Jag steg upp med fel fot i dag. Sur och eländig redan från morgon.
Men jag satt upp ett par timmar i natt pga rethosta som kom från ingenstans. Somnade igen efter fyra och drömde hur vi amputerat baktassarna av hunden. Redan då vill man ge hela världen med nåt skarpt i huvudet. Det är så man kan gråta.
Jag hade i alla fall min Zeb på golvet bredvid mej när jag vaknade med alla tassar i behåll och en glatt viftande svans. Men lättretlig och småtrött det har jag inte kommit undan.
Nå här mot seneftermiddagen tog jag tag i akvarellgrejerna och fortsatte på ett beställningsverk. Det flöt på så bra med julmusik i bakgrunden att jag endast har lite finlir till så är både beställare och målare nöjd. Så här på kvällskvisten har jag varit på mycket bättre humör.
Det var den dagen det, andra advent.
Veckan som kommer innehåller bland annat en födelsedag, massör och träff med mamma, syster och syskonbarn. Må jag nu bara hållas frisk och nattens rethosta inte vara nån förvarning. Å andra sidan så har alla vid mitt kaffebord varit riktigt ordentligt förkylda den senaste tiden. Än så länge är det bara jag som klarat mej. Gör som grodan och lever på hoppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar