Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

lördag 30 december 2017

Allt har en ända


Allt har en ända, så ock detta år.
Det är inte mycket kvar av 2017 nu. Vemodigt visst men också skönt att vända blad och ta i med nya tag. Visst har året som gått varit väldigt fint på många sätt men jag har också haft ett mörker inom mej som inte velat släppa taget och jag hoppas innerligt att jag nu kan stänga dörren till det.
I och för sej , dagarna knallar på och de har väl ingen skillnad på vilket årtal det är. Men för en själv kan man ju försöka ta nya tag. Bli starkare både i kropp och själ, tro på framtiden, gläds åt var morgon och tacka för var dag. Vi har ändå så mycket att vara tacksamma för här i vårt land.
Det är en hel del jag skulle vilja ändra på hos mej själv, med vid det här laget är det troligtvis bara att acceptera och leva. Så här blev jag och annat kan det inte bli.
Jag vaknade redan före fem i morse. Det var väl skidorna som lockade.
Satte mej vid datorn och skrollade tillbaka året i ord och bild. Kunde konstatera att det var mycket i olag med hälsan i början av året. Ryggen och axlarna var slutkörda och bröstmusklerna hade dragit ihop sej så jag hade problem med andningen. Tog ett par månader att komma underfund med var felet satt. I början av sommaren blev ögonens näthinnor lappade med laser eftersom de hade små hål.
På resefronten har det inte varit nåt att klaga på. Två gånger Tammerfors. Två gånger Umeå, Helsingfors och bäst och mest av allt Salzburg Hallstatt och Örnnästet. Den sistnämnda resan kommer bli svår att slå. Att som mamma få ha familjen samlad i några dagar lägger sej som en varm filt om hjärtat. Att få säga godnatt och godmorgon till sina barn och uppleva detta mäktiga landskap tillsammans betyder bara så mycket.
Sen har ju skolan upptagit otroligt mycket av min tid. Blir allt slutkörd av att läsa om hur jag pendlat fram och tillbaka till skolan kvällar och helger. Det är som de säger att när man är i det så rullar det bara på, i nuläget blir jag alldeles matt.
Så bugar och tackar jag det ödmjukaste för året med bara en dag kvar. Snart börjar vi på ett oskrivet blad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar