddat alla gränser och vad hämningar beträffar.
I kväll ska mina värkande axlar få vila, det kan de vara värda så här mitt i veckan.

tisdag 17 oktober 2017

Intensivstudera skuggor


I går hade jag träff med Tanja på Fiika.
Vi satt över en kaffe med dopp en timme och studerade mitt slutarbete och jag fick bra kritik, ahaa och nya ide´ upplevelser. Bland annat hur man kan studera skuggor med hjälp av lampa oasis och gafflar. Jag använde lampa gräsmatta och knivar. Gick fint det också. Och ja, de går ju lite olika de där skuggorna beroende från var ljuset kommer.


Syrenhortensian är jag väldigt stolt över, jag med mina icke gröna fingrar som tar död på det mesta. Även efter att solen gått ner är den vacker med höstens bakgrundsfärger.


Den här lilla killen gråter högt nu om dagarna när vi kommer hem. Undrar om han lider av samma dysterhet som matte eller om han helt enkelt är hungrig. Kan också vara att han saknar oss om dagarna och liksom har nått en gräns när vi äntligen kommer hem.
I alla fall blev det mat och promenad i rask takt och väl inne tar han igen sej, tillsynes väldigt nöjd med tillvaron. Det går ljudliga snarkningar.
Trots att jag nu är så trött att jag helst skulle dra täcket över huvudet ska jag försöka ta fram lite äggoljetempera och pigment och försöka få till en godtagbar bakgrund till min målning.
Sen går jag sova!

söndag 15 oktober 2017

I musikens tecken


Helgen, den har gått i musikens tecken.
Jag har ju inte sett Trollflöjten tidigare, inte överhuvudtaget bekantat mej med opera fast jag har en svag sträng i mej för detta. Det ska det bli ändring på hädanefter.
I huvudrollerna fanns Pamina Nattens drottning Tamino Papageno Monostatos och Sarastro. Går inte desto mer in i handlingen eftersom det skulle bli en hel novell. Papageno (bilden) var den som gjorde att det fanns humor i handlingen. Jag tänkte direkt på Mozart själv och hans leverne när jag såg Pap ageno. Nattens drottning var den som gjorde de mest strålande framträdandena vad kommer till sången. Det blev spontan applåder i salen fast vi var långt ifrån Metropolitan i NY därifrån det livesändes. Vackra scener och man kan bara föreställa sej vilket enormt arbete som ligger bakom dessa föreställningar.
Musiken ja, den gick rakt in i hjärtat på mej. Jag verkligen njöt över det storslagna och mäktiga. Tiden går fort när man har roligt och föreställningen började 20.00 och var slut strax före 24.00 med en paus emellan.
Gubben som jag slarvat med tyckte väl att det gick an men hävdade bestämt att han inte kommer fler gånger. Nehe!? Själv tänker jag redan på Tosca som kommer att visas i januari så finns det nån hugad där ute i stugorna så ropa hepp så går vi tillsammans. Annars är jag helt beredd att åka ensam på en föreställning som denna. Jag är liksom smått såld.


Bra tillställningar har en tendens att krocka med varann, så också i går.
First Aid Kit har haft en hyllning till Leonard Cohen på Dramaten och den visades i tv i går. Jag har kollat in den i dag förmiddag och för den som missade finns ännu en chans i eftermiddag, nångång efter 15 om jag minns rätt på Svt2.  Fina tolkningar och jag gladdes åt att hans dikter lästes upp och t.o.m hans sista brev till Marianne på hennes dödsbädd. Riktigt fint.

lördag 14 oktober 2017

Värmande i rusket


Måste få göra reklam för Knorrs färdiga tomatsoppa med mascarpone och soltorkade tomater.
Bara att hälla i kastrull och värma och med en klick creme fraiche blir den alldeles ljuvlig. Enkelt och gott när det är regnigt och grått. Har man då som jag bakat en äppelkaka i långpanna strax innan och kan ta en bit med vaniljglass till efterrätt är lyckan total.
Har kokat mos av äpplen och aroniabär och nu tror jag det blir stopp i mosproduktionen för i år. Det börjar vara fullt i frysen så det bör räcka i vinter. Farmor fick sitt äppelmos i går kväll så hon är också nöjd.
Nu är vädret sånt att jag tycker det vore på sin plats med eftermiddagsvila. Också för att orka med föreställningen vi ska på i kväll. Mozarts Trollflöjten i Schaumanssalen. Det ska ni få höra mera om i morgon.

torsdag 12 oktober 2017

I fel bransch


I dag har jag besökt hudläkare för min rosacea.
Två minuter in, 98 euro. Jag började allvarligt fundera på branschbyte. Sen salvor och mediciner för 50 euro. Men jag ska inte klaga, jag fick hjälp och nu hoppas jag på att slippa mina kliande röda fläckar i plytet.
Efteråt for jag till AfterEight på kaffe och såg samtidigt utställningen Hundraåringen bredvid.
Sen vidare till stadsbibban för att se en till utställning och upp till andra våningen för att frossa i konstböcker, där finns minsann utbud när jag sen hinner gotta ner mej i konsthistorien. Den bok jag mest var ute efter fann jag dock icke.
Hämta ut mera garn till tröjan och hem via Prisma. Där gjorde jag ett fynd på poisto hyllan. En plattång för 10.36 med två års garanti. Inget knusslande där inte.
Nu har jag kokat äppelmos till min farmor som jag i morgon ska överlämna. Och klockan har inte hunnit så värst långt på denna kväll ännu så jag tar fram målargrejorna har jag beslutat.

onsdag 11 oktober 2017

Mitt i veckan


Så var det redan onsdag och tiden bara rusar.
Glad att vädret höll tätt i dag så jag fick tömma lite blomkrukor igen. Nu finns bara två kvar, men de var så fina ännu att jag inte hade hjärta att kasta. Tar man lite åt gången känns det inte så drastiskt.
Vinrankan kånkade jag in i vinterförvar och virade fiberduk runt så den står där i hörnet som en mumie nu i vinter.
Nu är det då bara några hundra äpplen och ett antal miljoner löv kvar...

tisdag 10 oktober 2017

Inte så många ord


Nej jag har väl inte så mycket att skriva om egentligen. Men visar nån bild från gårdagens utevistelse när det ännu var väder att nämna. Allt annat än i dag fast jag också trivs i dagens väder, man får ju boa in sej precis så mycket man vill.


Ett litet tips kan jag ge så här på kvällskvisten. Rönnbär finns ju vaikkapas hur mycket som helst i höst. Plocka in några klasar och låt bären rumstorka, det tar uppemot en vecka. Sen äter du tre bär med exempelvis morgongröten och du har dagsbehovet av c vitamin. Enkelt och inte alls så surt och beskt sen de har torkat.


Så finns det ju dessa pärlor som ögat inte kan undvika. Detta är från vår Ginnalalönn som Zeb tyckte behövde kvistas ur häromdagen. Hade den ca sju klena små stackars kvistar så blev det -2 bara på ett huj. Hur lätt som helst tyckte hunden.


Det var fasligt trångt i soffan efter arbetet i dag. Alla var utschasade.

I ugnen ligger nu en plåt med bröd på gräddning. Gissa om det ska smaka med kvällste senare.

söndag 8 oktober 2017

Lugn dag


Äntligen en lugn dag när jag själv bestämt vad göra och inte göra.
Bland annat hade jag kunnat medverka på tre kalas men valde bort alla. Och jag hoppas de inblandade har förståelse för det.
Jag har varit ut med hunden och i kväll ville jag till simhallen. Där simmade jag 1 kilometer och var ganska mör och skön i kroppen efter det.
Jag har ägnat stor del av dagen till läsning. Det finns en podcast som heter Värvet som jag tagit min tillflykt till under jobbiga arbetstimmar. Där intervjuas kända svenskar och vissa blir riktiga pärlor. Efter att jag hört på Malou von Sievers klickade jag genast hem hennes bok Mitt hjärtas oro. Hennes första roman har utgångspunkt i hennes familjehistoria och hon försöker förstå hur ett sår kan ärvas från generation till generation. Ett arv som format henne som människa. Väldigt bra bok tycker jag och om jag förstod det rätt blir det en trilogi.
Mera sådana här dagar skulle jag inte säga nej till.

lördag 7 oktober 2017

Näst sista helgen


Det var näst sista skolhelgen det.
Vi har gått från barocken via rokokon framtill nutidskonst. Vi har talat om ful konst, konst som berör och som chockar. Grotesk konst och riktigt äcklig konst. Vi har tittat på sån vidrig konst och performance att det vänt sej i magen på en.
Det här med konsthistoria är ett intressant kapitel och hade jag bara tid skulle jag fördjupa mej mera i det. Kanske jag kunde se vad biblioteket har för utbud.
Vi börjar så smått reflektera över att vi snart är klara med våra studier och vänskapsbanden känns mera påtagliga. I morse när vi tre som på nåt vis hittat varann från första början körde till skolan sa den ena att hon var så tacksam när hon kom hem i går kväll att hon tänkte skickas oss meddelanden men beslöt att säga det i bilen i morse istället. Hur glad hon var att vi hittat vänskapen och att vi kan vara så öppna med varann. Det är väl fint om nåt.
Under matpausen gick jag på promenad och gick bland stadens lövade trottoarer. Höstväder när det är som bäst.

fredag 6 oktober 2017

Nu kör vi igen


Så skönt det har varit med en ledig dag.
Jag har arbetat på slutarbetet i flera timmar. Skissat, klippt och passat in på duken. Fick t.o.m lite färg tillsatt. Jag har i alla fall fått till den nu som jag vill ha den och nu är det bara resten kvar.
Strax bär det av till skolan och målningen på bilden ska med till min föreläsning.
Roligt med skola igen faktiskt. (sorry att jag ser mera död än levande ut på bilden;))

onsdag 4 oktober 2017

Andas lättare


Det var ett tecken från tidig morgonstund.
Jag hade bitit ihop käkarna under natten så jag var alldeles öm, så gör jag när det håller på att bli för mycket. Och jag skulle ur bilen vid arbetet med bilbältet ännu fast, som om det ville hejda mej från att gå in.
Innan första kaffepausen tog jag reda på hur läget med mina pekkasdagar ser ut, och det visade sej vara rätt så okej. Så jag bestämde mej för att ta ledigt på fredag.
Plötsligt kändes det rätt så bra och som om det var lättare att andas.
Nu kan jag i lugn och ro arbeta med slutarbetet under dagen och på kvällen söka mej till skolan och vara pigg och förhoppningsvis redo att hålla föredrag om Braque. (hemläxan från föregående skolhelg)
Vilken tur att man har förstånd att ställa för sej och inte köra med huvudet före i väggen. Ingen tackar en ändå har jag märkt.
Detta betyder att jag på nåt vis har fredagskänsla över morgondagen. Bästa!

tisdag 3 oktober 2017

De e mycke nu


Första gången på väldigt länge som jag tänker att jag borde ha en kalender.
Så många datum och klockslag att passa att jag känner mej alldeles kollrig.
Jag har haft enskild träff med Tanja på Tupis i kväll och bollat mina ide´er inför slutarbetet. Skisser ligger över arbetsbordet och mera lär det ska komma innan jag kommer till skott. Men jag fick så bra verktyg i kväll. Hur jag ska tänka med färg, komposition och framförallt tänka utanför boxen. Där fick jag en riktig aha upplevelse och är så taggad att börja på.
Nu är det bara tiden som är alldeles för lite. Borde ta ledigt några dagar och bara ge mej hän åt konsten.
Har också hunnit till massören, blev tejpad i båda axlarna och fick hemläxa tills nästa gång. Bara jag får axelpartiet på "rade" så ska vi gå igenom ett personligt träningsprogram där musklerna ska få jobba.
Ja jösses... och sticksömmen ligger i soffan och gör sej påmind. Det är så roligt med stickningen nu fast jag istället borde sitta med ispåse på axeln.
Stressad? Mmm... lite pikuliite...

måndag 2 oktober 2017

Nostalgitripp


I dag sände ÖT ut ett nummer av JT från 2.9 1984.
Och vad hittar jag inte i detta blad som faktiskt ser ut som om det var från Noaks tid, om inte en annons om Herrey´s i Forsby. Alltså förstå storheten i det.
Jag som hade på klart med att de skulle vinna hela Eurovisionen och när de då sen gjorde det firade med sprakastickor på terrasstrappan där hemma. Jag var överlycklig!
Samlade allt jag kom över i plansch och bildväg och tapetserade rummet. Köpte deras kassett på klassresan till Helsingfors och prövade busschaufförens nerver med att den skulle spelas nonstop. Och så kom de till Forsby.
Mamma som hade varit wild and crazy i Hepstars förstod sin dotter till fullo. Köpte biljett och skjutsade mej och två kompisar till Forsby. Och troligtvis för sina sista surt förvärvade pengar köpte hon dessutom en collegetröja med killarna tryckta frampå. Heaven för en 13 åring kan jag säga.
Att jag sen fick panik i trängseln framför scenen och vettskrämd fick knuffa mej ut mot dörren och under showen stå nästan längst bak var en bisak. När de mot slutet av kvällen undrade om det var nån låt de hade glömt att spela och jag vrålade Diggilo Diggiley!!! där långt bak och folk vände sej om för att titta vilken galning som stod där och tryckte skämdes jag för ett ögonblick men ivern rev i det unga flickebarnet ska ni veta.
Collegetröjan var mej kär under högstadietiden och den blev jag smått retad för av vissa pojkar men brydde mej inte särdeles mycket om den saken. Jag bar den med huvudet högt.

söndag 1 oktober 2017

Oktober


Oktober, och ingen har vänt blad i almanackan hos oss än. Hinner inte riktigt med i denna rusning.
Kunde i alla fall konstatera att äppelmoset till morgongröten var slut så jag tog en korg och gick ut för att hämta lite äpplen och på samma gång knipsade jag aroniabär. Kokade alltsamman och malde i äppelkvarnen. Det gjorde att vi nu har röd äppelmos en tid framöver. Smaken blev riktigt bra dessutom.
I helgen har jag avslutat ett akvarellprojekt som ni ska få se mera av senare. Så har jag börjat skissa upp för skolans slutarbete, borde ha nåt att visa Tanja när jag ska ha träff med henne på tisdag.
Känns som om det varit och är mycket denna höst, men jag betar av bit för bit och visst blir saker och ting färdiga. Men i huvudet är det konstant stress kan jag många gånger tycka och de borde jag verkligen komma ifrån. Får ju inte mera gjort för det att det surrar i skallen hela tiden.
Så blir det ju inte bättre av att man skaffar sej ett stickprojekt mitt i allt de andra "måsten" Vaknade i natt och kunde inte somna om. Steg upp och stickade lite över en timme, sen somnade jag igen. Sånt går för sej om man får sova på morgon. I natt hoppas jag att stickningen får vila.

lördag 30 september 2017

När man ska köpa en knapp


Det kan gå så ibland, jo.
Att man ska in till handarbetsaffären för att köpa en knapp och kommer ut med en påse garn, mönster och rundstickor till en tröja. Och knappen.
Och ärlig som jag är sa jag som det var att jag behöver en knapp först och främst, men kunde tänka mej garn om de kan garantera att det finns idiotsäkert mönster för tröja. Dessutom ska det vara tunt och smidigt, ser ni jag svettas som en hel karl. Och visst, det finns sådana mönster och garn. Och jag fick förklaringar och fick se mönstret in real life och det var visst nåt fusk patent mönster jag kom hem med. Och när jag gick därifrån kände jag att det här kan bara inte gå fel. Senast jag stickade en tröja fick jag riva upp hela igen och sticka om på nytt och inte heller då blev den bra så då åkte den raka vägen i vedpannan. Där brann både tid och pengar kan jag säga.
Nå jag kan meddela att jag rivit upp flera varv redan på den här så det börjar inte bra. Jag hade sno på hela sticksömmen, så att. Men var vid gott mod intalar jag mej och har börjat på ny kula.
En helt annan sak.
Blev hungrig här mot kvällen och tänkte att jag hettar upp påsen med färskpasta och gör en god sås.
Läser på förpackningen och där står: Kan innehålla spår av BLÖTDJUR  I shit you not! Hur i jävulen kan de skriva sånt??? Där står jag med kurr i magen och läser att min färskpasta kan innehålla blötdjur. Ser framför mej när jag klipper upp påsen hur sniglar och baby bläckfiskar krälar ut. Blötdjur mina vänner, kan vara det äckligaste ord som existerar.
Som när vi var till Umeå med firman och skulle äta fint. Havskräftor och musslor av nåt slag (har förträngt namnet) och det klapprade som av löständer på tallrikarna när folk öste upp. Jag trodde jag skulle dö svältdöden den kvällen, allt tills det på småtimmarna bars in nån halvseg ryggbiff som jag tuggade i mej. Fint är inte alltid gott.

fredag 29 september 2017

Äntligen sol


Fredag, och vi har fått njuta av vackert väder.
Man kan ju inte annat än vara glad åt solen, men jag hade ju redan sett framför mej hur jag skulle fläka ut mej på soffan hela kvällen och äta pizza.  Nåja, visst har jag hunnit med det också men det vackra höstvädret tvingade mej att gå efter gräsklipparen en bra stund. Det borde ju vara nåt med de sista gångerna vi behöver klippa mattan nu skulle man tycka.
Men nu i skrivandets stund är jag som en urvriden disktrasa. En veckas svängande med snöskottskalmar har tagit ut sin rätt. Bastu och sista avsnittet av tv serien Loch Ness, det får avsluta denna dag.

torsdag 28 september 2017

Så glad


I väntan på modellen...


Här sitter jag och känner in rummet.


Tomt ark.


Done.

Har varit på modellteckning i kväll och tiden går så otroligt fort där. Det är väl att man sitter och är så koncentrerad och blir alltid lika förvånad när modellen tar sitt pick och pack och förklarar tiden ute. Då stannar det helt enkelt där det stannar.
Jag känner mej så glad över den här dagen. Jag har fått ett par fina budskap som jag sänder en tacksamhetens tanke uppåt för. Dessutom har jag fått träffa min lillebror, om så bara för en liten stund. Men att få en stark broderlig bamsekram av honom är så fint. Vi träffas så väldigt sällan så de små stunderna blir i stället så värdefulla.
Med värme i hjärtat lägger jag mej i kväll.

onsdag 27 september 2017

Bejaka grottmänniskan


Det är som om dimman vi lever i nu också har slukat alla ljud. Som att man går i ett ljudisolerat rum. Endast knastret under mina skor och Zebs flämtningar, men stannar vi upp är det knäpptyst. Spooky!
Känner att jag nu gör en ordentlig revolt.
Efter sommarens alla benrakningar låter jag växtligheten frodas och bejakar grottmänniskan som bor inom mej. Undrar hur lång beklädnad den kan vara till jul? Kanske så långt att det går att binda små bjällror kring bena och köra sitt eget bjällerklang.
Sånt kan dimman göra med folk.

tisdag 26 september 2017

Slutarbetet


I kväll har vi haft vår första gruppträff angående slutarbetet i skolan.
Man känner nu att det börjar bli pirrigt nära, det som vi vetat av från allra första början men som vi tyckt varit så långt in i framtiden.
Å andra sidan sägs det att vi inte ska behöva vara nervösa inför det men när man ska ha en förklaring till det konstverk man gör och teknik, samt förklara det inför rektor, konstnär och klassen. Då kan man bli lite skakis.
Om en vecka ska jag ha individuell träff med Tanja Aumanen. Då ska jag ha skissat upp det jag tänkt göra och så ska vi gå igenom hela processen och jag hoppas få goda råd på vägen.
Många verkar ha, enligt min mening nästan tagit sej vatten över huvudet med slutarbetet. Väldigt djupa funderingar, mycket detaljer osv. Jag tänker ta den enkla vägen och förenklar min målning så långt det går. Vill inte lägga allt för många timmar på den målningen trots att den ska på utställning i december. Jag kör helt enkelt Ernst fundering, "i det enkla bor det vackra" Sen ser jag var det landar.

måndag 25 september 2017

Som måndagar mest


Det här är ingen måndag utöver det vanliga.
Lika trött och slut som alltid före man kommer igång efter en helg. Eftermiddagen gick i ett huj och jag blev allt förskräckt när jag tittade på klockan och insåg att om tolv minuter skulle jag ha kokat kaffe åt arbetarna. Nästan så jag kunde lagt huvudet i pant på att digitalklockan visade fel och senare började jag fundera var jag varit så länge eftermiddagen gått. Jag kunde inte ha sovit eftersom räknaren på min maskin visade helt normalt efter en arbetsdag. Inte för att jag klagar, mera sådana eftermiddagar tack. Men på slutet av dagen var jag riktigt trött och visste inte hur jag skulle orka sopa upp avfallet som spridit sej över golvet. Ja så går en vanlig måndag och det var så skönt att komma hem och inte ha nåt program alls denna kväll. Lite har jag akvarellat och fick frisk luft utefter vägen med Zeb. Kunde konstatera att kommer vi hem efter halv fyra på dagarna nu så har solen redan sjunkit bakom pilträden och knappt nån sol finns mera på terrassen. Men så är vi på gränsen till oktober också.

söndag 24 september 2017

Sommarvärme


Så otroligt fin dag vi fick, söndag, ledig dag och allt.
Så gott som vindstilla från morgon och kyrkklockorna från byn hördes så tydligt på morgonpromenaden till skogs. Vi både åt och drack eftermiddagskaffet ute på terrassen och bara satt och njöt av den fantastiska värmen.
Jag har också fått en lektion i frisbeegolf och vem vet, kanske jag satsar på det efter att konststudierna är klara. Kunde bli riktigt roligt det där om man övar. Fast jag har troligtvis för dåliga axlar för det där fast jag i unga år fick höra hur otrolig kastarm jag hade. Men det var då det.
Har också kommit igång med ett målningsprojekt och tog en paus i det och gick för att palla äpplen av svärföräldrarna. Hur kommer det sej att andras äpplen alltid är godare än egna?
Gick ner till ån och hade Zeb med, som gärna hade sprungit rakt ut i vattnet om jag inte hejdat honom. Så vackra färger att jag måste hämta kameran och ta ett varv dit igen.
Detta har varit den bästa höstdag hittills. Sol värme och färgexplosion.


lördag 23 september 2017

Dagar som gått


Jag lämna visst där nånstans mellan de gröna kulorna.
Tiden vill inte alltid räcka till för att sätta mej ner och skriva ett inlägg. Men torsdag var jag på modellteckning i skolan och då startar jag strax efter klockan fem hemifrån och kommer hem närmare nio, då finns ingen ork kvar kan jag berätta.
I går var vädret på topp och gräsmattan som levt sitt eget liv alltför länge måste åtgärdas. Dit for den kvällen.
I dag började jag med att gå på en jordfästning. Om man vill eller inte kommer också sådana tillfällen, och jag hade inte hjärta att stanna hemma. Gunvor, som bodde "i ana ända" vid mormor och morfars och liksom alltid fanns där på ett hörn när jag sprang där i min uppväxt.
Senare blev det ett lass till ekorosk, och så har jag stått i köket hela eftermiddagen. Bakat lingonkaka, kokat äppelmos och gjort en stor kastrull med den där treveckors salladen jag tidigare skrivit om.
I bakgrunden har dvd:n Leonard Cohen live in Dublin snurrat. Han skulle ha fyllt 83 här om dagen om han inte gått vidare till en bättre värld. Så jag hyllar honom i dag och låter mej sjunka ner i nån sorts melankoli. Han slutar aldrig beröra. Aldrig.

onsdag 20 september 2017

En susning av jul


Vi besökte Tobaksmagasinet i kväll där Tanja Aumanen och Peter Hedman har utställningen The Journey. Den var färgstark, känslosam och intressant. Konstnärerna passar väldigt bra tillsammans trots olika konstformer och uttryck.
Tanja själv fanns på plats så jag fick en liten pratstund med henne. Hon ska vara min handledare i mitt slutarbete vilket jag är väldigt glad över.


Sen hem för att brygga kaffe och knapra kex som har en susning av jul. Gröna kulor kan väl aldrig vara fel liksom, åtminstone inte i min värld. Choko och gröna kulor, all in one.

tisdag 19 september 2017

Sysselsättning höstkvällar




En återkommande sysselsättning höstkvällar är tedrickandet.
Nog blir det alltid en tekopp nu och då men det fartar i vartefter hösten går. Har man varit ute med hunden på en ruggig promenad är det skönt efteråt att krypa upp i soffan med en varm tekopp i handen.
Vi har fått tillgång till nygamla tekoppar med fat och assiett, ett halvt dussin av märket Taika av Arabia. Gubbens faster har haft skåprensning och det gillas skarpt. Dessa har samma form och storlek som våra Runo koppar så de går bra att blanda ifall man är en större samling.
Jag tyckes dessa är riktigt fina. Lite höstiga och vemodiga. Så tack Ing-Britt! De kommer att användas flitigt.

måndag 18 september 2017

Höst på riktigt


Nu är det verkligen höst på riktigt.
Tycker det eldas dagligen i spisen nu. Hundpromenaderna sker med gummistövlarna på. Jag kände för att göra en köttsoppa till kvällsmat, liksom för att få upp värmen inifrån. Och vi har ny bil i en höstig plommonfärg.
Ja äntligen får jag väl utbrista. Vi har tittat och provkört bilar i ett par års tid, inte alls så allvarligt i början och sen har det planat ut igen. Vi har tittat på både höga och långa tills jag ställde frågan "varför duger inte en helt "vanlig" bil åt oss. Flera märken har kommit och gått men vi blev trogen det gamla beprövade. Det kändes helt enkelt rätt och gav den mesta åhå upplevelsen.
Men nu tycker jag synd om vår gamla trotjänare, att vi övergav honom bara så där. Känner med mormor som stod på trappan och grät när nya köpare for i väg med deras Toyota.
Men det värsta av allt är att en Cohen cd lämnade i spelaren, snacka om dyrbar gammal bil! Men vi ska ha däck och sånt till bilaffären ännu så då gäller det att trycka ut den och trycka in den i nya bilen istället. Nåt gammalt och invant behöver jag nog ha.

söndag 17 september 2017

Trädgårdsstädning


Efter morgonens promenad med Zeb lämnade jag ut för att städa i trädgården.
Drog på mej gummistövlarna men kunde snabbt konstatera att de inte längre är vattentäta och fick i alla fall gå med ena foten blöt.
Många sommarblommor har sett riktigt lidande ut den senaste tiden och i ärlighetens namn bryr jag mej inte längre. Så de mest ofagra hamnade på soptippen och några fick ännu vatten och lite uppfräschning. Men det var väl också sista gången.
Sopade i växthuset och tittade om tomaterna och de några stackars gurkor som ännu hänger där. De verkar ha slutat växa nu och tomaterna är gröna och sköna. Nånting måste jag väl hitta på med de gröna, kanske de går att steka, koka och mosa... Nåt knep ska jag allt googla fram.
Bar in några möbler för vinterförvar, inte sitter man direkt och njuter mera i år. Men om så finns ännu möbler kvar på terrassen.
Sen tvättade jag krukorna som jag tömt och de står nu uppradade på gräsmattan. Nån ska orka bära in dem också.
Det är ganska mycket att fara över på hösten också, det borde man komma ihåg på våren då man är ivrig och det ska placeras krukor i alla hörn och kanter.
Så idag har axeln fått vara med för jag tänkte att ska den klara arbetsdag så ska den klara lite trädgårdsansträngning också. Få se hur det går.
Gubben hämtade hem ett ämbar lingon från skogen och rensade medan jag tossade på bland krukor och ogräs så jag hade bara att fylla frysen sen. Bara aroniabären ska tas tillvara ännu ifall jag hinner före fåglarna. Men ännu är de inte mogna.

lördag 16 september 2017

Grå lördag


Låg och läste till klockan två i natt, pigg som en mört och spännande bok.
Det i sin tur gör ju att det blir en sen morgon och eftersom regnet öste ner var det skönt att bara ligga och dra sej. Inte ens hunden rörde en fena.
Sent om sider när vi eldat en brasa i spisen och kört ut den värsta ruggkänslan gav vi oss i väg för att provköra bilar. Ja, det kommer och går detta med "ska vi byta bil snart" . Det har pågått i ett par års tid :)
I alla fall så har jag i dag gjort nåt som jag aldrig gjort förut. Kört en automatväxlad. Herrejösses vad jag var nervös! Där vevade jag på med vänsterben och försökte desperat hitta frikopplingen och gubben skrattade åt mej. Själv försökte han växla ett par gånger så inte gick det bättre för honom. Men det gick riktigt hyfsat ändå och visst kan man lära sej sånt också.
Annars får jag ta det fortsatt varligt, axeln är definitivt inte vad den skulle kunna vara.

fredag 15 september 2017

Rituals




Lugn dag.
Har läst på boken Sekten som återuppstod av Mariette Lindstein, en riktigt spännande bok. Fick ett telefonsamtal av en fd arbetskamrat vilket verkligen gjorde min dag. Skrivit tre A4 sidor om konstnären Georges Braque och kubismen. Detta ska renskrivas ännu inför föredraget jag ska hålla.
Min axel har varit helt okej tills i kväll. Nu smärtar den och musklerna krampar på nåt konstigt sätt. Få se om jag får ta till nåt muskelavslappnande för att få sömn.
En dag som denna med regn och rusk kan det vara skönt att ta hand om sej lite extra.
När vi var till Umeå kom jag i kontakt med Rituals. Hittade en favorit som har sparsamt med doft och underbar mot huden. Känns lite lyxig också med de fina burkarna.


torsdag 14 september 2017

Stillsamhet


Jag har varit fullt sysselsatt med att vara stillsam och vila i dag så jag har inte hunnit till bloggen före nu halvvägs natt. Dessutom har det varit modellteckning i skolan i kväll så jag kom just hem från den.
I morse låg dimman tät utanför fönstren och solrosorna slokade. Dimman har lättat men solrosorna slokar fortfarande.


Här inne kändes det också småruggigt så jag beslöt att tända höstens första brasa.
Tände ljus och bryggde mej en kopp kaffe. Njöt av lugnet.
Min raska pigga mamma var här på cykeln före jag hunnit sopa golven från sand ved och gräs. I bland är hon för ivrig för mitt bästa, haha! Nej skämt åsido, jag är alltid glad att se henne.


Så försökte Zeb och jag fånga dagen.
Vi tog en tur längs ett av våra promenadstråk. Försökte rädda livet på en tilltufsad påfågelöga men tror chanserna var minimala där vi la honom. Bongade en lurvig tusenfoting och arbetade med min grodskräck på nära håll. En ca 3 cm stoor groda låg och kukkade i en vattenpöl men spelade död när vi kom närmare. Snälla ni, man måste helt enkelt vara rädd grodor. Har ni sett dem på riktigt nära håll? Ett huvud som liknar ormens och benen är som tagna från krokodilen. Livsfarlig!
Så har jag ansträngt mej med att ligga i soffan och läsa, riktigt jobbigt. Och gjort skolarbetet färdigt, alltså målningen. Ännu ska nån A4 skrivas.
Nu är det en lurvig som pockar på uppmärksamheten, ber om att få bli kliad bakom öronen.